Lennart Eriksson

Denna blogg drivs av Lennart Eriksson, som också har skrivit nästan alla hittills över 1350 inlägg. Läs mer under rubriken "Om Sapere Aude!" ovan.

Sagt om Sapere Aude!

"Sapere Aude är en av Sveriges bästa bloggar!" - Läst på Facebook 2014-01-26

"Modigt. Provocerande. Intressant." - E-post 2014-08-27

"Lennart Eriksson … hjälten på Migrationsverket" - E-post 2015-08-15

Kommentarer

Arkiv

Kategorier

Kalender

april 2017
M T O T F L S
« Mar    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Miljöpartiet och Marie Kide, regeringen och UNRWA, Anna Carlstedt och antisemitismen. Med mera …

Tankar och synpunkter i några av tidens frågor kommer här!

Ytterligare en människa har avlidit till följd av terrorangreppet i Stockholm Det gör summa fem människor. Det behövdes fyra mördade för att den svenska statsledningen och ”oppositionen” skulle börja tala om behovet av att stävja dessa illgärningar. Mycket mer än tal har det dock ännu inte blivit. Det som hänt är naturligtvis bedrövligt, och inte minst en stor sorg för de anhöriga.

Men när det gäller den senast avlidna, Miljöpartisten Marie Kide, så börjar man undra om hon inte föll på eget grepp. Klyschor som ”Synden straffar sig själv” och ”Är huvudet dumt får kroppen lida” kommer för mig.

Miljöpartiet är ju det riksdagsparti som sammanfattningsvis på det hela taget så gott som alltid har velat sätta den reglerade invandringen ur spel. Så gott som alltid har partiet velat finna mer eller mindre långsökta undantag från vad som borde vara den bergfasta regeln att den som blivit utvisad från Sverige ovillkorligen måste lämna landet. I tydligt syfte att låta så gott som vem som helst få komma till Sverige utan minsta villkor, inklusive deras villkorslösa rätt till försörjning, skolgång och sjukvård, detta även om de har utvisats. Visserligen går det att göra undantag i just undantagsfall, men Miljöpartiet verkar vilja finna så många undantag att undantagen till slut blir huvudregel. Miljöpartiets senaste förflugna idéer i den vägen går ut på att utvisade ska få tillfälle stanna kvar i Sverige för att slutföra sin eventuella gymnasieutbildning.

Nej, som det heter i Skriften: ”Sådant skall ditt tal vara att ja är ja och nej är nej”. Det bör gälla även för beslut och domar från svenska myndigheter och domstolar. Till och med för beslut och domar från Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Har man fått ett beslut om utvisning ska man inte längre ha rätt till vare sig försörjning, skolgång eller sjukvård – utom möjligen akut sådan. Man ska inte heller längre ha rätt att få röra sig fritt inom Sverige. Man ska lämna landet fortast möjligt och om man inte gör det frivilligt måste det finnas tillräckliga resurser för att se till att man annars tvingas lämna Sverige. Och att man till dess så sker kan hållas inom lås och bom.

Inget konstigt med det. Alla andra myndighetsbeslut kan ofta med framgång verkställas genom tvång om den som berörs inte lyder. Är du dömd för brott kan du inte räkna med att komma undan. Likadant om du har en skatteskuld. Finns ingen anledning att behandla utlänningar som vistas illegalt i Sverige på ett mera generöst sätt än svenskar.

Det enklaste sättet att komma till rätta med problemet vore förstås att göra det brottsligt att vistas i Sverige trots att man har utvisats och att göra det möjligt att ta sådana människor i förvar. Det är väl knappast rimligt att låta personer som inte får vistas i Sverige ändå ostraffat röra sig fritt här? Och ofta till och med få betalt för det!

Nå, Marie Kide skulle säkerligen inte ha hållit med mig. Inte hennes parti heller, åtminstone inte före den 7 april i år. Därefter har Miljöpartiet visserligen föreslagit att man kan införa fotboja för illegalt vistande. Jag tillåter mig som svar på det igen förmedla ännu en klyscha: ”För sent skall syndarn vakna”. Marie Kide (MP) vaknar dock tyvärr aldrig mer. Inte i denna världen i alla fall …

Här är Miljöpartiets egna kommentar.

Slutligen: Lite anmärkningsvärt är det väl att Marie Kide var lärare just på skolan Kronan i Trollhättan. Dvs. just den skola där svensken Anton Lundin Pettersson år 2015 mördade ett antal av allt att döma icke-svenska personer, åtminstone enligt den definition som du kan läsa om här.

Statsledningens uppfattning om UNRWA Jag noterar att riksdagsmannen Mikael Oscarsson (KD) sent omsider fått svar från biståndsminister Isabella Lövin (MP) på sin interpellation i riksdagen, som jag tidigare skrivit om. Tidningen Världen Idag rapporterar. Frågan gäller bland annat varför Sveriges statsledning finansierar UNRWA (FN:s organisation för stöd åt påstådda ”palestinska” ”flyktingar”) med svenska skattebetalares pengar trots att dessa pengar delvis finansierar skolböcker med antisemitiskt innehåll. Här är Världen Idags referat av hennes svar:

– Regeringen anser inte att interpellantens påståenden om den utbildning de palestinska skolbarnen får är rättvisande – vare sig i UNRWA-skolor eller i de andra palestinska skolor som använder samma läroplan.

Hon sa sig dessutom vara fullt nöjd med de kontrollmekanismer som finns, genom UNRWA:s givarländer och den israelisk-palestinska utbildningskommitté som följer upp Oslo-avtalet.

Dessutom skriver, enligt Världen Idag, israeliska medier

om att den palestinska utbildningsministeriet nyligen brutit kontakten med UNRWA, sedan det framkommit att UNRWA bland annat planerar att tona ner anti-israeliska beskrivningar liksom lovord för palestinska fångar i sin läroplan för UNRWA-skolor i palestinska områden.

I ett tillkännagivande på sin hemsida skriver ministeriet, enligt Times of Israel, att förslaget till ändringar av läroplanen är ”en förolämpning av det palestinska folket, dess historia och kamp”, och att brytningen kommer vara till dess att UNRWA ”korrigerar sin position”.

Kan hända alltså att UNRWA i någon mån tagit till sig av kritiken – som då givetvis inte alls kan härledas från Sveriges nuvarande antisemitiska statsledning. Men då protesterar i stället det ”palestinska” utbildningsministeriet!

Oavsett vart svenska skattebetalares pengar fördelas i ”Palestina” så tycks de ändå alltid fördelas till antisemiter. Av någon anledning …

Här en film om UNRWA:

Här är en film till, just om vad som pågår i UNRWA:s skolor:

Här kan du hitta utskrift av riksdagsdebatten mellan Oscarsson och Lövin.

Här är ytterligare ett mitt inlägg bland annat om hur Sverigedemokraternas Björn Söder agerat i samma fråga. Bra eller?

Den svenska statsledningen diskriminerar inte islamister Tvärtom skickar man delegationer till såväl shiitiska islamister i Iran som till sunnitiska islamister i Saudiarabien. Kanske vill man ge uttryck åt någon slags neutralitetstanke eller också rör det sig endast om att underlätta för svenska företag att sälja hur mycket som helst av nästan vad som helst till nästan vem som helst. Men eftersom de islamistiska regimerna i båda dessa länder vill införa den islamiska lagen i hela världen, inklusive Sverige, vilket skulle innebära att Sverige upphör att existera, är det måhända bättre att inta en tredje ståndpunkt: Låt islamisterna inbördes bekämpa varandra bäst de vill utan bistånd av någon. När den ena parten väl segrat återstår det för Sverige att tillsammans med alla goda krafter bekämpa segraren!

Konfrontationen mellan shia och sunni präglar konflikten i Mellanöstern. Såväl i Syrien, Irak och Jemen för att ta några exempel. Stormakterna har ofta valt sida. USA har mestadels valt Saudiarabien (även om USA under Obama gullade med islamisterna i Teheran); Ryssland har valt Iran – och den syriska regimen. Det är oklokt.

Om stormakterna inte har tålamodet att avvakta den ene islamistens seger över den andre, så borde nu västmakterna tillsammans med Ryssland gemensamt bekämpa alla islamister, såväl i Saudiarabien, Iran, Syrien, Irak och Jemen. Men att så skulle ske är kanske osannolikt. För USA och Ryssland tycks för närvarande vara mest intresserade av inbördes maktkamp än av att bekämpa den gemensamma fienden: islamismen. Jag tror tyvärr att ingen utom islamisterna vinner på det.

Hur extrem är den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism? Denna samordnare heter sedan en tid Anna Carlstedt. Enligt trovärdiga källor har hon, i samband med att det på grund av islamism sparkade f.d. statsrådet Mehmet Kaplan (fortf. MP?) deltog i det antisemitiska spektaklet Ship to Gaza, bloggat på sätt framgår av följande bild:

Man noterar att hon (foto t. v.) kallar ”Ship to Gaza” (bearbetad logga t. h.) för en ”hjälpkonvoj”. Om hennes kompis Mehmet Kaplan skriver hon, att ”För mig är det han gör humanism”!

Jag har tidigare skrivit om Kaplan. Det kan du läsa här. Det är ju också alldeles klart att sympatisörer till Ship to Gaza i Turkiet hissade hakkorsflaggan (se foto nedan t. v.). Det har jag skrivit om här. Annas nuvarande hemsida hittar du här.

Ja, jag vet inte. Anna har kanske hamnat i dåligt sällskap. Men hon har tydligen kallat Ship to Gazas aktiviteter år 2010 för ”humanism”. Det finns dock enligt min mening ingenting som tyder på att Ship to Gaza egentligen har ett humanitärt syfte. Tvärtom.

Enligt min mening är det som Ship to Gaza gör tvärtom att anse som ett tydligt uttryck för antisemitism. Svenska kommittén mot antisemitism diskuterar saken här. Man skriver bland annat att ”Grå vargarna” hade representanter ombord på båten. (Dvs. Mavi Marmara år 2010.) Mehmet Kaplan kanske? Det var ju, åtminstone delvis, på grund av hans samröre med just denna organisation som han fick avgå som statsråd.

Nja, jag tycker nog att Sveriges statsledning borde ha utsett en mera fläckfri person än Anna Carlstedt till denna befattning. Fast egentligen borde väl en befattning som samordnare mot våldsbejakande extremism inte behövas alls. För vi har ju statsråd och ministrar i statsledningen som rimligen borde ha detta samordningsansvar.

Frågan är alltså i denna del slutligen varför ”regeringen” inte vill ta detta ansvar – heller?

Det politiska glaspärlespelets senaste resultat: Fyra mördade och femton skadade

Den amerikanske public-choice-teoretikern Anthony Downs skriver följande i sin bok An Economic Theory of Democracy (New York, 1957, s. 28): ”[P]oliticians … never seek office as a means of carrying out particular policies; their only goal is to reap the rewards of holding office per se. They treat policies purely as means to the attainment of their private ends, which they can reach only by being elected”.

Detta är ett kanske väl kategoriskt ställningstagande. Men det innehåller, tror jag, likväl mer än ett korn av sanning. Man behöver bara tänka på hur de svenska riksdagspartierna agerat såväl före som efter terrorattentatet i Stockholm i fredags den 7 april.

De flesta riksdagspartier har t. ex. i flera år som en man tagit avstånd från Sverigedemokraterna (SD). Detta närmast oavsett vad SD har föreslagit i Sveriges riksdag.

De borgerliga partierna har, till följd av detta deras avståndstagande och av Decemberöverenskommelsen, i stället släppt fram en socialistisk ”regering”. En regering vilken som sin nästan första ämbetsåtgärd erkänt den antisemitiska, islamonazistiska, antisionistiska och islamistiska terrorentiteten ”Palestina” som stat!

Dessa borgerliga partier kan ju knappast ha släppt fram socialisterna ”som ett medel för att genomföra deras politik” – för att översätta det Downs säger. Nej, de gjorde det sannolikt för att de inte ville ta stöd av Sverigedemokraterna. De gjorde det sannolikt för att de trodde att de därigenom skulle ”skörda fördelarna” av att ta avstånd från Sverigedemokraterna.

Vilka dessa fördelar skulle vara, framstår dock i nuläget som oklart. Sverigedemokraterna är nu i april 2017 enligt Sentio Sveriges största riksdagsparti. Så några större fördelar har man knappast vunnit. Däremot har svenskarna, genom politikernas ovilja att genomföra god realpolitik, för att i stället taktisera i röstmaximerings-syfte utan större hänsyn till de praktiska konsekvenserna, uppenbart drabbats av stora nackdelar. Detta ”glaspärlespel”*, utfört såväl av nuvarande som tidigare regeringspartier, har visat sig vara uppenbart kontraproduktivt som taktik. Det har dessutom, som sagt, visat sig vara direkt skadligt för Sveriges folk. Därmed har det i praktiken även varit helt ansvarslöst.

Politikernas främsta, ja nästan enda uppgift, är nämligen som jag ser det att ta ansvar för värnet av svenskarnas liv, frihet och egendom. Jag nöjer mig i det följande med att främst fokusera på hur man misslyckats med detta när det gäller asyl- och invandringspolitiken. Flera andra misslyckanden kan också konstateras, nämligen.

Politikerna har misslyckats med att värna våra liv. År 2015 mördades två svenskar i Västerås av en eritreansk asylsökande som fått avslag. Han gjorde det uppenbarligen av rent rasistiska orsaker, nämligen för att offren ”såg svenska ut”.

Fredagen den 7 april 2017 mördades ytterligare två svenskar samt två andra européer på Drottninggatan i Stockholm i vad som den uzbekiske gärningsmannen erkänt vara ett terrorbrott. Även denne person hade fått avslag på sin asylansökan.

Politikerna har vidare misslyckats med att värna vår frihet. I många så kallade utanförskapsområden i Sverige riskerar svenskar att attackeras, t. ex. av personer som anser att dessa områden ”inte är Sverige”. Svenskar förvägras alltså friheten att utan angrepp vistas på allmän plats i många delar av Sverige, detta utan att vare sig politiker eller myndigheter ingriper.

Slutligen har politikerna misslyckats med att kraftfullt värna vår egendom. Man behöver bara tänka på det mångåriga zigenarlägret** på en privat fastighet i Malmö. Eller på de många bilbränder som sker nästan dagligen nästan överallt i vårt land.

Politikerna har alltså sammanfattningsvis skändligen misslyckats med att förebygga angrepp mot svenskarnas liv, frihet och egendom.

Vad som till synes förmått politikerna att åtminstone i någon mån sent omsider komma till sans, är terrorangreppet på Drottninggatan. Men för det krävdes fyra döda och femton skadade. De två i Västerås år 2015 föranledde ingen som helst reaktion.

Frågan som uppstår är då varför många människor måste dö och flera skadas innan statsledningen besinnar sig? Varför har inte nuvarande och tidigare statsledningar agerat förebyggande? Om politikerna hade besinnat sig tidigare och verkat förebyggande hade kanske dessa totalt sex människors liv sparats, liksom mycket annat elände? Vilket ansvar har nuvarande och tidigare svenska statsledningar för att dessa människor mördats och för att svenskarnas rätt till liv, frihet och egendom inte respekteras?

Det verkar som om ansvar i vart fall inte utkrävs när människor mördas av en islamist och av personer som, genom att de fått avslag på sina asylansökningar, inte borde ha vistats i Sverige alls. Ingen minister har ännu avgått på grund av detta. Detta går bra alltså.

Men vad en minister verkligen inte bör göra är t. ex. att inte betala TV-licens eller att ha svart hemhjälp. Som Per Gudmundson skriver i SvD den 13 april:

Aida Hadzialic (S) fastnade i en trafikkontroll med 0,2 promille i blodet. Cecilia Stegö Chilò (M) hade inte betalt tv-licensen. Maria Borelius (M) hade haft svart hemhjälp. Andra har fått gå efter att deras förtroende har undergrävts under en tid, varför de fått svårt att bedriva något politiskt arbete alls, som Åsa Romson (MP) och Mehmet Kaplan (MP).

Dessa avgick som bekant alla. Gudmundson fortsätter:

Men när ett helt politikområde fullständigt havererar, reses inte ens frågan.

”Hade utvisningarna fungerat skulle dådet aldrig skett”, skrev Sveriges kanske tyngste politiske kommentator, K-G Bergström i Expressen. Den man som har erkänt attacken befann sig olovligen i landet.

Enligt Patrik Engström, chef för gränspolisen, finns det nu 12 500 utvisningsärenden där personerna har avvikit. Av dem som polisen får i uppdrag att utvisa, avviker mer än 75 procent. De kommande åren väntas 50000 personer gå under jorden när de får sina avslag.

Situationen har förstås inte uppstått över en natt. Det är inte migrationsminister Morgan Johansson (S) personligen som har släppt alla tyglar i återvändandehanteringen. Man kan lika väl peka på hans företrädare Tobias Billström (M), som med åtta år är den som har suttit längst på taburetten.

Men det är migrationsministerns ansvarsområde.

I många andra länder skulle ett statsråd med ansvar för ett politikområde som misskötts känna sig tvunget att avgå. Men inte i Sverige.

Jag noterar dessutom att Sverigedemokraterna (SD), ett riksdagsparti, kanske Sveriges största, som verkligen inte alls har något som helst ansvar för detta mördande m. m., i Sveriges riksdag tydligen föreslagit flera åtgärder för att komma till rätta med den terror som utgår från Sverige. Dessa var ”skärpta straff för terrorresor, kriminalisering av terrorresor till medborgarskapsland, förbud mot propaganda för terrorism och automatisk häktning av återvändande IS-terrorister”.

Dagen innan terrordådet på Drottninggatan avslog Sveriges riksdag alla dessa förslag!

SD:s partiledare Jimmie Åkesson säger även att det är en skandal att dådet kunde ske:

Åkesson tycker att polisen behöver mer resurser men också mer politiskt stöd för att genomföra kontroller av utlänningar i Sverige. Han pekar på den debatt som blossade upp för några år sedan i samband med det så kallade Reva-projektet där polisen genomförde ett stort antal ”inre utlänningskontroller” det vill säga kontroller som inte görs vid gränsen.

Reva ledde till omfattande protester och flera JO-anmälningar. Kontrollerna ansågs av kritikerna som integritetskränkningar.

Men det är fler sådana kontroller som SD-ledaren efterlyser.

SD:s Kent Ekeroth har tidigare även menat att asylsökande som inte kan styrka sin identitet ska hållas i förvar. Ett förslag som skarpt kritiserades, trots att Kristdemokraterna tidigare lagt fram ett liknande förslag.

Man noterar då att förövaren på Drottninggatan inte tycks ha styrkt sin identitet. Han har ju uppträtt under två olika identiteter. Jag konstaterar dessutom att praxis hos dåvarande Invandrarverket under 1990-talet just var att ta asylsökande som inte styrkt sin identitet just i förvar. Det gjorde vi så gott som alltid. Dock tillät och tillåter fortfarande lagen oftast inte förvar på denna grund i längre tid än fjorton dagar. Men det kan ju ändras. – Sedermera tyckte någon potentat inom verket att vi skulle sluta med att ta förvar av denna orsak, nämligen, vill jag minnas, under hänvisning till att det fanns för få förvarsplatser! Därefter har väldigt få om ens någon asylsökande tagits i förvar på denna grund.

När nu flera partiledare, såsom Anna Kinberg Batra (M), Gustav Fridolin (MP) och Ebba Busch Thor (KD), efter morden på Drottninggatan uttalar sig på sätt som delvis är rakt motsatt hur de eller deras partier uttalade sig före dessa mord, ja då är det nog för det mesta att anse som ”too little, too late”. Frågan är ju också hur uppriktiga de är i denna ”omvändelse”. Jag är skeptisk. Inte minst just på grund av deras och deras partiers tidigare uppträdande.

”För sent ska syndarn vakna”, heter det i visan. Om det är ett verkligt uppvaknande eller bara ett tillfälligt taktiserade i röstmaximerings-syfte, för att sedan kunna somna om, ja det återstår att se. Jag befarar det värsta. Tänk på vad Anthony Downs sade!

Sverigedemokraterna framstår tvärtom som det enda parti vars företrädare, trots spott och spe, för det mesta rakryggat – och ”vaket” – stått upp mot terror och för en sansad asylpolitik.

Visst är det tråkigt att det ska behöva vara på detta vis! Det är inte minst ansvarslöst av regeringspartierna. Verkligt ansvar får då utkrävas i valet 2018 …

*: ”Glaspärlespelet
**: ”zigenare” är det vedertagna svenska ordet för den folkgrupp inom vilken vissa medlemmar kallar sig ”roma”, ett ord som ungefär betyder ”människor”. Jag undviker detta ord, dels emedan det inte är ett svenskt ord, dels emedan det kan uppfattas som rasistiskt: det tycks nämligen innebära/implicera att bara ”romer” är att anse som människor.

Efter terrorattacken: Sverigedemokraterna större än någonsin. Centerpartiet minskar och Kristdemokraterna ökar.

Detta enligt Sentios opinionsundersökning som genomfördes mellan den 7 och 10 april, dvs. mestadels efter den islamistiska terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm:

Sentio April 2017
Källa.

Man noterar, att stödet för Centerpartiet minskar. Kanske naturligt eftersom detta parti står för en i dagsläget verklighetsfrämmande politik. Partiet tycks närmast mena, att gränserna bör öppnas för global, fri och total folkomflyttning. Partiledaren Annie Lööf (foto t. h.) påstås ju tom. ha sagt att Sverige kan rymma trettio – eller var det fyrtio – miljoner innevånare! Och nog låter det så om man lyssnar på henne i detta YouTube-klipp.

Att Sverige kan rymma ganska många människor må vara sant om man bara ser till landets yta. Men hur många av dem kommer att vara eller vilja vara svenskar? Hur många av dem kommer att vilja utplåna Sverige för att i stället ansluta landet till det islamistiska kalifatet? Hur många av oss som är svenskar, kommer att ställas inför valet att underkasta oss kalifatets lag, shari’a, eller dö? Hur realistisk är därmed Centerpartiets politik i dagsläget, bara några dagar efter ett islamistiskt terrorattentat? Det är kanske inte så konstigt att opinionsstödet för Centerpartiet minskar.

Centerpartiets politik har en tid varit ganska nyliberal. Nyliberalismens grundläggande kännetecken är att den vill tillförsäkra varje människa rätten att, ensam eller i en grupp, leva så som man själv vill, så länge detta levnadssätt inte (ins)kränker en annan människas eller grupps vilja att leva på ett annat sätt. Nyliberalismen bygger på ett frivilligt utbyte dessa människor och grupper emellan världen över, därmed också på öppna gränser och – på en av alla gemensamt omfattad tro på värdet av dessa öppna gränser och detta frivilliga utbyte, oavsett hur man själv väljer att leva, som människa eller inom en grupp. Av detta följer (eller borde följa) en gemensam vilja hos alla människor att försvara detta utbyte, denna rätt att leva som man själv vill så länge man inte kränker andras motsvarande rätt. Men om vissa människor och grupper tvärtom definitivt och villkorslöst vill förhindra andra människor och grupper att leva som man själv vill, och i stället vill påtvinga dessa andra sina egna levnadsregler och till och med hotar dessa andra med döden om de inte underkastar sig, ja då har vi nog hamnat så långt från nyliberalismen som man kan tänka sig. Större kränkning kan man knappast tänka sig. Då går det inte att, som Centerpartiet tycks vilja, öppna gränserna även för dem som vill utplåna oss som vill leva i frihet.

Även om jag alltså i grunden är nyliberal, är jag också realist. Jag inser att nyliberalismen, så som jag definierade den ovan, för närvarande inte går att genomföra. Jag inser – kanske till skillnad från Centerpartiet – att islamismen är en totalitär ideologi som vill påtvinga andra sina egna levnadsregler och som inte endast hotar utan till och med faktiskt dödar dem som inte underkastar sig. Det har i närtid till exempel hänt i Syrien mot jezidier och kristna. Samt mot judar i Israel/”Palestina”. Och i fredags i Stockholm.

Det som hände på Drottninggatan i Stockholm i fredags var bland annat en konsekvens av Centerpartiets för närvarande ohållbara nyliberalism, något som lett till att Sverige låtit den misstänkte mördaren, tillika islamisten Rakhmat Akilov, komma till Sverige och leva på fri fot här ända till dess han, sin islamistiska övertygelse likmätigt, enligt egen uppgift (han har ju erkänt terrorbrott) urskillningslöst mördade fyra personer vilka sannolikt inte underkastat sig: ”[E]n svensk flicka i skolåldern, en svensk kvinna, en brittisk man och en kvinna från Belgien”, som SvD uttrycker saken.

Det finns visserligen flera samverkande faktorer till att vi i Sverige tyvärr alltjämt – dvs. ännu efter terrorattentatet – tillåter islamister att gå lösa på gatorna. Centerpartiets i nuläget ohållbara nyliberalism är bara en av dessa faktorer/orsaker. Jag ska försöka återkomma till några andra i ett senare inlägg.

Men för Kristdemokraterna går det lite bättre i opinionen! Jag noterar med viss tillfredsställelse att riksdagsmannen Mikael Oscarsson (foto t. h.) i en interpellation till biståndsministern Isabella Lövin (MP) kritiserar statsledningens frikostiga ekonomiska bidrag till det av antisemiter och islamister nedlusade FN-organet UNRWA vars främsta syfte är att hålla araber som lämnade nuvarande Israel, till största delen under dess befrielsekrig, som flyktingar i evig tid. Alternativt till dess Israel utplånats. Och som under denna tid inte minst ägnar sig åt att producera eller i vart fall använda skolböcker med antisemitiskt och antisionistiskt innehåll.

Oscarsson frågar med rätta ministern vad hon tycker och tänker göra:

1. Delar statsrådet slutsatsen att det är ytterst problematiskt att barn i en stat, erkänd av den nuvarande svenska regeringen, i grundskolan lär sig intolerans, hat och våld riktat mot en folkgrupp?

2. Är statsrådet villig att tillsätta en helt fristående och förutsättningslös genomlysning av vad Unrwas medel används till, hur pengarna som går till utbildning disponeras och hur väl de mänskliga rättigheterna efterlevs inom den palestinska grundskolan?

Men – som vanligt och tyvärr: Inte en enda antydan från Oscarsson att detta svenska skattebetalares tvångsvis uttaxerade ”bistånd” borde upphöra intill dess UNRWA upphört med sina antisemitiska och antisionistiska aktiviteter. Inte alls. Oscarsson tycks endast vilja ha en ”utredning” kring detta. Men fakta är och har varit på bordet så länge att en sådan fråga om ”genomlysning” närmast bär löjets skimmer. Fakta finns i mängder. Nu gäller det för såväl för ”regeringen” som för KD att agera!

I denna del är det alltjämt hittills bara Sverigedemokraterna som varit alldeles glasklara: Det svenska biståndet till antisemitismen och antisionismen i ”Palestina” ska upphöra intill dess ”palestinierna” gjort om och gjort rätt. Läs här Björn Söders (SD) skriftliga fråga i riksdagen om samma sak som Oscarsson interpellerat om. Läs även här om att Sverigedemokraterna verkligen vill att detta bistånd ska upphöra.

Islamismen i ”Palestina” och i Sverige är i grunden precis samma elände. I ”Palestina” riktar den sig främst mot judar, men i övriga världen mest mot alla andra som inte underkastat sig.

Den måste bekämpas ”varhelst vi påträffar den”. I fredags hittade vi den på Drottninggatan i Stockholm. Bara dagen innan i en ”car-ramming attack” på ”Västbanken”. Dödsoffret jude. Gärningsmannen ”palestinier”. Islamistisk terror? Ganska sannolikt skulle jag säga. Där som här …

Länkar: Israels ambassadör Isaac Bachman uttrycker Israels stöd till Sverige. Tack Israel! | Världen Idag om Mikael Oscarssons interpellation. | Ytterligare något om vad SD tycker om bistånd till ”Palestina”.

Terror på Drottninggatan – och i Israel!

Det är nog alldeles klart att det som hände igår på Drottninggatan i Stockholm var ett islamistiskt terrorbrott. Jag ska be att få återkomma till mina närmare kommentarer. Just nu kan jag bara beklaga att svensk gammelmedia, åtminstone vad jag hittills sett, inte orkar – eller vad det nu beror på – publicera synnerligen relevanta foton från brottsplatsen. Så då gör jag det i stället. Dessa är hämtade från The Sun:

Gatuskylten vid kvarteret ”Adam och Eva” har fallit. Men de allra flesta av Adam och Evas avkomlingar står ännu upp i kampen mot islamismen. Nämligen dem av oss, som inte är islamister.

Sedan: Liknande attacker har tidigare ägt rum i Europa. T. ex. i Nice för ett tag sedan. Och i London helt nyligen. De har fått mycken uppmärksamhet och med rätta blivit fördömda.

Men när liknande attacker sker i Israel, ja då hör man knappast några fördömanden. Tvärtom säger Sveriges utrikesminister Margot Wallström, att när Israel försvarar sig, tom. när gärningsmännen dör, ja då är det frågan om ”utomrättsliga avrättningar”.

En film som visar hur också judar i Israel angrips av islamister i Israel med just bil kan du se här.

Att fördöma angrepp mot oskyldigt folk i Sverige, samtidigt som man kallar försvaret mot motsvarande angrepp mot oskyldigt folk i Israel för ”utomrättsliga avrättningar”, ja vad ska vi kalla det? Antisemitism ligger nära till hands kan man tycka …

Här är slutligen en bild som åskådliggör vissa ”palestiniers” långvariga önskan att utplåna Israel. Ett led i denna utplåning kan just ske på samma sätt som på Drottninggatan i Stockholm fredagen den 7 april 2017. Nämligen medelst bil:

Men har vi någonsin sett eller hört att Sveriges statsledning tagit entydigt avstånd från alla dessa ”palestiniers” önskan att utplåna Israel?

Jag har i alla fall inte hört eller sett några sådana avståndstaganden. Men jag kan ha missat något. Bara hör av dig i så fall så rättar jag genast!

Så kanske anser Sveriges nuvarande ”statsledning” att om judar dör i Israel, så är det ingenting att så mycket bry sig om jämfört med när människor dör i Stockholm på Drottninggatan.

Antisemitism eller … ?

Umeå + antisemitism = sant?

Ja, man börjar ju fundera i alla fall.

Vi vet ju till en början att judarna i Umeå för någon tid sedan inte var inbjudna att delta i manifestationen till minne av Kristallnatten. Om detta skrev Elisabeth Åsbrink i DN förra året:

I dag är den 9 november ett tillfälle att upprätthålla kunskapen om folkmordet på de europeiska judarna, föra insikten om det europeiska brottet vidare, och hedra offren för det rasistiska våldet.

Fast inte i Umeå. Där sker det surrealistiskt monty python-obegripliga att en manifestation ordnas på Rådhustorget, där bland annat det socialdemokratiska kommunalrådet ska tala – men judar är inte inbjudna.

Man kan roa sig med att tanken på en minnesstund apropå turkarnas folkmord på armenierna, utan att bjuda in någon armenier. Eller föreställa sig högtidlighållandet av offren för Pol Pots skräckstyre utan att bjuda in någon kambodjan. För tydligen kan man manifestera minnesdagen av den så kallade Kristallnatten utan att bjuda in någon jude. Det var till och med en väl övervägd handling från Arbetarpartiets Jan Hägglund att inte bjuda in judar, enligt tidningen NT:

”I tidningen Totalt Umeå säger Hägglund i en kommentar till beslutet (som alltså är ett beslut och inte ett slarvigt förbiseende) att ‘Det kan upplevas som en ovälkomnande eller otrygg situation för dem’. Vid tidigare tillfällen har det förekommit Israeliska flaggor där man likställt Davidsstjärnan med svastikan!”

Så, istället för att ta eventuella hatbrott på allvar och polisanmäla dem undviker man att bjuda in offren så att de ska slippa känna sig otrygga tillsammans med de som hatar dem.

Jaha. Offren och kanske nuförtiden inte minst deras efterkommande, ska alltså inte inbjudas för att det kan uppfattas som en ”otrygg situation” för dem.

Det är då totalt obegripligt för mig hur någon kan avråda judar från att deltaga i en minnesceremoni i Sverige idag, till minne av Kristallnatten, en natt som närmast uteslutande syftade till att angripa judar i Nazityskland. Detta därför att judarna därmed kan hamna i en ”otrygg situation”!

Det blir bara begripligt om man betänker följande: Om judar i Sverige i dag måste känna sig otrygga om de deltar i en minnesceremoni till minne av Kristallnatten, ja då betyder det att antisemiter har kapat minnet av Kristallnatten för sina antisemitiska syften. Då betyder det att svenska myndigheter, inte minst polisen, måste göra sitt yttersta för att judarna – inte minst i Umeå – tvärtom inte ska behöva känna sig otrygga. Inte minst när judarna där vill delta i en ceremoni till minne av just förföljelsen av just judarna.

Men vad sker? Tja, jag läser här att judiska föreningen i Umeå lägger ned sin verksamhet. Orsaken är ”ett flertal hot från nazister”:

Nazikors och klistermärken har [klistrats] på föreningens lokaler med texten ”Vi vet var ni bor”. Lokalen är larmad, den har krossäkrade glasrutor och föreningen har blivit tillsagda att ha kameror i lokalen, något som Carinne Sjöberg tycker är helt absurt.

– Jag har även blivit besökt i mitt hem och vi får hela tiden ta emot hotfulla mejl. Senast i helgen hade vi en incident som nu är polisanmäld. Jag känner mig väldigt ledsen, säger hon.

Carinne Sjöberg menar att det är mycket ledsamt hur hatet och hotbilden har utvecklats i takt med att föreningen växt.

Jag kan ha fel, men jag tror att detta elände mestadels har orsakats av svenska nazister – med viss inspiration av att judarna i Umeå alltså inte var välkomna att besöka deras egen dag till minne av Kristallnatten.

Det finns säkert andra nazister – men även islamonazister, antisemiter och antisionister, på plats i Umeå utöver de svenska.

Men vad varje ärlig svensk och jude frågar sig är då: Varför klarar inte den svenska statsmakten, inte minst polisen, av att skydda judarna i Umeå på så sätt att alla dessa nazister, islamonazister, antisemiter och antisionister för det första förhindras att vidare hota och angripa dem? Samt för det andra att bestraffa dem? Så att judarna i Umeå kan få vara trygga i sin egen förening …

Jag har inte svaret. Jag konstaterar bara att den svenska statsmakten, inte minst mot bakgrund av ovanstående, tycks vara på väg att kapitulera inför nazismen, islamonazismen, antisemitismen och antisionismen.

Ett tydligt tecken på det är ju vad som just hänt med den judiska föreningen i Umeå. Eller?

Igen: Rätta mig om jag har fel!

Tillägg 2017-04-05: Enligt tidningen Världen Idag står det klart att det är svenska nazister som hotat och angripit den judiska föreningen i Umeå. Sveriges inrikesminister Ygeman (S) uppger att detta är ”helt oacceptabelt”. Därför, säger han, ”måste vi se till att föreningen har det stöd de behöver och att den och andra församlingar i Sverige får det stöd de behöver för att ha ett effektivt säkerhetsarbete”. Mathias Sundin, riksdagsman (L), tillika ordförande i Samfundet Sverige-Israel, säger att detta är ”vedervärdigt och avskyvärt”: ”Samhällets reaktion måste bli kraftfull mot politiskt motiverade hatbrott som dessa. Polisen måste få mer resurser för att skydda inte bara den judiska föreningen utan samhället i stort. Frihet måste försvaras, säger Mathias Sundin”.

Ja, det är lätt att säga. Snacka går ju. Men när kommer dessa ytterligare skydds-resurser den judiska föreningen i Umeå till del? Vad tänker Ygeman göra för att detta ”effektiva säkerhetsarbete” ska komma till stånd? Hittills har vi ju inget sett av allt detta.

Den som bara snackar men inte levererar kan i längden inte räkna med att tas på allvar. Det förefaller tyvärr som att den nuvarande svenska statsledningen – och många andra partier med dem – alltför ofta bara snackar men inte levererar …

Härnedan är ett brev till Ygeman från Robert Singer tillhörande World Jewish Congress. Låt oss hoppas att Ygeman svarar och därmed levererar åtminstone i detta fall. Något som tyvärr inte alls är säkert i dessa dagar av tydliga tecken på den nuvarande svenska statsledningens antisemitism.

Länk: Saken uppmärksammas även av BBC.



Bevis för vissa FN-staters orättfärdiga kritik av Israel

Organisationen UNHRC, på svenska uttytt som ”FN:s råd för mänskliga rättigheter”, har en väldigt märklig agenda. Det verkar nämligen rent statistiskt som att dess syfte inte i första hand är/har varit att värna mänskliga rättigheter utan att – fördöma Israel! Bara se här:

UN watch presenterar en film, där man försöker framhålla detta i rådet, men där man då avbryts av väldigt många av just dessa stater som enligt fotot ovan tidigare fördömt Israel. Avbrottet tar så lång tid att UN Watch’s återstående talartid bara blir – tio sekunder! Också ett sätt att tysta UN Watch:

Här är ytterligare en film på samma tema där det med rätta görs gällande att nästan alla judar ”kastades” ut från de flesta arabstater. Varför då då:

Här en bild på lite statistik till yttermera visso:

Man frågar sig då: Varför kallar så många arabstater Israel för en ”apartheid-stat” när nästan alla arabstater har kastat ut alla judar från deras stater!? Utan rätt till ersättning. Utan rätt till återvändande i evig tid? Är inte det en väldig apartheid!

Samtidigt tillåter Israel hundratusentals araber att bo i Israel med fullständiga medborgerliga rättigheter. Visserligen tillåter man inte andra araber att ”återvända”. Men de har rätt till ersättning, för den som vill. Men ingen tycks vilja. I stället kräver araberna rätt till återvändande. Inte endast för de ca 750 000 personer som lämnat eller tvingats nuvarande Israel cirka år 1948, utan även för alla deras miljoner efterkommande. Detta i evig tid. Något som naturligtvis är helt orimligt.

Mot bakgrund av dessa uppenbara fakta kan man knappast beskylla Israel för att vara den mesta ”apartheid-staten”. Det finns flera andra stater, nämligen just arabstater, som gjort sig mycket mera förtjänta av detta epitet. Eller hur!

Nå! FN har kanske ändå i någon mån och i något avseende kommit till sans. Många obskyra FN-organisationer finns. Men när ESCWAs chef Rima Khalaf ställt sig bakom en rapport om israelisk apartheid, ja då tyckte FNs generalsekreterare Antonio Guterres ändå att det var dags för Khalaf att tacka för sig. Eller kanske snarare att hon borde ta bort rapporten. Men si, det gjorde hon inte! Hon avgick i stället. Hursomhelst: Bra jobbat Guterres! – Det är Times of Israel som rapporterar.

Not: Om någon kan hitta ESCWA-rapporten någonstans, så är jag tacksam för att få del av den. Den finns inte längre att finna på ESCWAs hemsida iaf. Såväl rapporten som Khalaf tycks alltså ha avgått. Gott så!

Länk: Verkar som att USAs regering tar avstånd från UNHRCs anti-israeliska agenda. Gott så!

Sanningen om Jerusalem

Det är Danny Ayalon som berättar. Och visst talar han sanning, men med en liten modifikation. För nog fanns det väl ett rike efter Juda rike som hade Jerusalem som huvudstad. Det kortlivade Konungariket Jerusalem nämligen. Ett korsfarar-rike. Undantaget som bekräftar regeln. Israel är sedan Juda rike, med undantag av Konungariket Jerusalem, den första stat vars huvudstad heter Jerusalem. – Låt oss alla verka för att Jerusalem utan ytterligare avbrott ska förbli huvudstaden i den judiska staten Israel!

MSB, Magnus Norell och det Muslimska Brödraskapet: Vilket är värst?

Det har uppstått en hel del palaver kring en förstudie (pdf.) om det ”Muslimska Brödraskapet i Sverige” som beställts och finansierats av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) och som utförts av akademikerna Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani. (Att det är en förstudie framgår redan på MSBs hemsida.) Läs till en början vad Sveriges radio rapporterar: ”– Det är en enda sörja, säger religionsvetaren Frédéric Brusi”.

Denne Brusi uppenbarar sig även som kritiker, men då också tillsammans med sådana uppenbara islamistkramare som Mattias Gardell och Jan Hjärpe, i bloggen ”Religionsvetenskapliga kommentarer”. Mohammad Fazlhashemi och Eli Göndör sekunderar tyvärr, bara för att nämna några ytterligare namn. Bland annat skriver man följande:

Rapportens utgångspunkt är att den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet är etablerad i Sverige som en enhetlig och organiserad, men hemlighetsfull, kraft och ett ”andligt brödraskap”, med tydlig politisk agenda, samt att den företräds av en rad namngivna organisationer och personer. Detta är påståenden för vilka det inte anförs något empiriskt stöd. Det saknas helt enkelt källhänvisningar för avgörande uppgifter.

Detta blir till en allvarlig anklagelse, då Muslimska brödraskapet samtidigt framställs som en i grunden anti-demokratisk, våldsbejakande och samhällsomstörtande organisation. Namngivna personer och organisationer i Sverige blir därmed misstänkliggjorda, utan konkreta belägg, även i de fall då personerna eller organisationerna offentligt förnekat några som helst kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Det ligger en del i det. Det är sant att denna förstudie kunde ha innehållit fler belägg, särskilt på sidorna 9-11. (Notförteckningen är också bristfällig: hänvisningen i not 47 förekommer inte i litteraturförteckningen.) Men om man läser mera noggrant hittar man förvisso belägg. På sidan 20 finner man exempelvis lätt ett belägg för det Muslimska Brödraskapets inflytande. Det hänvisas och refereras där till en artikel författad av just Aje Carlbom själv, där han skriver att

Imam Mahmoud Khalfi i Stockholms moské (belägen vid Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm) uttrycker en tydlig tillfredsställelse när han i Tunisnews säger att ”genom Mehmet Kaplans politiska karriär skedde ett genombrott för islamisterna i Sverige”. Khalfi berömmer dessutom svenska politiker för att de ”har normaliserat relationen med Islamiska förbundet som är kända för sin tillhörighet till Muslimska brödraskapet”.

På sidan 11 i den så hårt kritiserade förstudien kan man vidare läsa följande:

Den tidigare imamen i Stockholms moské Haytham Rahmeh var länge aktiv i Islamic Relief, men har de senaste åren varit inblandad i att stödja miliser som är kopplade till MB i Syrienkriget, genom lobbying och vapeninköp.

Och jovisst finner vi numera Rahmeh i Syrien. Detta enligt Radio Sweden från 2013 redan. Jag citerar för säkerhets skull alltihop:

The Commission for Civilians Protection – an organsation founded by the Swedish former imam, Haytham Rahmeh – smuggles weapons into Syria and has formed an armed militia group which cooperates with groups loyal to al-Qaeda.

The militia has over 2,000 members, its political leader, Nazir Hakim, told Swedish Radio News. ”We needed a military solution,” he said.

Hakim added that the militia operates in Halab, al-Asor, latakia, Hama, Homs and Damaskus. ”We are everywhere,” he said.

There are hundreds of video clips of the militias on the Commission for Civilians Protection’s own website and YouTube channel. The militia men wear uniforms with the organisation’s logo and fire weapons at buildings and other targets.

Rahmeh, a Swedish citizen and formerly an imam at the main mosque in Stockhom, founded and worked for the Commission for Civilians Protection.

On Thursday, Swedish Radio News revealed that Rahmeh has supplied weapons worth hundreds of millions of Swedish krona to rebels in Syria.

The organisation’s own militia, which has grown strong in a short time, has close ties to the Muslim Brotherhood, but Hakim also told Swedish Radio News’ reporters that the militia collaborates with extreme jihadist groups like the al-Nusra front and the Islamic State of Iraq and Syria, or ISIS. Both are loyal to al-Qaeda.

”If there is an attack from the regime, or if Nusra attacks – in such cases we form a joint defence”, said Hakim.

Swedish Radio News was not able to reach Rahmeh.

”Nära samband med det Muslimska Brödraskapet” har denne förutvarande imam i Stockholms moské Haytham Rahmeh alltså. Precis vad som skrevs i förstudien.

Och att en annan förutvarande imam i samma moské, nämligen Mahmoud Khalfi hyllar kontakten med det Muslimska Brödraskapet är väl också alldeles klart.

De som då så skarpt och orättvist har kritiserat denna förstudie, trots dess uppenbara förtjänster (och vissa mindre brister), borde nu allvarligt överväga om de inte i och med denna kritik ställt sig just i islamismens och det Muslimska Brödraskapets tjänst. I deras tjänst som vill ersätta den judisk-kristna västerländska demokratiska och liberala civilisationen med just det som Brödraskapet och islamisterna vill uppnå. Nämligen ett islamistiskt, totalitärt och världsomspännande kalifat där enbart den islamiska lagen gäller. Den lag som Europadomstolen för mänskliga rättigheter har förklarat vara ”oförenlig med demokratins grundläggande principer”.

Vore intressant att få veta vad Frédéric Brusi, Mattias Gardell, Jan Hjärpe, Mohammed Fazlhashemi, Eli Göndör och Andreas Önnerfors med flera har att säga om detta. De, liksom alla andra, är mycket välkomna med kommentarer!

Länkar: Världen Idag. | Johan Westerholm om Muslimska Brödraskapets innästling i av vissa stater terrorklassade organisationer. | Klart att många muslimer och annat förnuftigt folk gillar Norells med fleras insats. Läs här. | Docenten Andreas Önnerfors, som tycks forska om tomtar, ger dock tummen ned. Möjligen borde han hålla sig till att kommentera fakta än till att själv uppträda som en tomte – eller varför inte nästan som ett ”troll”…

Emerich Roth till Anna Kinberg Batra: ”Du banar väg för ondskan”

Förintelseöverlevaren Emerich Roth (foto t. v.) har skrivit ett debattinlägg i Svenska Dagbladet i torsdags den 2 mars. Utan att presentera några som helst belägg menar Roth, som jag förstår hans inlägg, att Sverigedemokraterna (SD) är en representant för ”ondskan”. Han menar även att moderatledaren Anna Kinberg Batra (AKB) (foto t. h.) genom att öppna för samtal med SD ”banar väg för ondskan”. ”Att bli insläppt och tagen i hand är ondskans högsta önskan”, skriver han också.

Jag är beredd att hålla med Roth när han säger att AKB och hennes parti banar väg för ondskan. Jag vågar till och med påstå att också alla andra svenska riksdagspartier utom Sverigedemokraterna banar väg för ondskan. Nämligen den antisemitiska och islamonazistiska ondska som utgår från de tongivande krafterna i ”Palestina”. Dessa krafter – PLO, Fatah, PFLP, Hamas – verkar nämligen alltjämt för att Israel ska utplånas och att judarna där, som Nasser uttryckte saken, ska ”kastas i havet”.

Alla svenska riksdagspartier utom Sverigedemokraterna anser trots detta alltjämt att ”palestinierna” ska överösas med ekonomiskt bistånd från Sveriges skattebetalare. Under den tidigare moderatledda ”regeringen” upphöjdes ett sändebud från denna antisemitiska entitet till och med till ”ambassadör” i Sverige. Läs här och se foto till vänster.

Den nuvarande socialistiska svenska ”regeringen” har därefter till och med erkänt denna genuint antisemitiska entitet som ”stat”! Läs här och här. I den moderatledda ”regeringen” ingick alla borgerliga partier. I den nuvarande ”regeringen” ingår Socialdemokraterna och Miljöpartiet vilka hämtar stöd från Vänsterpartiet.

Den antisemitiska entiteten ”Palestinas” önskan att, som Roth skriver, ”bli insläppt och tagen i hand” är alltså något som åtminstone två svenska statsledningar hittills gladeligen välkomnat. Till och med har man tvingat Konungen att ta ärkeantisemiten Mahmoud Abbas i hand! Att antisemiterna i ”Palestina” är ”insläppta” i Sverige, ja det kan det alltså rimligen inte råda någon tvekan om.

Sverigedemokraterna har som enda svenska riksdagsparti däremot aldrig tagit någon som helst del i detta antisemitiska spektakel som övriga riksdagspartier gjort sig skyldiga till. Sverigedemokraterna har tvärtom, som enda svenska riksdagsparti, påyrkat att Sverige ska avbryta allt ekonomiskt bistånd till dessa antisemiter i ”Palestina” intill dess de kommit till sans. (Något som sannolikt aldrig kommer att ske tyvärr.)

Sverigedemokraterna har förvisso – i likhet med de flesta andra svenska riksdagspartier – en historia som de ofta har anledning att skämmas för. Men om vi studerar vad riksdagspartierna gör nu i denna dag, och hedrar/fördömer dem utifrån det, ja då kan jag inte finna annat än att Sverigedemokraterna är det enda svenska riksdagsparti som för närvarande verkligen vill stå upp för Israel och judarna där. Läs till exempel innehållet i några Sverigedemokraters motioner i riksdagen i höstas. Ingenting att skämmas för, eller hur! Detta då till skillnad från alla övriga riksdagspartier, inklusive Moderaterna!

Så om Anna Kinberg Batra, ledaren för ett parti som, i antisemitisk anda, tyckte att ”Palestinas” sändebud till Sverige skulle upphöjas till ”ambassadör” nu i viss mån gör om och öppnar för samtal med det enda svenska riksdagsparti som konsekvent stått detta onda emot, dvs. Sverigedemokraterna, ja, då framstår Emerich Roths påstående att AKB ”banar väg för ondskan” som inte alldeles välgrundat.

AKBs närmande till Sverigedemokraterna kan – även om det är osannolikt – tvärtom tolkas som att Moderaterna vill ta avstånd från sitt tidigare erkännande av den antisemitiska ondskans ”ambassadör” och Sveriges riksdags fortfarande pågående godkännande av ekonomiskt bistånd till den antisemitiska ondska som ”ambassadören” företräder.

Hur som helst är det väl alldeles tydligt att Sverigedemokraterna definitivt har tagit avstånd från den antisemitiska ondskan i ”Palestina”. Detta då till skillnad från alla övriga svenska riksdagspartier, vilka alltjämt lämnar och vill lämna ovillkorat ekonomiskt understöd till all denna ondska.

Sverigedemokraterna framstår som jag ser det, och tvärtemot vad Emerich Roth anser, i denna kontext som det för närvarande mest judevänliga, mest israelvänliga och mest sionistiska partiet i Sveriges riksdag.

Länkar: AKB:s svar till Roth kan läsas här. | Roth i DN.

USA:s nya FN-ambassadör talar väl om Israel – något som FN tycks vilja mörka …

Ambassadören heter Nikki Haley och är tillsatt av Donald Trump. Härnedan kan du se och höra hennes anförande i FN:s säkerhetsråd:

Bra talat! Men om man på FN:s hemsidor söker efter just detta uttalande, ja då hittar man – ingenting!

I alla fall inte när jag letar. Det enda som FN tycks kunna prestera är en mycket märklig och sönderklippt film, som du kan se här. Där Haley uttalar stöd för en ”tvåstatslösning”. Men samtidigt också säger att det beror på parterna om detta ska kunna ske.

Man bör då notera att ”palestinierna” och Arabförbundet av allt att döma anser att en ”tvåstatslösning” endast är ett medel i deras strävan att slutligen utplåna Israel. Så om man lyssnar på den parten, ja då är en tvåstatslösning utesluten – nämligen just eftersom den syftar till att utplåna Israel.

Att den andra parten, dvs. Israel och judarna, borde inse och antagligen redan har insett detta faktum, ja det utgår jag från.

Vi får då hoppas att även Trump och Haley insett detta. För båda parter tycks ju vara överens om att ”tvåstatslösningen” endast är ett sätt att utplåna Israel. Läs här!

Och om det är så bör ju ”tvåstatslösningen” rimligen förpassas till historiens skräphög!