Två officerare från Livgardet (dess fana återges här till vänster) har stupat i Afghanistan. Men angriparen, som var klädd i polisuniform, och kanske till och med verkligen var polis, ja, han dog också, detta enligt SvD. Svenskarna besvarade tydligen elden, och angriparen fick plikta med livet.
Så ska det gå till. Så gick det till. – Men två svenskar dog. Varför?
Ja, en del är ju som vanligt defaitister. Så fort någon dör, så ska man dra sig ur med svansen mellan benen. Det tycker exempelvis denne stolle, som jag nu för första gången länkar till.
Här skriver Röda Malmö och här Svensson – i samma anda allihopa. Men knappast i ”Medel-Svenssons” anda skulle jag tro.
För denne Medel-Svensson håller nog mera med statsministern, när han uttalar sig i Svenska Dagbladet:
- Det är en stor sorg för de anhöriga, tungt för förbandet i Mazar-i-Sharif och en tung förlust för Sverige, kommenterar statsminister Fredrik Reinfeldt händelsen inför journalister under ett besök i Gävle i dag.
Att visa respekt för offren sker bäst genom att fortsätta insatsen i Afghanistan, enligt statsministern.
- Det offer vi har lidit har vi lidit i vår övertygelse om att vi behövs för Afghanistans befolkning och för att motverka risken att ondskans nätverk återetablerar sig och hotar inte bara Afghanistan utan också den frihet vi håller kär i Sverige och Europa. Det handlar om att hålla undan risken för övergrepp och tyranni, säger Reinfeldt.
Jag måste upprepa statsministerns ord: ”Det offer vi har lidit har vi lidit i vår övertygelse om att vi behövs för Afghanistans befolkning och för att motverka risken att ondskans nätverk återetablerar sig och hotar inte bara Afghanistan utan också den frihet vi håller kär i Sverige och Europa. Det handlar om att hålla undan risken för övergrepp och tyranni”.
Det är är för att avvärja detta ondskans hot som våra svenska soldater kämpat och stupat i Afghanistan. Ondskans nätverk får icke etablera sig någonstans.
Dessa våra soldater, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv, är våra hjältar. De har stridit och stupat för försvaret av frihet och demokrati, ett försvar som inte endast pågår i Afghanistan utan överallt där frihet och demokrati hotas: av islamismen, av al-Qaida, av det Muslimska Brödraskapet, av al-Fatah, av Hamas, av Iran, av Hisbollah – bara för att återge ett urval av de numera mest aktiva entiteterna och staterna.
All heder åt Gunnar och Johan, alltså!
Och nu gäller det att inte fega ur utan att tvärtom visa att vi menar allvar. Försvaret av frihet och demokrati får aldrig uppges, inte i Afghanistan, inte i Israel, inte i Sverige, inte någonstans …
Insatsen måste alltså fortsättas, inte minst i respekt för de dödade.
Det skriver Debka-file. Känner dessa stater och entiteter kanske inte till att anfallskrig är förbjudet enligt folkrätten?
Debka skriver, att amerikansk underrättelsetjänst har samlat information om en detaljerad anfallsplan som utarbetats gemensamt av Hisbollah, Iran, Syrien och Hamas. Planen går ut på att sända in fem Hisbollah-bataljoner om sammanlagt femtusen man för att erövra fem områden i Galiléen, samtidigt som man instigerar ett uppror bland israeliska araber och Hamas öppnar en andra front i söder. Syrien förväntas träda in i något skede.
Här följer en översättning av en stor del av Debka-artikeln:
1. bataljonen: Denna enhet kommer att rycka fram genom gränspasset Naqura-Rosh Haniqra och svepa söderut sju kilometer för att inta den israeliska medelhavs-staden Nahariya med 55 000 innevånare, eller delar av staden.
FN:s fredsbevarande styrkor har sitt högkvarter i Naqura, … och det israeliska försvaret där är svagt så inga militära eller geografiska hinder för denna Hisbollah-offensiv förväntas. Bataljonen kommer att tillfångata ett stort antal israeliska gisslan för att användas som levande sköldar mot en israelisk motattack.
En liten grupp om 150 krigare, tränad av marinsoldater ur [det iranska] revolutionsgardet, kommer också att försöka nå kusten med snabba båtar. De står redan beredda i Libanon
2. Bataljonen: Denna enhet har som uppgift att inta den nordisraeliska staden Shlomi Shlomi, med 6 500 innevånare belägen [3 km] sydost om gränspasset vid Naqura. Genom att hålla denna stad och dess omgivningar får Hisbollah kontroll över en viktig vägknutpunkt och kan hindra israeliska förstärkningar från centrala israeliska baser i Galiléen och regioner i östra delen av övre Galiléen från att nå Nahariya via väg 89 och 899 (se karta).
3. Bataljonen: Genom att tränga längre söderut än någon annan Hisbollah-enhet har denna bataljon till uppgift att nå de tre israelisk-arabiska byarna B’ina, Deir al-Asad och Majd el-Krum, som ligger norr om staden Karmiel och vid väg 85, som förbinder Acre vid Medelhavet med Safed i de centrala galileiska bergen.
De iranska krigsplanerarna vill att Hisbollah ska ta kontrollen över dessa tre israelisk-arabiska platser av två orsaker.
För det första: Som en kommandopost i syfte att underblåsa missnöje i israelisk-arabiska byar och städer i nedre Galiléen och Wadi Ara i söder till ett fullt utvecklat uppror. Den inkommande styrkan kommer att backas upp av hemliga Hisbollah-celler som sedan några år har upprättat, beväpnat och finansierat underjordiska ”Galileiska befrielseataljoner” i Sakhnin, Araba och Deir Hana, med medel från narkotikasmuggling.
Hisbollahs celler på Västbanken har under en tid varit aktiva i Wadi Ara-regionen, genom vilken väg 65 förbinder centrala och norra Israel.
För det andra: Genom att kunna beskjuta väg 85 mellan Acre och Safed från ställningar i de ockuperade arabiska byarna skyddar man de Hisbollah-enheter som håller Nahariya och Shlomi, och försvårar allvarligt de israeliska styrkornas passage från baser i mitten av landet till undsättning av dessa nordliga städer. Den stora civilbefolkningen i området begränsar möjligheterna för det israeliska flygvapnet att angripa de områden som behärskas av Hisbollah.
4. Bataljonen: Denna bataljon kommer att framtränga åt sydost till Kadesh-dalen där Ma[l]kia, kibbutzen Yiftah och moshaven Ma[l]kia är belägna. Genom att inta dessa platser får Hisbollah möjlighet att därifrån beskjuta den nordligaste delen av Galiléen.
5. Bataljonen: Hisbollahs strategiska reserv.
Raketattacker från Libanon kommer att fokusera på att slå ut Israels strategiska militära installationer, såsom flygbaser, nukleära anordningar och flottbaser. Att slå mot israeliska befolkningscentra är av lägre prioritet för Iran.
Syriens medverkan kommer inledningsvis att begränsas till att täcka upp Hisbollahs operationer med artilleri eller flyg. Men om striderna eskalerar eller drar ut på tiden, kommer Hisbollah att be Syrien att gå in i Libanon med understödjande styrkor; Damaskus kommer då att öppna en fjärde front mot Israel från den syriska sidan av Golanhöjderna.
Denna Teheran-Hisbollahs krigsstrategi är helt förberedd för alla oförutsedda händelser. Den uppenbara utlösande faktorn skulle vara en israelisk militär operation mot Irans kärntekniska anläggningar, men när alla delar är på plats kan de aktiveras av någon annan förevändning från Teheran eller Damaskus.
Under de senaste veckorna har både Hisbollah och dess syriska allierade mobiliserat sina styrkor samtidigt som man talat om för den arabiska världen att den judiska staten är på väg att anfalla Libanon.
Hisbollahledaren Hassan Nasrallah är angelägen om att angripa Israel oavsett hur krisen beträffande Irans kärnkraftsprogram avlöper.
Söndagen den 17 januari sade han: ”Med tanke på alla hot ni kan höra nu för tiden, lovar jag er att om ett nytt krig med sionisterna skulle bryta ut, så kommer vi [den libanesiska motståndsrörelsen] att krossa fienden, komma ut som segrare, och förändra regionens utseende”.
”Om Gud vill, så är Israel, ockupationen, hegemonin och arrogansen på väg att försvinna!”
Vad Hisbollah och Nasrallah – samt Syrien, Iran och Hamas – eftersträvar och uppenbarligen noggrant har planerat, är alltså ett av folkrätten förbjudet angrepps- och utplåningskrig mot Israel.
Jag läser att Hamas ”beklagar all skada som kan ha drabbat någon civil israel” till följd av raketbeskjutningen mot Israel från Gaza under det senaste kriget i Gaza.
En vanligt förekommande uppfattning bland islamister är dock, att det inte finns några civila israeler. MEMRI återger ett uttalande av ordföranden i ”Arab Psychiatrists Association”. Han säger: ”There are no israeli civilians. They are all plunderers”. Jeffrey Goldberg återger apropå de tidigare vanligt förekommande morden på israeler genom självmordsbombningar detta uttalande av en professor vid Kairo-universitetet: ”There are no Israeli civilians, only soldiers, so this [dvs. självmordsbombningarna] is a legitimate tactic”.
En annan inflytelserik islamist, Anwar al-Awlaki, som för övrigt tycks ha inspirerat mördaren i Fort Hood, menar för sin del, att ”There are no Israeli civilians unless they are Muslim”.
Om detta även är Hamas ståndpunkt så ber de inte egentligen om ursäkt för någonting, eller kanske som mest för att någon israelisk muslim kan ha skadats av deras raketbeskjutning.
Dessutom kan en ursäkt från någon som vill utplåna Israel och i sina stadgar återger en uppmaning att döda judar inte tas på allvar. Det enda man kan ta på allvar rörande Hamas är just detta: Organisationen syftar till att utplåna den judiska staten Israel.
Det rapporterar Reuters och Ekot (Cecilia Uddén). En israelisk överste har dessutom förflyttats.
Orsaken anges vara, att generalen och översten hade överskridit ”their authority in a manner that jeopardized the lives of others”, nämligen, som jag förstår det, genom att tillåta att fosforbomber avskjutits ”in violation of the rules of engagement prohibiting use of such artillery near populated areas.”
Och så är det ju: ”Israel” gör inte alltid allting rätt. Men staten Israel är en rättsstat som ser till att de israeler som gör fel får reprimander, tillrättavisas och bestraffas. Som i detta fall.
Vad gör Hamas?
Ja, enligt länken från Ekot, så hävdar Hamas, att
de raketer från Gaza som träffade israeliska civilpersoner, hade avfyrats av misstag. Det har tillbakavisats som ren lögn av såväl Israel som människorättsorganisationen Human Rights Watch.
Men inte kan väl tusentals raketer ha avfyrats av misstag? 2 048 raketer och granater bara under år 2008?
Nej, under det att Israel på nytt visar sig vara en rättsstat, som går till rätta med dem som gör fel, visar sig Hamas-regimen i Gaza på nytt vara – endast lögnare.
Uppdatering 2010-02-04: Enligt SvD idag var det inte för fosforbombning utan för artilleribeskjutning i tättbebyggt område som man ingripit mot generalen och översten.
Det börjar bli svårare och svårare att förstå vad det socialdemokratiske kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu egentligen tror och tycker.
Den 27 januari, på förintelsens minnesdag, menade han i en intervju i Skånska Dagbladet, bland flera andra märkligheter, att Malmö inte ”accepterar varken sionism eller antisemitism”.
Eftersom sionismen går ut på att judarna skall ha en egen judisk stat, drog jag och många med mig då slutsatsen att Reepalu inte erkänner Israels rätt att existera, detta i synnerhet efter att han dagen efter, den 28 januari, enligt en artikel i samma tidning, uppger sig stå för vad han sagt, men vill få det till att han uttalat sig ”som privatman”.
Den 30 januari skriver han en artikel i Sydsvenska Dagbladet, vari han säger sig tidigare ha använt ”ordet sionism på ett felaktigt sätt”. Nu säger han att ”Israel har självklart rätt till sin egen stat”. Samtidigt menar han att ”Skånska Dagbladet har visat prov på en oärlig journalistik”.
Men hur oärlig var Reepalu själv när han jämställde sionism och antisemitism? Felaktigt tycker han nu, men tydligen inte då.
Vilka andra ord använder Reepalu på felaktigt sätt?
Hur ska vi i fortsättningen veta när Reepalu använder orden på rätt eller fel sätt, när han uttalar sig som privatman eller som representant för ”Malmö” samt när han står respektive inte står för vad han säger.
Svaret är nog att: det vet vi inte. Det Reepalu härefter säger kan man alltså knappast ta på allvar.
Om du vill bidra med en liten gåva, så lovar jag att jag och mina vänner ska göra vårt yttersta för att din gåva skall förvandlas till en fredsmanifestation för Israels och Palestinas folk.
Som du kan se på denna länk, har det tillverkats fredsduvor av Kassam-raketer som avskjutits från Gaza mot Israel och i synnerhet mot staden Sderot. Här är en bild:
Ett vackert exempel på hur svärd gjuts till plogbillar, eller i detta fall, raketer till fredsduvor. Eller hur!
Nu tänkte vi köpa en sådan fredsduva och ge till en vän. Vem vännen är avslöjar vi senare. Du kommer inte att bli besviken!
Var med du också och sponsra detta projekt, genom att donera en summa pengar, stor eller liten. Alla bidrag mottas med stor tacksamhet. Klicka på denna länk (som även finns längst ned i högerkolumnen):
Idag på morgonen kunde man i Sveriges Radio höra Cecilia Uddén förmedla positiva tongångar rörande det fältsjukhus som Israel sänt till Haiti; ett ”fältsjukhusens Rolls-Royce”. Lyssna via länk som finns här.
Visst var man fort på plats, fort igång och skapade snabbt resultat. Människoliv räddades. All heder åt Israels försvarsmakt – igen! Sverige å sin sida har skickat något slags kontorsarbetsplats för FN. Hur många människoliv har Sverige därigenom räddat?
Israels snabba insats har nästan inte alls uppmärksammats i svenska media – förrän nu i morse alltså. Men Uddén var ändå tvungen att hänvisa till en artikel i Haaretz av Akiva Eldar – en artikel som jag tyvärr inte kunnat hitta på webben – som måste jämföra med situationen i Gaza. Den situationen var enligt Eldar, ”vårt verk”, dvs. Israels, under det att situationen i Haiti var följden av en naturkatastrof.
Eldar, och möjligen även Uddén, missar därmed något högst väsentligt. Situationen i Gaza är och förblir inte, har dessutom aldrig varit, något som Israel har huvudansvaret för. Den är inte ”Israels verk”. Situationen är närmast uteslutande deras verk som inte erkänner Israels rätt att existera, och som inte tillåter att de palestinska arabiska och muslimska flyktingarna/emigranterna integreras i de arabiska och muslimska stater som omger Israel, stater som flera gånger anfallit Israel i syfte att utplåna just den judiska staten Israel.
Det är kanske också mera sannolikt att Israel väljer att hjälpa sina vänner än sina fiender. Folket i Haiti har aldrig stått upp mot Israels rätt att existera. Folket i Gaza har tyvärr tvärtom stått upp och valt den islamonazistiska terrororganisationen Hamas till regeringsparti. Hamas vill genom anfallskrig utplåna den judiska staten Israel. Inte så konstigt alltså att Israels hjälp inte i första hand går till det Hamas-styrda Gaza, utan åt annat håll. Någonting som Cecilia Uddén också kunde ha filosoferat över. (Fast Israel förser ständigt sin fiende Gaza med förnödenheter, hela tiden, alltid – något som också oftast förtigs i svenska media.)
Det är ändå glädjande att Sveriges Radio kunde förmå sig att åtminstone i någon mån, lite halvdant visserligen men ändå, förmedla några uppskattande ord rörande den israeliska arméns insats i Haiti.
Här är ett klipp som jag hämtat från de israeliska försvarsstyrkornas (IDF) blogg. Det är chefen för fältsjukhuset som avtackar sina soldater:
Så här säger han:
Få andra har denna styrka, denna vilja, denna beslutsamhet att hjälpa.
Styrka, vilja och beslutsamhet. Det har Israel. Inte ”bara” när det gäller att hjälpa andra, utan inte minst när det gäller landets själva existens. Om inte Israel hade funnits, hade sannolikt än fler haitier varit döda idag.
Hur många fältsjukhus har Hamas, Iran och arabstaterna skickat till Haiti? Hur många människoliv har de räddat i Haiti? Vilken styrka, vilja och beslutsamhet har de visat, utom beslutsamheten och viljan att utplåna Israel? Styrkan därtill saknar de alltjämt dock, tack och lov. Styrkan har Israel.
Ja, det är i alla fall min tolkning av denna intervju i Skånska Dagbladet, där kommunalrådet i Malmö, just denne Reepalu, uttalar sig som följer:
Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda.
Hm. Så om svenskarna vill ha en egen stat – vilket vi har sedan länge – så innebär det då, enligt Reepalu, att andra ”grupper” – än svenskarna – är ”mindre värda” och därmed inte berättigade att ha en egen stat!?
Sionismen är en rörelse som syftar till en egen stat för judar. Detta syfte är uppnått. Staten Israel är sedan mer än sextio år etablerad.
Men enligt Reepalu är denna stat alltså ”en ytterlighet”. Enligt Repalu har av allt att döma staten Israel alltså inte rätt att existera!
Nu återstår att av Reepalu höra vilka andra nationalstater som han anser ”sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda” och därmed inte har rätt att existera.
Om Reepalu inte klarar det, utan bara anser att det endast och uteslutande är den judiska staten Israel som inte har rätt att existera, ja, då tycks väl bara en sak återstå, nämligen att åtala Reepalu för hets mot folkgrupp?
För vilken rätt har han att endast utpeka den judiska staten Israel som en ”ytterlighet” och ingen annan nationalstat?
DN skriver idag, i sann TT-anda, dvs. med udden riktad mot försvararen, Israel, och inte mot angriparen, Gaza, om att Israel ”anfallit staden” Gaza och även gått in med stridsvagnar mot ”flyktinglägret” Jabalya:
Gaza city skakades under torsdagskvällen av explosioner sedan israeliska attackplan enligt palestinska uppgifter anfallit staden. Tidigare under dagen trängde israeliska stridsvagnar in i flyktinglägret Jabalya i Gaza som svar på en palestinsk raketattack dagen innan.
Men, som bloggen MXp skriver, har DN nog fel. Det har av allt att döma inte alls skickats in några stridsvagnar i Gaza.
Och det var långt ifrån fråga om bara en palestinsk attack utan flera.
För palestinska terrorister har nämligen beskjutit gränsövergången Kerem Shalom med granater och därmed stoppat hjälpsändningar från Israel. En Katyushamissil har dessutom avskjutits mot Ashkelon och flera andra Kassam-raketer har också träffat Israel. Detta enligt bloggen Fred i Mellanöstern.
Terroristerna tycks dessutom också ha avskjutit ett pansarskott direkt mot IDF i Israel. Detta enligt JPost.
Knappast ett ord om dessa angrepp mot Israel förekommer i DN-artikeln, som dessutom har den i sammanhanget fantastiska rubriken ”Gaza fruktar Israelisk invasion”.
Men vad kan man som Gaza-bo rimligen förvänta sig om just Gaza hela tiden beskjuter just Israel? Det finns väl ingen anledning för Gaza att frukta något som Gaza självt i så fall är den yttersta orsaken till? Det verkar i stället som om man önskar att bli invaderade. – Fast om man ändå hyser fruktan för just detta, finns en mycket enkel bot: Sluta skjuta på Israel!
Dagens Nyheters reporter, Nathalie Besèr, väljer alltså till synes att överdriva Israels försvarsåtgärder genom att falskeligen påstå att Israel skickat in stridsvagnar i Gaza, och väljer därjämte att tiga om den fulla vidden av Gazas terrorangrepp på Israel och på gränsövergången, ett angrepp som fick till följd att hjälpsändningarna från fienden Israel fick avbrytas. Som JPost skriver: ”Dozens of aid-carrying trucks were waiting on the Israeli side to enter the Gaza Strip.”
Ovanstående utgör ytterligare en rubrik som vi aldrig kommer att få läsa i gammelmedia. Men konstigt nog har TT – och följaktligen ingen svensk tidning på nätet – såvitt jag kunnat se ännu inte skrivit alls om det israeliska flyganfallet mot terrorister i Gaza i går, än mindre satt någon rubrik.
An Israeli air strike killed a commander of a Palestinian militant group and wounded four other militants in the Gaza Strip on Tuesday, the group said.
TT kanske inte har vaknat ännu, klockan är i skrivande stund bara 9.10 – eller ska tystnaden tolkas som någon slags omvändelse?
Två officerare från Livgardet (dess fana återges här till vänster) har stupat i Afghanistan. Men angriparen, som var klädd i polisuniform, och kanske till och med verkligen var polis, ja, han dog också, detta enligt SvD. Svenskarna besvarade tydligen elden, och angriparen fick plikta med livet.
Kommentarer