Lennart Eriksson

Denna blogg drivs av Lennart Eriksson, som också har skrivit nästan alla hittills över 1350 inlägg. Läs mer under rubriken "Om Sapere Aude!" ovan.

Sagt om Sapere Aude!

"Sapere Aude är en av Sveriges bästa bloggar!" - Läst på Facebook 2014-01-26

"Modigt. Provocerande. Intressant." - E-post 2014-08-27

"Lennart Eriksson … hjälten på Migrationsverket" - E-post 2015-08-15

Kommentarer

Arkiv

Kategorier

Kalender

september 2017
M T O T F L S
« Aug    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930  

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Israelvänliga Sverigedemokraterna ökar ytterligare i augusti: Alltjämt Sveriges överlägset största parti

Detta framgår här:


Källa.

Som jag skrivit många gånger tidigare framstår Sverigedemokraterna som riksdagens mest Israelvänliga parti. Partiet vill med all rätt avbryta allt svenskt bistånd till den antisemitiska entiteten ”Palestina” vars enda syfte är att utplåna den judiska staten Israel.

Noterar dock att riksdagsmannen Mikael Oscarsson (KD), enligt Världen Idag numera ”anser att det svenska biståndet till PA [dvs. ”Palestinska Myndigheten”] måste strypas fram till dess att myndigheten visar att inga pengar går till terrorister och andra våldsuppviglande ändamål”. Det är bra! Kristdemokraterna närmar sig därmed förhoppningsvis Sverigedemokraternas syn på saken.

Biståndsminister Isabella Lövin i den nuvarande antisemitiska svenska statsledningen dementerar dock, enligt samma tidning att svenskt bistånd går till palestinska terrorister och deras anhöriga. Därmed ger hon oss ytterligare bevis för statsledningens antisemitism, för dess brottslighet – det är kriminellt att ge ekonomiskt stöd till terrorism, och för dess faktaresistens.

Ledarskribenten Lukas Berggren ställer, alltjämt i tidningen Världen Idag, den mycket berättigade frågan ”Varför blundar Lövin för palestinsk terrorism?” Han skriver bland annat följande:

Enligt en nyligen publicerad rapport från Jerusalem Center for Public Affairs går motsvarande hälften av PA:s biståndspengar – 344 miljoner dollar (!) – till att avlöna terrorister och deras familjer. Fler än 20 000 palestinska familjer får ersättning för att deras anhöriga har utfört någon form av terrorattentat mot Israel.

Terrorismen är lönsam och de som bekostar den premieras med bistånd från Sverige. Den svenska regeringen försöker komma undan med att hävda att inga svenska biståndspengar går direkt till terroristlöner. Men det är egentligen av underordnat intresse om betalningen går direkt in på terroristernas konto. Så fungerar det förstås inte. Men det intressanta är att svenska biståndspengar går till en regim som de facto avlönar terrorister. Pengar kan nämligen bytas mot pengar. Genom att skicka svenska biståndspengar till PA göder man ett system som både hyllar och avlönar terrorister. Detta är djupt orättfärdigt.

Berggren konkluderar att ”[d]et enda rimliga är att Sverige fryser allt palestinskt bistånd och kräver ett slut på terroristhyllningar, terroristlöner och antisemitisk undervisning”.

Just så! Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och tidningen Världen Idag står tydligen enade i denna fråga. Gott så!

Tillägg 2017-09-06: Jag noterar att även ordföranden i Vänskapsförbundet Sverige-Israel, tillika europaparlamentarikern Lars Adaktusson (KD) ansluter sig till partikamraten Oscarssons och även Sverigedemokraternas samt Världen Idags uppfattning. Så här skriver nämligen Adaktusson i GP: ”Det är nog nu, visa respekt för skattebetalarnas pengar, frys biståndet till palestinska områden tills terrorstödet upphör”. Just så!

Vänskapsförbundet Sverige-Israel, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och tidningen Världen Idag står tydligen enliga. Biståndet till ”Palestina” ska avbrytas.

Gott så! Mycket gott så!

Försvarsminister Peter Hultqvist förnedrar sig och sin ”regering” – samt inte minst Sveriges folk – genom att inför Sveriges Konung bära en ”palestinsk” förtjänstorden

Jag läser i dagens Nya Wermlands-Tidningen en ledare med rubriken ”Palestinsk belöning”. Den handlar om den numera så omtvistade försvarsministern Peter Hultqvists sannolika faiblesse för att, till skillnad från andra socialdemokratiska potentater, bära ordensutmärkelser. I synnerhet antagligen om de förlänats honom av den antisemitiska entiteten ”Palestina”. Han gjorde det i vart fall den 23 mars 2017 då han var inbjuden av Hans Majestät Konungen till en representationsmiddag på Kungliga Slottet. Här kan du se hans minst sagt dråpliga uppenbarelse vid detta tillfälle:

Minst sagt dråplig emedan ordensband oftast bärs över höger axel, men det finns enstaka undantag, som kanske omfattar ”Palestina”. Men det är värre än dråpligt emedan man inför Sveriges Konung i första hand bör bära svenska utmärkelsetecken, snarare än utländska. Det gjorde han inte alls! Fast Hultqvist har sannolikt inga sådana utmärkelser. Han har alltså sannolikt inte alls utmärkt sig i svensk tjänst. Men han ville alltså i stället utmärka sig i sin ”palestinska” tjänst …

Alltså har han så till den grad utmärkt sig i ”palestinsk” tjänst att han förlänats en ”orden”. Jag har skrivit om detta tidigare. Här ett foto från själva tillfället när utmärkelsen tilldelades honom av ärkeantisemiten Mahmoud Abbas. Utrikesminister Margot Wallström tycks vara mycket nöjd.

Också har utrikesministern Margot Wallström utmärkt sig i ”palestinsk” tjänst så till den grad att hon förlänats en ”palestinsk” militär utmärkelse! Detta har jag också tidigare skrivit om i samma länk. Se foto här:

Wallström har dock såvitt jag vet ännu inte förnedrat sig och sin ”regering” så till den grad att hon burit denna utmärkelse inför Sveriges Konung och – därmed – folk. Detta då till skillnad från Hultqvist.

När det gäller Hultqvist kan man i NWT (länken ovan) läsa att ”han varit djupt engagerad i Palestinafrågan ända sedan han var ung SSU:are. Han drev också på bildande av och blev ordförande för den svensk-palestinska parlamentarikerföreningen”. NWT hänvisar till Dalarnas Tidning, som jag länkar till här.

Där säger Hultqvist som du kan se följande: ”– För mig är det inte alls svårt att ta ställning. Jag är stolt över att ingå i en regering som erkänt Palestina”.

Hultqvist är alltså stolt över att Sveriges ”regering” erkänt en entitet vars uttalade avsikt är att i strid mot FN-stadgan utplåna den judiska staten Israel! Såpass!

Jag noterade också tidigare att Hultqvist skrivit på ett upprop till förmån för den antisemitiska entiteten ”Ship to Gaza”. Som har nära kontakter med den likaledes antisemitiska turkiska entiteten IHH. När ”Ship to Gaza” i egenskap av skeppet ”Mavi Marmara” som vanligt misslyckats med att bryta mot folkrätten genom att bryta Israels helt legitima sjöblockad mot Gaza, ja då hissades i Turkiet denna ”fana”/fanstyg:

Detta antisemitiska och islamonazistiska elände skriver alltså Sveriges nuvarande försvarsminister Peter Hultqvist under på!

Som jag skrivit tidigare finns det fog för ”oppositionen/alliansen” att enbart på grund av Hultqvists tillkortakommanden i anslutning till ”Transportstyrelse-skandalen” alltjämt rikta misstroende mot honom.

Men eftersom han dessutom tycks vara en uppenbar antisemit som till och med har fräckheten att bära en av antisemitismens främsta företrädares främsta utmärkelsetecken inför Sveriges Konung, så har Peter Hultqvist därmed ingenting att göra i svensk statsförvaltning längre. Han har definitivt förverkat sitt förtroende som försvarsminister.

Jag hoppas därför att ”alliansen” ska stå fast i sin avsikt att rikta en misstroendeförklaring mot Peter Hultqvist.

Inga antisemiter i Sveriges regering!

Artikeln har redigerats 2017-08-23.

Hamas’ nya stadgar från i år översatta till svenska: Fortfarande ingen trevlig läsning

Man behöver bara läsa vad som står i artikel 10: ”Jerusalem är Palestinas huvudstad. Dess religiösa, historiska och civilisatoriska status är fundamental för araberna, muslimerna och världen i stort. Dess islamiska och kristna heliga platser tillhör uteslutande det palestinska folket och den arabiska och islamiska ummah. Inte en sten av Jerusalem kan uppges eller överges. De åtgärder som har vidtagits av dem som ockuperar Jerusalem, såsom judaisering, byggande av bosättningar och etablerande av fakta på marken är ogiltiga”.

Men det är knappast någon ”judaisering” som pågår i Jerusalem. Judarna har inte svårt att bevisa sin mångtusenåriga existens där. Vad som i stället pågår är en islamisering, bland annat genom försöken att utplåna och förneka spåren av judarnas långa närvaro.

Eller läs artikel 14: ”Det sionistiska projektet är ett rasistiskt, aggressivt, kolonialt och expansionistiskt projekt som är grundat i att beslagta andras egendom; det är fientligt mot det palestinska folket och mot dess strävan till frihet, befrielse, återvändande och självbestämmande”.

Hela dokumentet finns tillgängligt här. (Översättningen är gjord av mig. Förslag till förbättringar motses gärna.)

Visserligen har de mest islamonazistiska och antisemitiska inslagen utgått jämfört med 1988 års version, som du kan läsa här. Till och med har man infört en passus i slutet av artikel 20 som har fått en del alltför blåögda bedömare att tro att, jo, Hamas önskar fred med Israel. Men jag är skeptisk. Antisionismen är alltjämt glasklar.

Här är hela artikel 20: ”Hamas anser att att ingen del av landet Palestina ska äventyras eller avträdas, oavsett av vilket skäl, omständigheter eller påtryckningar och oavsett hur länge ockupationen varar. Hamas avvisar varje alternativ till den fullständiga befrielsen av Palestina, från floden till havet. Dock anser Hamas att etablerandet av en helt självständig och oberoende palestinsk stat med Jerusalem som dess huvudstad utefter linjerna den 4 juni 1967, med återvändandet av flyktingarna och de fördrivna till deras hem från vilka de utvisades, är en formel för nationell konsensus”.

Hur man ska tolka dessa minst sagt kryptiska ordvändningar i slutet av artikel 20 i ljuset av vad som står i början av samma artikel, ja det framstår för mig som alldeles klart. Hamas avvisar ju varje alternativ till den fullständiga ”befrielsen av Palestina, från floden till havet”, står det ju i början. Det är klartext. Resten är trams. Inget Israel på ”palestinsk” mark. Alltjämt är det från Hamas fråga om antisemitism, antisionism och islamonazism. Den gamla vanliga visan alltså, om än i mera förtäckta ordalag.

Så här hette det år 2006. Jag tror inte de har förändrat sitt sinnelag så värst mycket sedan dess, oavsett vad de skriver i sina stadgar:

Riksdagens motstånd mot Sverigedemokraterna tycks vara viktigare än Sveriges säkerhet

I ljuset av Decemberöverenskommelsens mörker och av den anda som tyvärr alltsedan dess präglat Sveriges ”statsledning” och ”opposition”, och som går ut på att närmast till varje pris ta avstånd från Sveriges enligt senaste sentiomätning största parti, nämligen Sverigedemokraterna, framstår dagens politiska spel kring vilka statsråd som ska avgå eller ej närmast som en logisk följd av detta avståndstagande.

Det är också den logiska följden av att inget riksdagsparti – utom möjligen Sverigedemokraterna – verkligen vill ta ansvar för Sveriges säkerhet. I stället ägnar man sig från ”oppositionens” sida åt att (vilja) rikta misstroendeförklaringar mot enskilda statsråd i oklart politiskt syfte. Enskilda statsråd har säkerligen brustit i ansvar. Två har fått avgå. Nu återstår frågan om försvarsministern också ska avgå. Stefan Hedlund skriver vältaligt i SvD att misstroendet borde ha riktats mot statsministern själv.

Men om nu ”oppositionen” eller ”alliansen” är så besjälade av att rikta misstroendeförklaringar, så kan jag upplysa om att denna ”allians” tillsammans med Sverigedemokraterna har majoritet i Sveriges riksdag. De kan alltså enkelt förpassa hela regimen Löfven till historiens skräphög när som helst. Det hade man kunnat göra redan i samband med senaste riksdagsval. Det hade medfört att dagens situation inte alls uppstått. (Fast vad den regeringen i stället gjort är ju ingen som vet.)

Men eftersom Sverigedemokraterna, Sveriges största parti, är paria bland övriga riksdagspartier, och eftersom motståndet mot Sverigedemokraterna tydligen är viktigare än omsorgen om Sveriges säkerhet, har vi hamnat i denna situation.

Två statsråd av de tre som ”alliansen” ville avsätta har alltså fått gå. Innan dess var det tal om att extrainkalla riksdagen för misstroendevotum. Men när ändå ett av de tre statsråden sitter kvar så är det plötsligt inte så bråttom. Det räcker att fixa detta i ordinarie riksmöte till hösten tycks ”alliansen” anse. Möjligen var det alltså inte ens från början så viktigt alls – att avsätta försvarsminister Peter Hultqvist.

Hur kan det vara på detta vis? Om ”alliansen” beslutat sig för misstroendeförklaring mot tre ministrar och extrainkallat riksdagen i detta syfte, så blir detta syfte väl inte mindre angeläget för att statsministern i vad jag skulle säga vara trots mot Regeringsformen ändå beslutat att ha kvar en av dessa ministrar? Enligt mitt sätt att se medför statsministerns trots att det blir ännu mera angeläget att snabbt kalla in riksdagen.

Men istället verkar ”alliansen” vika ned sig. Detta visar att ”alliansen” brister i fasthet och konsekvens och i stället ger utrymme för regimen Löfven att än mer äventyra Sveriges säkerhet.

Allt detta bara för att man inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Som sagt: Sveriges säkerhet är uppenbarligen för de flesta riksdagspartier en fråga som är helt underordnad det allt övergripande syftet att inte samarbeta med Sveriges största parti Sverigedemokraterna. Kosta vad det kosta vill.

Som svensk patriot är min uppfattning att denna prioritering närmast är att beteckna som landsförräderi!

Sveriges mest Israelvänliga parti drar ifrån. Överlägset största riksdagsparti i Sentios julimätning!

Ja det är ju Sverigedemokraterna som avses. Varför vågar övriga riksdagspartier inte säga ifrån på samma sätt som SD? Nämligen att tala om för ”palestinierna” att allt svenskt ekonomiskt bistånd upphör till dess ”palestinierna” upphör med sin antisemitiska propaganda och sin verksamhet att utplåna Israel och judarna. Varför?


Källa till statistiken.

Om man är generaldirektör för Transportstyrelsen verkar det gå att ostraffat uppsåtligen bryta mot svensk lag. Men vi andra då?

Ja, det verkar inte bättre än att Maria Ågren ostraffat kunde göra just detta. Jag läser följande i Expressen:

[G]eneraldirektör Maria Ågren skrev under sommaren 2015 på flera beslut om ”avsteg från gällande lagstiftning”. Det handlade om avsteg från:

Personuppgiftslagen.
Lag om offentlighet och sekretess.
Säkerhetsskyddslagen.

I ett förhör med Säpo från januari i år berättade hon att hon ”… levde i den tron att man kunde göra så inom ramen för lagen”.

Ågren (foto t.v.) har alltså erkänt att hon uppsåtligen brutit mot ovan angivna tre lagar. Att ”inom ramen för lagen” ha gjort ”avsteg från gällande lagstiftning”. Hon verkar alltså tro att det finns lagstiftning som tillåter lagbrott! Bra i så fall att hon blev avskedad.

Hon har alltså erkänt uppsåtlig brottslighet. Hur kommer det sig då att hon endast behövt mottaga och säkerligen med största lättnad fått tillfälle godkänna strafföreläggande endast avseende brottsbalksbrottet i 19 Kap. 9 § så lydande ”vårdslöshet med hemlig uppgift”, med påföljden böter?

För brott mot personuppgiftslagen (SFS 1998:204) döms enligt 49 § samma lag om brottet är grovt till fängelse i högst två år, nämligen om man uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bland annat ”för över personuppgifter till tredje land i strid med 33-35 §§”. Vi kan då notera att 33 § lyder som följer: ”Det är förbjudet att till tredje land föra över personuppgifter som är under behandling om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifterna. Förbudet gäller också överföring av personuppgifter för behandling i tredje land”.

Är det inte ett ganska grovt brott att i egenskap av generaldirektör uppsåtligen överföra sådana personuppgifter till tredje land? (Med reservation för att begreppet ”tredje land” inte är klart definierat i lagen.)

Det brottet har Ågren dock inte ställts till svars för.

När det gäller Ågrens erkända och uppsåtliga brott mot offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) föreskrivs följande i 20 Kap. 3 § Brottsbalken: ”Röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år”.

Det brottet har Ågren inte heller ställts till svars för.

Det finns inga föreskrifter om påföljd för den som, i likhet med vad Ågren erkänt, uppsåtligen brutit mot säkerhetsskyddslagen (SFS 1996:627).

Hursomhelst. Ågren har erkänt att hon uppsåtligen, dvs. med avsikt, brutit mot tre lagar. Hur kommer det sig då att hon endast ”döms” för vårdslöshetsbrott i enlighet med en fjärde lag? För att tala latin så döms hon endast för culpa trots att hon erkänt dolus.

Detta ger då utrymme för en ny och häpnadsväckande utveckling/avveckling av svensk rättsdoktrin, som då in extremis exempelvis kan ta sig uttryck i att den som uppsåtligen mördar någon ska undgå straff, men att den som av vårdslöshet orsakar någons död ska straffas.

Förhoppningsvis är detta en övertolkning. Men om det inte är det bör Ågrens handlande, och rättsvårdande myndigheters reaktion på detta handlande, rimligen leda till slutsatsen att envar av oss är fria att uppsåtligen ”göra avsteg från gällande lagstiftning” när det passar oss. För detta kan vi inte straffas. Det är endast om vi av vårdslöshet bryter mot lagen som straff kan påräknas.

För det är väl inte bara generaldirektörer som ska omfattas av denna straffrihet hoppas jag, utan alla medborgare. Det finns ju något som heter ”likhet inför lagen”.

Artikel i LRF:s tidning Land Lantbruk: ”Palestina: odling mot alla odds”. – Antisemitism eller?

Inom citationstecknen ovan ser du rubriken på en artikel i Lantbrukarnas Riksförbunds (LRF) tidning Land Lantbruk den 22 juni 2017. Den finns inte tillgänglig på internet, men jag har tagit några foton som du förhoppningsvis kan se här:

Artikeln inger viss olust. Jag börjar med att återge ingressen samt första stycket:

Utan tillstånd till sin egen mark, utan vatten och utan möjlighet till export.

Land Lantbruk besökte Palestina 50 år efter att Israel inledde sin ockupation och träffade bönder som vägrar ge upp jorden och sin rätt att bruka den.

Den långa ockupationen har gjort det svårt att se skönheten i det palestinska landskapet. I dag är det mest taggtrådsstängsel, vakttorn, vägspärrar och en mur som blir allt längre. Hinder som stänger ute även jordbrukarna.

Artikelförfattaren, Åsa Lekberg Steinsvik, övergår därefter till att tala om område C som ”kontrolleras fullt ut av den israeliska armén och utgör hela 62 procent av Västbanken”. Steinsvik skriver att ”[m]ånga bönder har gett upp och lämnat landet”. Men ”[m]ed stöd från den svenska hjälporganisationen We Effect har andra bönder lyckats samla sina krafter och kan idag odla den mark som de har kvar”.

Steinsvik har talat med två av de ”palestinska” odlarna om deras vedermödor. Odlarna heter Maha Ahmad Al Masri och Iman Jamel Turkman. Dessa uppges tillhöra ett kooperativ i staden Salfit. Det bör då noteras att denna stad ligger i område B, inte i område C. Steinsvik noterar inte det, åtminstone inte i artikeln. Dock heter det att ”[f]lera av medlemmarnas odlingar ligger i område C. Här har de israeliska myndigheterna rest så kallade agricultural gates, höga taggtrådsstängsel som vaktas av israelisk militär”. Vidare återges al Masris beskrivning av köerna vid dessa avspärrningar, tillstånden som krävs osv. Men, säger al Masri: ”Vi kämpar vidare i olivlundarna och mot ockupationen”.

Al Masri uppges komma ”från en familj som i generationer odlat vindruvor, vete, apelsiner och oliver, men nu har israeliska bosättare tagit över stora delar av marken”.

Turkman säger för sin del dessutom, att ”[b]osättarna och de israeliska myndigheterna har lagt beslag på nästan allt vatten. De saboterar våra vattenledningar och vi blir tvingade att köpa vårt eget vatten dyrt av dem”.

Det finns en hel del frågetecken kring denna artikel. Vi kan börja med att fundera över varför dessa två kvinnor heter som de gör. Släktnamnet al Masri betyder ”Egyptiern”. Dvs. någon som kommer från ”Misr”, alternativt ”Masr”, vilket är det arabiska namnet på Egypten. Hur och när kom det sig att egyptier började odla land i ”Palestina”? Före eller efter att Judéen och Samarien först blev judarnas land för mer än 2 500 år sedan?

Släktnamnet Turkman antyder turkisk härstamning. Detta kan man läsa mera om här och här. När ankom turkar för första gången till judarnas land?

Nå, främmande namn och härstamning utesluter inte ägande- och brukanderätt till mark i Judéen och Samarien. Det tycks dock utesluta att personer med dessa namn från början är ”palestinier”.

Sedan anges i artikeln svårigheterna med att röra sig mellan område C och B. Nåja, dessa områdens geografiska gränser har fastställts i det så kallade Oslo-avtalet, undertecknat av bland andra Yassir Arafat. Enligt detta avtal har Israel full kontroll i område C. Om ”palestinierna” har problem med detta får de väl be sina ledare att omförhandla avtalet. Om dessa ledare inte gör det, så är det knappast någonting att lasta Israel för. Israel har alltid varit berett till fredsförhandlingar. Arabsidan har så gott som alltid motsatt sig förhandlingar. I stället har man startat flera angrepps- och utplåningskrig mot Israel. Den ”palestinska” befolkningen består dessutom enligt opinionsundersökningar till största delen av personer som vill just utplåna Israel. Att de arabiska (egyptiska/turkiska?) bönderna i Judéen och Samarien får problem på grund av detta vid gränspassager, kan knappast Israel lastas för. Israel vill naturligtvis inte släppa in personer på av Israel kontrollerat territorium som vill mörda judar och utplåna Israel.

Artikeln i Land Lantbruk framstår mot bakgrund av detta som i bästa fall naiv och i värsta fall som – antisemitisk!

Så jag är skeptisk. Än mer skeptisk blir jag, när det visar sig att LRF är en medlemsorganisation i We Effect (tidigare kallat Kooperation utan gränser, logga överst t. h.). Jag är medlem i LRF (logga ovan t. v.), samt några andra av We Effects medlemsorganisationer. Men när jag läser ett inlägg av We Effects VD Annelie Rogeman, ja då måste jag nog allvarligt överväga att lämna LRF och de andra medlemsorganisationerna – om de inte inom kort gör om och gör rätt!

Rogeman (foto ovan t. h.) skriver nämligen som du ser bland annat följande:

Tänk dig en åtta meter hög betongmur genom Gammelstad. En mur som skiljer de som bor där från de som bor i centrala Luleå – och gör det omöjligt att mötas och bedriva handel i staden. Så ser vardagen ut för människorna på Västbanken där Israels ockupation nu har pågått i 50 år.

Den 5 juni 1967 startade sexdagarskriget som blev början till Israels ockupation av palestinsk mark. I dag ser den palestinska kartan ut som ett lapptäcke, med isolerade öar omgärdade av Israelkontrollerade områden. Jag har besökt Palestina flera gånger de senaste åren och läget i landet gör mig bedrövad. På Västbanken finns det över 600 israeliska vägspärrar och avspärrningar. Det begränsar handeln och exporten och gör att bönder tvingas sälja sina varor till underpriser.

Ockupationen stryper den ekonomiska utvecklingen. Fattigdomen och arbetslösheten ökar. Bristen på vatten och andra förnödenheter är ofta akut. Många palestinier förlorar hoppet om en rimlig framtid. Det gör också ett slut på konflikten än mer avlägset.

Jag vet inte riktigt vad för ”Gammelstad” som Rogeman avser. Antagligen är det Gammelstaden mellan Luleå och Boden. Artikeln är även publicerad i Norrbottens-Kuriren nämligen, samt med andra geografiska förtecken även i Bohusläningen och kanske också i andra tidningar. (Se replik i Bohusläningen här.)

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en åtta meter hög betongmur genom denna ”Gammelstad” givet att befolkningen i Luleå haft för avsikt att utplåna befolkningen i Gammelstaden genom utplånings- och anfallskrig – eller tvärtom! Varför tycker Rogeman att personer som vill utplåna andra människor utan vidare ska ges möjlighet att ”möta” dessa människor? Är det inte bättre att ge de människor som ska utplånas möjlighet att försvara sig, till exempel genom att uppföra en försvarsmur? Oavsett om de bor i Gammelstaden eller Luleå – eller är judar i Israel?

Jag tycker så. Rogeman och We Effect verkar inte tycka så. Rogeman och We Effect tycks anse att folk som ska utplånas inte ska ha rätt att försvara sig. I stället kampanjar de för motsatsen i svensk lokalpress och på sin hemsida.

Om vi sedan undersöker vilka som representerar We Effect i ”Palestina” hittar vi denna sida.

Som du ser är en Mohammed Khaled (foto t. v.) We Effects ”country director” för ”Palestina”. Du kan här (pdf) se en presentation av allt att döma framförd av honom i hans egenskap av representant för We Effect i Stockholm år 2015.

En bild från hans presentation kan du se här – med We Effect:s logga nere till höger. Antisemitism eller:

En annan av representanterna för We Effect i ”Palestina” heter som du ser Abeer Khalile (foto t. h.). Hon har detta Facebook-konto. Där har hon bland annat publicerat dessa bilder:

Här är till yttermera visso en skärmdump utvisande Khaliles Facebook-sida.

Khalile, anställd av We Effect, har här ägnat sig åt uppenbart antisemitisk publicering. Därom råder ingen tvekan.

Frågan återstår varför Land Lantbruk tillåter publicering av en artikel som har uppenbart antisemitiska undertoner? Samt varför We Effect har – åtminstone en, kanske två eller flera – anställda i ”Palestina” som är antisemiter, nämligen uppenbarligen Khalile och kanske Khaled?

Apropå Khaled så kommer jag när jag ser fotot på Turkman att tänka på en annan Khaled, nämligen terroristen Leila Khaled som förekommer på ett ganska känt foto. När man ställer fotona bredvid varandra anar man varifrån fotografen, Marcus Lundstedt, eventuellt hämtat sin inspiration:

En annan återstående fråga är hur det egentligen står till med vattentillgången. Jag hoppas snart kunna återkomma till den frågan. För närvarande hänvisar jag till vad jag skrev här år 2009 re’n. Läs även här.

Artikeln har redigerats 2017-07-03.

Mina tidigare mellanhavanden med Migrationsverket samt den nuvarande svenska statsledningens antisemitism belyses i nytt radioprogram

Tyvärr är ljudet ibland ganska dåligt. Men innehållet bra för det mesta! Länk till lyssnande här.

Det är Föreningen Fred i Mellanösterns närradio i Göteborg som sänt detta program i dag söndag den 18 juni 2017. Föreningens Facebooksida finns här.

Sverigedemokraterna största riksdagsparti fem av sex månader hittills i år. Har det något att göra med partiets stöd för Israel?

Det är som jag ser det uppenbart att Sverigedemokraterna hittills i Sveriges riksdag är det parti som mest rakryggat och konsekvent stått upp för att svenska skattebetalares tvångsvis uttaxerade stöd till terrorn mot Israel från ”Palestina” ska upphöra intill dess ”Palestina” gjort om och gjort rätt. Se här t. ex. Andra riksdagspartier har som mest påyrkat att man ska ställa krav på ”Palestina” att göra si eller så och att biståndet möjligen kan upphöra om man inte gör det. Se här t. ex. Men det är inte rakryggat, det är närmast naivt. De i ”Palestina” som vill utplåna den judiska staten Israel, dvs. de flesta där, lär naturligtvis inte reagera annat än inför kalla fakta och klara besked.

Budskapet från Sveriges statsledning till ”Palestina” bör således vara följande klara besked: 1. Biståndet upphör nu! 2. Biståndet kan eventuellt återupptas när alla i ”Palestina” verkande tongivande entiteter dels erkänt Israel som en judisk stat med hela Jerusalem som dess huvudstad, dels upphört med att propagera och verka för att Israel och judarna ska utplånas. Det återstår för ”Palestina” att bevisa att så skett.

Klara besked! Tråkigt att det ännu bara är Sverigedemokraterna bland riksdagspartierna som tycks ha insett behovet av just detta: Klara besked! Samt behovet att de tongivande krafterna i ”Palestina” äntligen gör om och gör rätt. För deras egen skull!

Nå, det är nog ändå inte i huvudsak på grund av denna Sverigedemokraternas insikt som partiet, enligt Sentio, fem av sex månader i år ändå har varit – och nu i juni alltså ännu är – Sveriges största riksdagsparti. Men i någon ringa mån tror jag ändå att det är därför partiet vunnit sympatier. Bland annat mina. Åtminstone i denna del.

Här är Sentios statistik:


Källa för juni.



Ove Bring med flera skriver i antisemitisk anda i Svenska Dagbladet: ”Israels ockupation måste upphöra”

Det är professorerna Ove Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange som uttalar sig i dagens Svenska Dagbladet.

Om Ove Bring (foto t. v.) har jag tidigare, apropå hans åsikter om Israels försvarskrig i Gaza, skrivit att han medvetet eller omedvetet står i judehatets och antisemitismens tjänst. Bring har, som du kan se i länken, bland andra lierat sig med Richard Falk (foto t. h.), en tidigare FN-tjänsteman och professor, som upprepade gånger fördömts för sin antisemitism. Hans senaste rapport om påstådd israelisk ”apartheid” har avvisats av FN:s generalsekreterare Antonió Guterres. Brings insatser i dagens SvD, sammantaget med vad han tidigare presterat, medför att jag mer och mer lutar åt att hans antisemitism ändå är ganska så medveten.

Bring och hans medskribenter påstår, att Israel sedan år 1967 ockuperar såväl östra Jerusalem som ”Västbanken” och att denna ockupation är olaglig. Dessutom påstår de, att eftersom ”inget normalt kan tas in eller ut ur Gaza utan Israels medgivande” så ”liknar” läget där ”fortsatt faktisk ockupation”.

För att ta det sista först: Bring et consortes bortser uppenbarligen från att Gaza också gränsar till Egypten. Det krävs sannolikt egyptiskt medgivande för att ta något ”in eller ut från” Gaza via Egypten. Men att påstå att Egypten därmed faktiskt ockuperar Gaza är absurt. Ändå framför de samma absurda påstående gentemot Israel. Dubbla måttstockar. Antisemitism.

Apropå ”ockupationen” skriver artikelförfattarna att Jordanien före sexdagarskriget utövade ”kontroll över Västbanken”. Ingen ockupation alltså. Det är först när Israel i ett försvarskrig erövrar bland annat Västbanken som det blir aktuellt för dem att tala om ”ockupation”. Dubbla måttstockar. Antisemitism.

De talar också om FN:s delningsplan från år 1947, men utan att nämna att den judiska sidan accepterade planen och att arabsidan förkastade den. Jerusalem skulle enligt denna plan vara ”ett internationellt område”. Detta accepterades av judarna, men förkastades av araberna.

När Israel ändå år 1980 antog hela Jerusalem som huvudstad så, skriver Bring med flera, ”fördömde [FN:s säkerhetsråd] i de starkaste ordalag … annekteringen som ett brott mot folkrätten”. Det gjorde säkerhetsrådet förvisso, nämligen i resolution 478, där rådet bland annat bestämmer ”that all legislative and administrative measures and actions taken by Israel, the occupying Power, which have altered or purport to alter the character and status of the Holy City of Jerusalem, and in particular the recent ”basic law” on Jerusalem, are null and void and must be rescinded forthwith” (Källa).

Man frågar sig då vad det var för ”karaktär och status” som Jerusalem hade innan Israel antog hela staden som huvudstad. Ockuperad av Israel? Tillhörig Jordanien som tidigare hade ”kontroll”? Tillhörig mandatmakten Storbritannien? De båda sistnämnda lär inte ha några anspråk.

Det framgår tydligt av denna FN-resolution, men även av resolution 476, där det sägs att hela Jerusalem ockuperas av Israel sedan 1967, att FN inte gjorde/gör någon skillnad mellan västra och östra Jerusalem. FN tycks alltså alltjämt anse att hela Jerusalem är ockuperat territorium. En uppfattning som naturligtvis är vansinnig. Och antisemitisk.

Sedan fokuserar artikelförfattarna mångordigt men inte särskilt vältaligt på den fjärde Genèvekonventionen av år 1949 om skydd för civilpersoner under krig. Man påstår felaktigt att ”Västbanken” varit under Israels ockupation sedan år 1967 och att de judiska ”bosättningarna” där ”har varit olagliga från första början”. Det är nämligen enligt artikel 49 i konventionen förbjudet att ”överflytta delar av sin egen civilbefolkning till område, som den ockuperar”.

Men genom Oslo II-avtalet har ju Israel och motparten kommit överens om att dela in ”Västbanken” i tre områden A, B och C.

Genom detta avtal har parterna kommit överens om att Israel ska ha full ”civil and security control” i område C. Det är i område C som alla judiska ”bosättningar” i Judéen och Samarien finns. Till yttermera visso heter det i artikel 7 i konventionen att ”de höga fördragsslutande parterna [äga] avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt göra till föremål för särskild reglering” – med vissa undantag. Eftersom Israel och motparten i och med Osloavtalet gjort just detta så är därmed nästan hela fjärde Genèvekonventionen inklusive artikel 49 irrelevant.

Det finns alltså ingen ockupation längre!

Bring et consortes för således ett ohederligt resonemang, inte minst när man utelämnar uppenbara fakta. Man skriver mot slutet att ”[f]emtio år av ockupation betyder att regionen och palestinierna utsatts för ett israeliskt folkrättsbrott sedan minst 35 år”.

De har uppenbart fel.

Fundera gärna över motsatt scenario: Hur hade det sett ut om ”palestinierna” och deras bundsförvanter i arabvärlden besegrat Israel? Då hade det vare sig funnits något Israel eller någon jude kvar där. Hur stort folkrättsbrott hade det varit? Men det finns alltjämt araber kvar på ”Västbanken” trots att Israel besegrat dem …

Det är alltjämt denna antisemitiska och antisionistiska strävan att utplåna Israel och judarna som besjälar de tongivande krafterna i ”Palestina”. Om detta tiger Bring et consortes, i något som jag inte kan uppfatta som annat än antisemitisk anda.

Länk: Lisa Abramowicz och Ulf Öfverberg replikerar här.