Enligt säker källa är denne Amer nära knuten till Mohamed Omars antisionistiska och därmed antisemitiska anhang. Liberal som jag är har jag tidigare tillåtit ganska många kommentarer från denne Amer. Men nu är det slut med det. Han har förtjänat sin dumstrut (se bloggreglerna):
Om denne antisemit vill propagera för Israels utplåning får han hädanefter göra det på annat håll än här.
Han är ute och cyklar på andra bloggar också, t. ex. denna.
Tisdagen den 9 mars 2010 samtalar Oded Meiri med rabbin Alexander Namdar från Chabad-rörelsen om dess plats inom judendomen.
Det sker i föreningen Fred i Mellanösterns närradio.
FiM sänder varje vecka tisdag kl 19 – 20, repris söndag kl 08 – 09.
* I Göteborgsregionen på 94,9 MHz
* Över Internet: via Göteborgs Närradioförenings hemsida www.gnf.nu.
Klicka på Lyssna live längst upp till höger.
* FiM hemsida: www.fredimellanostern.se. * Podradio. Prenumerera här: www.fredimellanostern.se.
Det är den preliminära slutsatsen av min lilla enkät – men fortsätt gärna att ge synpunkter!
Alla som angett någon form av problem kör XP och endast en av dem har någon annan webbläsare än Explorer (nämligen Firefox). Endast en (annan) av de som svarat har angett att han/hon inte har några problem med XP tillsammans med Explorer. De problem som oftast anges är att det går långsamt och att många pop-up-fönster öppnas.
Jag skulle tro att huvudfelet ligger i webbläsaren. Min rekommendation till de som kör XP och Explorer tillsammans är därför att byta webbläsare, förslagsvis då till Firefox, som jag själv har på min Mac och de fungerar – naturligtvis! – oklanderligt ihop. Fast det beror ju till stor del också på Mac-en …
Det tycker i alla fall Fredrick Federley (c) i en Brännpunktsartikel i SvD för några dagar sedan.
Orsaken till att Federley tyckte så var Reepalus tidigare märkliga uttalanden om antisemitism och sionism (två företeelser som Reepalu tyckte lika illa om), om att judar i Sverige borde ta avstånd från Israels politik (precis som om t. ex. iranier i Sverige kanske borde ta avstånd från Irans politik – annars har de sig själva att skylla om någon tycker illa vara?) och om angrepp på judar i Malmö, som enligt Reepalu i Sunday Telegraph inte alls ägt rum(!) – detta trots att polisstatistik talar ett helt annat språk.
Reepalu avfärdade Federleys Brännpunktsartikel på följande arroganta sätt: ”Vem är Fredrick Federley? Är det han som uppträdde som transvestit häromdagen, han hette något kvinnonamn väl?” (Källa: Sydsvenskan.)
Svante Weyler menade i Godmorgon, Världen! i söndags att om Reepalu hade gjort motsvarande uttalanden om sionism och om judar i Tyskland hade han inte ens fått fem minuter på sig att packa ihop och avgå.
Chefredaktören för Judisk Krönika, Jackie Jakubowski, tycker i Aftonbladet att Reepalu är en skam för sitt parti. Mona Sahlin säger att en del av Reepalus uttalande var ”olyckliga”.
Per Gudmundsson sammanfattar bra på ledarbloggen i SvD.
Denne socialdemokratiske bloggare uttalar dock stöd för Reepalu, samtidigt som han återger en utskrift av vad Weyler sade. Även företrädare för fd. KPML(r) stödjer honom.
Men nu överväger Reepalu – antagligen i ren desperation – enligt SvD att anmäla Weyler för ”ärekränkning”.
Något sådant brott finns knappt, dock. Vad som finns är brottet ”förtal”. Men å andra sidan kunde någon kanske överväga att anmäla Reepalu för brottet hets mot folkgrupp. För även om Reepalu numera påstår att han ångrat sig, så jämställde han ändå sionism med antisemitism, och gav därmed uttryck för uppfattningen att just judarna – av alla folk – inte hade rätt till en egen stat. Eftersom han visat ånger kanske en domstol kunde gå med på viss strafflindring. Men det är också allt.
Nästa steg blir för Malmö kommun att överväga om man kan behålla en tjänsteman, politiskt utsedd visserligen, som påstått att just den judiska staten Israel – och ingen annan stat – är en ytterlighet ”som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda” och anser att judarna i hans stad Malmö borde ta avstånd från den politik som den stat för, som Reepalu ansåg inte ha rätt att existera – innan han ångrade sig alltså? Det är ungefär som att hävda att Norge inte har rätt att existera och tycka att norrmännen i Malmö borde ta avstånd från Norges politik. Tom. Mona har ju sagt att hans uttalanden var ”olyckliga”. Det är det minsta man kan säga.
Reepalu är inte bara, som Jakubowski menar, en skam för sitt parti: han är tillika en skam såväl för Malmö som för hela Sverige.
Då kommer du att få lyssna på – mig. Jag tycker för egen del att jag skriver bättre än jag talar. Detta kanske inte ”säger” så mycket i och för sig. Nu på tisdag den 2 mars kan du i alla fall inte bara läsa vad jag skriver utan tom. höra vad jag säger, och alltså själv avgöra om det ligger något i detta. En del tycker säkert att jag borde hålla tyst helt och hållet, men det tänker jag inte göra!
Det är föreningen Fred i Mellanösterns närradio i Göteborg som sänder på tisdag kl 19-20 med repris söndag kl 8-9 på frekvensen 94,9 MHz. Denna sändning hörs i radio bara i Göteborg. Men du kan samtidigt lyssna via internet på adressen gnf.nu. I efterhand läggs sändningen även ut på fredimellanostern.se. Föreningen sänder varje tisdag och nu på tisdag är det alltså jag som ansvarar.
Jag kommer att berätta en del på temat ”citat”. Du får också höra autentiska ljudupptagningar från när Adolf Hitler sade vad han tyckte om judarna, när Irans president sade vad han tyckte om Israel och när demonstranterna i Malmö sade vad de tyckte skulle hända med judarna för ganska precis ett år sedan.
Apropå Malmö så läste jag nyss i Expressen och Dagen att Lars Ohly, ledaren för vänsterpartiet, hade på sig en palestinahalsduk när han vid samma tillfälle för ett år sedan demonstrerade i Malmö i syfte att ”stoppa matchen”. På halsduken fanns en kartbild över ett område i Mellanöstern där staten Israel rätteligen borde ha funnits med. Men den fanns inte med. Om man av detta ska dra slutsatsen att även Lars Ohly – i likhet med t. ex. Hamas och socialdemokraternas systerparti Fatah – anser att Israel inte har rätt att existera är oklart. Men den slutsatsen ligger i alla fall väldigt nära till hands, eller hur.
Även detta kommer jag att beröra i mitt radioprogram på tisdag.
Tillägg 2010-03-03: Här kan du numera lyssna på vad jag sade och gjorde.
Det finns uppgifter om att denna blogg är svår att nå och att läsa, så jag vill därför väldigt gärna att du berättar för mig hur du upplever bloggens tillgänglighet. Om du klickar på länken nedan så kan du delta i en liten undersökning, helt anonymt. Gör det tack!
Först var det Yassin, sedan Rantissi. Nu har Mossad även lyckats försätta Hamas-terroristen Mahmoud al-Mabhough ur stridbart skick genom en dödlig attack i Dubai.
Hamas’ terrorstyrkor decimeras. En efter en dör de, i det angreppskrig de själva utropat mot den judiska staten Israel.
Då påstår en myckenhet mediaföreträdare att denne terrorist ”mördats” av Mossad. Men snälla nån, en krigare som tom. enligt egen uppfattning befinner sig i krig kan väl aldrig ”mördas”?
Så här skrev jag år 2004 när en av Hamas’ grundare, Yassin, ”mördats”:
Varför påstår de flesta media att terrorgeneralen Yassin ”mördades” eller ”likviderades” av Israel? Vi vet att Hamas förklarat krig mot Israel och har som syfte att utplåna staten Israel. I det läget måste angreppet på Yassin ses som en krigshandling, inte som ett mord. Kriget mot terrorismen pågår. Varje ledare för Hamas är således en person som enligt krigets lagar får angripas, vilket är någonting för näste Hamasledare att allvarligt begrunda. Hamasfolket är ju, har vi sett, trots allt mera intresserade av att dö än av att leva. Så låt dem då dö, eftersom det tydligen är nödvändigt för att vi andra ska få leva i fred och frihet.
(För denna tidiga bloggning mistade jag nästan jobbet f. ö.)
Men Rantissi, den näste Hamas-ledaren, han dog han också kort därefter. Här ytterligare en min bloggning från 2004:
I Expressen på nätet den 22 mars 2004, … uttalar al-Aqsa-martyrernas brigader, som av Expressen kallas ”en militant grupp i president Yassir Arafats Fatah”, följande: ”Krig, krig, krig mot Zions söner”. I rubriken skriver Expressen: ”Hamasledaren Abd al-Aziz al-Rantissi deklarerade på måndagen öppet krig mot Israel”. – Och ändå blev han sedan ”mördad”? Det kan väl aldrig vara så, att Hamas bedriver krig men Israel utför mord? Ett mycket egendomligt krig i så fall. Om Hamas förklarar krig kan de knappast gnälla om deras terrorgeneraler dör i kriget, och påstå att de ”mördats”. En soldat i krig strider – för det mesta mot soldater; Hamas dock mot civilbefolkningen – och kan aldrig mördas i striden.
Rantissi förklarade ”öppet krig mot Israel”. Det var år 2004. Sedan dess har ett nästan oräkneligt antal raketer skickats mot den judiska staten – i synnerhet mot dess civilbefolkning. Ett öppet angreppskrig mot civilbefolkningen alltså. Ända till dess den israeliska försvarsmakten lyckades att någorlunda sätta stopp för Hamas krigshandlingar genom att gå in i Gaza – till allmänt gnäll och gny i anti-Israeliska kretsar.
Nå, precis som många då, för sex år sedan, påstod att Yassin och Rantissi ”mördats”, så påstås detta också idag, men nu om Mabhough.
Men var och en som tillhör Hamas får nog inse att han är ett legitimt krigsmål för Israels försvarsmakt. Var och en som tillhör Hamas vill utplåna den judiska staten Israel genom angreppskrig. Var och en som tillhör Hamas och som dör i detta utplåningskrig, han har alltså icke mördats, utan stupat som en soldat i den fåfänga kampen att utplåna Israel.
Ingen hedervärd död visserligen, men heller inget mord.
Men ju fler Hamas-terrorister som stupar, desto mindre blir hotet från Hamas mot Israels existens. Enkel och sinister – men för Israel synnerligen hoppfull – matematik.
Och av allt att döma kommer allt fler av dessa terrorister att dö. I det krig de själva utropat. För ”Den som griper till svärd, skall med svärd förgås.”
På nätet hittade jag detta dokument (pdf) vars titel lyder ”En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder”. Det är (s), (v) och (mp) som, lägligt nog inför gårdagens utrikesdebatt i Riksdagen, försökt samla sig till en gemensam utrikespolitisk linje.
Mycket kan sägas om detta och vår utrikesminister Carl Bildt träffade nog ganska rätt när han, en aning raljant förvisso men ändå, i Riksdagen menade, att den rödgröna röran mest karaktäriserades av Castrokramare och Talibantolererare.
Som SvD:s Claes Arvidsson noterar, saknas i dokumentet närmare förhållningssätt till Afghanistan, som endast nämns två gånger och då endast i förbigående.
Däremot är man tydligen väldigt angelägna om att markera i förhållande till Israel. Men vad är det egentligen man menar? Inte så lätt att veta, men här kommer i alla fall den rödgröna rörans punkter i dokumentet (numrereringen är min egen) tätt åtföljda av mina kommentarer utifrån hur jag uppfattat de ”röriga” tankegångarna:
En rödgrön regering kommer efter valet 2010 att:
1. Ta avstånd från Israels ockupationspolitik och kräva att man drar sig tillbaka från ockuperade palestinska områden.
Kommentar: Israel ockuperar ingenting. För att en ockupation ska föreligga krävs att territoriet tillhör en annan stat. ”Palestina” är ingen stat. Jordanien, som tidigare olagligen ockuperade territoriet ”Västbanken” har avsagt sig anspråk, och det har också mandatärmakten Storbritannien. Den ännu tidigare innehavaren, dvs. det osmanska imperiet, har upphört att existera och har därmed så klart inga anspråk. – Vad beträffar Gaza så har den israeliska försvarsmakten lämnat området för länge sedan. Ingen ockupation där heller, alltså!
2. Kräva att Israel häver blockaden mot Gaza och upphör med all bosättningsaktivitet på Västbanken och i Östra Jerusalem.
Kommentar: Varför ska inte judar få bo på Västbanken och i östra Jerusalem när palestinska araber får bo i Israel? – När det gäller ”blockaden”: Varför ska Israel försörja sin dödsfiende? Gaza regeras av Hamas vars enda syfte är att utplåna den judiska staten Israel. Israel försörjer dock trots detta Gaza mer än vad den rödgröna propagandan ger sken av. Läs t. ex. här, där man noterar att femhundrafemton (515) lastbilar passerade gränsövergångarna mellan Israel och Gaza under tiden den 10 till den 16 februari. Om det är en ”blockad” så verkar den vara väldigt ”porös” alltså!
3. Verka för att Israel upphör med det folkrättsvidriga byggandet av muren på ockuperat palestinskt område och för att Haagdomstolens utslag från 2004, som olagligförklarar densamma, efterlevs och genomförs.
Kommentar: Här tjatas igen om ett icke-existerande ”ockuperat” palestinskt territorium. Det talas om en ”mur” trots att merparten av sträckningen inte alls är en mur utan ett stängsel, en ”skyddsbarriär”. I en min tidigare bloggning återgav jag uppgifter om att Israels högsta domstol funnit att skyddsbarriären borde dras tillbaka på ett ställe. Så har nu skett. – I ett krigstillstånd, vilket enligt t. ex. Hamas alltid råder till dess Israel har utplånats, har enligt min mening dessutom den angripne, dvs. Israel, rätt att försvara sig var som helst, ända till dess att angriparen antingen har besegrats eller kapitulerat.
4. Verka för att alla parter i framtiden kommer delta i fredsförhandlingar på lika villkor.
Kommentar: Ett under av naivitet! Hamas avvisar ju kategoriskt förhandlingar i sina stadgar. Så här står det:
Initiativ och så kallade fredliga lösningar och internationella konferenser står i strid med den Islamiska Motståndsrörelsens [dvs. Hamas'] principer. Att missbruka någon del av Palestina är ett missbruk som riktas mot en del av religionen. Den Islamiska Motståndsrörelsens nationalism är en del av dess religion. Dess medlemmar har matats med det. De strider i syfte att höja Allahs banér över sitt hemland. ”Allah kommer att utmärka sig, men de flesta människor vet inte om det.”
Från tid till annan kallar man till församlandet av en internationell konferens för att undersöka sätt att lösa (den palestinska) frågan. En del accepterar och andra avvisar idén, av den ena eller andra orsaken, med en eller annan föreskrift för att gå med på att samla konferensen och att delta i den. Med kännedom om de parter som konferensen består av och aktuella attityder gentemot muslimska problem, så anser inte den Islamiska Motståndsrörelsen att dessa konferenser är kapabla att genomföra de krav, återställa rättigheter eller göra rättvisa åt de förtryckta. Dessa konferenser tjänar endast som medel att insätta de otrogna i muslimernas land som skiljemän. När har otrogna förmått ge rättvisa åt de troende?
Hamas är alltså entydigt inte intresserade av förhandlingar – ”samtal”. Märk väl!
5. Upphöra med allt försvarsrelaterat samarbete mellan Israel och Sverige, kalla hem den svenska militärattachén i Tel Aviv och inte bedriva någon form av vapenhandel med Israel.
Kommentar: Detta har jag bloggat om tidigare. Och nyligen bloggade riksdagsledamoten Annelie Enochson (kd) i samma fråga. – Nu är det fråga om att de svenska trupperna i Afghanistan som skydd ska få tillgång till obemannade spaningsplan som ursprungligen konstruerats i Israel. Detta vill den rödgröna röran alltså sätta stopp för. Alltså tycks det vara viktigare att ”bojkotta Israel” än att rädda våra svenska soldaters liv i Afghanistan! – Avskyvärt är inte ett för starkt ord i sammanhanget kan jag tycka!
6. Kräva av Hamas och de övriga palestinska parterna ska respektera ingångna avtal, avstå från våld och erkänna staten Israels rätt att existera.
Kommentar: Uteslutande naiva förhoppningar om ens det! Ingen ledande palestinsk aktör erkänner Israels rätt att existera.
7. Verka för att den planerade uppgraderingen av förbindelserna mellan EU och Israel inte kommer till stånd så länge Israel inte uppfyller sina förpliktelser enligt såväl associationsavtalet som internationell lag samt genomför en verklig förändring på marken när det kommer till respekt för mänskliga rättigheter, inte minst på de ockuperade områdena, och folkrätten.
Kommentar: Men när ska ”Gaza” ”uppfyll[a] sina förpliktelser enligt … internationell lag” och ”genomför[a] en verklig förändring på marken när det kommer till respekt för mänskliga rättigheter, … och folkrätten”. Tja, ingen vet, eller snarare kanske svaret är: ”Aldrig”. För regimen i Gaza bryr sig inte om sådana petitesser: Deras syfte är och förblir: Utplåna Israel!
8. Inom EU medverka till att val kan hållas i hela Palestina under trygga och rättvisa former samt kräva att EU tydligt gör klart att valresultatet kommer att respekteras av unionen och att en kommande demokratiskt vald palestinsk regering, oberoende politisk sammansättning, kommer att erbjudas konstruktivt samarbete med EU.
Kommentar: Här menar den rödgröna röran att oavsett vem som vinner ett kommande ”palestinskt” val, så kommer detta att ”respekteras … oberoende [av] politisk sammansättning”. – Så om Hamas vinner igen, eller al-Fatah eller PFLP, så kommer den rödgröna röran att kräva att EU ”respekterar” en sådan valutgång. – Alla dessa organisationer har som syfte att utplåna Israel. Detta syfte vill alltså den rödgröna röran att EU respekterar!
9. Inom ramen för EU kräva att Israel lever upp till sina åtagande rörande mänskliga rättigheter i det nuvarande handelsavtalets andra kapitel.
Kommentar: Jag hoppar över denna punkt just nu.
10. Vara beredd att delta med FN-mandaterad fredsfrämjande trupp i området och arbeta för att förutsättningar för detta ska skapas.
Kommentar: Vänsterpartiet vill som bekant, som enda riksdagsparti, att Sverige ska dra tillbaka sina trupper från Afghanistan. Det verkar nu som om man vill att Sverige i stället ska sätta in soldaterna i Gaza och på Västbanken. Denna trupp skall, säger man, vara ”fredsfrämjande”. – Men den enda fred som regimen i Gaza, dvs. Hamas, eftersträvar uppkommer som vi sett först efter det att Israel utplånats. Alltså tycks Vänsterpartiet – men kanske också övriga rödgröna partier – eftersträva just Israels utplåning. Man vill dessutom – skandalöst nog – att svensk trupp ska delta i denna utplåning!
Antingen har den rödgröna röran inte fattat just någonting eller också är det just detta man strävar efter – Israels utplåning!
Skandal i båda fallen!
I en debattartikel i Aftonbladet på detta tema, författad av ”Urban Ahlin, 46 år, Mariestad. Talesperson (S) i utrikesfrågor, Hans Linde, 31 år, Göteborg. Talesperson (V) i utrikesfrågor och Per Gahrton, 67 år, Täby. Ordförande för den gröna idéverkstaden Cogito” under titeln ”Vi rödgröna kämpar för ett fritt Palestina” återger man huvuddragen i dessa – ganska skandalösa! – punkter.
Ja, åtminstone litegrann att döma av detta AP-meddelande enligt vilket Israel har flyttat sin skyddsbarriär i trakten av byn Bilin på ”Västbanken”:
The move comes 2 1/2 years after Israel’s Supreme Court ruled that the barrier must be moved to ease the hardship of Palestinians in the village of Bilin. Some Palestinians welcomed the development but stressed it fell far short of their demand to dismantle the entire enclosure.
Det tog visserligen en tid efter det att Israels Högsta Domstol dömde till förmån för de palestinska araberna i Bilin, innan domen att flytta skyddsbarriären verkställdes.
Men domen verkställdes alltså ändå till slut!
Detta visar än en gång att Israel är en rättsstat. Hur många gånger har palestinska araber frivilligt och till följd av någon arabisk domstols dom retirerat från israeliskt territorium? Svaret är ganska entydigt – Aldrig! Alla arabiska reträtter har hittills skett endast tack vare Israels segrande vapen.
Fotnot 1: Skyddsbarriären är den barriär mellan ”Västbanken” och Israel som ställvis består av en betongmur men som oftast består av taggtrådshinder (motsv.), och som framgångsrikt hindrat arabisk/palestinska/islamistiska terrorister att vräka ytterligare död över den israeliska civilbefolkningen.
Fotnot 2: Jag vill med detta inlägg inte låta påskina, att Israels nuvarande reträtt skett från något entydigt arabiskt territorium. För gränserna mellan Israel och dess omgivning återstår att fastställa – inte minst gränsen mot Västbanken.
Två officerare från Livgardet (dess fana återges här till vänster) har stupat i Afghanistan. Men angriparen, som var klädd i polisuniform, och kanske till och med verkligen var polis, ja, han dog också, detta enligt SvD. Svenskarna besvarade tydligen elden, och angriparen fick plikta med livet.
Så ska det gå till. Så gick det till. – Men två svenskar dog. Varför?
Ja, en del är ju som vanligt defaitister. Så fort någon dör, så ska man dra sig ur med svansen mellan benen. Det tycker exempelvis denne stolle, som jag nu för första gången länkar till.
Här skriver Röda Malmö och här Svensson – i samma anda allihopa. Men knappast i ”Medel-Svenssons” anda skulle jag tro.
För denne Medel-Svensson håller nog mera med statsministern, när han uttalar sig i Svenska Dagbladet:
- Det är en stor sorg för de anhöriga, tungt för förbandet i Mazar-i-Sharif och en tung förlust för Sverige, kommenterar statsminister Fredrik Reinfeldt händelsen inför journalister under ett besök i Gävle i dag.
Att visa respekt för offren sker bäst genom att fortsätta insatsen i Afghanistan, enligt statsministern.
- Det offer vi har lidit har vi lidit i vår övertygelse om att vi behövs för Afghanistans befolkning och för att motverka risken att ondskans nätverk återetablerar sig och hotar inte bara Afghanistan utan också den frihet vi håller kär i Sverige och Europa. Det handlar om att hålla undan risken för övergrepp och tyranni, säger Reinfeldt.
Jag måste upprepa statsministerns ord: ”Det offer vi har lidit har vi lidit i vår övertygelse om att vi behövs för Afghanistans befolkning och för att motverka risken att ondskans nätverk återetablerar sig och hotar inte bara Afghanistan utan också den frihet vi håller kär i Sverige och Europa. Det handlar om att hålla undan risken för övergrepp och tyranni”.
Det är är för att avvärja detta ondskans hot som våra svenska soldater kämpat och stupat i Afghanistan. Ondskans nätverk får icke etablera sig någonstans.
Dessa våra soldater, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv, är våra hjältar. De har stridit och stupat för försvaret av frihet och demokrati, ett försvar som inte endast pågår i Afghanistan utan överallt där frihet och demokrati hotas: av islamismen, av al-Qaida, av det Muslimska Brödraskapet, av al-Fatah, av Hamas, av Iran, av Hisbollah – bara för att återge ett urval av de numera mest aktiva entiteterna och staterna.
All heder åt Gunnar och Johan, alltså!
Och nu gäller det att inte fega ur utan att tvärtom visa att vi menar allvar. Försvaret av frihet och demokrati får aldrig uppges, inte i Afghanistan, inte i Israel, inte i Sverige, inte någonstans …
Insatsen måste alltså fortsättas, inte minst i respekt för de dödade.
* Podradio. Prenumerera här: 
Två officerare från Livgardet (dess fana återges här till vänster) har stupat i Afghanistan. Men angriparen, som var klädd i polisuniform, och kanske till och med verkligen var polis, ja, han dog också, detta enligt
Kommentarer