Lennart Eriksson

Denna blogg drivs av Lennart Eriksson, som också har skrivit nästan alla hittills över 1350 inlägg. Läs mer under rubriken "Om Sapere Aude!" ovan.

Sagt om Sapere Aude!

"Sapere Aude är en av Sveriges bästa bloggar!" - Läst på Facebook 2014-01-26

"Modigt. Provocerande. Intressant." - E-post 2014-08-27

"Lennart Eriksson … hjälten på Migrationsverket" - E-post 2015-08-15

Kommentarer

Arkiv

Kategorier

Kalender

juli 2017
M T O T F L S
« Jun    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Artikel i LRF:s tidning Land Lantbruk: ”Palestina: odling mot alla odds”. – Antisemitism eller?

Inom citationstecknen ovan ser du rubriken på en artikel i Lantbrukarnas Riksförbunds (LRF) tidning Land Lantbruk den 22 juni 2017. Den finns inte tillgänglig på internet, men jag har tagit några foton som du förhoppningsvis kan se här:

Artikeln inger viss olust. Jag börjar med att återge ingressen samt första stycket:

Utan tillstånd till sin egen mark, utan vatten och utan möjlighet till export.

Land Lantbruk besökte Palestina 50 år efter att Israel inledde sin ockupation och träffade bönder som vägrar ge upp jorden och sin rätt att bruka den.

Den långa ockupationen har gjort det svårt att se skönheten i det palestinska landskapet. I dag är det mest taggtrådsstängsel, vakttorn, vägspärrar och en mur som blir allt längre. Hinder som stänger ute även jordbrukarna.

Artikelförfattaren, Åsa Lekberg Steinsvik, övergår därefter till att tala om område C som ”kontrolleras fullt ut av den israeliska armén och utgör hela 62 procent av Västbanken”. Steinsvik skriver att ”[m]ånga bönder har gett upp och lämnat landet”. Men ”[m]ed stöd från den svenska hjälporganisationen We Effect har andra bönder lyckats samla sina krafter och kan idag odla den mark som de har kvar”.

Steinsvik har talat med två av de ”palestinska” odlarna om deras vedermödor. Odlarna heter Maha Ahmad Al Masri och Iman Jamel Turkman. Dessa uppges tillhöra ett kooperativ i staden Salfit. Det bör då noteras att denna stad ligger i område B, inte i område C. Steinsvik noterar inte det, åtminstone inte i artikeln. Dock heter det att ”[f]lera av medlemmarnas odlingar ligger i område C. Här har de israeliska myndigheterna rest så kallade agricultural gates, höga taggtrådsstängsel som vaktas av israelisk militär”. Vidare återges al Masris beskrivning av köerna vid dessa avspärrningar, tillstånden som krävs osv. Men, säger al Masri: ”Vi kämpar vidare i olivlundarna och mot ockupationen”.

Al Masri uppges komma ”från en familj som i generationer odlat vindruvor, vete, apelsiner och oliver, men nu har israeliska bosättare tagit över stora delar av marken”.

Turkman säger för sin del dessutom, att ”[b]osättarna och de israeliska myndigheterna har lagt beslag på nästan allt vatten. De saboterar våra vattenledningar och vi blir tvingade att köpa vårt eget vatten dyrt av dem”.

Det finns en hel del frågetecken kring denna artikel. Vi kan börja med att fundera över varför dessa två kvinnor heter som de gör. Släktnamnet al Masri betyder ”Egyptiern”. Dvs. någon som kommer från ”Misr”, alternativt ”Masr”, vilket är det arabiska namnet på Egypten. Hur och när kom det sig att egyptier började odla land i ”Palestina”? Före eller efter att Judéen och Samarien först blev judarnas land för mer än 2 500 år sedan?

Släktnamnet Turkman antyder turkisk härstamning. Detta kan man läsa mera om här och här. När ankom turkar för första gången till judarnas land?

Nå, främmande namn och härstamning utesluter inte ägande- och brukanderätt till mark i Judéen och Samarien. Det tycks dock utesluta att personer med dessa namn från början är ”palestinier”.

Sedan anges i artikeln svårigheterna med att röra sig mellan område C och B. Nåja, dessa områdens geografiska gränser har fastställts i det så kallade Oslo-avtalet, undertecknat av bland andra Yassir Arafat. Enligt detta avtal har Israel full kontroll i område C. Om ”palestinierna” har problem med detta får de väl be sina ledare att omförhandla avtalet. Om dessa ledare inte gör det, så är det knappast någonting att lasta Israel för. Israel har alltid varit berett till fredsförhandlingar. Arabsidan har så gott som alltid motsatt sig förhandlingar. I stället har man startat flera angrepps- och utplåningskrig mot Israel. Den ”palestinska” befolkningen består dessutom enligt opinionsundersökningar till största delen av personer som vill just utplåna Israel. Att de arabiska (egyptiska/turkiska?) bönderna i Judéen och Samarien får problem på grund av detta vid gränspassager, kan knappast Israel lastas för. Israel vill naturligtvis inte släppa in personer på av Israel kontrollerat territorium som vill mörda judar och utplåna Israel.

Artikeln i Land Lantbruk framstår mot bakgrund av detta som i bästa fall naiv och i värsta fall som – antisemitisk!

Så jag är skeptisk. Än mer skeptisk blir jag, när det visar sig att LRF är en medlemsorganisation i We Effect (tidigare kallat Kooperation utan gränser, logga överst t. h.). Jag är medlem i LRF (logga ovan t. v.), samt några andra av We Effects medlemsorganisationer. Men när jag läser ett inlägg av We Effects VD Annelie Rogeman, ja då måste jag nog allvarligt överväga att lämna LRF och de andra medlemsorganisationerna – om de inte inom kort gör om och gör rätt!

Rogeman (foto ovan t. h.) skriver nämligen som du ser bland annat följande:

Tänk dig en åtta meter hög betongmur genom Gammelstad. En mur som skiljer de som bor där från de som bor i centrala Luleå – och gör det omöjligt att mötas och bedriva handel i staden. Så ser vardagen ut för människorna på Västbanken där Israels ockupation nu har pågått i 50 år.

Den 5 juni 1967 startade sexdagarskriget som blev början till Israels ockupation av palestinsk mark. I dag ser den palestinska kartan ut som ett lapptäcke, med isolerade öar omgärdade av Israelkontrollerade områden. Jag har besökt Palestina flera gånger de senaste åren och läget i landet gör mig bedrövad. På Västbanken finns det över 600 israeliska vägspärrar och avspärrningar. Det begränsar handeln och exporten och gör att bönder tvingas sälja sina varor till underpriser.

Ockupationen stryper den ekonomiska utvecklingen. Fattigdomen och arbetslösheten ökar. Bristen på vatten och andra förnödenheter är ofta akut. Många palestinier förlorar hoppet om en rimlig framtid. Det gör också ett slut på konflikten än mer avlägset.

Jag vet inte riktigt vad för ”Gammelstad” som Rogeman avser. Antagligen är det Gammelstaden mellan Luleå och Boden. Artikeln är även publicerad i Norrbottens-Kuriren nämligen, samt med andra geografiska förtecken även i Bohusläningen och kanske också i andra tidningar. (Se replik i Bohusläningen här.)

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en åtta meter hög betongmur genom denna ”Gammelstad” givet att befolkningen i Luleå haft för avsikt att utplåna befolkningen i Gammelstaden genom utplånings- och anfallskrig – eller tvärtom! Varför tycker Rogeman att personer som vill utplåna andra människor utan vidare ska ges möjlighet att ”möta” dessa människor? Är det inte bättre att ge de människor som ska utplånas möjlighet att försvara sig, till exempel genom att uppföra en försvarsmur? Oavsett om de bor i Gammelstaden eller Luleå – eller är judar i Israel?

Jag tycker så. Rogeman och We Effect verkar inte tycka så. Rogeman och We Effect tycks anse att folk som ska utplånas inte ska ha rätt att försvara sig. I stället kampanjar de för motsatsen i svensk lokalpress och på sin hemsida.

Om vi sedan undersöker vilka som representerar We Effect i ”Palestina” hittar vi denna sida.

Som du ser är en Mohammed Khaled (foto t. v.) We Effects ”country director” för ”Palestina”. Du kan här (pdf) se en presentation av allt att döma framförd av honom i hans egenskap av representant för We Effect i Stockholm år 2015.

En bild från hans presentation kan du se här – med We Effect:s logga nere till höger. Antisemitism eller:

En annan av representanterna för We Effect i ”Palestina” heter som du ser Abeer Khalile (foto t. h.). Hon har detta Facebook-konto. Där har hon bland annat publicerat dessa bilder:

Här är till yttermera visso en skärmdump utvisande Khaliles Facebook-sida.

Khalile, anställd av We Effect, har här ägnat sig åt uppenbart antisemitisk publicering. Därom råder ingen tvekan.

Frågan återstår varför Land Lantbruk tillåter publicering av en artikel som har uppenbart antisemitiska undertoner? Samt varför We Effect har – åtminstone en, kanske två eller flera – anställda i ”Palestina” som är antisemiter, nämligen uppenbarligen Khalile och kanske Khaled?

Apropå Khaled så kommer jag när jag ser fotot på Turkman att tänka på en annan Khaled, nämligen terroristen Leila Khaled som förekommer på ett ganska känt foto. När man ställer fotona bredvid varandra anar man varifrån fotografen, Marcus Lundstedt, eventuellt hämtat sin inspiration:

En annan återstående fråga är hur det egentligen står till med vattentillgången. Jag hoppas snart kunna återkomma till den frågan. För närvarande hänvisar jag till vad jag skrev här år 2009 re’n. Läs även här.

Artikeln har redigerats 2017-07-03.

Mina tidigare mellanhavanden med Migrationsverket samt den nuvarande svenska statsledningens antisemitism belyses i nytt radioprogram

Tyvärr är ljudet ibland ganska dåligt. Men innehållet bra för det mesta! Länk till lyssnande här.

Det är Föreningen Fred i Mellanösterns närradio i Göteborg som sänt detta program i dag söndag den 18 juni 2017. Föreningens Facebooksida finns här.

Sverigedemokraterna största riksdagsparti fem av sex månader hittills i år. Har det något att göra med partiets stöd för Israel?

Det är som jag ser det uppenbart att Sverigedemokraterna hittills i Sveriges riksdag är det parti som mest rakryggat och konsekvent stått upp för att svenska skattebetalares tvångsvis uttaxerade stöd till terrorn mot Israel från ”Palestina” ska upphöra intill dess ”Palestina” gjort om och gjort rätt. Se här t. ex. Andra riksdagspartier har som mest påyrkat att man ska ställa krav på ”Palestina” att göra si eller så och att biståndet möjligen kan upphöra om man inte gör det. Se här t. ex. Men det är inte rakryggat, det är närmast naivt. De i ”Palestina” som vill utplåna den judiska staten Israel, dvs. de flesta där, lär naturligtvis inte reagera annat än inför kalla fakta och klara besked.

Budskapet från Sveriges statsledning till ”Palestina” bör således vara följande klara besked: 1. Biståndet upphör nu! 2. Biståndet kan eventuellt återupptas när alla i ”Palestina” verkande tongivande entiteter dels erkänt Israel som en judisk stat med hela Jerusalem som dess huvudstad, dels upphört med att propagera och verka för att Israel och judarna ska utplånas. Det återstår för ”Palestina” att bevisa att så skett.

Klara besked! Tråkigt att det ännu bara är Sverigedemokraterna bland riksdagspartierna som tycks ha insett behovet av just detta: Klara besked! Samt behovet att de tongivande krafterna i ”Palestina” äntligen gör om och gör rätt. För deras egen skull!

Nå, det är nog ändå inte i huvudsak på grund av denna Sverigedemokraternas insikt som partiet, enligt Sentio, fem av sex månader i år ändå har varit – och nu i juni alltså ännu är – Sveriges största riksdagsparti. Men i någon ringa mån tror jag ändå att det är därför partiet vunnit sympatier. Bland annat mina. Åtminstone i denna del.

Här är Sentios statistik:


Källa för juni.



Ove Bring med flera skriver i antisemitisk anda i Svenska Dagbladet: ”Israels ockupation måste upphöra”

Det är professorerna Ove Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange som uttalar sig i dagens Svenska Dagbladet.

Om Ove Bring (foto t. v.) har jag tidigare, apropå hans åsikter om Israels försvarskrig i Gaza, skrivit att han medvetet eller omedvetet står i judehatets och antisemitismens tjänst. Bring har, som du kan se i länken, bland andra lierat sig med Richard Falk (foto t. h.), en tidigare FN-tjänsteman och professor, som upprepade gånger fördömts för sin antisemitism. Hans senaste rapport om påstådd israelisk ”apartheid” har avvisats av FN:s generalsekreterare Antonió Guterres. Brings insatser i dagens SvD, sammantaget med vad han tidigare presterat, medför att jag mer och mer lutar åt att hans antisemitism ändå är ganska så medveten.

Bring och hans medskribenter påstår, att Israel sedan år 1967 ockuperar såväl östra Jerusalem som ”Västbanken” och att denna ockupation är olaglig. Dessutom påstår de, att eftersom ”inget normalt kan tas in eller ut ur Gaza utan Israels medgivande” så ”liknar” läget där ”fortsatt faktisk ockupation”.

För att ta det sista först: Bring et consortes bortser uppenbarligen från att Gaza också gränsar till Egypten. Det krävs sannolikt egyptiskt medgivande för att ta något ”in eller ut från” Gaza via Egypten. Men att påstå att Egypten därmed faktiskt ockuperar Gaza är absurt. Ändå framför de samma absurda påstående gentemot Israel. Dubbla måttstockar. Antisemitism.

Apropå ”ockupationen” skriver artikelförfattarna att Jordanien före sexdagarskriget utövade ”kontroll över Västbanken”. Ingen ockupation alltså. Det är först när Israel i ett försvarskrig erövrar bland annat Västbanken som det blir aktuellt för dem att tala om ”ockupation”. Dubbla måttstockar. Antisemitism.

De talar också om FN:s delningsplan från år 1947, men utan att nämna att den judiska sidan accepterade planen och att arabsidan förkastade den. Jerusalem skulle enligt denna plan vara ”ett internationellt område”. Detta accepterades av judarna, men förkastades av araberna.

När Israel ändå år 1980 antog hela Jerusalem som huvudstad så, skriver Bring med flera, ”fördömde [FN:s säkerhetsråd] i de starkaste ordalag … annekteringen som ett brott mot folkrätten”. Det gjorde säkerhetsrådet förvisso, nämligen i resolution 478, där rådet bland annat bestämmer ”that all legislative and administrative measures and actions taken by Israel, the occupying Power, which have altered or purport to alter the character and status of the Holy City of Jerusalem, and in particular the recent ”basic law” on Jerusalem, are null and void and must be rescinded forthwith” (Källa).

Man frågar sig då vad det var för ”karaktär och status” som Jerusalem hade innan Israel antog hela staden som huvudstad. Ockuperad av Israel? Tillhörig Jordanien som tidigare hade ”kontroll”? Tillhörig mandatmakten Storbritannien? De båda sistnämnda lär inte ha några anspråk.

Det framgår tydligt av denna FN-resolution, men även av resolution 476, där det sägs att hela Jerusalem ockuperas av Israel sedan 1967, att FN inte gjorde/gör någon skillnad mellan västra och östra Jerusalem. FN tycks alltså alltjämt anse att hela Jerusalem är ockuperat territorium. En uppfattning som naturligtvis är vansinnig. Och antisemitisk.

Sedan fokuserar artikelförfattarna mångordigt men inte särskilt vältaligt på den fjärde Genèvekonventionen av år 1949 om skydd för civilpersoner under krig. Man påstår felaktigt att ”Västbanken” varit under Israels ockupation sedan år 1967 och att de judiska ”bosättningarna” där ”har varit olagliga från första början”. Det är nämligen enligt artikel 49 i konventionen förbjudet att ”överflytta delar av sin egen civilbefolkning till område, som den ockuperar”.

Men genom Oslo II-avtalet har ju Israel och motparten kommit överens om att dela in ”Västbanken” i tre områden A, B och C.

Genom detta avtal har parterna kommit överens om att Israel ska ha full ”civil and security control” i område C. Det är i område C som alla judiska ”bosättningar” i Judéen och Samarien finns. Till yttermera visso heter det i artikel 7 i konventionen att ”de höga fördragsslutande parterna [äga] avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt göra till föremål för särskild reglering” – med vissa undantag. Eftersom Israel och motparten i och med Osloavtalet gjort just detta så är därmed nästan hela fjärde Genèvekonventionen inklusive artikel 49 irrelevant.

Det finns alltså ingen ockupation längre!

Bring et consortes för således ett ohederligt resonemang, inte minst när man utelämnar uppenbara fakta. Man skriver mot slutet att ”[f]emtio år av ockupation betyder att regionen och palestinierna utsatts för ett israeliskt folkrättsbrott sedan minst 35 år”.

De har uppenbart fel.

Fundera gärna över motsatt scenario: Hur hade det sett ut om ”palestinierna” och deras bundsförvanter i arabvärlden besegrat Israel? Då hade det vare sig funnits något Israel eller någon jude kvar där. Hur stort folkrättsbrott hade det varit? Men det finns alltjämt araber kvar på ”Västbanken” trots att Israel besegrat dem …

Det är alltjämt denna antisemitiska och antisionistiska strävan att utplåna Israel och judarna som besjälar de tongivande krafterna i ”Palestina”. Om detta tiger Bring et consortes, i något som jag inte kan uppfatta som annat än antisemitisk anda.

Länk: Lisa Abramowicz och Ulf Öfverberg replikerar här.

50 år sedan Jerusalems återförening: Göran Rosenberg och antisemiterna beklagar men vi andra gläds!

Igår den 6 juni firade vi Sveriges nationaldag. Idag den 7 juni har vi all anledning fira att det gått 50 år sedan östra Jerusalem återtogs av judarna. Låt oss alla förenas i strävan att Jerusalem för alltid ska förbli Israels enade huvudstad.

Här kan du se en film från detta lyckliga tillfälle:

Jerusalem var en delad stad i endast nitton år. Nämligen från år 1948 då arabstaterna i utplåningssyfte anföll den nya judiska staten Israel och arabstaten Jordanien ockuperade Judéen och Samarien (i vissa framförallt antisemitiska kretsar kallat ”Västbanken”), samt östra Jerusalem, detta i strid mot FN:s delningsplan från år 1947. Jordanien fördrev samtidigt alla judar från dessa områden.

Men den 7 juni år 1967, för idag exakt femtio år sedan, återtog judarna hela Jerusalem!

Den delningsplan, som araberna förkastade, föreskrev bland annat att Jerusalem inte skulle tillhöra vare sig den judiska staten eller en arabstat. Den skulle vara ett ”corpus separatum” och administreras av FN. Judarna accepterade detta! Men arabstaterna, som vare sig då eller nu någonsin accepterat förekomsten av en judestat på muslimskt territorium, gjorde det så klart inte. De startade i stället ett anfalls- och utplåningskrig. Som de givetvis förlorade.

Arabstaterna har tillsammans med alla islamister alltid verkat och kommer alltid att verka för att Israel ska utplånas. Man behöver bara gå till Arabförbundets stadga om mänskliga rättigheter för att få klara bevis. Där skriver man så här om sionismen, dvs. den rörelse som syftar till att skapa en judestat. Jag citerar ur en min tidigare bloggning:

Man behöver inte läsa många meningar innan man finner att araberna ”avvisar alla former av rasism och sionism” eftersom detta utgör ”brott mot mänskliga rättigheter och ett hot mot internationell fred och säkerhet”. I artikel 2:3 heter det att ”alla former av rasism, sionism och utländsk ockupation och dominans utgör ett hinder för mänsklig värdighet och ett stort hinder för utövandet av folkens fundamentala rättigheter; all sådan verksamhet måste fördömas och åtgärder vidtas för deras eliminering”.

Man kan då notera att inte enbart arabstaterna, utan även t. ex. Hamas, Hisbollah, Fatah, PLO, PFLP och den iranska statsledningen alltjämt har som syfte att utplåna – eller som arabförbundet skriver ”eliminera” – Israel som stat och i flera fall även judarna som folk! – Det får nog hållas för visst att även ”Palestina” som av den Svenska antisemitiska statsledningen tyvärr erkänts som stat, också har exakt detta syfte. ”Palestinas” ”statsledning” består ju nämligen av folk från just PLO, PFLP, Fatah och stundom även Hamas.

Folkmord eftersträvas alltså. Brott mot mänskligheten eftersträvas. Brott mot FN-stadgan ävenså.

Detta måste varje anständig människa vända sig emot. Jag hoppas att du som läser detta är en sådan anständig människa. Jag hoppas att jag är det också.

Man frågar sig dock, efter att ha läst vad Göran Rosenberg (foto t.v.) skrev i Expressen för några dagar sedan, om han är en sådan anständig människa. Jag tvivlar. När han yrar om att återtagandet av östra Jerusalem samt av Judéen och Samarien innebär en ”ockupation”, ja då ställer han sig på samma sida som den nuvarande antisemitiska svenska statsledningen samt på deras sida som vill utplåna Israel.

Rubriken på hans inlägg lyder: ”Israel var inte tänkt att bli så här”. I den delen är jag ganska beredd att hålla med. För i islamisternas ögon var och är Israel inte tänkt att bli till/vara till alls. Och att, i den mån Israel ändå lyckats bli till, så ska det utplånas. Att då, som Rosenberg gör, till exempel kritisera så kallade bosättningar på något av den antisemitiske fienden i försvarskrig erövrat territorium, ja det innebär som jag ser det endast, att Rosenberg går i den antisemitiske angriparens tjänst. På samma sätt som den nuvarande antisemitiska svenska statsledningen.

Nej, det är och har aldrig varit Israel och judarna där som förtjänat mest kritik. Det är alltjämt de islamistiska angriparna och dess medlöpare i skepnad av bl. a. Göran Rosenberg och Sveriges nuvarande statsledning som förtjänar kritik. Stark kritik!

Länk: Jag har för övrigt redan tidigare framfört mina dubier om Göran Rosenberg verkligen är en i detta avseende anständig människa.

Sveriges nationaldag – leve Sverige!

Idag den 6 juni har svenskarna – precis som alla andra dagar egentligen – skäl att fira att vi ännu lever i ett fritt och demokratiskt land. En av de makter som förutsätts se till att vi även fortsättningsvis kan leva i frihet är Försvarsmakten. Låt oss hoppas och göra vad vi kan för att de, tillsammans med alla andra goda krafter, lyckas med det när kriget kommer – om det nu inte redan har gjort det:

I min egenskap inte endast av svensk patriot, utan även värmländsk dito, vill jag denna dag inte undanhålla er Värmlandsvisan. När Värmlands nationaldag infaller vet jag tyvärr inte, så jag låtsats att det också är idag!

Upprop för ett misstroendevotum mot utrikesminister Margot Wallström

Föreningen Fred i Mellanöstern har tagit initiativet till detta vällovliga upprop, riktat mot Sveriges nuvarande antisemitiska statsledning, och särskilt dess utrikesminister. Skriv på. Inga antisemiter i vår regering!

Det förtjänar noteras att Vänskapsförbundet Sverige-Israel vid sitt årsmöte den 6 maj i år antog följande uttalande:

Efter Sveriges ställningstagande mot Israel de senaste åren och nu senast i UNESCO fruktar vi att Sverige har tappat sin moraliska kompass. Som vänner till båda länderna kräver vi att regeringens omoraliska ställningstagande mot Israel upphör. Sverige gör sig totalt irrelevant som fredspartner i regionen genom att i sina ställningstaganden inte följa andra demokratiska länder i olika FN-omröstningar. Istället gör man gemensam sak med totalitära stater med en antisemitisk agenda som vill förneka Israel – regionens enda demokrati – både dess historiska band till landet och dess rätt att existera som judisk stat. Vi är djupt oroade.

Källa.

Inlägget uppdaterat 2017-05-21.

Löfvens och Wallströms utrikespolitik: En antisemitisk och antifeministisk katastrof!

Som alla vet är den svenska nuvarande statsledningen en feministisk sådan. Åtminstone kallar man sig så. Detta manifesterade sig inte minst när flera kvinnliga statsråd nyligen besökte Irans statsledning och dess antisemitiske ”president” Rouhani. Här ser du hur statsrådet Ann Linde förödmjukar sig – och Sverige! – i sann feministisk anda. Man skulle nästan kunna tro att hon som påskkäring anlänt till Blåkulla*:

Men när det gäller att förödmjuka Sverige och svenskarna genom att träffa den iranska islamonazistiska statsledningens verklige ”Führer”, som heter Khamenei, ja då duger inga kvinnliga käringar, inte ens statsrådet Linde. Då duger endast en sant feministisk manlig käring, nämligen Sveriges statsminister Löfven:

”Det finns käringar av båda könen”, heter det ibland. Här ser vi ett tydligt exempel på bådadera. Män: Löfven, Khamenei och Rouhani. Kvinnor: Linde. Låt oss bara hoppas att det inte var ”för att fira häxsabbat med Djävulen” som de träffades nyligen just i – Iran.

Ett annat möjligt resultat av en eventuell motsvarande häxsabbat skulle kunna vara den nuvarande svenska antisemitiska och feministiska statsledningens sannolika godkännande av Saudiarabien som medlemsstat i FN:s ”kvinnokommission”. Saudiarabiens statsledning är ökänd för sina feministiska tillkortakommanden. Den 25 april ville inte den svenska feministiska ”statsledningen” ens svara på om man godkänt Saudiarabien som medlem i denna kommission. Numera (den 2 maj) säger samma statsledning enligt Aftonbladet att det inte gick att rösta nej: ”Det fanns inget nej-alternativ … säger Pezhman Fivrin, Margot Wallströms pressekret[er]are”.

Aftonbladet skriver vidare att ”UD:s kommunikationsenhet [uppgav] att 47 länder röstade för medan 7 hade lagt ner sina röster i frågan om att låta Saudiarabien ta del av FN:s kvinnokommission”.

Man kan då till en början fråga sig vad det är för slags demokrati som inte tillåter att man röstar mot ett visst förslag utan som mest medger att man lägger ned sin röst? Om detta är kännetecknet för Förenta Nationernas demokrati så behäftas den uppenbarligen av mycket allvarliga brister!

Man kan sedan fråga sig varför den svenska nuvarande ”statsledningen” ändå så gärna tycks vilja delta i detta spektakel. Man frågar sig dessutom varför den svenska nuvarande av allt att döma antisemitiska ”statsledningen” så gärna avslöjar sig som en allt annat än feministisk statsledning.

Ett svar är väl att man av påskkäringar på väg till häxsabbat inte rimligen kan förvänta sig så mycket annat.

Ett något mera seriöst svar är väl att den svenska nuvarande ”statsledningen” egentligen ljuger när man påstår att man är feminister. Och att den när det kommer till kritan egentligen underkastat sig såväl islamismen som antisemitismen. Skandal i så fall!

Sedan frågar man sig väl rimligen vad Wallström talar om här i en intervju med Al Jazeera. Tobias Peterson refererar:

En bit in i intervjun i samband med frågor om inhemsk kritik mot Wallströms uttalanden om Israel kommer Aljazeera-journalisten Ahmed Mansour med påståendet att Kommittéen Mot Antisemitism (SKMA) leder den högerextrema lobbyn i Sverige. Han hävdar också att denna kommitté ska ha krävt Wallströms avgång. Han frågar Wallström hur denna påstått SKMA-ledda “högerextrema lobby” har inflytande på Wallströms regering.

Wallström väljer varken att dementera påståendet eller att bekräfta det. Påståendet Mansour kommer med är nämligen helt uppåt väggarna och kan vid en snabb granskning avfärdas som “fake news”. Vad värre är, påståendet är antisemitiskt och utrikesministern tar inte tydligt ställning mot det.

Vidare:

Att Wallström inte kunde ge svar på tal i Mansours intervju är allvarligt. Tiotusentals eller hundratusentals nya invånare i Sverige som ännu är obekanta med hur Sverige fungerar kan ha sett intervjun. De har i så fall hört påståenden om att en kommittée mot antisemitism leder en högerextrem lobby och att denna även påstås ha inflytande på svensk politik. De har däremot inte sett Sveriges utrikesminister ta tydligt och bestämt avstånd från det som påståtts. Människor i Sverige och runt om i världen kan nu gå runt och tro att de som arbetar mot antisemitism är högerextremister. Detta är oerhört allvarligt.

Jag har väl i och för sig någon gång haft anledning att i någon mån ifrågasätta SKMA, dvs. Svenska Kommittén mot antisemitism. Men det Wallström av allt att döma tycks göra i intervjun är att implicit skriva under på vad intervjuaren i Al Jazeera påstår. Nämligen att SKMA ”leder den högerextrema lobbyn i Sverige”. Det får aldrig en svensk utrikesminister göra.

Så långt har det ändå gått att UD uttalat följande:

Under en intervju med Al Jazeera i förra veckan fick utrikesministern frågan om regeringens syn på svensk extremhöger. Intervjun simultantolkades mellan arabiska och engelska. I frågan om extremhögern gjordes en referens till Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Den referensen gick förlorad i tolkningen och utrikesministern uppfattade inte att det var SKMA som åsyftades.

Regeringen motsätter sig påståendet att SKMA skulle ha något med extremhögern att göra. Regeringen anser inte att SKMA är en högerextrem grupp. SKMA gör ett viktigt arbete mot antisemitism, rasism och hat i samhället. Regeringen uppskattar deras arbete och regeringskansliet står i nära kontakt med SKMA.

Jaså, jaha. Nå, men skadan är kanske ändå skedd. Tillsammans med ett snart sagt nästan oräkneligt antal andra skador orsakade av Sveriges nuvarande antisemitiska statsledning, av vilka jag nämnt några här.

En ytterligare skada är kanske dessutom den, att Sveriges statsledning nyligen röstat för en resolution av UNESCO enligt vilken Israel alltjämt utpekas som en ockupationsmakt av hela Jerusalem. Inte så bra heller kan man tycka.

Twenty-two countries voted in favor of the resolution, including Russia, China, Brazil, Sweden, South Africa, Iran, Malaysia, Mauritius, Nigeria, Senegal, Bangladesh, Pakistan, Vietnam, Nicaragua, Chad and seven Arab countries. Ten countries voted against the resolution, including Germany, which had pushed for a deal with the Arab states over the resolution. The United States, Italy, Great Britain, Holland, Lithuania, Greece, Paraguay, Ukraine and Togo also opposed the resolution.

Här en bild som återger röstresultatet:

Sveriges statsledning var alltså märk väl den enda statsledning från något EU-land som röstade för detta möjligen antisemitiska beslut. Och ”Sverige”, eller nog snarare dess nuvarande antisemitiska och feministiska statsledning, befann sig ju i gott sällskap eller hur. Ryssland, Kina och Iran bara för att ta några exempel inte minst på feminism. För att inte tala om demokrati och frihet. Vilka dessa ”seven Arab countries” än är, så är de säkert också lika exemplariska förebilder …

Länkar: Sveriges ambassadör till Jerusalem får motta israeliska reprimander för statsledningens enfald i UNESCO-debaclet. | Den antisemitiska svenska statsledningen framhärdar dock.

* ”Blåkulla är den plats dit häxor enligt folktron flög på kvastar under skärtorsdagen för att fira häxsabbat med Djävulen.”

Miljöpartiet och Marie Kide, regeringen och UNRWA, Anna Carlstedt och antisemitismen. Med mera …

Tankar och synpunkter i några av tidens frågor kommer här!

Ytterligare en människa har avlidit till följd av terrorangreppet i Stockholm Det gör summa fem människor. Det behövdes fyra mördade för att den svenska statsledningen och ”oppositionen” skulle börja tala om behovet av att stävja dessa illgärningar. Mycket mer än tal har det dock ännu inte blivit. Det som hänt är naturligtvis bedrövligt, och inte minst en stor sorg för de anhöriga.

Men när det gäller den senast avlidna, Miljöpartisten Marie Kide, så börjar man undra om hon inte föll på eget grepp. Klyschor som ”Synden straffar sig själv” och ”Är huvudet dumt får kroppen lida” kommer för mig.

Miljöpartiet är ju det riksdagsparti som sammanfattningsvis på det hela taget så gott som alltid har velat sätta den reglerade invandringen ur spel. Så gott som alltid har partiet velat finna mer eller mindre långsökta undantag från vad som borde vara den bergfasta regeln att den som blivit utvisad från Sverige ovillkorligen måste lämna landet. I tydligt syfte att låta så gott som vem som helst få komma till Sverige utan minsta villkor, inklusive deras villkorslösa rätt till försörjning, skolgång och sjukvård, detta även om de har utvisats. Visserligen går det att göra undantag i just undantagsfall, men Miljöpartiet verkar vilja finna så många undantag att undantagen till slut blir huvudregel. Miljöpartiets senaste förflugna idéer i den vägen går ut på att utvisade ska få tillfälle stanna kvar i Sverige för att slutföra sin eventuella gymnasieutbildning.

Nej, som det heter i Skriften: ”Sådant skall ditt tal vara att ja är ja och nej är nej”. Det bör gälla även för beslut och domar från svenska myndigheter och domstolar. Till och med för beslut och domar från Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Har man fått ett beslut om utvisning ska man inte längre ha rätt till vare sig försörjning, skolgång eller sjukvård – utom möjligen akut sådan. Man ska inte heller längre ha rätt att få röra sig fritt inom Sverige. Man ska lämna landet fortast möjligt och om man inte gör det frivilligt måste det finnas tillräckliga resurser för att se till att man annars tvingas lämna Sverige. Och att man till dess så sker kan hållas inom lås och bom.

Inget konstigt med det. Alla andra myndighetsbeslut kan ofta med framgång verkställas genom tvång om den som berörs inte lyder. Är du dömd för brott kan du inte räkna med att komma undan. Likadant om du har en skatteskuld. Finns ingen anledning att behandla utlänningar som vistas illegalt i Sverige på ett mera generöst sätt än svenskar.

Det enklaste sättet att komma till rätta med problemet vore förstås att göra det brottsligt att vistas i Sverige trots att man har utvisats och att göra det möjligt att ta sådana människor i förvar. Det är väl knappast rimligt att låta personer som inte får vistas i Sverige ändå ostraffat röra sig fritt här? Och ofta till och med få betalt för det!

Nå, Marie Kide skulle säkerligen inte ha hållit med mig. Inte hennes parti heller, åtminstone inte före den 7 april i år. Därefter har Miljöpartiet visserligen föreslagit att man kan införa fotboja för illegalt vistande. Jag tillåter mig som svar på det igen förmedla ännu en klyscha: ”För sent skall syndarn vakna”. Marie Kide (MP) vaknar dock tyvärr aldrig mer. Inte i denna världen i alla fall …

Här är Miljöpartiets egna kommentar.

Slutligen: Lite anmärkningsvärt är det väl att Marie Kide var lärare just på skolan Kronan i Trollhättan. Dvs. just den skola där svensken Anton Lundin Pettersson år 2015 mördade ett antal av allt att döma icke-svenska personer, åtminstone enligt den definition som du kan läsa om här.

Statsledningens uppfattning om UNRWA Jag noterar att riksdagsmannen Mikael Oscarsson (KD) sent omsider fått svar från biståndsminister Isabella Lövin (MP) på sin interpellation i riksdagen, som jag tidigare skrivit om. Tidningen Världen Idag rapporterar. Frågan gäller bland annat varför Sveriges statsledning finansierar UNRWA (FN:s organisation för stöd åt påstådda ”palestinska” ”flyktingar”) med svenska skattebetalares pengar trots att dessa pengar delvis finansierar skolböcker med antisemitiskt innehåll. Här är Världen Idags referat av hennes svar:

– Regeringen anser inte att interpellantens påståenden om den utbildning de palestinska skolbarnen får är rättvisande – vare sig i UNRWA-skolor eller i de andra palestinska skolor som använder samma läroplan.

Hon sa sig dessutom vara fullt nöjd med de kontrollmekanismer som finns, genom UNRWA:s givarländer och den israelisk-palestinska utbildningskommitté som följer upp Oslo-avtalet.

Dessutom skriver, enligt Världen Idag, israeliska medier

om att den palestinska utbildningsministeriet nyligen brutit kontakten med UNRWA, sedan det framkommit att UNRWA bland annat planerar att tona ner anti-israeliska beskrivningar liksom lovord för palestinska fångar i sin läroplan för UNRWA-skolor i palestinska områden.

I ett tillkännagivande på sin hemsida skriver ministeriet, enligt Times of Israel, att förslaget till ändringar av läroplanen är ”en förolämpning av det palestinska folket, dess historia och kamp”, och att brytningen kommer vara till dess att UNRWA ”korrigerar sin position”.

Kan hända alltså att UNRWA i någon mån tagit till sig av kritiken – som då givetvis inte alls kan härledas från Sveriges nuvarande antisemitiska statsledning. Men då protesterar i stället det ”palestinska” utbildningsministeriet!

Oavsett vart svenska skattebetalares pengar fördelas i ”Palestina” så tycks de ändå alltid fördelas till antisemiter. Av någon anledning …

Här en film om UNRWA:

Här är en film till, just om vad som pågår i UNRWA:s skolor:

Här kan du hitta utskrift av riksdagsdebatten mellan Oscarsson och Lövin.

Här är ytterligare ett mitt inlägg bland annat om hur Sverigedemokraternas Björn Söder agerat i samma fråga. Bra eller?

Den svenska statsledningen diskriminerar inte islamister Tvärtom skickar man delegationer till såväl shiitiska islamister i Iran som till sunnitiska islamister i Saudiarabien. Kanske vill man ge uttryck åt någon slags neutralitetstanke eller också rör det sig endast om att underlätta för svenska företag att sälja hur mycket som helst av nästan vad som helst till nästan vem som helst. Men eftersom de islamistiska regimerna i båda dessa länder vill införa den islamiska lagen i hela världen, inklusive Sverige, vilket skulle innebära att Sverige upphör att existera, är det måhända bättre att inta en tredje ståndpunkt: Låt islamisterna inbördes bekämpa varandra bäst de vill utan bistånd av någon. När den ena parten väl segrat återstår det för Sverige att tillsammans med alla goda krafter bekämpa segraren!

Konfrontationen mellan shia och sunni präglar konflikten i Mellanöstern. Såväl i Syrien, Irak och Jemen för att ta några exempel. Stormakterna har ofta valt sida. USA har mestadels valt Saudiarabien (även om USA under Obama gullade med islamisterna i Teheran); Ryssland har valt Iran – och den syriska regimen. Det är oklokt.

Om stormakterna inte har tålamodet att avvakta den ene islamistens seger över den andre, så borde nu västmakterna tillsammans med Ryssland gemensamt bekämpa alla islamister, såväl i Saudiarabien, Iran, Syrien, Irak och Jemen. Men att så skulle ske är kanske osannolikt. För USA och Ryssland tycks för närvarande vara mest intresserade av inbördes maktkamp än av att bekämpa den gemensamma fienden: islamismen. Jag tror tyvärr att ingen utom islamisterna vinner på det.

Hur extrem är den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism? Denna samordnare heter sedan en tid Anna Carlstedt. Enligt trovärdiga källor har hon, i samband med att det på grund av islamism sparkade f.d. statsrådet Mehmet Kaplan (fortf. MP?) deltog i det antisemitiska spektaklet Ship to Gaza, bloggat på sätt framgår av följande bild:

Man noterar att hon (foto t. v.) kallar ”Ship to Gaza” (bearbetad logga t. h.) för en ”hjälpkonvoj”. Om hennes kompis Mehmet Kaplan skriver hon, att ”För mig är det han gör humanism”!

Jag har tidigare skrivit om Kaplan. Det kan du läsa här. Det är ju också alldeles klart att sympatisörer till Ship to Gaza i Turkiet hissade hakkorsflaggan (se foto nedan t. v.). Det har jag skrivit om här. Annas nuvarande hemsida hittar du här.

Ja, jag vet inte. Anna har kanske hamnat i dåligt sällskap. Men hon har tydligen kallat Ship to Gazas aktiviteter år 2010 för ”humanism”. Det finns dock enligt min mening ingenting som tyder på att Ship to Gaza egentligen har ett humanitärt syfte. Tvärtom.

Enligt min mening är det som Ship to Gaza gör tvärtom att anse som ett tydligt uttryck för antisemitism. Svenska kommittén mot antisemitism diskuterar saken här. Man skriver bland annat att ”Grå vargarna” hade representanter ombord på båten. (Dvs. Mavi Marmara år 2010.) Mehmet Kaplan kanske? Det var ju, åtminstone delvis, på grund av hans samröre med just denna organisation som han fick avgå som statsråd.

Nja, jag tycker nog att Sveriges statsledning borde ha utsett en mera fläckfri person än Anna Carlstedt till denna befattning. Fast egentligen borde väl en befattning som samordnare mot våldsbejakande extremism inte behövas alls. För vi har ju statsråd och ministrar i statsledningen som rimligen borde ha detta samordningsansvar.

Frågan är alltså i denna del slutligen varför ”regeringen” inte vill ta detta ansvar – heller?

Det politiska glaspärlespelets senaste resultat: Fyra mördade och femton skadade

Den amerikanske public-choice-teoretikern Anthony Downs skriver följande i sin bok An Economic Theory of Democracy (New York, 1957, s. 28): ”[P]oliticians … never seek office as a means of carrying out particular policies; their only goal is to reap the rewards of holding office per se. They treat policies purely as means to the attainment of their private ends, which they can reach only by being elected”.

Detta är ett kanske väl kategoriskt ställningstagande. Men det innehåller, tror jag, likväl mer än ett korn av sanning. Man behöver bara tänka på hur de svenska riksdagspartierna agerat såväl före som efter terrorattentatet i Stockholm i fredags den 7 april.

De flesta riksdagspartier har t. ex. i flera år som en man tagit avstånd från Sverigedemokraterna (SD). Detta närmast oavsett vad SD har föreslagit i Sveriges riksdag.

De borgerliga partierna har, till följd av detta deras avståndstagande och av Decemberöverenskommelsen, i stället släppt fram en socialistisk ”regering”. En regering vilken som sin nästan första ämbetsåtgärd erkänt den antisemitiska, islamonazistiska, antisionistiska och islamistiska terrorentiteten ”Palestina” som stat!

Dessa borgerliga partier kan ju knappast ha släppt fram socialisterna ”som ett medel för att genomföra deras politik” – för att översätta det Downs säger. Nej, de gjorde det sannolikt för att de inte ville ta stöd av Sverigedemokraterna. De gjorde det sannolikt för att de trodde att de därigenom skulle ”skörda fördelarna” av att ta avstånd från Sverigedemokraterna.

Vilka dessa fördelar skulle vara, framstår dock i nuläget som oklart. Sverigedemokraterna är nu i april 2017 enligt Sentio Sveriges största riksdagsparti. Så några större fördelar har man knappast vunnit. Däremot har svenskarna, genom politikernas ovilja att genomföra god realpolitik, för att i stället taktisera i röstmaximerings-syfte utan större hänsyn till de praktiska konsekvenserna, uppenbart drabbats av stora nackdelar. Detta ”glaspärlespel”*, utfört såväl av nuvarande som tidigare regeringspartier, har visat sig vara uppenbart kontraproduktivt som taktik. Det har dessutom, som sagt, visat sig vara direkt skadligt för Sveriges folk. Därmed har det i praktiken även varit helt ansvarslöst.

Politikernas främsta, ja nästan enda uppgift, är nämligen som jag ser det att ta ansvar för värnet av svenskarnas liv, frihet och egendom. Jag nöjer mig i det följande med att främst fokusera på hur man misslyckats med detta när det gäller asyl- och invandringspolitiken. Flera andra misslyckanden kan också konstateras, nämligen.

Politikerna har misslyckats med att värna våra liv. År 2015 mördades två svenskar i Västerås av en eritreansk asylsökande som fått avslag. Han gjorde det uppenbarligen av rent rasistiska orsaker, nämligen för att offren ”såg svenska ut”.

Fredagen den 7 april 2017 mördades ytterligare två svenskar samt två andra européer på Drottninggatan i Stockholm i vad som den uzbekiske gärningsmannen erkänt vara ett terrorbrott. Även denne person hade fått avslag på sin asylansökan.

Politikerna har vidare misslyckats med att värna vår frihet. I många så kallade utanförskapsområden i Sverige riskerar svenskar att attackeras, t. ex. av personer som anser att dessa områden ”inte är Sverige”. Svenskar förvägras alltså friheten att utan angrepp vistas på allmän plats i många delar av Sverige, detta utan att vare sig politiker eller myndigheter ingriper.

Slutligen har politikerna misslyckats med att kraftfullt värna vår egendom. Man behöver bara tänka på det mångåriga zigenarlägret** på en privat fastighet i Malmö. Eller på de många bilbränder som sker nästan dagligen nästan överallt i vårt land.

Politikerna har alltså sammanfattningsvis skändligen misslyckats med att förebygga angrepp mot svenskarnas liv, frihet och egendom.

Vad som till synes förmått politikerna att åtminstone i någon mån sent omsider komma till sans, är terrorangreppet på Drottninggatan. Men för det krävdes fyra döda och femton skadade. De två i Västerås år 2015 föranledde ingen som helst reaktion.

Frågan som uppstår är då varför många människor måste dö och flera skadas innan statsledningen besinnar sig? Varför har inte nuvarande och tidigare statsledningar agerat förebyggande? Om politikerna hade besinnat sig tidigare och verkat förebyggande hade kanske dessa totalt sex människors liv sparats, liksom mycket annat elände? Vilket ansvar har nuvarande och tidigare svenska statsledningar för att dessa människor mördats och för att svenskarnas rätt till liv, frihet och egendom inte respekteras?

Det verkar som om ansvar i vart fall inte utkrävs när människor mördas av en islamist och av personer som, genom att de fått avslag på sina asylansökningar, inte borde ha vistats i Sverige alls. Ingen minister har ännu avgått på grund av detta. Detta går bra alltså.

Men vad en minister verkligen inte bör göra är t. ex. att inte betala TV-licens eller att ha svart hemhjälp. Som Per Gudmundson skriver i SvD den 13 april:

Aida Hadzialic (S) fastnade i en trafikkontroll med 0,2 promille i blodet. Cecilia Stegö Chilò (M) hade inte betalt tv-licensen. Maria Borelius (M) hade haft svart hemhjälp. Andra har fått gå efter att deras förtroende har undergrävts under en tid, varför de fått svårt att bedriva något politiskt arbete alls, som Åsa Romson (MP) och Mehmet Kaplan (MP).

Dessa avgick som bekant alla. Gudmundson fortsätter:

Men när ett helt politikområde fullständigt havererar, reses inte ens frågan.

”Hade utvisningarna fungerat skulle dådet aldrig skett”, skrev Sveriges kanske tyngste politiske kommentator, K-G Bergström i Expressen. Den man som har erkänt attacken befann sig olovligen i landet.

Enligt Patrik Engström, chef för gränspolisen, finns det nu 12 500 utvisningsärenden där personerna har avvikit. Av dem som polisen får i uppdrag att utvisa, avviker mer än 75 procent. De kommande åren väntas 50000 personer gå under jorden när de får sina avslag.

Situationen har förstås inte uppstått över en natt. Det är inte migrationsminister Morgan Johansson (S) personligen som har släppt alla tyglar i återvändandehanteringen. Man kan lika väl peka på hans företrädare Tobias Billström (M), som med åtta år är den som har suttit längst på taburetten.

Men det är migrationsministerns ansvarsområde.

I många andra länder skulle ett statsråd med ansvar för ett politikområde som misskötts känna sig tvunget att avgå. Men inte i Sverige.

Jag noterar dessutom att Sverigedemokraterna (SD), ett riksdagsparti, kanske Sveriges största, som verkligen inte alls har något som helst ansvar för detta mördande m. m., i Sveriges riksdag tydligen föreslagit flera åtgärder för att komma till rätta med den terror som utgår från Sverige. Dessa var ”skärpta straff för terrorresor, kriminalisering av terrorresor till medborgarskapsland, förbud mot propaganda för terrorism och automatisk häktning av återvändande IS-terrorister”.

Dagen innan terrordådet på Drottninggatan avslog Sveriges riksdag alla dessa förslag!

SD:s partiledare Jimmie Åkesson säger även att det är en skandal att dådet kunde ske:

Åkesson tycker att polisen behöver mer resurser men också mer politiskt stöd för att genomföra kontroller av utlänningar i Sverige. Han pekar på den debatt som blossade upp för några år sedan i samband med det så kallade Reva-projektet där polisen genomförde ett stort antal ”inre utlänningskontroller” det vill säga kontroller som inte görs vid gränsen.

Reva ledde till omfattande protester och flera JO-anmälningar. Kontrollerna ansågs av kritikerna som integritetskränkningar.

Men det är fler sådana kontroller som SD-ledaren efterlyser.

SD:s Kent Ekeroth har tidigare även menat att asylsökande som inte kan styrka sin identitet ska hållas i förvar. Ett förslag som skarpt kritiserades, trots att Kristdemokraterna tidigare lagt fram ett liknande förslag.

Man noterar då att förövaren på Drottninggatan inte tycks ha styrkt sin identitet. Han har ju uppträtt under två olika identiteter. Jag konstaterar dessutom att praxis hos dåvarande Invandrarverket under 1990-talet just var att ta asylsökande som inte styrkt sin identitet just i förvar. Det gjorde vi så gott som alltid. Dock tillät och tillåter fortfarande lagen oftast inte förvar på denna grund i längre tid än fjorton dagar. Men det kan ju ändras. – Sedermera tyckte någon potentat inom verket att vi skulle sluta med att ta förvar av denna orsak, nämligen, vill jag minnas, under hänvisning till att det fanns för få förvarsplatser! Därefter har väldigt få om ens någon asylsökande tagits i förvar på denna grund.

När nu flera partiledare, såsom Anna Kinberg Batra (M), Gustav Fridolin (MP) och Ebba Busch Thor (KD), efter morden på Drottninggatan uttalar sig på sätt som delvis är rakt motsatt hur de eller deras partier uttalade sig före dessa mord, ja då är det nog för det mesta att anse som ”too little, too late”. Frågan är ju också hur uppriktiga de är i denna ”omvändelse”. Jag är skeptisk. Inte minst just på grund av deras och deras partiers tidigare uppträdande.

”För sent ska syndarn vakna”, heter det i visan. Om det är ett verkligt uppvaknande eller bara ett tillfälligt taktiserade i röstmaximerings-syfte, för att sedan kunna somna om, ja det återstår att se. Jag befarar det värsta. Tänk på vad Anthony Downs sade!

Sverigedemokraterna framstår tvärtom som det enda parti vars företrädare, trots spott och spe, för det mesta rakryggat – och ”vaket” – stått upp mot terror och för en sansad asylpolitik.

Visst är det tråkigt att det ska behöva vara på detta vis! Det är inte minst ansvarslöst av regeringspartierna. Verkligt ansvar får då utkrävas i valet 2018 …

*: ”Glaspärlespelet
**: ”zigenare” är det vedertagna svenska ordet för den folkgrupp inom vilken vissa medlemmar kallar sig ”roma”, ett ord som ungefär betyder ”människor”. Jag undviker detta ord, dels emedan det inte är ett svenskt ord, dels emedan det kan uppfattas som rasistiskt: det tycks nämligen innebära/implicera att bara ”romer” är att anse som människor.