Det är idag den 27 januari, förintelsens minnesdag, den dag då Auschwitz befriades. Egentligen skulle jag nu ha gått till synagogan i Göteborg där man har en minneshögtid. Men jag orkar inte gråta mer just nu. Det var tillräckligt att se sändningen i SVT från Stockholms stora synagoga igår på samma sorgliga tema. Den första delen av den sändningen kan du fram till och med den 25 februari titta på här. Tyvärr saknas avslutningen, som bara direktsändes över internet. Talen återges här – med ett undantag.
Förre statsminister Göran Persson (S) höll nämligen ett lysande tacktal efter det att han förärats 2011 års hedersdiplom från Föreningen förintelsens överlevande ”för hans stora personliga insatser för att bevara minnet av förintelsen och dess offer”. Se och hör talet som börjar ca 27 min. in i SVT-sändningen.
Göran Persson tog ju initiativet till utgivningen av boken Om detta må ni berätta, boken om förintelsen, HaShoah. Den boken kan du ladda ned och läsa här.
Bokens titel bygger på ett citat ur Bibeln, Joel 1:2-3:
Hör detta, ni gamla, och lyssna
till det, ni landets alla inbyggare.
Har något sådant skett förut
i era dagar eller i era fäders dagar?
Nej, om detta må ni berätta för era
barn och era barn må berätta om det
för sina barn, och deras barn
för ett kommande släkte
Tyvärr står förintelsen av Israel och judarna fortfarande högt – sannolikt överst! – på agendan hos många antisemiter, antisionister och islamonazister: Iran, Hamas, över 70 % av den arabiska befolkningen i Palestina, Hisbollah i Libanon, al-Fatah, PFLP. En ny förintelse önskas, därom råder inget tvivel.
Men det får aldrig ske igen! Om detta må ni också berätta!
Det rapporterar JPost idag, efter att ”low-level” samtal förts mellan Israel och den palestinska entiteten i Amman. Den palestinska entiteten är alltså inte beredd att starta några fredssamtal denna gången heller.
Abbas har tidigare även hävdat att fredssamtal förutsätter att ”flyktingarna” från år 1948 får återvända och att de israeliska ”bosättningarna” på Västbanken demonteras och Västbanken alltså görs Judenrein.
Han gör alltså allt det som fredssamtalen bör handla om till förutsättningar för fredssamtal. Men om ”flyktingarna” får återvända skulle det innebära slutet för Israel som judisk stat. Om ”bosättningarna” skulle demonteras skulle det innebära en etnisk rensning av Västbanken från judar av samma slag som hände när Jordanien ockuperade området.
Förutsättningen för fredssamtal tycks alltså enligt Abbas vara att Israel utplånas som judisk stat och att Västbanken rensas från judar.
Men inte ens det tycks räcka för Abbas. Den organisation som han företräder, al-Fatah, har nämligen enligt dess konstitution till syfte att verka för ”den fullständiga befrielsen av Palestina och den ekonomiska, politiska, militära och kulturella elimineringen av den sionistiska ockupations-staten. … Kampen kommer inte att sluta förrän den sionistiska staten har raserats och Palestina befriats.” Läs mera här.
Abbas tycks egentligen alltså inte alls vara redo till förhandlingar med Israel. Man förhandlar knappast med den man vill utplåna, dvs. Israel. För man vill ju alldeles uppenbart inte ha fred med Israel, man vill ha fred utan Israel.
Men enligt JPosts rapportering som refererar israeliska källor är det osannolikt att den palestinska entiteten skulle avbryta samtalen ”because the move was not supported by European powers and other key international players”, såsom ”kvartetten”.
Fast de skulle nog väldigt gärna vilja avbryta. Så spelet för gallerierna lär fortsätta, alltmedan det palestinska förstörelseverket mot den judiska staten pågår bakom kulisserna …
Kulisser som är rätt genomskinliga vid det här laget. Kvartetten m. fl. som för närvarande sitter i gallerierna, kanske behöver lite starkare glasögon bara, eller varför inte kika in bakom kulisserna.
Den siste juden i Afghanistan heter Zablon Simantov, och har nog sina fel och brister som vi alla. Här är i alla fall en film där han berättar om sig själv, om judarna och synagogan i Kabul. Många judar har lämnat Afghanistan och rest till Israel, tom. hans egen familj. Zablon (Sebulon?) tycks mena, att de som rest, till skillnad från honom själv, inte var tillräckligt modiga för att stanna kvar.
Och visst krävs det mod för att stå upp som jude på många ställen – t. ex. i Malmö och i Kabul. Sebulon visar det modet – precis som många i Malmö.
Här är en film med honom från år 2007:
Heder åt modiga judar!
Samtidigt vet vi att det fanns många fler judar än Sebulon i Afghanistan för inte så länge sedan. Alla dessa har känt sig tvingade att lämna. Men hur många judar kommer att känna sig tvingade att lämna Malmö?
Ingen hoppas jag. Men när man läser detta i Världen Idag den 16 januari 2012 (länk ovan), ja, då börjar man undra:
Världen idag har tidigare berättat om rabbi Shneur Kesselman och de grova trakasserierna mot honom. Få, om ens några, av Malmös judar har liknande erfarenheter, men flera kan berätta om påhopp som har varit nog så obehagliga. En av dem är Barbro Posner.
– Jag var på väg till synagogan under våra helgdagar i höstas när sex unga arabiska killar stod och hängde utanför skolan mitt emot synagogan. En av dem rusade fram med armarna utsträckta, liksom för att skrämma mig. Det var så uppenbart att de ville se mig rädd för att sedan kunna skratta och förlöjliga mig. Men rädd blev jag inte. Däremot rasande, säger hon.
Lika arg blev hon när hon dagen efter den första promenaden läste om den i den stora dagstidningen. Hon hade nämligen blivit intervjuad och då berättat om de sex arabiska grabbarnas påhopp.
– Men i tidningen stod det bara ”en tonårskille”, säger hon.
Låt oss hoppas att många judar kan få bo i Malmö, precis som det bor många muslimer där. Motsvarande i Afghanistan. Judar måste få bo varsomhelst precis som alla andra folk. Alla folk måste dessutom få ha sina hemländer oavsett om det är i Israel, Afghanistan eller Sverige. Eller för arabernas del i de många arabstater som omger Israel, den enda judiska staten som är judarnas hemland.
Men tyvärr förnekar många araber och muslimer just judarna just denna rätt att bo i Israel. De förnekar även judarna rätt att bo i muslimska länder såsom Afghanistan. Och även vad det verkar i kristna länder, i demokratiska stater såsom Sverige, särskilt då i Malmö stad.
Som du vet vill Centerpartiet m. fl. svenska riksdagspartier att Sverige ska erkänna en palestinsk stat i FN. En sådan stat skulle komma att ledas av den s.k. palestinska myndigheten. Denna myndighet är i sin tur uppbyggd av organisationer inom PLO såsom al-Fatah och PFLP vilka syftar till att utplåna Israel. Även den islamonazistiska terrororganisationen Hamas överväger att bli medlem i PLO.
Palestinska Myndigheten håller sig också med en stormufti, dvs. en högste muslimsk ledare. Han heter för närvarande Muhammad Ahmad Hussein. Han är utsedd av ”president” Mahmoud Abbas och bör vara släkt med den Hajj Amin al-Husseini som var de palestinska arabernas ledare under det andra världskriget och som, nära allierad med nazityskland, då uttalade följande: ”I bekämpandet av judendomen står islam nationalsocialismen mycket nära”.
Inte undra på att hans ättling arbetar vidare i samma antisemitiska anda, och nu alltså uttalar, att muslimerna är skyldiga att döda judarna.
Hussein leder bönen på bilden till höger. Bildtexten lyder: ”Jerusalem’s Mufti Mohammed Hussein leads the Eid al-Adha prayer attended by Palestinian president Mahmud Abbas (R) and prime minister Salam Fayyad and other Palestinian officials at Palestinian Authority headquarters in the West Bank city of Ramallah on November 16, 2010 as Muslims worldwide commemorate the Feast of the Sacrifice, marking the end of the hajj and commemorating Abraham’s willingness to sacrifice his son Ismail on God’s command.” (Källa. Men enligt vedertagen uppfattning – 1. Mos. 22:2 – var det Isak som skulle offras …)
Denne sannolike nazist-ättling är utsedd till stormufti just av den Palestinska Myndigheten, som ju består av organisationer som i de flesta fall har som syfte att utplåna Israel. Inte undra på att det var just Mahmoud Abbas, ordföranden för utplåningsorganisationen al-Fatah, som utsåg honom.
Men mer anmärkningsvärt blir det att svenska riksdagspartier vill erkänna en palestinsk stat, som alltså uppenbart skulle ha sin religiösa och politiska grund i värsta sortens antisemitism och antisionism. (Det finns förresten bara en sort: den värsta sorten.)
Jag har tagit mig friheten att nedan översätta artikeln i Arutz7, som förmedlar muftins budskap. Den lyder som följer:
[Stormuftin] hävdade vid en stort Fatah-möte att muslimerna befinner sig i ett religiöst krig med judarna – ättlingar till ”apor och svin”.
Muftin Muhammad Hussein hävdade också att mord på judar av muslimer var ett religiöst islamiskt mål, under firandet av den 47:e årsdagen av PA:s Fatahrörelse. Muftin, som utnämnts av PA:s ordförande, tillika Fatah-ledaren Mahmoud Abbas, framförde detta budskap under en officiell Fatah-tillställning som markerade grundandet av den största fraktionen i Palestinska befrielseorganisationen (PLO), vilken leds av Abbas.
Moderatorn som introducerade muftin upprepade även en annan ”islamisk tro” – att judarna härstammar ”från apor och apor och svin”, detta enligt en sändning på PA TV översatt av … Palestinian Media Watch (PMW): ”Vårt krig med ättlingar till apor och svin (dvs judarna) är ett krig grundat i religion och tro”, sade moderatorn.
Muftin tillade att islam har som mål att döda judar. Samma mufti har i en tidigare predikan i Al Aqsa-moskén i Jerusalem år 2010 sagt att judarna är ”fiender till Allah.” Han citerade hadithen (dvs. ett uttalande som tillskrivs profeten Muhammed): ”Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna (dödar judarna), när juden gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden ska säga O Muslimer, det är en jude bakom mig, kom och döda honom.”
… En undersökning som sponsras av Israel Project fann att 73 procent av PA:s araber ”tror” på denna Hadith, enligt resultaten i en studie från juli 2011 av Greenberg Quinlan Rosner.
Sådant är det alltså, som Centerpartiet stöder. Och för övrigt stöder ju Sveriges regering i dess helhet den palestinska myndigheten med hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar varje år. Rakt i gapet på antisemiterna som, att döma av undersökningen ovan, tycks uppgå till i vart fall tre fjärdedelar av de palestinska araberna.
Palestinska Myndigheten har starkt stöd bland befolkningen alltså, i ”bekämpandet av judendomen”. Starkt ekonomiskt stöd finns också att få i Sveriges regering, i synnerhet numera hos Centerpartiet.
Men vilket moraliskt stöd föreligger för att hålla antisemiter under armarna?
Svaret är: Inget, aldrig, ingenstans. Inte en röst (i FN), inte ett öre till antisemitismen!
Uppdatering samma dag: Storbritanniens premiärminister David Cameron har för sin del inga problem med att i dagarna träffa just den Abbas som inte har några problem med att be tillsammans med den mufti som anser att judarna ska dödas. Camerons biträdande premiärminister Nick Clegg tycker tom. att israeliska ”bosättningar” är en ”act of deliberate vandalism”.
Men den avsiktliga vandalism som består i att utplåna Israel och döda judarna, och som just Abbas tycks stå för, ja den vandalismen har Storbritanniens ledare ingenting alls att invända emot tydligen!
Här en bild på Cameron tillsammans med Abbas:
Uppdatering 2012-01-23: Enligt PMW förnekar muftin nu att den där hadithen som han citerade har något samband med dagens konflikt. Men det är ju ingen tvekan om att det tal där citatet fanns rörde sig just kring dagens konflikt. Vem försöker han lura?
Det framgår i ett inlägg på DN Debatt av partiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren (bild t.v.).
Nu skriver hon visserligen inte just så, men resultatet om centerpartiets inställning, mot bättre vetande, skulle komma att delas av den svenska regeringen, blir helt visst just detta: Erkännandet av en stat som vill utplåna en annan stat.
Palestinierna har, skriver hon, med stöd från EU och FN arbetat för statsbyggande. Men hon förtiger att starka krafter bland palestinierna allt sedan den judiska staten Israel upprättades, i ännu högre grad arbetat för att utplåna den staten. Det verkar till och med som om en egen palestinsk stat i vissa kretsar alltjämt uppfattas som endast ett steg på vägen mot det alltid hägrande målet att utplåna Israel.
Den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, som kontrollerar en stor del av den eventuella palestinska staten, nämligen Gaza, delar inte den synen dock. Deras syfte har aldrig varit en egen stat. Syftet är och förblir att rakt av utplåna Israel. Al-Fatah, som i likhet med terrororganisationen PFLP ingår i PLO/Palestinska Myndigheten, har också som syfte att utplåna Israel. Men till skillnad från Hamas menar al-Fatah – vars ordförande är Mahmoud Abbas – av allt att döma att en palestinsk stat är ett verksamt medel på vägen – mot Israels utplåning alltså.
Allt detta är ganska uppenbart – för den som vill se.
I FN:s stadga står att stater ska förhålla sig till varandra som ”goda grannar”. Goda grannar vill inte utplåna varandra. Men Hamas, al-Fatah och PFLP vill göra just detta, vill just utplåna Israel.
En stat som leds av någon eller alla av dessa organisationer kan därför aldrig någonsin bli medlem i FN, och bör naturligtvis aldrig någonsin erkännas som stat av någon som tar FN-stadgan på allvar.
Inte minst borde FN självt ta sin egen stadga på allvar. Mycket tyder tyvärr på att så inte är fallet.
Att centerpartiet inte gör det är i och med detta uppenbart.
Vi får hoppas att Sveriges regering kan stå detta onda emot.
Fast i den islamonazistiska terrororganisationen Hamas’ fall är det inte fråga om något legitimt motstånd utan om ett olagligt anfalls- och utplåningskrig mot den judiska staten Israel.
Hamas dementerade nyligen antydningar om att kriget skulle överges, åtminstone temporärt, genom en s.k. hudna, dvs. en islamistisk vapenvila, syftande till att samla kraft inför förnyade våldsamma angrepp. En Hamas-terrorist, kallad talesman sade:
that Palestinians had a “legitimate right” to engage in armed resistance against Israel in order to “defend themselves and their lands.”
According to [terroristen], claims that Hamas had abandoned the armed struggle “reflect the state of despair that the Israeli government is facing as a result of the firmness of the Palestinian resistance.”
Hamas’s Interior Minister Fathi Hammad told a visiting Tunisian delegation of supporters that the Palestinians would “pursue the path of resistance against Israeli occupation.”
He said that Hamas would never recognize Israel, or make any concessions on the “right of return” of Palestinian refugees to their original homes inside Israel.
Ingen vapenvila, ingen fred, inget erkännande alltså. Och bomberna de faller: 19 raketer och 18 granater från det Hamas-styrda Gaza mot Israel under december.
Uppdatering 2012-01-01: Nu funderar Hamas på att skapa en avdelning av det Muslimska Brödraskapet i Gaza också.
Det är vinter i Sverige nu. Längst i norr orkar solen inte över horisonten på hela dygnet. Det är natt klockan tolv på dagen. Polarnatt råder, men om några månader kommer våren åter och solen går åter upp för att mitt i sommaren lysa hela dygnet längst i norr.
Frågan är om den islamistiska polarnatten håller på att sänka sig för gott över Egypten. Som vi vet har de egyptiska valen hittills resulterat i en överväldigande seger för islamistiska partier såsom Freedom and Justice som är det Muslimska Brödraskapets parti och det salafistiska partiet Al-Nour.
Hittills har två valomgångar skett i olika delar av Egypten. Den tredje omgången äger rum i januari. I den första omgången fick de två nyssnämnda partierna och ett tredje islamistiskt parti kallat Al-Wasat tillsammans 65,3 procent av rösterna, dvs. en stor majoritet. I den andra valomgången fick dessa tre partier tillsammans 68,4 procent av rösterna. (Källa.)
Egyptens folk verkar således vara ganska enat bakom islamismen. Islamismen är en politisk ideologi som vill införa sharia, den islamiska lagen, som är oförenlig med demokratins grundläggande värderingar. Islamismen söker världsherravälde genom att skapa ett världsomspännande kalifat. Detta kan införas genom angreppskrig i den mån inte folken frivilligt underkastar sig. Den erkänner inte Israels rätt att existera – och givetvis inte heller någon annan regering eller stat – folk eller individ – som inte underkastar sig sharia.
Under sharia finns alltså inget utrymme för en liberal demokrati. Den alldeles övervägande majoriteten av det egyptiska folket önskar uppenbarligen inte ha en liberal demokrati.
Mot bakgrund härav är det som rapporteras i YNet – men knappast någon annanstans – inte ägnat att förvåna:
It was barely mentioned in the Israeli and global media, but the following event pertains to the whole of Western civilization: Last Saturday [17 december], violent groups of Islamic-Salafi radicals burned the famous scientific institute established by Napoleon in Egypt after its first encounter with the West. Some historians consider it the start of modern times in the Middle East.
The site, L’Institut d’Egypte, held some 200,000 original and rare books, exhibits, maps, archeological findings and studies from Egypt and the entire Middle East, based on the work of generations of western researchers. Most of the artifacts were lost forever, burned or looted.
Institutet grundades på Napoleon-tiden, men är alltså nu ett minne blott, på grund just av ett salafistiskt förstörelseverk. Om institutet utgjorde början på ”modern times in the Middle East”, ligger det nära till hands att beteckna dess förstörelse som slutet på moderniteten i Mellanöstern, särskilt Egypten. Kanske är det början på en återgång till medeltiden. Vi kan knappast längre förvänta oss att de frön av liberal demokrati som i någon liten utsträckning fått gro till och med i Egypten, har några förutsättningar för att växa och blomma ut.
Ett ytterligare tecken på detta är en händelse som till och med Ekot rapporterat om idag:
Tio demokrati- och mänskliga rättighetsorganisationer fick sina kontor stormade av egyptisk polis igår eftermiddags. Personal hölls inlåst medan räderna pågick, datorer och dokument konfiskerades och lokalerna förseglades sen.
Den officiella förklaringen till detta var att polis och åklagare letade efter bevis för olaglig utländsk finansiering och att organisationerna inte var formellt registrerade.
Tre av organisationerna är amerikanska eller USA-finansierade, en är tysk. Samtliga är involverade i att stödja demokratiprocessen och civilsamhället i Egypten. En är en egyptisk organisation som granskar militärens utgifter.
Det går alltså inte an att stödja demokratiprocessen och civilsamhället, och i synnerhet inte om det sker genom ”olaglig” utländsk finiansiering. Samtidigt finansieras den egyptiska militären själv i hög utsträckning från utlandet, nämligen USA, med över sju miljarder kronor om året.
USA protesterar och ”antyder” att detta ”bistånd” kan komma ”att omprövas”.
Tecken i tiden. Tecken på att upplysningens vårsol kan komma att sänka sig ned under den egyptiska och islamistiska horisonten för gott. Tecken på att den islamistiska atavistiska förmedeltida fimbulvintern närmar sig. Med anspråk på att omfatta hela världen i ett islamistiskt kalifat där den liberala demokratins värderingar förblir djupfrysta.
Någon ”global” liberal och demokratisk ”uppvärmning” blir det alltså inte frågan om, ifall dessa krafter får fortsätta sitt förstörelseverk. Tvärtom.
Denna blogg – och bloggaren själv som heter Lennart Eriksson – står upp för Israels rätt att existera som judisk stat, och tar ställning mot antisemitism och antisionism varsomhelst. Nu finns en kampanj på Facebook med liknande syfte, nämligen Stjärnkampanjen.
Så här står det på kampanjens Facebook-sida:
Hate crimes against Swedish Jews are appallingly common. In Malmö, the orthodox rabbi has been assaulted numerous times. Synagogues and even Jewish kindergartens have bulletproof windows and other security devices. Parents advise their children not to tell friends that they are Jewish and not to wear Jewish symbols in public.
To affirm their rights as citizens and reclaim the streets, a small group of Jews in Malmö have started going for regular walks wearing stars of David. But, as one of them says, after they split up they need to hide their symbols.
Their effort and the fact that Jews going for a walk in their hometown are called ”demonstrators” inspired us to initiate the Star Campaign.
Taking part in the campaign means wearing a star of David on one’s scarf, hat, coat or wherever people can easily spot it. We – non-Jews and Jews – do this in solidarity with vulnerable Jewish minorities in Europe, as well as with other minorities who are under attack because of their ethnic, religious or sexual identities.
We believe that if many people join the campaign it will work like this: Let’s say that almost all the children in school wear green pants and the child with blue pants is bullied. If some of the other children start wearing blue pants, the bullied child will feel more secure and the group dynamics that drive children to join the bullies will lose momentum.
The Star Campaign is not just another pin campaign. It goes beyond displaying nice words on a pin or a t-shirt. Wearing the star of David means actually putting oneself into the shoes of the Other. It means taking action for a tolerant, or preferably a respectful society. In some parts of today’s Europe it even means taking risks.
We hope that politicians, teachers and others who are involved in fighting intolerance will join us and help delveloping the project. We also hope that The Star Campaign will spread to other countries where it is needed.
Jag är inte jude, men Israels och judarnas rätt att existera är oomtvistlig. Därför har jag från och till – när inte min silverallergi har varit alltför aggressiv – burit davidsstjärnan i en halskedja. Så länge islamister, islamonazister och antisionister inte anser att Israel har rätt att existera, och så länge judar angrips i Sverige, så länge kommer jag att bära davidsstjärnan – och även alltid därefter.
Bär alltså davidsstjärnan alltid, stolt och överallt som ett tecken på Israels, judarnas, och den västerländska liberala demokratins oundvikliga seger över islamismens, antisionismens och islamonazismens villfarelser och angreppskrig mot just Israel, judarna och den västerländska civilisationen!
Det framgår här och här. Den israeliske premiärministern Netanyahu säger följaktligen att ”If Hamas joins the Palestinian government we will not hold negotiations with the Palestinian Authority”. Hamas-ledaren Khaled Mashaal, som fegt nog gömmer sig i Syrien, säger för sin del, att
Palestinian factions had agreed to a political program to which Hamas would adhere, albeit with amendments. The program includes the creation of an independent Palestinian state on 1967 borders with East Jerusalem as its capital.
The right of return for refugees must be guaranteed, and Hamas should not be asked to recognize Israel, Mashaal said.
Ingen chans att Hamas skulle erkänna Israel, alltså. En palestinsk stat vid sidan av Israel skulle inte förändra deras synsätt. För Hamas är ju en islamonazistisk terrororganisation vars enda syfte är att genom angreppskrig utplåna Israel. En palestinsk stat vid sidan av Israel skulle endast utgöra ett steg framåt för att uppfylla deras syfte. Ingen tvåstatslösning där, alltså.
Men om Hamas, som otvivelaktigt har som syfte att utplåna Israel, får bli medlem i PLO: Hur ska vi därefter se på PLO, som ju är en organisation som redan innehåller t.ex. al-Fatah och PFLP vilka är organisationer som också vill utplåna Israel?
Kontentan blir att PLO därmed i ännu högre utsträckning än hittills bevisar sig vara en organisation som egentligen vill utplåna Israel. Kontentan blir att den PLO:are eller företrädare för den Palestinska Myndigheten som påstår något annat i ännu högre utsträckning än hittills uppenbarligen inte är trovärdig.
Kontentan blir att erkännandet av en palestinsk ”stat” blir ännu mer omöjligt, inte minst som FN-medlem. För enligt FN-stadgan ska stater vara ”goda grannar”. Men om den palestinska ”statens” flesta och främsta företrädare vill utplåna staten Israel och alltså definitivt inte vara en god granne med Israel, då är själva den ”statens” existens ett uppenbart brott mot FN-stadgan.
En stat vars enda syfte är att utplåna en annan stat kan icke få förekomma.
Uppdatering 2011-12-29: Hamas (Mashaal) och Fatah (Abbas) möttes i Kairo den 22 december. Här följer en sammanfattning av resultaten. Det är tänkt att inte bara Hamas utan även Islamiska Jihad ska bli medlem i PLO:
The most important achievement of the current round of talks was the establishment of a ”interim leadership.” In the coming months Fatah and Hamas are supposed to continue trying to bridge the gaps between them. The following are on the agenda:
The Inclusion of Hamas and the Palestinian Islamic Jihad in the PLO
The interim leadership decided to appoint a committee to examine a way to reform the PLO to make it possible for Hamas and the Palestinian Islamic Jihad to join. It will be headed by Salim al-Zaanoun, chairman of the Palestinian National Council, and include representatives from all the Palestinian organizations. Its first meeting will be held on January 15, 2012 (Hamas’ Palestine-info website, December 22, 2011).
Ismail Haniya, head of the de-facto Hamas administration, said that Hamas would join the PLO only after the elections to the Palestinian National Council were held and based on its strategy, seek common areas of action to promote the national goals, which would enable the movement to join the other organizations (Hamas’ Palestine-info website, December 23, 2011). Ismail Radwan, an important figure in Hamas, said that Hamas and all the other Palestinian organizations would join the PLO only after the reform, but agreed that Hamas and the PIJ would join the PLO’s interim leadership (AP, December 22, 2011).
The Issue of the ”Resistance” [i.e., the path of terrorism]
According to Palestinian sources, at the meeting in Egypt the PLO leadership, in collaboration with Hamas and the Palestinian Islamic Jihad, determined that the so-called ”resistance” in all its forms was the legitimate ”right” of the Palestinian people, but that for the present it would be limited to a ”peaceful resistance” in accordance with the international conditions current at this time (Al-Quds Al-Arabi, December 24, 2011).
However, Hamas spokesmen continue to make it clear that the movement has no intention of abandoning the ”resistance.” For example, interviewed by Al-Jazeera TV, Khaled Mashaal said that all forms of ”resistance,” especially armed ”resistance,” were the Palestinians’ ”right,” although during the ”Arab spring,” ”popular resistance” was preferable. (Al-Jazeera TV, December 26, 2011). Salah Bardawil, a member of Hamas’ political bureau, also stressed that Hamas refused to recognize the State of Israel and would adhere to the option of ”resistance” until the so-called Israeli ”occupation” had been removed from the soil of Palestine (Alresalah.net website, December 25, 2011).
The Issues of Recognition of Israel and the Borders of the Palestinian State
According to Khaled Mashaal, despite the differences of opinion between Fatah and Hamas, they had the common goal of the establishment of a Palestinian state with the 1967 borders (AP, December 24, 201). In other statements, however, Hamas spokesmen make it clear that the movement’s final goal was the so-called ”liberation” of all ”Palestine” from the [Mediterranean] sea to the [Jordan] river. So far, neither Hamas nor Fatah has raised the issue of the PLO’s recognition of the State of Israel, claiming that at this stage the construction of the new state has priority over its policies (Al-Quds TV, December 23, 2011).
Förre statsminister Göran Persson (S) höll nämligen ett lysande tacktal efter det att han förärats 2011 års hedersdiplom från Föreningen förintelsens överlevande ”för hans stora personliga insatser för att bevara minnet av förintelsen och dess offer”. Se och hör talet som börjar ca 27 min. in i SVT-sändningen.
Som du vet 
Hussein leder bönen på bilden till höger. Bildtexten lyder: ”Jerusalem’s Mufti Mohammed Hussein leads the Eid al-Adha prayer attended by Palestinian president Mahmud Abbas (R) and prime minister Salam Fayyad and other Palestinian officials at Palestinian Authority headquarters in the West Bank city of Ramallah on November 16, 2010 as Muslims worldwide commemorate the Feast of the Sacrifice, marking the end of the hajj and commemorating Abraham’s willingness to sacrifice his son Ismail on God’s command.” (
Kommentarer