Torsdagen den 7 mars 2024 kommer att gå till hävderna på mer än ett sätt. Inte minst därför att Sverige tack och lov då äntligen blev medlem i NATO. Foto från flagghissningen i min födelseort Kristinehamn den 11 mars 2024 syns till vänster.
Dagen den 7 mars är dessutom numera hävdvunnen därför att SÄPO då gjorde ett tillslag mot misstänkt militanta islamister i vad som förefaller vara en ABF-lokal i Tyresö. Bra gjort!
Dels slutligen därför att besluten från shariadomstolarna i Karlstad om mitt entledigande som nämndeman för att jag vågat stå upp just mot den militanta islamismen, som SÄPO slog till mot, samma dag vann laga kraft. Beslutet avseende Värmlands shariatingsrätt kan laddas ned härifrån (pdf). Beslutet avseende shariaförvaltningsrätten i Karlstad är i sak likalydande.
Man noterar då, att en myndighet, SÄPO, agerar kraftfullt och förtjänstfullt MOT islamismen. Till Rikets försvar. Detta samma dag som tre andra myndigheter, dvs. Värmlands tingsrätt, Förvaltningsrätten i Karlstad och Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag samma dag ”kan uppfattas” agera kraftfullt FÖR islamismen! Och MOT Rikets försvar. Detta samma dag som Sverige går med i NATO, TILL Rikets försvar.
Ömsom vin, ömsom vatten alltså. Hur kan det vara på detta viset?
Jag avser här och nu att i första hand beröra ingripandena mot mig, dels vid shariadomstolarna i Karlstad, dels vid Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag i Sundsvall. Ingripandena kan sammanfattningsvis uppfattas som, dels grundlagsbrott, dels en underkastelse under militant och våldsbejakande islamism och under den islamiska lagen, sharia. En lag som Europadomstolen för mänskliga rättigheter för längesedan förklarat stå i motsättning till demokratins grundläggande principer. Läs domen här. Men en dom som ingen beslutsfattare, vare sig i Karlstad eller i Sundsvall, tycks ha tagit intryck av.
Så låt mig då först redogöra för vilka beslutsfattare i Karlstad och Sundsvall som enligt min mening ”kan uppfattas” som skyldiga till dessa gärningar. De är
Ordförande: Ylva Johansson, kammarrättspresident, Kammarrätten i Sundsvall. (Foto: Carl Johan Erikson)
Vice ordförande: Agneta Ögren, hovrättspresident, Hovrätten för Nedre Norrland. (Foto: Carl Johan Erikson)
Ledamot: Eva Sonidsson, konsumentvägledare, fd. riksdagsman (S) (Foto: Sveriges riksdag)
Ledamot: Bertil Kjellberg, advokat, fd. riksdagsman (M) (Foto: Sveriges riksdag)
Ledamot: Stefan Blomquist, förbundsordförande, Nämndemännens riksförbund (mitt i nedersta raden), samt
Föredragande: Birgitta Törnered, kammarrättsråd;
i shariadomstolarna i Karlstad:
Anders Domert, lagman, Värmlands tingsrätt. (Foto: Andreas Larsson/Domstolsverket)
Åsa Ståhl, tf. lagman, Förvaltningsrätten i Karlstad. (Foto: Andreas Larsson/Domstolsverket)
Själv ser jag och rådhuset i Karlstad numera ut ungefär såhär förresten. Källa: Samnytt.
Nå vad är det då som jag gjort, som är så till den grad förkastligt, att fyra domstolschefer, två före detta riksdagsmän och ordföranden i nämndemannaförbundet anser att jag ska entledigas som nämndeman i två domstolar? Jo, problemet är enligt dem, att jag har författat och lagt upp dels texten, dels min in”sjungning” till visan som jag givit titeln ”Den siste islamisten” på internätet. Lyssna här.
Och läs texten här:
Men detta gick alltså inte an. För då menar shariadomstolarnas i Karlstad respektive lagmän gemensamt och i samförstånd (med islamismen?) och med Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag samstämmigt att det jag sålunda skrivit ”kan uppfattas som att” visan ”förespråkar våld på ideologisk grund”. Överklagandenämndens ledamöter instämmer alltså häpnadsväckande nog i shariadomstolarnas bedömning!
Närmare bestämt uttrycker sig överklagandenämnden på följande sätt:
Lennart Eriksson har på sin Facebook-sida lagt ut en fil där han framför en sång och överklagandenämnden instämmer i tingsrättens bedömning att texten kan uppfattas som att den förespråkar våld på ideologisk grund. Genom att lägga ut sången i en fil på en Facebook-sida har den blivit offentlig. Det finns enligt överklagandenämndens mening en rimlig grund for att en objektiv iakttagare kan frukta en partisk hållning hos honom. Han har trots att sidan tagits bort lagt ut en ny länk på internet. Det är tydligt att Lennart Eriksson inte förstått att hans agerande kan påverka uppfattningen om hans opartiskhet. Hans medverkan som nämndeman bedöms därmed skada allmänhetens förtroende för den dömande verksamheten. Tingsrätten har därför haft fog för att entlediga Lennart Eriksson från hans uppdrag som nämndeman. Hans överklagande ska därför avslås.
Jag har bland annat följande synpunkter på detta.
Beviskrav: Såväl nämnden som domstolarna använder sig nästan genomgående av beviskravet ”kan uppfattas” vilket är det lägsta beviskrav som finns. Lagstiftningen (bla. rättegångsbalken) anger dock att det ska vara ”visat” att en nämndeman är olämplig. Detta beviskrav är bland de högsta beviskrav som finns. Men nämnden eller domstolarna använder aldrig detta beviskrav. Frågan som jag ställt och fortfarande ställer är, varför dessa tre myndigheter inte tillämpar gällande rätt utan hittar på ett eget mycket lågt beviskrav? Vet de inte hur man tillämpar gällande rätt? Deras agerande ”kan” i vart fall ”uppfattas” skada allmänhetens förtroende för den dömande verksamheten.
Jag har professionellt sysslat med rättstillämpning i mer än trettio år. Inte minst har jag fattat beslut i utlänningsärenden. Jag har läst många beslut i sådana ärenden, bland annat i överklaganden, bland annat av mina beslut, som fattats av olika överinstanser över tid. Nämligen i huvudsak först av Regeringen, sedan av fd. Utlänningsnämnden och numera av nuvarande migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen. Jag har företrätt Migrationsverket i rättegångar i brottmål och inför förvaltningsdomstolar i mål om förvarstagande. Jag har själv varit ordförande i förhandlingar om förvar. Jag har haft en befattning motsvarande verksjurist (fast jag förstår att Migrationsverket inte ville kalla mig för just detta, eftersom jag ju faktiskt inte har juridisk akademisk examen. Jag har bara två andra akademiska examina). Jag har företrätt Sverige i EU i Bryssel. Jag har varit ordförande i taxeringsnämnd, vilket innebär att jag varit myndighetschef, om än i det närmast mikroskopiska formatet. Jag har således bland annat sett många beslut i såväl brottmål och förvaltningsmål som i vanliga förvaltningsärenden. Dessutom har jag själv såväl formulerat som underskrivit hundratals beslut rörande ännu fler asylsökande människors väl och ve. Ett felaktigt beslut kunde ha lett till döden för dessa människor. Men jag känner inte till att jag någonsin ska ha fattat ett sådant ”dödligt” beslut. Migrationsverket har tvärtom uttalat att jag var ”en mycket skicklig och synnerligen lämplig beslutsfattare”, vilket framgår av JOs beslut med dnr 149-2009.
Jag har aldrig någonsin under dessa mina mer än trettio år sett några så förtvivlat illa formulerade beslut, som Överklagandenämnden för nämndemannauppdrag, Värmlands tingsrätt och Förvaltningsrätten i Karlstad nu nyss ”presterat”! Det framgår nog med all önskvärd tydlighet. Jag har som jag ser det modigt fattat beslut på liv och död. Ett uppdrag som vare sig shariadomstolarna i Karlstad eller överklagandenämnden sannolikt någonsin haft. De har nu istället fegat ur inför islamismen. Åtminstone ”kan” det ju ”uppfattas” som att de gjort det …
Våld på ideologisk grund: Jag har i överklagandet frågat vilken ideologis våld som visan enligt nämnden och domstolarna ”kan uppfattas” förespråka. Jag har inte fått något svar. Jag tror att de flesta ideologier i något läge kan uppfattas förespråka våld. Att som jag, med våld om det behövs, vilja försvara den judisk-kristna västerländska demokratiska och liberala civilisationen, kan knappast vara giltigt skäl för entledigande. Eller menar tex. överklagandenämnden att våldsamt försvar aldrig är tillåtet? Varför sitter det då en före detta stridspilot som ledamot i nämnden? Varför sitter det två andra ledamöter i nämnden, varav en är socialdemokrat och en är moderat? Såvitt jag vet är båda dessa partier för Sveriges anslutning till NATO. Det ”kan” därmed ”uppfattas” som att de förespråkar våld på ideologisk grund. Varför blir inte de entledigade?
Frukta partisk hållning: Varför behöver mitt entydiga ställningstagande för den judisk-kristna civilisationen innebära att någon ”kan” (obs lägsta beviskrav igen!) frukta något? Jag utgår från att svenska domstolar anser sig tillhöra denna civilisation och därmed dömer enligt Sveriges lag och laga stadgar och att detta faktum inte ska uppfattas som ett hot utan som ett löfte. Om detta löfte uppväcker objektiv fruktan hos någon, så bör det vara något som vederbörande får tåla.
”Inte förstått”: Det är tydligt att överklagandenämnden och antagligen även domstolarna inte förstått att deras agerande ”kan” påverka uppfattningen om deras opartiskhet. För visst ”kan” det väl ”uppfattas” som att deras agerande innebär att de underkastat sig den islamiska lagen, sharia? Det är enligt nu aktuella sju beslutsfattare tillräckligt beviskrav för entledigande som nämndeman. Således bör de nu ta konsekvensen av sitt eget agerande och själva avgå. Och om de inte självmant gör det så bör de entledigas, precis som båda lagmännen i shariadomstolarna i Karlstad. Lika fall ska bedömas lika.
Slutligen så har Justitieombudsmannen redan år 2009 konstaterat att ett motsvarande ingripande mot mig år 2007 utgjorde grundlagsbrott. Detta gäller även för nämndens och domstolarnas ingripande mot mig i år. Det framgår även av artikel 10 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter att jag har rätt till yttrandefrihet, något som även JO konstaterat. Jag överväger att anmäla de tre svenska myndigheternas agerande till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter på grund av konventionsbrott.
– Allt detta påminner mig om vad Franz Kafka skrev i sin bok ”Processen”. Där stod också en man anklagad, men han fick aldrig veta exakt vad han var anklagad för eller exakt vad han gjort som var så förkastligt. Men avrättad blev han. Som du kanske förstår så känner jag igen mig lite/mycket i detta. Hoppas inte att svenskt rättsväsende också gått ned sig i detta träsk. Men alltför mycket tyder tyvärr på att det är just det som i alla fall håller på att ske.
Romanen handlar om Josef K., som en morgon blir häktad utan att få reda på orsaken eller vilket brott han anklagas för. I boken skildras Josef K.:s väg genom labyrintlika domstolar i ett absurt rättssystem.
Josef K. är banktjänsteman. På sin trettioårsdag arresteras han för ett brott, oklart vilket. Han får tills vidare sköta sitt arbete men kallas ofta till förhör. Omgivningen är obestämt hotfull och han håller på att gå vilse i gångarna i det hus där förhören hålls. Förgäves försöker han övertyga åklagaren om sin oskuld, varvid han blir utskrattad av vissa åhörare. Processen mot honom går vidare. Domaren får han aldrig se och han vet inte vilket brott han anklagas för. Ett år efter häktningen kommer två män till hans hem och för bort honom till avrättning. De sticker ner honom ”som en hund” och Josef K. försöker inte värja sig mot verkställandet av domen.
Lennart E. har ju inte heller egentligen fått reda på vad han i lagens (dvs. inte minst i rättegångsbalkens) mening anklagas för. Jag får väl då hoppas på att jag ändå inte ska behöva bli avrättad. Av dem som ”kan uppfattas” förespråka ”våld på ideologisk grund” …
