Tack vare bloggen MXp har jag fått ögonen på en intressant dom, som meddelades den 13 Februari 2003 av Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Domen finns för nedladdning här (pdf).

Domstolen är inrättad för att pröva klagomål gällande kränkning av de rättigheter som enskilda har, enligt den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna konvention är sedan år 1995 svensk lag. Konventionstexten kan laddas ned härifrån (pdf). Domstolens domar är bindande för den berörda staten, alltså även Sverige. (Källa.)

Nå, i den aktuella domen var det staten Turkiet som hade att svara för att man upplöst det islamistiska turkiska välfärdspartiet (Refah Partisi), vars partiledare var Necmettin Erbakan, tillika en kortare tid Turkiets premiärminister. Orsakerna till upplösningen var flera, men en anges vara att en parlamentsledamot från partiet uttalat att ”he would fight to the end for the introduction of Islamic law (sharia)” (s. 4 i domen). Man ska också ha planerat att införa ”a plurality of legal systems, leading to a discrimination based on religious beliefs”, (s. 6) med mera.

Domstolen fann att ”a plurality of legal systems, as proposed by Refah, cannot be considered to be compatible with the Convention system”. Man uttalade också att ”sharia is incompatible with the fundamental principles of democracy” (s. 6f.).

På svenska: Sharia är oförenligt med demokratins grundläggande principer.

Domstolen utvecklade detta på följande sätt:

Like the Constitutional Court [i Turkiet], the Court considers that sharia, which faithfully reflects the dogmas and divine rules laid down by religion, is stable and invariable. Principles such as pluralism in the political sphere or the constant evolution of public freedoms have no place in it. The Court notes that, when read together, the offending statements, which contain explicit references to the introduction of sharia, are difficult to reconcile with the fundamental principles of democracy, as conceived in the Convention taken as a whole. It is difficult to declare one’s respect for democracy and human rights while at the same time supporting a regime based on sharia, which clearly diverges from Convention values, particularly with regard to its criminal law and criminal procedure, its rules on the legal status of women and the way it intervenes in all spheres of private and public life in accordance with religious precepts. … In the Court’s view, a political party whose actions seem to be aimed at introducing sharia in a State party to the Convention can hardly be regarded as an association complying with the democratic ideal that underlies the whole of the Convention.”

Vidare skriver domstolen följande:

The Court must not lose sight of the fact that in the past political movements based on religious fundamentalism have been able to seize political power in certain States and have had the opportunity to set up the model of society which they had in mind. It considers that, in accordance with the Convention’s provisions, each Contracting State may oppose such political movements in the light of its historical experience.

Sammanfattningsvis: Sharia, den islamiska lagen, står i motsättning till demokratins grundläggande principer. Varje stat som antagit konventionen har rätt att motsätta sig politiska rörelser som baseras på religiös fundamentalism.

Eftersom domstolens domar alltså är bindande för den berörda staten – och här talar ju domstolen om varje stat som antagit konventionen, dvs. även Sverige – innebär det att partier eller andra politiska rörelser som i Sverige verkar för att införa sharia kan upplösas.

Islamismen är det övergripande namnet på den politiska ideologi som de rörelser som vill införa sharia, inte bara i Sverige, utan i hela världen, mer eller mindre vägleds av. Den mest kända av dessa rörelser är nog det Muslimska Brödraskapet.

Ännu finns det inget islamistiskt parti i Sverige. Men såvitt framgår av domstolens dom har Sverige rätt att motsätta sig ett sådant parti.

Men det är inte nog. Sverige har skyldigheten att göra det. Sådana partiers mål – sharia – är nämligen enligt Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna oförenligt med demokratins grundläggande principer. Om vi inte motsätter oss, urholkar vi därigenom just dessa demokratins principer.

Just därför är motstånd mot sharia vår skyldighet som demokrater och liberaler.

Ett sätt att göra motstånd är kanske att som MXp uppmanar, skriva på ett ”charter rejecting sharia”. Det kan man göra här – tyvärr bara via snailmail. De som står bakom denna ”charter” tycks dela domstolens uppfattning. De skriver att det inte finns någon plats för sharia i Europa. Och så är det ju.

Tyvärr har det för Turkiets del gått utför sedan domen, för just nu leds den staten just av ett islamistiskt parti, detta utan att turkisk domstol ingriper. Kanske är detta bara ytterligare ett tecken på att Turkiet alltmer ställer sig utanför Europa och utanför demokratins och konventionens grundläggande principer.

Snabb uppdatering: Mohamed Omar, den från parnassen fallne skalden, har enligt hans hemsida infört en hudna med avseende på skapandet av ett antisionistiskt parti i Sverige, något som han tidigare skroderade om. Han har i stället gett ut en bok kallad Islamisten – det skulle väl vara han då.

Vad är då islamism enligt Omar? Här ett citat från hans förvirrade utläggningar:

I svenska tidningar stöter man på absurda påståenden som att ”islamister” vill att kvinnor ska täcka sitt hår. Som om ”muslimer” skulle vara emot det! Och att islamister betraktar jihad som en plikt att göra väpnat motstånd mot ockupanter. Som om ”muslimer” skulle välkomna ockupanter! Eller att islamister kräver att sharia ska vara källan till all lagstiftning. Som om ”muslimer” inte skulle vilja ha sharia! Islamisterna, säger man, vill till skillnad från ”muslimerna” att religionen ska vara mer än en privatsak. Alla muslimers lärare och ledare, Muhammed (frid över honom) var både profet och statsöverhuvud. Var profeten muslim eller islamist? Hör ni inte det absurda i resonemanget? Källa

Kanske är det nu dags att i enlighet med domstols dom ”upplösa” Mohamed Omar och hans anhang, och då till exempel börja med Studiegruppen Aguéli, som väl verkar lite kryptoislamistisk i vart fall – i den mån man nu inte borde avfärda dem som de stollar de är. Fast även stollar kan utgöra ett reellt hot mot demokrati och frihet …

Länk: Mer från MXp om Turkiet.

Kommentarer är stängda.