Ja det där var väl ingen direkt publikfriande rubrik, men det får gå. För den travesterar en latinsk sentens vars ursprungliga lydelse du kan läsa här.
Det är inte Palæstina utan Catilina som den ursprunglige talaren, Cicero, vänder sig mot i den romerska senaten år 63 f. Kr.
Catilina, han förestod den så kallade catilinska sammansvärjningen, som gick ut på att störta den romerska republiken. En sentida bild-tolkning av när Cicero talar kan du beskåda här till höger.
Jag är inte mycket för konspirationsteorier, men nog finns det många indikationer på att det nu för tiden och alltsedan över sextio år tillbaka finns en arabisk-palæstinsk sammansvärjning för att störta den israeliska republiken, för att utplåna den judiska staten Israel, detta med stöd av diverse islamister, islamonazister, nazister och kommunister från olika håll.
Frågan uppstår då hur länge vi som står upp för Israels rätt att existera som judisk stat ska låta dem hållas med det. Det vill (i svensk översättning av titeln på denna bloggning) säga:
De har hållit på med detta missbruk i vart fall sedan år 1947, nämligen (lågt räknat). Det var då som FN:s delningsförslag beträffande delar av det brittiska mandatet Palestina förkastades av arabstaterna, som i stället anföll den judiska staten i syfte att utplåna den. Någon ”palestinsk” stat var inte aktuell då. Israel skulle utplånas. Punkt. Men arabsidan förlorade det anfalls- och utplåningskriget. Fast ”Västbanken” ockuperades och annekterades ändå av Jordanien.
Det förtjänar här noteras att judarna accepterade delningsplanen år 1947 som gick ut på att Jerusalem skulle vara ett ”corpus separatum”, dvs. inte tillhöra vare sig den föreslagna judiska eller arabiska staten.
Judarna avstod från Jerusalem!
Men arabsidan godtog icke detta heller, eftersom man inte godtog en judestat över huvud taget, vare sig i Jerusalem eller någon annanstans.
År 1965 bildades PLO på inrådan av det sovjetiska KGB. PLO förklarade då att man märkvärdigt nog inte hade några anspråk på det dåförtiden av Egypten och Jordanien kontrollerade områdena Gaza eller ”Västbanken”. – Nej, organisationens syfte var uteslutande att utplåna Israel. Det är först vid denna tid som man börjar tala om ett palestinskt folk förresten. Tidigare var det endast fråga om araber. – Men om det judiska folket har talats i årtusenden …
År 1967 tyckte arabstaterna att det var dags att anfalla och utplåna Israel igen. Man anföll – och förlorade. Israel ockuperade Gaza och ”Västbanken” samt annekterade östra Jerusalem.
Strax därpå ändrade PLO sin stadga och framställde nu krav på en egen stat på ”Västbanken” och i Gaza, krav som inte framställts under den tid ”Västbanken” var annekterad av Jordanien. – Först när judar ockuperar ”Västbanken” blir det tydligen intressant för araber att kräva en egen stat där …
År 1973 påbörjades nästa anfalls- och utplåningskrig som arabsidan igen förlorade.
År 2000 erbjöd USA:s president Clinton i Camp David-förhandlingarna hela Gaza, 94-96 procent av Västbanken och halva Jerusalem åt ”palæstinierna”. – Men tro inte att Arafat (foto t.h.) gick med på det!
År 2008 i september lämnade Israels förre premiärminister Ehud Olmert ett förslag till den palestinske ”presidenten” Mahmoud Abbas. Förslaget gick ut på att Israel skulle annektera 6,3 procent av den s.k. Västbanken där 75 % av judarna bor, och utrymma resterande del av Västbanken. Dessutom skulle Israel av sitt nuvarande territorium uppge ett område motsvarande 5,8 procent av Västbanken. De palestinska araberna skulle alltså komma i besittning av ett territorium motsvarande 99,5 procent av Västbanken.
Mahmoud Abbas svarade aldrig på förslaget. Men vad han verkligen har sagt är att ”erkännandet av Israel som en judisk stat är uteslutet”.
Därefter har Fatah, där Abbas är ordförande (foto t.v.), hållit kongress och då på nytt fastslagit att artikel tolv i sin konstitution ännu gäller. Där påyrkas ”den fullständiga befrielsen av Palestina och den ekonomiska, politiska, militära och kulturella elimineringen av den sionistiska ockupations-staten.”
Det är ju då så alldeles uppenbart, så oerhört tydligt, att ”Palæstina” och arabstaterna aldrig haft för avsikt att erkänna Israel och aldrig kommer att erkänna Israel, utan alltid och fortfarande gjort och gör vad de kan för att utplåna den judiska staten!
Hur länge till ska vi då ha tålamod med detta? Hur lång tid till ska det behöva gå innan t. ex. Sveriges regering villkorar biståndet till ”Palæstina” på så sätt att man ovillkorligen kräver av PLO, PFLP, Fatah och Hamas att omgående utkomma med nya stadgar som uttryckligen och oåterkalleligen erkänner Israels rätt att existera som judisk stat? Att dessa organisationers ledare omgående, uttryckligen och oåterkalleligen erkänner Israels rätt att existera som judisk stat? Att man omgående och oåterkalleligen upphör med väpnade angrepp mot Israel och dess civilbefolkning?
Inga orimliga krav, eller hur, efter 65 år av arabiska utplåningsförsök. Så jag skulle säga att det måste ske nu!
Och att om detta icke sker nu, ja då upphör Sveriges bistånd till ”Palæstina”, omgående och oåterkalleligen.
Detta då i stället för att tvärtom – närmast i erkänsla för dessa utplåningsförsök – erkänna en representant för den ”Palestinska Myndigheten” som ”ambassadör” i Sverige, något som Carl Bildt (foto t. h.) tyvärr måste ta på sig ansvaret för att ha gjort.
Detta då i stället för att – närmast i erkänsla för dessa utplåningsförsök – direkt eller indirekt betala pensioner till palestinska terrorister och mördare, något som Sveriges regering tyvärr nog också måste ta på sig ansvaret för att ha gjort.
Quousque tandem? Hur länge till? Angrepps- och utplåningskriget mot Israel har pågått sedan i vart fall år 1947. Arabsidan påstår att de vill ha en egen ”palæstinsk” stat. OK, men de har inte lyckats att skapa en sådan på i vart fall 65 år. Inte ens när det territorium där de vill att staten ska etableras var ockuperat/annekterat av araber lyckades de. Inte ens efter alla Israels eftergifter i Camp David och när Israel utrymt Gaza. Inte ens när Ehud Olmert erbjöd ”palæstinierna” motsvarande 99,5 % av Västbanken.
Så slutsatsen måste nog tyvärr bli den att, nej, ”palæstinierna” och deras islamistiska/islamonazistiska/nazistiska/kommunistiska anhängare lär aldrig gå med på fred med Israel. Det enda de vill, har velat, och kommer att vilja, det är Israels utplåning.
Det finns det ingen som helst anledning att ha tålamod med. Det finns det tvärtom anledning för bl. a. Sveriges regering att – i erkänsla för Israels ovillkorliga rätt att existera som judisk stat – aktivt bekämpa, med början nu!
Tålamodet bör väl rimligen vara slut vid det här laget, kan man tycka …
– Eller vad säger Carl Bildt?
(Några ytterligare bloggningar på detta tema finner du här och här.)
Länk: Olmerts förslag.
[…] är alltså hur stort vårt tålamod ska vara, med de organisationer och stater som i all orättfärdighet vill utplåna […]
Varje redogörelse för de absoluta grunderna i Mellanösternkonflikten är väsentlig eftersom folk (och fä) har det så oerhört svårt att acceptera motsatsen till vad Ahmadinejad, EU och Bildt konsekvent har skrikit sen barnsben.
Klar, faktamässig och tydlig överblick – tack för detta! ASverige är ett land som tar skattepengar ifrån de egna medborgare mitt i en ekonomisk kristid för att understödja erkända terrorister, rasister och massmördare som är engagerade i ett 6 decennier långt försök till etnisk rensning i Mellanöstern. I vilket annat samhälle som helst hade detta resulterat i att regeringen hade fått avgå med skam. När, och hur, kommer trycket på den svenska regeringen?
Hela den så kallade fredsprocessen är byggt på lögner, eftersom så kallade palestina inte har någon historiska bakgrund. Om man passera sin historia på lögner, så måste den fortsätta att bygga på de lögner som redan finns, för att styrka sin identitet. Detta bekostnad av Judiska staten, är brott mot båda grundläggande mänskliga rättigheter och internationella lagstiftning från tidigare ingångna avtal.