”Israels agerande i Gaza är olagligt.” Ja, det påståendet har man hört och läst till leda genom åren. Judehatet i världen tar sig ofta uttryck i krigföring mot den judiska staten Israel. Just nu bedriver den antisemitiska terrororganisationen Hamas i Gaza anfallskrig mot Israel och främst mot dess judiska civilbefolkning. Hatet tar sig också uttryck i lagföring, såsom när den antisemitiska terrorstödjande organisationen Ship to Gaza lyckats få en svensk åklagare att inleda förundersökning mot Israels legitima försvarsåtgärder just mot Ship to Gazas aktiviteter.
Israel har givetvis rätt att försvara sig mot anfalls- och utplåningskrig som riktas mot Israel. Det kan då naturligtvis hända att Israel i ett eller annat avseende gör fel, ja, tom. att företrädare för den judiska staten i detta försvar gör sig skyldiga till brott. För detta förtjänar de såväl berättigad kritik som straff. Men det medför inte att Israel för den skull har förverkat sin rätt att existera.
Retoriken utgår dock tyvärr alltför ofta från att allt Israel som gör i sitt försvar är olagligt. Man går till och med så långt som en SSU:are nyligen gjorde, nämligen att uttala att Israel överhuvudtaget inte har rätt att försvara sig. Därmed säger man implicit att Israel inte har rätt att existera.
En sådan ståndpunkt är ren antisemitism eftersom det utgör ett ”förnekande av det judiska folkets rätt till självbestämmande”. Läs här.
Tyvärr får denna antisemitiska retorik oförtjänt stort utrymme i svenska media. För ett tag sedan införde Dagens Nyheter en artikel av den israeliske vänsterextremisten Gideon Levy (foto t.h.). Den hade rubriken ”Israel vill inte ha fred”, och är en artikel av den typ där nästan varje ord och mening är fel, falskt och förvrängt och därmed har föga med sanningen och verkligheten att göra. Det är därför inte svårt att smula sönder hans argumentation för den som orkar, men det är inte plats för detta nu. Levy avslutar med orden ”Jag hoppas bara att jag har fel.” Utifrån min verklighetsuppfattning är jag förvissad om att, ja, Gideon Levy, du har verkligen fel!
Arutz7 har igår infört en karikatyrbild av bemälde Levy, se nedan. Där framgår nog vartåt hans tirader egentligen leder, nämligen till att underbygga hatet mot judestaten, att underminera grunden för Israels existens. Och detta bidrar alltså Dagens Nyheter till!
Källa
Idag har så Svenska Dagbladet infört en artikel, med samma rubrik som denna bloggning, fast utan citationstecken: Israels agerande i Gaza är olagligt.
Det är en Raji Sourani (foto: Wolfgang Schmidt, källa SvD) som anges vara grundare av människorättsorganisationen ”Palestinian Centre for Human Rights”, tillika mottagare av ”Right Livelihood-priset” och enligt SvD ”bosatt i Gaza”, som uttalar sig.
Israels ”plan” i Gaza är enligt Sourani ”enkel: att orsaka lidande och terror bland civilbefolkningen i avsikt att utöva politiska påtryckningar på myndigheterna i Gaza. Denna kollektiva bestraffning och att medvetet ingjuta skräck bland vanliga människor, är olagligt enligt internationell rätt. Men, det är vad som nu sker.”
Morden på tre palestinska ungdomar på Västbanken kallar han för en tragisk kidnappning.
Han kritiserar vidare ”attackerna mot byggnader där medlemmar av Hamas och Islamiska jihad bor” och säger mycket riktigt att ett hem inte kan ”betraktas som militärt objekt bara för att en kombattant bor eller äger det”. Men hur vet vi att en kombattant inte leder striden därifrån? Vad vi vet är att det är en uttalad strategi hos Hamas att just gömma sig, sin stridsledning och sin vapenarsenal bland civilbefolkningen, under sjukhus och i moskéer. ”I de allra flesta fall”, skriver Sourani, finns enligt hans organisation inga bevis för att bostäder har använts för sådana syften. Och ”om det finns några som helst tvivel om huruvida” sådana faciliteter ”används för militära syften, ska man förutsätta att så inte är fallet”.
Det sistnämnda kan Sourani ha rätt i, när det gäller normal krigföring. Men i och från Gaza pågår ingen normal krigföring. Att ställa krav på att Israel ska tillämpa normal krigförings principer, samtidigt som Sourani inte ställer några som helst krav på att den anfallande sidan, Hamas, också ska göra det, liknar antisemitism.
Han hänvisar också till förbud mot terrorbombningar av civila och förbud att sprida terror bland civilbefolkningen, men påstår ingen gång att Hamas i någon mån kan ha gjort sig skyldigt till sådana gärningar i förhållande till Israel.
Mot slutet övergår han till att tala i pluralis majestatis: ”[Vi] konstaterar … att Gazas civilbefolkning är lämnad utan något som helst skydd” samt ”kräver att internationell rätt respekteras av både Israel och Palestina”. Han nämner som du ser alltså ”Palestina”, men att just Hamas har något att stå till svars för, det framgår inte. Israel utpekas så gott som genomgående som ”the usual suspect” vars enda ”plan” är ”att orsaka lidande och terror bland civilbefolkningen” i Gaza.
Detta gränsar också till antisemitism. Israel vill sannerligen inte orsaka lidande och terror i Gaza. Israel vill skydda sin egen civilbefolkning genom att slå ut dem i Gaza som försöker och ibland lyckas ”orsaka lidande och terror bland civilbefolkningen” i Israel! Det är det som är Israels ”plan”, ingenting annat.
Hamas har för sin del också en plan som Sourani, kanske av mycket välgrundad fruktan för förföljelse från just Hamas underlåter att nämna; han bor ju i Gaza. Planen är den att först attackera den israeliska civilbefolkningen så pass mycket att Israel måste besvara elden. När israel besvarar elden i syfte att slå ut Hamas stridsledning, avskjutningsramper och vapenarsenal har Hamas placerat ut så många som möjligt av sin egen civilbefolkning på just de platser där Israel rimligen bör attackera. Alltså förlägger man ledningscentraler under sjukhus, vapenarsenaler i moskéer eller under bostäder, och Hamas’ stridsledning, ja den finns ju där Hamasbefälhavarna finns, nämligen bland annat i deras egna bostäder. Att göra så innebär krigsbrott, men därom tiger Sourani.
När Israel genomför sina försvarsattacker kommer tyvärr såväl civilbefolkning som andra faciliteter att oundvikligen drabbas. Men detta beror alltså, till skillnad från vad Sourani tror, inte på någon plan från Israel, utan på en strategi från Hamas.
För när tillräckligt många civilpersoner i Gaza dör, föranleder detta inte minst svenska media att införa krior av detta slag. Därmed har Hamas strategi lyckats, en strategi som innebär att få omvärlden att vända sig mot Israel, i syfte att delegitimera den judiska staten, i syfte att utplåna den. Hamas har inte militära medel att göra det. Alltså offrar man sin egen civilbefolkning i stället, samtidigt som skuldbördan förläggs på den sida som man avser utplåna.
Genialt kanske man kan tycka. Men alltfler av oss genomskådar detta. Kanske inte Gideon Levy. Kanske inte Raji Sourani. Fast Sourani kanske bara är rädd om livhanken. Om man drabbas av Hamas vrede riskerar man att lynchas. Men om det är så kunde han lika gärna hålla tyst i stället för att gynna Hamas agenda så som han gör. När han gör det, så står han dessutom sannerligen inte upp för något ”right livelihood”.*)
En som inte håller tyst, och nog inte är så rädd av sig heller, är Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman (Foto: Israels ambassad). Han har flera gånger på senare tid försökt få utrymme i svensk media, för att ge Israels syn på saken. Framgången har varit minimal. Figurer som Levy och Sourani har rönt större framgång – vad nu det kan bero på …
Nå, igår, den 16 juli 2014 (på nätet idag, den 17 juli), så publicerade i alla fall tidningen Världen Idag en debattartikel av ambassadör Bachman där han på ett mycket förtjänstfullt sätt sammanfattar vad saken gäller. Den har rubriken ”Fördöm extremismen”. Till skillnad från de avskräckande exemplen ovan, finns det här inte en mening som jag inte kan ställa mig bakom. Ambassadör Bachman har så rätt i allt han säger!
Mot bakgrund av att det israeliska – och därmed rättsstatliga, demokratiska och liberala – perspektivet har haft så svårt att göra sin röst hörd i dagens svenska gammelmedia, återger jag här nedan ambassadör Bachmans debattinlägg i dess helhet så att det ska kunna spridas än mer.
Så här ligger det till alltså:
Hamas och den islamistiska terrorismen som lever och frodas i Gaza ses som den ”svaga parten” i den pågående konflikten med Israel. De islamistiska gruppernas interna krig i Gaza och sättet de behandlar sina egna civila verkar inte spela någon roll. I helgen sköt Hamas raketer mot gränsövergångarna där Israel överför förnödenheter till gazaborna och en raket slog ut elförsörjningen till 70 000 gazabor.
Det finns endast en bov – Israel – som lever i ett permanent tillstånd av terror och där man försöker försvara sin civilbefolkning mot den islamistiska fundamentalismen som i dag kommer till uttryck genom raketbeskjutning.
Detta är ett konstigt synsätt eftersom de flesta länder i världen, inklusive Sverige, skulle vara den starkare parten i ett reguljärt krig mot terrorism.
Problemet med denna traditionella syn på konflikter är antagandet att det finns något sorts fredligt alternativ som skulle kunna leda till en lösning på konflikten. Enligt Hamas finns bara en lösning och den står att läsa i deras stadgar som antogs 1988 och som gäller än i dag. Där kan vi bland annat läsa i dess 13:e artikel att ”det finns ingen lösning på den palestinska frågan förutom jihad” och i stadgarnas inledning står det att ”Israel kommer att existera till dess att Islam utplånar det”.
Islamistisk terrorism mot Israel beror på att den part som beskrivs som svag, alltså terroristgrupperna i Gaza, ser territoriet Israel som på religiösa grunder tillhörigt dem. Ingen territoriell kompromiss är möjlig och det är därför endast en lösning som anses möjlig – utplånandet av staten Israel och dess folk. Detta är det heliga kriget – jihad.
Eftersom israeler inte har några planer på att frivilligt lämna sitt hemland och åka någon annanstans, lika lite som svenskar skulle kunna tänka sig att lämna Sverige, och eftersom det på religiösa grunder är ”omöjligt” för motparten att förhandla med Israel om en kompromiss, befinner vi oss i denna svåra situation. De senaste 66 åren har visat att Israel måste försvara sig mot dem som inte kan tänka sig att acceptera en judisk stat.
Vid Israels grundande 1948 anfölls det nya landet av reguljära arabiska arméer med målet att driva bort judarna, men då detta inte fungerade efter flera försök inleddes i stället en era av terrorism, självmordsbombningar, kidnappningar och raketbeskjutning. Det är där vi befinner oss än i dag.
Om Israel faller offer för jihad kommer det inte att stanna där; fler västländer kommer att drabbas i islamisternas kamp för att nå sitt mål – ett islamistiskt Storkalifat. Inom islamistiska kretsar används begreppet ”först lördagsfolket, sedan söndagsfolket” för att beskriva hur det heliga kriget skall fortsätta efter det att Israel utplånats. I Västvärlden har man redan sett hur denna ”kamp” kan gestaltas – terrorattentat i New York, Madrid, London, Washington och till och med Stockholm.
Att ge stöd till den ”svaga parten” i detta sammanhang, Hamas, är att stödja religiös och våldsförhärligande extremism. Erfarenheter från tidigare konfrontationer har föranlett Hamas att tro att de är immuna mot internationellt fördömande. Gång på gång har stora delar av det internationella samfundet ignorerat Hamas grymhet och brott mot folkrätten. På grund av detta fortsätter Hamas terrorhandlingar dag efter dag, vecka efter vecka. Tiden är kommen för det internationella samfundet att agera, att fördöma dem som fördömas bör och stoppa Hamas våld mot både gazabor och israeler.
Isaac Bachman
Israels ambassadör i Sverige
Now, listen and learn!
Tillägg senare samma dag: Ungefär samtidigt som jag publicerade detta inlägg, når mig nyheten att man har påträffat cirka tjugo raketer gömda i en skola i Gaza. UNRWA ”fördömer” pliktskyldigast. Sourani nämnde ”skola” i sin artikel (jag gjorde det inte ovan); och menade att Israel måste förutsätta att en skola inte används för militära syften. Det kanske det som Israel har förutsatt här! Det kanske är därför som Israel inte attackerat ”skolan”, förlåt vapengömman. – Vilket väsen det skulle ha blivit om Israels försvarsmakt hade attackerat ”skolan”, förlåt vapengömman. Tillräckligt med väsen ändå, förresten …
Tillägg 2014-07-18: Kort efter att jag igår publicerade detta inlägg, erfor jag att Israels ambassadör faktiskt kunnat framföra den judiska statens syn på saken såväl i Aftonbladet den 14 juli som i Expressen den 16 juli. Och som du såg ovan, även i Världen Idag. Gott så!
*) Daniel Pipes har motsvarande analys/slutsats här.