Anatolian EagleJag läser i senaste numret av National Review (pappersversionen, November 15, 2010, sid. 11) att NATO-staten Turkiets flygvapen nyligen har samövat i Turkiet med den kommunistiska diktaturen Kinas flygvapen, detta under den ”Anatoliska örnens” egid. Uppgiften bekräftas i Aviation Week.

Den Anatoliska örnens hemsida finns här. På engelska kallar man sig Anatolian Eagle och det hela är ett ”Training Command” baserat i Konya, Turkiet. Ett av syftena är att ”Train fighters for victory”. Emellertid hittar jag på hemsidan inga indikationer på att Kina har medverkat. Däremot framgår, att den senaste (sista?) gången man samövat med Israel var i september år 2008, dvs. för mer än två år sedan.

Jag citerar National Review in extenso:

”Anatolian Eagle” is the code term given to exercises that Turkey conducts annually with its allies. In recent years, America and Israel participated in these exercises. No more. China has replaced them. This fall, Sukhoi fighter aircraft, actually built in China or Russia, flew via Iran and Pakistan to Turkey. While Chinese troops are garrisoned in several African countries, nominally to protect resources in which China has invested, this was the first time Communist China’s air force has conducted any kind of joint operations with a NATO country, one moreover equipped with F-16s and other armaments unavailable to China. The Turks had previously been cool, if not hostile, because the Chinese have been brutally suppressing the Turkic Uighurs in the western province of Xinjiang. That’s no longer a factor either. A new and unforeseen anti-American front is taking shape.

National Review skriver som du ser, att detta torde vara första gången som en kommuniststats militär samverkar med en NATO-stat, något som väl är åtminstone lite anmärkningsvärt. Å andra sidan tror jag man överdriver när man skriver att USA inte längre deltar i Konya, för enligt ”Örnens” hemsida, har USAF varit på plats där senast i juni i år.

Anyway: Vi vet att Turkiet har tagit avstånd från Israel – det framgår inte minst av att IAF (israeliska flygvapnet) inte varit i Konya på flera år. Dessutom har Turkiets statsledning närmat sig den islamonazistiska regimen i Iran, och nu tydligen också den kommunistiska diktaturstaten Kina.

Ett inte bara lite utan ganska mycket anmärkningsvärt agerande för att komma från ett NATO-land som aspirerar på medlemsskap i EU.

Carl Bildt, ja han kritiserar för sin del i sin blogg det europeiska rådets ordförande Herman van Rompuy (som han felaktigt kallar van Rumpuy) för det att van Rompuy i ett tal nyligen inte omnämnt Turkiet som ett land vilket EU:s ”utvidgningspolitik” vore lämplig att omfatta: ”Hans tystnad om Turkiet är lika talande som den är anmärkningsvärd”, skriver Bildt.

Bildt fortsätter (jag citerar ordagrant, inklusive stavfel):

Med jag måste medge att jag är övertygad om att det bidrag Turkiet skulle ge till vår Union genom sin ekonomiska styrka, demografiska dynamik, kulturella kraft och geopolitiska position skulle vara långt större.

Förvisso finns det de som är bestämda motståndare till Turkiet i olika delar av den europeiska debatten. I en mer extrem form ser vi t ex hur Sverigedemokraterna uttrycker sig förutsägbart fundamentalistiskt i denna fråga.

Men det är inte i grumliga fördomar ur det förgågna som vi skall söka inspiration för Europas framtid.

Men det är knappast något förgånget (jo, jag tror jag stavar rätt!) att Turkiets flygvapen nyligen samövat med den kommunistiska diktaturen Kinas flygvapen eller att den turkiske premiärministern Erdogan nyligen sagt, att de israeliska soldater som försvarade sig på Ship to Gaza-armadans fartyg Mavi Marmara var ”internationella terrorister” och att Israel måste be om ursäkt och betala kompensation – just för att man försvarat sig!

Och inte särskilt grumligt heller. Det är i mina ögon glasklart att Israel och judarna inte behöver be om ursäkt för att de försvarar sig, samt att Kina är en kommunistisk diktatur. Kommunistiska diktaturer samövar man inte med militärt. Israel försvarar man – som den enda demokratiska staten i Mellanöstern, som en viktig länk i västerlandets försvar. Turkiets statsledning agerar tvärtemot detta. Mot demokrati, mot Israel, för islamonazism – och nu tydligen även för kommunistisk diktatur!

Bildt hyllar Turkiets ”styrka”, ”dynamik” och ”kraft”. Låt oss hoppas att det inte egentligen är den turkiska statsledningens anti-demokratiska, anti-israeliska, pro-islamistiska och tydligen numera också pro-kommunistiska agenda som han avser med dessa epitet.

Vem vet – inte jag …

Vad vi vet är i alla fall vad Bildt tycker är anmärkningsvärt. Vad jag funnit anmärkningsvärt är som du ser något helt annat.

Slutligen återigen en bild på Bildt och något som framstår som hans fan-club – Ship to Gaza-armadans svenska flottister. Är det inte Mattias Gardell som står där till vänster t.ex. (var skulle han annars stå …):

Bildt och Ship to Gaza

Länkar: Ekot, Sydsvenskan.

4 svar på ”Kina, Israel, Carl Bildt och den Anatoliska Örnen”
  1. Bättre att lyssna till Sir Winston (Churchill) än Carl Bildts nya ordspråk.

    The farther in the past we can see the more into the future we can see.
    Churchill

Kommentarer är stängda.