Brandattentatet mot Lars Vilks bostad uppmärksammas i Expressen, som också namnger de misstänkta. Inte endast ogillar de Vilks sätt att utnyttja yttrandefriheten. En av dem ska enligt Kvällsposten/Expressen även ha ”gått med i en internetgrupp vars anhängare har en mycket hatisk inställning till staten Israel”.
Deras angrepp mot Vilks lyckades dock inte särskilt väl. En av dem vårdas fortfarande på sjukhus för brännskador. Men Vilks hus står kvar. Steget från amatörislamister till ”professionella” kan tyckas långt. Men i grunden är det samma saker de angriper, bland annat yttrandefriheten, och – som alltid – Israel.
Ship to Gaza kastar snart loss. Propagandakampanjen mot Israel pågår på många internetfronter, t. ex. på Newsmill (Edda Manga, gift med Mattias Gardell), i ETC, Aftonbladet (Dror Feiler och Mattias Gardell lägger ut texten), i Fria Tidningen (även en förledd centerpartist tycks vilja delta), i GP (Gunnar Olofsson) och Per Gahrton i Aftonbladet.
Vänsterpressen (jag räknar inte Newsmill dit) ger stort utrymme åt dessa spökskepps avfärd. Men man bör inte låta lura sig. Syftet är att attackera Israel, inte att hjälpa befolkningen i Gaza.
Lisa Abramowicz skriver också på Newsmill, som den nästan enda kritiker av Ship to Gaza jag kunnat hitta i svensk media. Fast det var just på Newsmill. ”Gammelmedia” tiger och vänsterpressen propagerar – som alltid mot Israel.
Uppdatering 2010-05-23: Lisa Abramowicz bemöter Gunnar Olofsson inlägg i GP idag. Så gör även Berndt Ekström i ett mycket välskrivet inlägg.
Vad heter spökskeppet till Gaza egentligen? Det är visserligen många skepp enligt vad Israel-motståndarna uppger. Men vilka har svensk anknytning? Är det ”Sofia” som gammelmedia oftast skriver. Eller är det ”Rachel Corrie”, som Ship to Gaza själva skriver? Av allt att döma är det två olika fartyg: Sofia under grekisk flagg och Corrie under irländsk:
Du vet säkert att Hamas har förklarat ”öppet krig” mot Israel, att Hamas enda syfte är att utplåna Israel och att Israel därför inte oväntat anser att Gaza är ett ”fientligt territorium”. Att Israel inte vill släppa in vad som helst hur som helst till sina fiender, fiender som inte nöjer sig med mindre än att Israel utplånas, det är väl inte så konstigt, eller hur!
Provocerande graffiti har Emma Ågrahn hittat i Gaza. Hon skriver i dagens SvD om Mia Gröndahls dokumentation av graffitin i Gaza. Den har hon presenterat i boken Gaza graffiti – budskap om kärlek och politik, en bok som jag bloggat om här. När en utställning med dessa bilder skulle visas i just Gaza, ja då blev galleristen ”förhörd och misshandlad av Hamas poliser vid ett flertal tillfällen”.
Gröndahl kallar förhållandet mellan Fatah och Hamas för ”spänstig konkurrens”. Och visst, lite spänstig får man väl vara om man kan smacka på en stackars gallerist.
Här är en av Gröndahls bilder (i beskuret skick):
Den publicerades idag i Svenska Dagbladet. Bildtexten lyder: ”Målningen Unity där varje färg representerar ett palestinskt politiskt parti: gult för Fatah, grönt för Hamas, svart för Islamiska jihad och rött för PFLP. — Nyckeln är en symbol för rätten att återvända till hemmen man fördrevs ifrån 1948.”
Alla dessa ”partier” är eller är närmast att likna vid terrororganisationer. Alla har som syfte att utplåna Israel. Det finns inget ”parti” i Gaza eller på Västbanken som inte har detta syfte. Ett återvändande av dem som lämnade nuvarande Israel 1948 och alla deras ättlingar, skulle medföra Israels utplåning som judisk stat. Detta samtidigt som en myckenhet uttalat arabiska och muslimska stater skulle finnas kvar. Den enda judiska staten skulle därmed utplånas rent demografiskt av muslimer och araber, som redan har dussintals stater. Rättvist eller?
Det hade varit klädsamt om SvD/Ågrahn i sin artikel också hade berört denna grundläggande problematik något litet …