Några tecken i tiden

1. Ytterligare en svensk soldat har dött i Afghanistan. Ytterligare en hjälte. Därmed icke sagt att endast de döda är hjältar.

2. I Svenska Dagbladet idag citerades en person som uppges vara ”ledare för det Muslimska brödraskapet i Egypten”. Han heter Muhammad Mahdi Akif, och uttalar sig som följer: ”Vi erkänner inte Israel som är en främmande skapelse i regionen. Och vi väntar oss att denna cancersvulst ska försvinna snart”. Detta antisemitiska budskap förmedlas alltså av ledaren för den organisation som Mattias Gardell anser representera något han kallar ”folkhemsislam”. Gardell framställer Akif som förespråkare för demokrati och kvinnors rättigheter (se s. 156 och 158 i Gardells bok). Men detta då till synes enbart så länge de inte är judar. För det ”folkhem” som Akif tycks eftersträva, har av allt att döma i vart fall ingen plats för dem.

3. Och Irans s.k. president uttalar sig om förintelsen: ”Den är en myt”, menar han (SvD i går). Från annan källa inhämtar jag, att han också vid samma tillfälle har sagt att ”if the Europeans are honest, [beträffande sin behandling av de som förnekar förintelsen] they should give some of their provinces in Europe … to the Zionists”. Logiken är inte glasklar, men vem förväntar sig logik av en fascist.

4. Ett antal oskyldiga har på nytt drabbats av den islamistiska terrorismen, denna gång i Netanya. Denna gång, den 5 december, kom terroristen från islamiska Jihad. Fem döda och femtio sårade. Qui bono?

Det drar ihop sig till en fröjdefull jul, inte sant?