Det är ju egentligen inte så svårt. I Jerusalem Post finns denna analys rörande de två dokument som Fatah tycks diskutera på sin pågående kongress.
Det ena dokumentet kallas för det politiska programmet, och det andra på engelska för ”internal order”.
Analytikern, Pinhas Inbari, skriver:
While the political program sought to subordinate the struggle to the need for ”international legitimacy,” the internal order is very clear in rejecting all international peace initiatives.
Dvs.
Under det att det politiska programmet strävade mot att underordna kampen under behovet av ”internationell legitimitet”, så är ”internal order” mycket tydligt i sitt avvisande av alla internationella fredsinitiativ
Några exempel från ”internal order”-dokumentet anges, såsom artikel 22, enligt vilken Fatah strävar efter
objection by force to all political solutions that are offered as an alternative to the extermination of the occupying Zionist entity in Palestine and all the projects that aim for the elimination of the Palestinian problem or seek to internationalize it or put an outside custodian on its people from any possible party.
dvs.
opposition med våld mot alla politiska lösningsförslag som utgör alternativ till utrotandet av den ockuperande sionistiska entiteten i Palestina och alla projekt som syftar till att eliminera det palestinska problemet eller önskar internationalisera det eller att tillsätta en utomstående förmyndare för dess folk från något som helst parti
Artikel 19 lyder sålunda:
The struggle will not end until the elimination of the Zionist entity and the liberation of Palestine
dvs.
Kampen kommer inte att sluta förrän den sionistiska entiteten eliminerats och Palestina befriats.
Sista exemplet blir artikel 12, som kräver
the liberation of Palestine completely and the elimination of the state of the Zionist occupation economically, politically, militarily, and culturally
Dvs.
den fullständiga befrielsen av Palestina och den ekonomiska, politiska, militära och kulturella elimineringen av den sionistiska ockupations-staten.
Inbari sammanfattar: ”To sum up, while Fatah’s political program tries to accommodate international expectations and seems designed to mobilize international legitimacy for the re-launching of a ”peaceful intifada,” its ”internal order” reminds us that the Fatah ideology of the 1960s and 1970s remains deeply ingrained.”
Dvs.
”Sammanfattningsvis försöker Fatahs politiska program att tillmötesgå internationella förväntningar och förefaller vara utformat för att mobilisera internationell legitimitet för att starta om en ”fredlig intifada”. Dess ”internal order” påminner oss om att Fatahs ideologi från 1960- och 1970-talen förblir djupt rotad.”
Fatah talar med kluven tunga, alltså. Viljan att utrota den sionistiska entiteten, dvs. Israel, är det budskap som sprids internt, men på den internationella arenan försöker man framstå som fredsvänner. Dessa två mål är inbördes oförenliga, såvida man inte med begreppet fred menar en islamistisk fred. En sådan kan endast uppstå mellan muslimska länder, och då först när Palestina ”befriats” av Fatah och Israel utplånats.
Socialdemokraterna i Sverige kallar Fatah för ett ”systerparti”. Men vilka egenskaper och politiska mål hos Fatah är det egentligen som man känner sig befryndade med? Väpnad kamp? Den kulturella elimineringen av Israel? Israels utplåning? Islamistisk fred?
Läs även denna bloggning.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, al-Fatah, islamismen, antisionism, antisemitism, socialdemokraterna, Pinhas Inbari