Professor em. i islamologi Jan Hjärpe har en ”kommentar” i dagens SvD. Han jämför på ett besynnerligt sätt 1800-talets väckelserörelse i Sverige med ”de islamistiska rörelserna i det tidiga 2000-talet”. Som exempel på en exponent för de senare tar han Seyyid Qutb i vilken vi har ”en parallell till de svenska väckelserörelsernas åtskillnad mellan maktens representanter och de ’troende'”. På samma sätt som maktens religiösa auktoritet ifrågasattes av väckelserörelserna ifrågasätts maktens religiösa auktoritet av ”dem som är mest religiösa” i den muslimska världen. Detta, menar Hjärpe kuriöst nog är ett led i en sekulariseringsprocess, eftersom denna ”opposition med religiöst språk” på ett icke närmare angivet sätt kommer att ”lieras med strävan efter demokrati”. I Sverige knöts menar han maktens legitimitet ”till sist till folkets mandat i stället för Guds”.
Då kan jag hälsa Jan Hjärpe följande: Om det är något Seyyid Qutb inte kan lieras med så är det strävan efter demokrati. Vad han vill är nämligen att ersätta vad han kallar jahiliya-staten, där makten utgår från människor, med Gudsstaten, där makten utgår från Gud och Lagen, shari’a. Detta framgår t. ex. i boken ”Milstenar” (Ma’alim fi al-Tariq).
Qutb är en islamist och islamismen strävar efter att med statens hjälp införa Lagen i hela världen. Islam betyder ju ”underkastelse”. Qutb karaktäriserar den som följer: ”Underkastelsens ande är verkligen trons första krav. Genom denna anda av underkastelse så lär sig de troende de islamiska reglerna och lagarna med engagemang och välbehag. Så snart som en befallning ges, böjer sig huvudena, och ingenting annat behövs för dess tillämpning annat än att höra den”. (Qutb: Milestones, Damaskus : Dar al-Ilm, u.å., s. 32f, min övers. här och i följande citat ). Knappast frågan om demokrati eller hur! Inte alls folkets mandat, utan Guds, tvärtemot vad Hjärpe skriver, alltså.
På sidan 76 skriver Qutb att ”varhelst det finns en islamisk gemenskap som är ett konkret exempel på det livs-system som föreskrivits av Gud, så har den en rätt given av Gud att stiga fram och ta kontrollen över den politiska auktoriteten så att den ska kunna etablera det Gudomliga systemet på jorden”. Knappast frågan om att frigöra sig från makten, utan snarare att ta makten!
På samma sida: ”Jihad är helt enkelt ett namn på strävan att göra detta livs-system till det dominerande i världen (dominant in the world)”.
Men de flesta väckelserörelser har väl aldrig haft en strävan att ta över den politiska makten för att därigenom införa sin väckelse i hela världen? De sökte frihet från staten, men den islamistiska väckelsen söker att ta över den. Inte i syfte att införa demokrati utan för att förmå människorna att böja sina huvuden.
Att t. ex. motsättningen mellan det Muslimska Brödraskapet i Egypten, som Qutb tillhörde, och den nuvarande diktaturen i Egypten skulle vara en vehikel för demokrati och ökad sekularisering är väl knappast sannolikt. En parallell vore att påstå att konfrontationen mellan nazismen och kommunismen under 1900-talet skulle ha bidragit till införandet av demokrati i Europa, och hur sannolikt är det?
Ett ökat inflytande för antidemokratiska rörelser kan väl aldrig utgöra en väg till demokrati?