Om man lyssnar på P1-morgon kan man var och varannan dag höra hur eländigt det uppges vara i Gaza. (Här finns dock några motbilder som tyder på just motsatsen.)
Idag fick vi höra om en sjuårig pojke vars far dog under Israels senaste försvarskrig i Gaza och om hur mycket han saknade sin far. Men vi fick inte höra någonting om faderns yrke eller omständigheterna kring hans död.
Om vi använder oss av de israeliska uppgifterna, så dog 1166 palestinier under operation Cast Lead. Av dessa var 709 ”kombattanter”, 49 kvinnor och 89 barn. Alltså kan man räkna ut att bortåt 70 % av de män som dog var just kombattanter – stridande terrorister (detta även under förutsättning att inga barn eller kvinnor var kombattanter, ett antagande som nog starkt bör ifrågasättas). [709/(1166-49-89)=68,9 %] Källa.
Den statistiska sannolikheten är följaktligen ganska stor (70 %) att pojkens far (som antagligen vare sig var barn eller kvinna) var en Hamas-terrorist, dvs. en sådan man som ville utplåna Israel och döda judarna.
En annan man som också var ansvarig för att döda judar var Adolf Eichmann. År 1962, när Israel avrättade honom, fyllde hans yngste son just sju år.
Eichmanns sjuårige son fick tåla faderns avrättning. Det blev säkerligen inga snyftreportage i radion på den tiden.
Varför måste vi då nu höra snyftreportage om palestinska sannolika islamonazisters barn? Ska vi tolka det som att den palestinska nazismen är bättre än den tyska, eller vad? (Visst, tiderna förändras, men varför är det intressant att rapportera om sannolika nazisters barns lidanden nu, men inte år 1962?)
Den palestinske pojkens lidande förblir förvisso lika stort oavsett om hans döda pappa var eller – mot förmodan – inte var islamonazistisk terrorist, och lika stort som Adolf Eichmanns sons lidande. Men reportern, Cecilia Uddén, anser tydligen inte att saken alls är relevant att berätta om.
Detta tyder på att Uddén faktiskt vill dölja något, vilket gör sannolikheten ännu större att fadern faktiskt tillhörde den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, vars enda syfte är att genom anfallskrig utplåna Israel och döda judar.
Om de når sitt mål kommer väldigt många judiska barn att utsättas för ett ännu större lidande, nämligen just att dödas, just av den palestinske pojkens faders sannolika meningsfränder. Någonting att eventuellt också ha i åtanke i sammanhanget. Om man nu är intresserad av sammanhang.
[…] snart tio år sedan, nämligen den 28 december 2009, skrev jag ett inlägg här med rubriken ”Hur mår Adolf Eichmanns barn?”. Bland annat skrev jag så […]
Ett intressant och viktigt perspektiv. Det är av någon anledning rätt vanligt att barn blir faderlösa i krig, vare sig det är som i Gazas och Tredje Rikets fall ett av dem igångsatt krig, eller som i Israel fall ett försvarskrig, det var några israeliska barn som också blev faderlösa.
Ett annat intressant, oss mer näraliggande perspektiv är hur våra antisemiter och naxister allt mer gör gemensam sak med de militanta muslimerna, i synnerhet vad gäller att stödja Hamas. Känns mönstret igen från andra världskriget och ”stor”muftin av Jerusalem och de aktivt stridande araberna från Mandatet, alltså på tyska sidan. Judarna från Mandatet slogs på engelsmännens sida, men fick inget tack, tvärtom.