Följande utgör översättning av ett blogginlägg författat av Alan Dershowitz, som belyser en hel del aspekter av den islamonazistiska rörelsens historiska ursprung och dess anknytning till palestinska rörelser.
Terroristorganisationen Hamas som specialiserat sig på civila mål, har, enligt en rubrik i New York Times, nu beslutat att byta ut ”raketer mot kulturkrig” i ett försök att vinna allmänhetens stöd för sin sak. En del av den pågående PR-kampanjen går ut på att beskriva israelerna som de ”nya nazisterna” och palestinierna som de ”nya judarna”. För att åstadkomma denna förändring, måste bedriva en form av förnekande av förintelsen som utraderar historiska fakta om den omfattande palestinska delaktigheten i de ”gamla nazisternas” genomförande av den verkliga Förintelsen. Det har blivit en viktig del av mantra Hamas anhängare mantra att varken det palestinska folket eller dess ledarskap spelat någon roll i Förintelsen. Så här talar Mohammad Ahmadinejad till studenter vid Columbia University:
”Om [Förintelsen] är en realitet måste vi ändå fråga sig om det palestinska folket bör betala för det eller inte. Det hände trots allt i Europa. Det palestinska folket hade inte någon roll i det. Så varför ska det palestinska folket behöva betala för en händelse som de inte hade någonting att göra med? Det palestinska folket begick inget brott. De hade ingen roll i andra världskriget. De levde på den tiden i fred med de judiska och de kristna samfunden.”
Den slutsats som är tänkt att följa av detta ”faktum” är att upprättandet av Israel i kölvattnet av den nazistiska folkmordet på judarna var orättvist mot palestinierna. Centralt för detta påstående är att varken det palestinska folket eller deras ledarskap bar något ansvar för Förintelsen, och om någon gottgörelse skall ske gentemot det judiska folket, ska den komma från Tyskland och inte från palestinierna. Förespråkarna för denna historiska tes menar att väst skapade den judiska staten till följd av skuldkänslor över Förintelsen. Det kunde ha varit förståeligt om en del av Tyskland (eller Polen, Litauen, Lettland, Frankrike, Österrike eller andra delaktiga nationer) hade avsatts för ett judiskt hemland – men varför Palestina? Palestina var, i enlighet med detta påstående, lika mycket ett ”offer” som judarna.
Jag har hört detta argument på universiteten runt om i USA och ännu mer i Europa.
Sanningen är att den palestinska ledningen, med stöd av de palestinska massorna, spelat en viktig roll i Hitlers Förintelse.
Den officielle ledaren för palestinierna, Haj Amin al-Husseini, tillbringade krigsåren i Berlin med Hitler, och tjänade som hans rådgivare i den judiska frågan. Han togs på en rundtur i Auschwitz och uttryckte sitt stöd för massmord av europeiska judar. Han har också försökt att ”lösa problemet med det judiska inslaget i Palestina och andra arabiska länder” genom att använda ”samma metod” som ”Axelmakterna” använde. Han skulle inte ha varit nöjd med att de judiska invånarna i Palestina – av vilka många var ättlingar till sefardiska judar som hade levt där i hundratals, till och med tusentals, år – varit kvar som en minoritet i en muslimsk stat. Liksom Hitler ville han bli av med ”varenda jude”. Som Husseini skrev i sina memoarer: ”Vår grundläggande förutsättning för samarbete med Tyskland var att vi hade fria händer att utrota varenda jude i Palestina och den arabiska världen.
”Jag frågade Hitler om ett uttryckligt åtagande att göra det möjligt för oss att lösa det judiska problemet på ett sätt som anstår vår nationella och rasliga önskemål och i enlighet med de vetenskapliga metoder som upptäckts i Tyskland i hanteringen av deras judar. Svaret jag fick var: ’Judarna är dina’.”
Muftin planerade uppenbarligen att återvända till Palestina i händelse av en tysk seger och konstruera ett dödsläger, med Auschwitz som förebild, nära Nablus. Husseini uppmuntrade sina pro-nazistiska anhängare med orden ”Stig upp, o Arabiens söner. Kämpa för era heliga rättigheter. Slakta judarna varhelst du hittar dem. Deras spillda blod behagar Allah, vår historia och religion. Detta kommer att rädda vår ära.”
Inte nog med att Husseini uppmanade sina anhängare att mörda judarna, han hade också en aktiv roll i försöken att åstadkomma det resultatet. År 1944 fälldes en tysk-arabisk kommandotrupp under Husseinis befäl med fallskärm i Palestina med uppgiften att förgifta Tel Avivs brunnar.
Husseini också bidragit till att inspirera en pro-nazistisk kuppen i Irak och hjälpte till att organisera tusentals muslimer på Balkan i militära enheter som kallas Handschar-divisioner, och som begick övergrepp mot jugoslaviska judar, serber och zigenare. Efter ett möte med Hitler, antecknade han följande i sin dagbok:
Muftin: ”Araberna var Tysklands naturliga vänner … De var därför beredda att samarbeta med Tyskland av hela sina hjärtan och stod redo att delta i ett krig, inte bara negativt genom att utföra sabotage och anstifta revolutioner, utan också positivt genom bildandet av en arabisk legion. I denna kamp strävade araberna efter oberoende och en union mellan Palestina, Syrien och Irak … ”
Hitler: ”Tyskland var beslutet att steg för steg begära av den ena europeiska nationen efter den andra att lösa sitt judiska problem, och att vid den rätta tidpunkten rikta en motsvarande begäran också till icke-europeiska länder. Tysklands mål skulle då enbart vara att förstöra de judiska element som var bosatta i den arabiska sfären under skydd av den brittiska makten. … I samma ögonblick som Tysklands pansardivisioner och flygvapen hade nått söder om Kaukasus, kunde en offentlig vädjan från stormuftin gå ut till den arabiska världen.”
Hitler försäkrade Husseini om hur han skulle betraktas efter nazisternas seger och ”förstörelsen av de judiska element som var bosatta i den arabiska sfären.” I den stunden skulle muftin vara den arabiska världens mest auktoritativa talesman. Det skulle då vara hans uppgift att påbörja den arabiska verksamhet att han i hemlighet förberett.
Husseinis betydande bidrag till Förintelsen var många: För det första vädjade han till Hitler om att utrota den europeiska judendomen och lämnade förslag till nazisterna om hur det skulle gå till. Sedan besökte han Auschwitz och uppmanade Eichmann och Himmler att öka takten på massmorden. För det tredje hindrade han 4000 barn och 500 vuxna från att lämna Europa och fick dem skickade till Auschwitz och gasförgiftning. För det fjärde förhindrade han ytterligare två tusen judar från att lämna Rumänien för att resa till Palestina och ettusen från lämnar Ungern för Palestina. De skickades sedermera till dödslägren. För det femte organiserade han mord på 12.600 bosniska judar som utfördes av muslimer vilka han hade rekryterat till Waffen-SS Nazi-bosniska division.
Han var också en av de få icke-tyskar som invigts i nazisternas förintelse medan den pågick. Det var i sin officiella egenskap av ledare för det palestinska folket och deras officiella ombud som han ingick sin pakt med Hitler, tillbringade krigsåren i Berlin, och arbetade aktivt med Eichmann, Himmler, von Ribbentrop och Hitler själv för att ”påskynda” den slutliga lösningen genom utrotning av judarna i Europa och genom planer på att utrota judarna i Palestina.
Inte nog med stormuftin spelade en betydande roll i mordet på den europeiska judendomen. Han försökte också kopiera folkmordet mot judarna i Israel under kriget som producerade en s. k. Nakba. Både kriget mot judarna som startades av palestinierna år 1947, och kriget som startades av arabiska stater år 1948 mot den nya staten Israel, var folkmordskrig. Krigens mål var inte enbart den etniska rensningen av judar från området, utan deras totala förintelse. Ledarna sade så och åtgärderna i deras underordnades handlingar avspeglas detta mål om folkmord. De fick stöd i sina ansträngningar av nazi-soldater – tidigare medlemmar i SS och Gestapo – som fått asyl i Egypten för att undgå åtal för krigsförbrytelser och som hade rekryterats genom stormuftin för att slutföra Hitlers arbete.
Det är också rimligt att säga att Husseinis pro-nazistiska sympatier och stöd var vanligt bland hans palestinska anhängare, som betraktade honom som en hjälte även efter kriget och avslöjandet av hans roll i nazisternas grymheter. Det beryktade fotografi av Husseini och Hitler tillsammans i Berlin, visades stolt upp i många palestinska hem, även efter det att Husseinis verksamhet i förintelsen blev allmänt känd och han prisades av palestinierna.
Husseini betraktas fortfarande av många som det palestinska folkets ”George Washington”, och om palestinierna skulle få en egen stat, skulle han bli hedrad som en av dess grundare. Han var deras hjälte, trots – eller mera sannolikt, på grund av – sin aktiva roll i folkmordet mot det judiska folket, som han öppet stödde och hjälpte. Husseini’s levnadstecknare skriver: ”Stora delar av den arabiska världen delade [Husseinis] sympati med Nazityskland under andra världskriget … Haj Amins popularitet bland de palestinska araberna och inom arabländerna ökade faktiskt mer än någonsin under hans tid med nazisterna. ”
Under år1948 valde det nationella palestinska rådet Husseini som ordförande, trots att han var en eftersökt krigsförbrytare som levde i exil i Egypten. Husseini är faktiskt än idag fortfarande vördad bland många palestinier som en nationell hjälte. I en intervju som gjordes år 2002 och omtryckt i den palestinska dagstidningen Al-Quds den 2 augusti 2002, kallade Yassir Arafat Husseini ”vår hjälte”, dvs. det palestinska folkets hjälte. Arafat skröt också med att vara ”en i hans trupper”, trots att han visste att Husseini ”betraktades som en allierad med nazisterna.” Idag vill många palestinier i östra Jerusalem förvandla hans bostad till en helgedom. (Ironiskt nog har denna bostad köpts av en jude med avsikt att bygga kontroversiella judiska bostäder i östra Jerusalem.)
Det är en myt, alltså – ytterligare en av de myter som framförs av Irans chefs-mytoman liksom av Hamas och av många i den hårdföra vänster som försöker demonisera Israel – att palestinierna inte hade ”någon roll” i Förintelsen. Med tanke på det palestinska ledarskapets och de palestinska massornas aktiva stöd för den förlorande sidan i ett folkmordskrig, så var det mer än rättvist av FN att erbjuda dem en egen stat på mer än hälften av den bördiga marken i det brittiska mandatet.
Palestinierna avvisade erbjudandet och många flera därefter, eftersom de hellre ville att det inte skulle bli en judisk stat än att ha en egen stat. Det var Husseinis ståndpunkt. Hamas intar fortfarande den ståndpunkten. Kanske kommer det nya ”kulturkriget” slutligen att få dem att tänka om – och att acceptera tvåstatslösningen.
Källa: Double Standard Watch
Om stormuftins bostad har jag bloggat här. Via denna länk kan du se den bild som Dershowitz sannolikt avser.
Jag återger den även här:
Israel hade tänkt visa denna bild på israeliska ambassader i avskräckande syfte. Typiskt nog har vissa vänsterbloggar ”missförstått” och ställt Israel vid Hitlers sida, när meningen i stället var att ställa palestinska ledarskapet där. Den norska tidningen Dagbladet publicerar tom. en helt annan ”idolbild” av Hitler som illustration – om än från Tussauds vaxkabinett. – Är detta led i den demonisering av Israel varom Dershowitz talar?
***
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, islamonazism, Hamas, antisemitism, antisionism, stormuftin av Jerusalem, Hajj Amin al-Husseini, Alan Dershowitz, nazism, Nazityskland, Adolf Hitler, folkmord, Nakba, Iran, Yassir Arafat, SS, Gestapo, Egypten, anfallskrig, judar, Auschwitz, Adolf Eichmann, Heinrich Himmler, förintelsen, Syrien, Irak, zigenare, serber, araberna, Tel Aviv, Ahmadinejad