I SvD idag lyder en undertitel: ”Israels bränsleblockad ger ytterligare misär för Gazas maktlösa invånare”. Rubriken är överskrift på en synnerligen tillrättalagd och eklektisk artikel, där i det närmaste allting framställs som Israels fel. Igen alltså.
Förväntningarna på Israel att leverera förnödenheter till en ”entitet” Gaza – som behärskas av en annan ”entitet” – Hamas – vilken förklarat krig mot just Israel är förvånansvärt oändliga. Varför skall den angripne försörja angriparen? När det påstods vara elbrist i Gaza blev det israeliska elverk i Ashkelon som levererade el beskjutet, och nyligen blev två israeler som levererade bensin till Gaza skjutna till döds av folk från Gaza. Enligt uppgift lär det dessutom finnas en miljon liter bensin som levererats från Israel innanför gränsen till Gaza som dock Hamas vägrar leverera vidare.
Varför beskjuts både de som levererar el och de som levererar bensin? Vill inte Hamas ha vare sig el eller bensin? Kanske inte, för då kan det, inför naiva västerländska reportrar, så som SvDs sageskvinna, framstå som om allt är Israels fel, som till synes inte levererar.
Men Israel har i grunden ingen anledning leverera något annat än spjutstångs ände mot sina angripande fiender. Att de ändå gör det måste betecknas som den djupaste ödmjukhet. Men varför kan inte Gaza försörjas från Egypten i stället? Varför ska israeler behöva mista sina liv i humanitär hjälp till fiendernas Gaza? Om denna hjälp nödvändigtvis måste levereras från Israel, så borde nog UNRWA-tjänstemän stå för bensintransporterna i stället. Eller varför inte några svenska volontärer …