Rubriken travesterar som synes Bengt Lidners dikt, vars inledning kan läsas här.
Så många judar kanske det inte finns på Novaja Zemlja. Men desto fler i de israeliska dalar, som judarnas, Israels och Västerlandets antisemitiska och islamonazistiska fiender nyligen angripit och verkligen bränt ned många hektar/dunam av vad som annars kunnat bli goda judiska skördar.
DryBones publicerar då denna mycket berättigade undring:
Källa.
Att ingå en vapenvila med islamister medför nämligen endast att de ges ytterligare tid att samla kraft för att på nytt angripa de ”otrogna”, i detta fallet Israel. Detta kallar islamisterna för ”hudna”.
Ingen bör därför någonsin gå med på en ”hudna” med islamister. Islamisterna måste alltid bekämpas och besegras.
När islamonazisterna i Gaza, utöver att anlägga mordbränder, dessutom angriper Israel med hundratals raketer, vilket skett alldeles nyligen, ja då borde man väl kunna tänka sig att måttet är rågat?
Här är en film från den 14 juli som beskriver de nyliga raketangreppen:
Nej, då är det inte dags att ingå en ”hudna” med dem som syftar till att man ska utplånas. Då är det snarare dags att om inte utplåna så dock slutligen och med eftertryck besegra och eliminera fienden. Detta om och om igen till dess fienden verkligen erkänt sig besegrad.
Som romaren Claudianus sade: ”En seger är verklig först när fienden inför sig själv har bekänt sig besegrad”. Alltså måste den islamistiske och islamonazistiske fienden bekämpas oförtrutet. Hela tiden, om och om igen. Till dess segern är vunnen. Utan vapenvila/”hudna”!
Islamismen går tyvärr i hög grad ut på att aldrig ”inför sig själv” erkänna sig besegrad. Till exempel efter att ha blivit besegrad av Israel efter flera islamistiska angreppskrig. Men då återstår kanske bara för dem att bli besegrade rent fysiskt. Och därigenom också dö rent fysiskt. Det förefaller väl då, kan man tycka, som att döden för dem är enda sättet för dem att erkänna sig besegrade?
Mycket tyder alltså på att judarnas, Israels och Västerlandets fienders devis ”Vi älskar döden mer än ni älskar livet” är alldeles relevant.
Och det kan låta stötande, men som jag tidigare skrivit: ”Så låt dem då dö”! Att Israel och Västerlandet in i döden alltid kan och alltid har kunnat besegrat dem är alldeles klart.
Israel hade t. ex. år 1973 kunnat erövra såväl Kairo som Damaskus. Tyvärr satte FN m. fl. stopp för det. En sådan erövring hade nog kunnat förmå Västerlandets fiender till åtminstone viss eftertanke.
Men nu borde det äntligen vara dags för Israel att slutligen och med eftertryck äntligen besegra och eliminera fienden i Gaza och på andra håll. Med vår hjälp som vill försvara såväl Israel som den övriga judisk-kristna västerländska demokratiska och liberala civilisationen.
Detta oavsett vad FN och andra antisionistiska och antisemitiska organisationer och statsledningar kan ha att erinra. Sveriges nuvarande antisemitiska statsledning t. ex.
Att ingå en ”hudna” med just denna fiende, som Israel nu tycks ha gjort, liknar i mina ögon tyvärr närmast en kapitulation. Men en kapitulation inför denna fiende borde dock vara förbjuden för alla oss som försvarar den judisk-kristna västerländska civilisationen.
För egen del kommer jag aldrig att kapitulera. Varje meddelande om att motståndet mot islamismen och islamonazismen ska uppges är falskt.
Hoppas att det gäller dig också!