Ja, man börjar ju fundera i alla fall.
Vi vet ju till en början att judarna i Umeå för någon tid sedan inte var inbjudna att delta i manifestationen till minne av Kristallnatten. Om detta skrev Elisabeth Åsbrink i DN förra året:
I dag är den 9 november ett tillfälle att upprätthålla kunskapen om folkmordet på de europeiska judarna, föra insikten om det europeiska brottet vidare, och hedra offren för det rasistiska våldet.
Fast inte i Umeå. Där sker det surrealistiskt monty python-obegripliga att en manifestation ordnas på Rådhustorget, där bland annat det socialdemokratiska kommunalrådet ska tala – men judar är inte inbjudna.
Man kan roa sig med att tanken på en minnesstund apropå turkarnas folkmord på armenierna, utan att bjuda in någon armenier. Eller föreställa sig högtidlighållandet av offren för Pol Pots skräckstyre utan att bjuda in någon kambodjan. För tydligen kan man manifestera minnesdagen av den så kallade Kristallnatten utan att bjuda in någon jude. Det var till och med en väl övervägd handling från Arbetarpartiets Jan Hägglund att inte bjuda in judar, enligt tidningen NT:
”I tidningen Totalt Umeå säger Hägglund i en kommentar till beslutet (som alltså är ett beslut och inte ett slarvigt förbiseende) att ’Det kan upplevas som en ovälkomnande eller otrygg situation för dem’. Vid tidigare tillfällen har det förekommit Israeliska flaggor där man likställt Davidsstjärnan med svastikan!”
Så, istället för att ta eventuella hatbrott på allvar och polisanmäla dem undviker man att bjuda in offren så att de ska slippa känna sig otrygga tillsammans med de som hatar dem.
Jaha. Offren och kanske nuförtiden inte minst deras efterkommande, ska alltså inte inbjudas för att det kan uppfattas som en ”otrygg situation” för dem.
Det är då totalt obegripligt för mig hur någon kan avråda judar från att deltaga i en minnesceremoni i Sverige idag, till minne av Kristallnatten, en natt som närmast uteslutande syftade till att angripa judar i Nazityskland. Detta därför att judarna därmed kan hamna i en ”otrygg situation”!
Det blir bara begripligt om man betänker följande: Om judar i Sverige i dag måste känna sig otrygga om de deltar i en minnesceremoni till minne av Kristallnatten, ja då betyder det att antisemiter har kapat minnet av Kristallnatten för sina antisemitiska syften. Då betyder det att svenska myndigheter, inte minst polisen, måste göra sitt yttersta för att judarna – inte minst i Umeå – tvärtom inte ska behöva känna sig otrygga. Inte minst när judarna där vill delta i en ceremoni till minne av just förföljelsen av just judarna.
Men vad sker? Tja, jag läser här att judiska föreningen i Umeå lägger ned sin verksamhet. Orsaken är ”ett flertal hot från nazister”:
Nazikors och klistermärken har [klistrats] på föreningens lokaler med texten ”Vi vet var ni bor”. Lokalen är larmad, den har krossäkrade glasrutor och föreningen har blivit tillsagda att ha kameror i lokalen, något som Carinne Sjöberg tycker är helt absurt.
– Jag har även blivit besökt i mitt hem och vi får hela tiden ta emot hotfulla mejl. Senast i helgen hade vi en incident som nu är polisanmäld. Jag känner mig väldigt ledsen, säger hon.
Carinne Sjöberg menar att det är mycket ledsamt hur hatet och hotbilden har utvecklats i takt med att föreningen växt.
Jag kan ha fel, men jag tror att detta elände mestadels har orsakats av svenska nazister – med viss inspiration av att judarna i Umeå alltså inte var välkomna att besöka deras egen dag till minne av Kristallnatten.
Det finns säkert andra nazister – men även islamonazister, antisemiter och antisionister, på plats i Umeå utöver de svenska.
Men vad varje ärlig svensk och jude frågar sig är då: Varför klarar inte den svenska statsmakten, inte minst polisen, av att skydda judarna i Umeå på så sätt att alla dessa nazister, islamonazister, antisemiter och antisionister för det första förhindras att vidare hota och angripa dem? Samt för det andra att bestraffa dem? Så att judarna i Umeå kan få vara trygga i sin egen förening …
Jag har inte svaret. Jag konstaterar bara att den svenska statsmakten, inte minst mot bakgrund av ovanstående, tycks vara på väg att kapitulera inför nazismen, islamonazismen, antisemitismen och antisionismen.
Ett tydligt tecken på det är ju vad som just hänt med den judiska föreningen i Umeå. Eller?
Igen: Rätta mig om jag har fel!
Tillägg 2017-04-05: Enligt tidningen Världen Idag står det klart att det är svenska nazister som hotat och angripit den judiska föreningen i Umeå. Sveriges inrikesminister Ygeman (S) uppger att detta är ”helt oacceptabelt”. Därför, säger han, ”måste vi se till att föreningen har det stöd de behöver och att den och andra församlingar i Sverige får det stöd de behöver för att ha ett effektivt säkerhetsarbete”. Mathias Sundin, riksdagsman (L), tillika ordförande i Samfundet Sverige-Israel, säger att detta är ”vedervärdigt och avskyvärt”: ”Samhällets reaktion måste bli kraftfull mot politiskt motiverade hatbrott som dessa. Polisen måste få mer resurser för att skydda inte bara den judiska föreningen utan samhället i stort. Frihet måste försvaras, säger Mathias Sundin”.
Ja, det är lätt att säga. Snacka går ju. Men när kommer dessa ytterligare skydds-resurser den judiska föreningen i Umeå till del? Vad tänker Ygeman göra för att detta ”effektiva säkerhetsarbete” ska komma till stånd? Hittills har vi ju inget sett av allt detta.
Den som bara snackar men inte levererar kan i längden inte räkna med att tas på allvar. Det förefaller tyvärr som att den nuvarande svenska statsledningen – och många andra partier med dem – alltför ofta bara snackar men inte levererar …
Härnedan är ett brev till Ygeman från Robert Singer tillhörande World Jewish Congress. Låt oss hoppas att Ygeman svarar och därmed levererar åtminstone i detta fall. Något som tyvärr inte alls är säkert i dessa dagar av tydliga tecken på den nuvarande svenska statsledningens antisemitism.
Länk: Saken uppmärksammas även av BBC.