Är Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg djävulens advokat!?

Man funderar. Hennes debattartikel i Dagens Nyheter idag saknar i alla fall vad jag kan bedöma nästan helt och hållet sans och vett, balans och sanning.

Redan i denna bloggning den 22 juli i år fann jag anledning ifrågasätta vad Ramberg höll på med, detta i anledning av hennes egen bloggning. Sammanfattningsvis skrev jag följande: ”Ramberg kanske är dåligt påläst. Eller också naiv. Eller också – antisemit!?”

När jag nu läser hennes inlägg i dagens DN, där hon som man kan se framhärdar i sin ensidiga kritik av den judiska staten Israel, tror jag inte epitetet ”naiv” längre är giltigt. Återstår då att se om Ramberg kanske kan betecknas med något eller några av de andra två epiteten.

Jag brukar om en del artiklar av detta slag skriva, att nästan varje ord är fel, falskt eller förvrängt. Rambergs kria i DN är en artikel ”av detta slag”.

Ett exempel:

I tider som dessa förtjänar det erinras om att en viktig utgångspunkt för tillskapandet av staten Israel var innehållet i det brev som den brittiske utrikesministern, Balfour, den 2 november 1917 skrev till Lord Rothschild, då en av ledarna för den sionistiska rörelsen. Deklarationen var av avgörande politisk betydelse för bildandet av staten Israel. En del av den uppgörelse som deklarationen gav tydligt uttryck för var att de icke-judar som bebodde Palestina inte skulle utsättas för diskriminering. Betraktar man den israeliska politiken mot palestinierna är det svårt att se att den garantin blivit infriad. Verkligheten har dessvärre blivit mycket annor­lunda.

Man frågar sig då för det första vad Ramberg menar med ”Palestina”. Det kan i vart fall konstateras att de icke-judar som bebor den nuvarande judiska staten Israels territorium knappast kan anses vara diskriminerade. Tvärtom.

De ”icke-judar” som bebor den övriga delen av det som år 1917 ansågs utgöra ”Palestina” har dels fått en egen stat i nuvarande Jordanien, men även, genom FN:s delningsplan år 1947, som jag ska återkomma till, av FN erbjudits ytterligare en egen stat vid sidan av Israel, något som de då emfatiskt tackade nej till. I stället inledde de – eller i vart fall de omkringliggande arabstaterna – ett anfalls- och utplåningskrig mot den då, år 1947, ännu inte ens utropade staten Israel. I stället för att skapa ytterligare en egen stat vid sidan av Israel i enlighet med FN:s delningsplan, bestämde man sig för att försöka utplåna Israel, något som de naturligtvis har misslyckats med ännu i denna dag.

Historien kring detta kan du läsa här.

Frågan är hur många stater som ”palestinierna” ska ha innan de blir nöjda. Jordanien var inte nog, en stat till vid sidan av Israel som enligt FN:s delningsplan skulle ge dem ytterligare en stat vid sidan av Jordanien, ville de överhuvudtaget inte alls ha. Allt tyder då på att vad de verkligen vill ha, det är just den judiska staten Israel …

Ramberg skriver också att ”Israels agerande inte är förenligt med internationell rätt” och att ”upprepade och allvarliga brott mot mänskliga rättigheter förekommer dagligen”. Men hon ger inte ett enda exempel på vad hon avser!

Fortsättningsvis skriver hon visserligen att ”Hamas raketbeskjutning förtjänar … stark kritik”.

Men läs sedan detta:

Jag kan givetvis inte ha någon uppfattning om var Hamas gömmer sig eller var de gömmer sina vapen. Men jag har den mycket bestämda uppfattningen att oavsett om de israeliska påståendena är riktiga motiverar detta inte bombningar av civila i tätt befolkade bostadsområden. Det berättigar inte heller ockupationsmakten att förstöra civila bostäder eller den redan så skadade infrastrukturen. Inte heller att skövla tusenåriga olivlundar. Vill man jaga Hamasledare får man använda andra metoder. Vad som nu sker kränker mänskliga rättigheter och utgör ett oproportionerligt användande av våld. Detta är aldrig godtagbart.

Några frågor då:

1. Varför kan Anne Ramberg ”givetvis” inte ha någon uppfattning om var Hamas och deras vapen gömmer sig? Bevisen för att de gömmer sig bland civila, i moskéer, under sjukhus och i skolor är legio.
2. Oavsett detta tycker advokat Ramberg att detta inte motiverar ”bombningar” där. Ramberg tycks mena att så fort en enda civil människa dödas, så är detta omotiverat. Denna hennes uppfattning strider mot vad som i folkrätten anses som proportionalitet i krigföring. Hon har så fel som någon kan ha!
3. Hon talar om ”ockupationsmakten”, med tydlig referens till Israel i Gaza. Men Israel ockuperar inte Gaza; Israel bedriver ett enligt folkrätten legitimt försvarskrig där.
4. Ramberg menar att om man vill ”jaga Hamasledare får man använda andra metoder”. Men hon ger inte något enda förslag på vilka ”andra metoder” som i så fall borde användas! Jag är säker på att Israels försvarsmakt gärna skulle använda andra metoder än dem som, på grund av Hamasledarnas eget agerande, gör att Gazas civilbefolkning måste riskera livet.

Ja kära nån, vad håller hon på med …

Slutligen kan man notera, att hon påstår ”att staten Israel tillkom genom ett beslut i FN” och att världssamfundet därför har ett ”särskilt ansvar för att garantera inte bara staten Israel skydd utan också det palestinska folket”.

Men så var det ju inte alls, som jag antydde ovan. Staten Israel utropades av judarna själva den 15 maj 1948, detta ganska långt efter det att FN:s delningsplan från år 1947 förkastats av de omkringliggande arabstaterna. Att som Ramberg gör påstå att ”världssamfundet” på grund av en delningsplan – inget beslut – som antisionisterna vägrade acceptera, har ”ett särskilt ansvar”, är djupt ohederligt.

Ansvaret för situationen i ”Palestina” har hela tiden fallit på de antisemiter, antisionister och judehatare, som hela tiden har angripit Israel, med krigföring, lagföring och ”pennföring”, i syfte att utplåna just denna stat Israel.

Rambergs debattinlägg kan jag för min del inte tolka som annat än ett led i denna lagföring.

Hon har gjort en iakttagelse, skriver hon, nämligen den ”att kritiska synpunkter på den israeliska regeringens agerande medför att kritikern blir uthängd som antisemit. Och det vill ingen. Detta retoriska skamgrepp är oacceptabelt”

Kritik mot den israeliska regeringen kan naturligtvis vara berättigad, precis som kritik mot Sveriges regering. Men när man som Ramberg här inte i något avseende tillerkänner den judiska staten någon som helst rätt att försvara sig som man gör, utan så gott som helt och hållet tar ställning för den anfallande sidan, den som inte ens tillerkänner Israel rätten att existera, då börjar åtminstone jag tro, att jo, Rambergs inlägg är antisemitiskt.

Kanske förstår hon det inte själv. En advokat, som ju Ramberg ännu är, har att föra sin huvudmans talan, och då framföra enbart de argument som talar för huvudmannens sak. Precis så ensidigt, som en advokat visserligen bör göra, agerar hon förvisso även i denna artikel.

Men frågan är då vem som är hennes huvudman. Att hon skulle vara ”Djävulens advokat” är kanske långsökt, men vem vet. Att den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, som är ansvarig för raketregnet mot Israel och vars enda syfte är att genom anfallskrig utplåna den judiska staten Israel, applåderar hennes inlägg, det är nog ställt utom allt tvivel i vart fall …

– Jag skulle då, för att travestera vad Groucho Marx en gång uttalade, inte vilja vara medlem i en förening som har Anne Ramberg som generalsekreterare. Men de personer som vill kalla sig advokater och vara offentlig försvarare i domstol måste enligt svensk lag vara medlem i denna förening som kallar sig Advokatsamfundet, vare sig de vill eller ej. Många av dem är dessutom judar …

Tillägg samma dag: Jag ser att Ramberg får berättigat mothugg från Martin Blecher i just DN.

Uppdatering 2014-08-02 Ramberg försöker, föga framgångsrikt, försvara sig mot sina kritiker i DN igår. Hon framstår därmed alltmer som en veritabel ”Djävulens advokat”.

Uppdatering 2014-09-11 Advokaten Allan Stutzinsky (foto t.v.) har i tidningen Advokaten framfört stark, saklig och berättigad kritik mot Anne Rambergs uttalanden. Denna kritik uppfattar dock Ramberg som ”förtal” och betackar sig för ”kränkande påhopp”. Nåja, jag tror att även judarna och Israel betackar sig för de kränkande påhopp och det förtal som Ramberg gjort sig skyldig till i förhållande till dem, något som jag ovan refererat och länkat till.

Hon skriver även följande: Den ”palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken har ingen del i den avskyvärda förföljelsen av judar i Europa under andra världskriget”. Jaså. ”Palestiniernas” ledare under andra världskriget hette Hajj Amin al-Husseini och han var dels ”stormufti”, dels en mycket stark anhängare av just denna avskyvärda förföljelse. Bland annat uttalade han följande: ”I bekämpandet av judendomen står islam nationalsocialismen mycket nära”. Yassir Arafat kallade honom ”vår hjälte”.

Ramberg uppmanar Stutzinsky att läsa historia, och visst, sådan läsning är alltid nyttig. Men den som mest brister i historiekunskaper är nog inte Stutzinsky, utan Ramberg själv.

Hon uppmanas härmed att inte minst i eget utbildningssyfte till exempel läsa den alldeles nyutkomna och så långt jag ännu hunnit läsa den, utmärkta boken av Niclas Sennerteg, med titeln Hakkorset och halvmånen : Nazister i Mellanöstern (Stockholm, 2014), för att få lite bättre perspektiv på tillvaron. I synnerhet på den judiska tillvaron i Mellanöstern under SS-Gruppenführer Stormuftins egid. Enligt honom skulle judarna nämligen utrotas, inte bara där utan överallt: ”Döda judarna var ni än träffar på dem”, var hans budskap (Sennerteg, s. 79).

Detta budskap är det alltför många som ännu i denna dag skriver under på, tyvärr …

Inlägget uppdaterat 2014-09-12