PLO:s stadga

DEN PALESTINSKA NATIONELLA STADGAN

(PLO:s STADGA)

 

Det Palestinska Nationella Rådets beslut

 

Den 1-17 juli 1968

 

 

Artikel 1: Palestina är det arabiska palestinska folkets hemland; det är en odelbar beståndsdel av det arabiska hemlandet, och det palestinska folket är en integrerad del av den arabiska nationen.

 

Artikel 2: Palestina är, med de gränser det hade under det brittiska mandatet, en odelbar territoriell enhet.

 

Artikel 3: Det palestinska arabiska folket innehar den juridiska rätten till sitt hemland och har rätten att bestämma sitt öde efter att ha uppnått befrielsen av sitt land i enlighet med deras önskemål och helt och hållet i överensstämmelse med sin egen vilja.

 

Artikel 4: Den palestinska identiteten är en genuin, väsentlig och inneboende egenskap; den överförs från föräldrar till barn. Den zionistiska ockupationen och skingrandet av det palestinska arabiska folket, genom de katastrofer som drabbade dem, medför inte att de förlorar sin palestinska identitet och sitt medlemskap i den palestinska gemenskapen, inte heller förnekar de dem.

 

Artikel 5: Palestinierna är de arabiska landsmän som till 1947 normalt var bosatta i Palestina oavsett om de senare blev fördrivna därifrån eller stannade kvar. Var och en som därefter har fötts av en palestinsk fader – antingen i Palestina eller utanför – är också en palestinier.

 

Artikel 6: De judar som normalt var bosatta i Palestina före början av den zionistiska invasionen kommer att anses som palestinier.

 

Artikel 7: Att det finns en palestinska gemenskap och att denna har materiell, andlig och historisk förbindelse med Palestina är oomtvistade faktum. Det är en nationell plikt att uppfostra individuella palestinier på ett revolutionärt sätt. Alla medel för information och utbildning måste användas för att palestiniern ska lära känna sitt land på det mest djupgående sätt, både andligt och materiellt, som är möjligt. Han måste vara beredd på den väpnade kampen och vara redo att offra sin förmögenhet och sitt liv så att hans hemland kan vinnas tillbaka och för att uppnå dess befrielse.

 

Artikel 8: Den fas i sin historia som det palestinska folket nu genomlever är den nationella (watani) kampen för Palestinas befrielse. Konflikterna mellan de palestinska nationella styrkorna är alltså sekundära, och borde avslutas till förmån för den grundläggande konflikten som föreligger mellan zionismens och imperialismens styrkor å ena sidan och de palestiska arabiska folken å den andra. På denna grunden konstituerar de palestinska massorna - såväl deras organisationer som individerna, oavsett om de bor i sitt nationella hemland eller i diasporan (mahajir), en nationell front som arbetar för återvinnandet av Palestina och för dess befrielse genom väpnad kamp.

 

Artikel 9: Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina. Detta är den övergripande strategin, inte endast en taktisk fas. Det palestinska arabiska folket försäkrar bestämt sin absoluta beslutsamhet och fasta föresats att fortsätta den väpnade kampen och arbeta för en väpnad folkrevolution så att deras land befrias och så att de kan återvända dit. De gör också anspråk på sin rätt till ett normalt liv i Palestina och på att utöva sin rätt till självbestämmande och på sin suveränitet över det.

 

Artikel 10: Kommandoräder utgör kärnan i det palestinska folkliga befrielsekriget. Det kräver att det eskaleras och utvidgas samt mobiliseringen av alla de palestinska folkliga och utbildningsmässiga strävandena och att de organiseras och engageras i den väpnade palestinska revolutionen. Det kräver också att enighet uppnås för den nationella (watani) kampen bland olika grupperingar inom det palestinska folket, och mellan det palestinska folket och de arabiska massorna, så att revolutionens fortgång, dess utvidgning och seger garanteras.

 

Artikel 11: Palestinierna skall ha tre motton: nationell (wataniyya) enighet, nationell (qawmiyya) mobilisering och befrielse.

 

Artikel 12: Det palestinska folket tror på arabisk enighet. För att kunna bidra med sin del i genomförandet av detta mål, måste de dock i den nuvarande fasen av sin kamp, slå vakt om sin palestinska identitet och utveckla sitt medvetande om denna identitet, och motsätta sig varje plan som kan upplösa eller försvaga den.

 

Artikel 13: Arabisk enighet och befrielsen av Palestina är två komplementära mål, och uppnåendet av det ena underlättar uppnåendet av det andra. Därför leder arabisk enighet till befrielsen av Palestina och befrielsen av Palestina leder till arabisk enighet; och ett arbete mot förverkligandet av ett mål framskrider sida vid sida med arbetet att förverkliga det andra.

 

Artikel 14: Den arabiska nationens öde, ja själva den arabiska existensen, beror på den palestinska sakens öde. Ur detta ömsesidiga beroende härrör den arabiska nationens strävande efter Palestinas befrielse. Palestinas folk har rollen av avantgarde i uppnåendet av detta heliga (qawmi) mål.

 

Artikel 15: Befrielsen av Palestina är, från arabisk synpunkt, en nationell (qawmi) plikt och den försöker att tillbakaslå den zionistiska och imperialistiska aggressionen mot det arabiska hemlandet, och syftar till avlägsnandet av zionismen i Palestina. Det absoluta ansvaret för detta faller på den arabiska nationen – folk och regeringar – med det arabiska folket i Palestina som sitt avantgarde. I överensstämmelse härmed måste den arabiska nationen mobilisera hela sin militära, humanitära och andliga kraft för att aktivt delta med det palestinska folket i Palestinas befrielse. Den måste, i synnerhet under fasen av den väpnade palestinska revolutionen, erbjuda och tillhandahålla all möjlig hjälp, materiellt och mänskligt stöd åt det palestinska folket, och för dem göra tillgängligt de medel och möjligheter som möjliggör för dem att utföra sin ledande roll i den väpnade revolutionen, till dess de befriar sitt hemland.

 

Artikel 16: Befrielsen av Palestina kommer, från en andlig synpunkt, att medföra att det Heliga Landet förses med en atmosfär av säkerhet och lugn, något som i sin tur kommer att skydda landets religiösa helgedomar och garantera andaktsfrihet och att alla kan besökas, utan diskriminering med avseende på ras, hudfärg, språk eller religion. Följaktligen vänder sig det palestinska folket till alla andliga krafter i världen för stöd.

 

Artikel 17: Befrielsen av Palestina kommer, från en mänsklig synpunkt, att leda till återupprättandet av den palestinske individens värdighet, ära och frihet. Följaktligen ser det palestinska arabiska folket fram mot ett stöd från alla dem som tror på människans värdighet och hans frihet i världen.

 

Artikel 18: Befrielsen av Palestina är, från en internationell synpunkt, en defensiv handlig som blivit nödvändig till följd av kraven på självförsvar. Följaktligen vänder sig det palestinska folket, som ju önskar vänskap från alla folk, till frihetsälskande och fredsälskande stater för stöd så att dess juridiska rättigheter i Palestina kan återställans, så att fred och säkerhet kan återetableras i landet och så att dess folk kan utöva nationell suveränitet och självbestämmande.

 

Artikel 19: Uppdelningen av Palestina år 1947 och etablerandet av staten Israel är helt och hållet illegal, oavsett tidens gång, eftersom detta skedde mot det palestinska folkets vilja och mot deras naturliga rätt till sitt hemland, och stod också i strid med principerna som innefattas i Förenta Nationernas Stadga, i synnerhet rätten till självbestämmande.

 

Artikel 20: Balfour-deklarationen, Mandatet Palestina, och allt som har grundats i detta, skall anses vara utan kraft och verkan. Judiska krav på historiska eller religiösa band med Palestina är oförenliga med historiska fakta och en sann uppfattning om vad som konstituerar en stat. Judendomen är en religion, inte en oberoende nationalitet. Inte heller utgör judar en särskild nation med egen identitet; de är medborgare i de stater som de tillhör.

 

Artikel 21: Det arabiska palestinska folket, som uttrycker sig själv genom den väpnade palestinska revolutionen, förkastar alla lösningar som utgör ersättningar för Palestinas totala befrielse och förkastar alla förslag som syftar till avvecklingen av det palestinska problemet eller till dess internationalisering.

 

Artikel 22: Zionismen är en politisk rörelse som är organiskt förbunden med den internationella imperialismen och som är antagonistisk gentemot alla handlingar som syftar till befrielse och gentemot progressiva rörelser i världen. Den är rasistisk och fanatisk till sin natur, aggressiv, expansionistisk och kolonial vad dess mål beträffar, och fascistisk i sina metoder. Israel är den zionistiska rörelsens instrument och [en] geografisk bas för världsimperialismen som är strategiskt placerad mitt i det arabiska hemlandet för att bekämpa den arabiska nationens hopp om befrielse, enighet och framsteg. Israel är en konstant källa till hot mot freden i Mellanöstern och i hela världen. Eftersom Palestinas befrielse kommer att tillintetgöra den zionistiska och imperialistiska närvaron och kommer att bidra till etablerandet av fred i Mellanöstern, så söker det palestinska folket alla progressiva och fredliga krafters stöd och uppmanar dem alla, oberoende av deras tillhörighet och tro, att erbjuda det palestinska folket allt hjälp och stöd i deras rättvisa kamp för befrielsen av sitt hemland.

 

Artikel 23: Kravet på säkerhet och fred, såväl som kravet på rätt och rättvisa, fordrar att alla stater skall anse att zionismen är en olaglig rörelse, skall olagligförklara dess existens och förbjuda dess operationer, så att vänskapliga relationer mellan folken ska bevaras, och varje medborgares lojalitet till sitt respektive hemland skyddas.

 

Artikel 24: Det palestinska folket tror på principerna om rättvisa, frihet, suveränitet, självbestämmande, mänsklig värdighet, och på alla folks rättighet att utöva dem.

 

Artikel 25: För att uppnå målen i denna Stadga och dess principer, kommer den Palestinska Befrielseorganisationen att utföra sin roll i Palestinas befrielse i överensstämmelse med denna organisations Konstitution.

 

Artikel 26: Den Palestinska Befrielseorganisationen, som representerar de palestinska revolutionära styrkorna, är ansvarig för det palestinska arabiska folket rörelse i denna kamp – att återvinna sitt hemland, befria det och återvända till det och utöva rätten till självbestämmande i det – på alla militära, politiska och finansiella områden och även för vad helst som kan komma att behövas för den palestinska saken på inter-arabiska och internationella nivåer.

 

Artikel 27: Den Palestinska Befrielseorganisationen skall samarbeta med alla arabstater, var och en utifrån sina förutsättningar, och kommer att anta en neutral position i ljuset av befrielsekrigets behov; och på denna grund skall den inte blanda sig i någon arabstats interna angelägenheter.

 

Artikel 28: Det palestinska arabiska folket hävdar äktheten och oberoendet i sin nationella (wataniyya) revolution och avvisar alla former av intervention, förvaltarskap och beroende.

 

Artikel 29: Det palestinska folket innehar den fundamentala och genuina lagliga rätten att befria och återvinna sitt hemland. Det palestinska folket bestämmer sin hållning gentemot alla stater och krafter på grundvalen av de ståndpunkter de antar i förhållande till den palestinska revolutionen för att uppnå det palestinska folkets mål.

 

Artikel 30: Kämpar och vapenbärare i frihetskriget är kärnan i folkarmén som kommer att utgöra styrkan som skyddar det som det palestinska arabiska folket uppnår.

 

Artikel 31: Organisationen skall ha en flagga, en trohetsed och en nationalsång. Allt detta skall beslutas om i överensstämmelse med en särskild föreskrift.

 

Artikel 32: Föreskrifter, som skall utgöra den Palestinska Befrielseorganisationens Konstitution, skall fogas som bilaga till denna Stadga. Den kommer att innehålla sätten på vilket organisationen, och dess organ och institutioner, skall skapas; deras respektive kompetens; kraven på dess skyldighet enligt denna Stadga.

 

Artikel 33: Denna Stadga kan inte ändras utom av en majoritet bestående av två tredjedelar av det totala antalet medlemmar i den Palestinska Befrielserörelsens Nationella Kongress, vid en särskild session som inkallats för detta syfte.




Källa: The Avalon Project: http://www.yale.edu/lawweb/avalon/mideast/hamas.htm [2008-02-17] (engelsk översättning - som f.ö. kan återfinnas på många andra platser på internet)

©: Lennart Eriksson för den svenska översättningen [2008-02-17]