Lennart Eriksson

Denna blogg drivs av Lennart Eriksson, som också har skrivit nästan alla hittills över 1400 inlägg. Läs mer under rubriken "Om Sapere Aude!" ovan - och observera även följande:

Nemo me impune lacessit

Sagt om Sapere Aude!

"Sapere Aude är en av Sveriges bästa bloggar!" - Läst på Facebook 2014-01-26

"Modigt. Provocerande. Intressant." - E-post 2014-08-27

"Lennart Eriksson … hjälten på Migrationsverket" - E-post 2015-08-15

Arkiv

Kategorier

Kalender

augusti 2020
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Om det totala krigets konsekvenser i Berlin år 1945 och i Gaza idag – är det någon skillnad?

Den islamonazistiska terrororganisationen Hamas i Gaza använder i sitt folkrättsvidriga angreppskrig mot Israel för närvarande sin egen civilbefolkning som ”mänskliga sköldar”, samt använder dessutom skolor, moskéer och sjukhus som förvaringsplatser och utskjutningsramper för raketer, alternativt som kommandocentraler. Tom. finns uppgifter om att Hamas-terroristerna använt sina egna bostäder för sådana ändamål. Läs bland annat här och här.

I och med att dessa faciliteter används i militära syften, är de inte längre skyddade objekt enligt folkrätten. De är tvärtom legitima mål. Även den civilbefolkning som man använder! Detta oavsett vad antisemiterna, såsom t.ex. ”Palestinas” ”ambassadör” påstår! Det finns heller ingenting ”oproportionerligt” i att angripa militära mål, detta oavsett om de tidigare utgjort civilbefolkning eller moskéer, skolor och sjukhus. Det viktiga är att det gör de inte längre!

Varje skola eller moské som förvarar raketer är alltså ett legitimt mål. Varje bostadsområde varifrån raketer avskjuts är också ett legitimt mål. Varje sjukhus som används som kommandocentral är ett legitimt mål. Varje individ av civilbefolkningen som används som ”mänsklig sköld” är ett legitimt mål.

Att det är Hamas som bär skulden för att allt detta hänt, och som därigenom åstadkommit ”det totala kriget”, det står alldeles klart, rimligen även för den som tidigare kan ha tvivlat.

Att Hamas därigenom, och genom att vägra kapitulera inför övermakten, förstört sin egen infrastruktur och dödat sin egen civilbefolkning, det är nog också ganska klart.

Som de islamonazister de är, agerar de på samma sätt som nazisterna i Tyskland under det Andra världskriget.

Adolf Hitler använde sin egen befolkning som kanonmat, precis som Hamas gör nu. Han vägrade också att kapitulera inför övermakten.

Strid i bebyggelse är, skulle jag tro, nästan den svåraste utmaning en armé kan ställas inför. Det är den utmaning som Israels försvarsmakt just nu står inför. Låt oss då minnas, att det är Hamas som har valt att förlägga striden just till bebyggelsen i Gaza, inte Israel. Precis som Adolf Hitler och Nazi-Tyskland, inte de allierade, valde att förlägga slutstriden i det Andra Världskriget i Europa just till Berlin, en stad som onekligen bestod av just ”bebyggelse”.

Nazisten Adolf Hitler, vars handgångne man Joseph Goebbels utropade ”det totala kriget”, vägrade att kapitulera den gången, precis som islamonazisterna i Hamas vägrar att göra det nu. Det ledde för angriparen Nazi-Tysklands del till att Berlin förvandlades till en ruinhög. Tyska män, kvinnor och barn dog i parti och minut. Men demokratin segrade till slut. (Låt vara att de som intog Berlin, nämligen Sovjetunionens styrkor, inte precis kämpade för demokrati. Men det ordnade sig ju till sist.)

Om nu islamonazisterna i Gaza gör på precis samma sätt som Hitler, nämligen vägrar kapitulera inför den israeliska demokratins övermakt, vilket de gör, så blir frågan: Av vilken anledning är det inte tillåtet för försvararna mot islamonazismens angreppskrig mot Israel, att nu förvandla Gaza till en ruinhög, om det var tillåtet för försvararna mot Nazi-Tysklands angreppskrig att förvandla Berlin till en ruinhög år 1945?

Islamonazisterna i Gaza bedriver ett totalt krig, precis som Nazi-Tyskland gjorde.

Är det inte bättre att en gång för alla besegra islamonazisterna i Gaza precis på samma sätt som de allierade en gång för alla besegrade Nazi-Tyskland? Och om Gaza i så fall, precis som Berlin, måste förvandlas till en ruinhög, så är det knappast försvararnas fel, utan angriparnas, nämligen de anti-demokrater som proklamerat det totala kriget: Nazi-Tyskland respektive Hamas; dem som vägrar kapitulera.

Tuffa frågor, som kräver tuffa svar. Civilbefolkningen lider emellertid alltjämt, som den alltid gjort, i Gaza, förut i Berlin och – i Israel!

Så kanske är det ändå bättre att uthärda ett stort lidande nu, och som genom en seger över islamonazismen i Gaza nu – inte tack vare lidandet utan tack vare Israels överlägsna vapenmakt – bör kunna leda till att allt framtida lidande elimineras? Kanske är det bättre att lida klart nu än att under oöverskådlig framtid acceptera det pågående från tid till annan uppblossande anfallskriget från Gaza, som drabbar alla såväl födda som ofödda civilpersoner under just oöverskådlig tid, såväl i Gaza som i Israel? Hamas kommer ju, så länge denna islamonazistiska organisation tillåts verka, att alltid bedriva anfallskrig mot Israel eftersom Hamas enda syfte är att utplåna Israel, utan avseende på civilbefolkningens lidande. Om Hamas inte elimineras så fort som möjligt så torde det alltså leda till ett ännu större och mycket långvarigt lidande.

Bäst alltså att sätta stopp för detta framtida men även nuvarande lidande nu. Om Gaza därför måste förvandlas till en ruinhög, så är det någonting som måste ske.

Märk då väldigt väl att skulden för det till etthundra procent ligger hos antisemiterna i Hamas och deras medlöpare!

Carl Bildt och ”Palestinas” ”ambassadör” spekulerar

Så här i valtider kan det vara mödan värt att kontrollera om det går att rösta på Moderaterna i riksdagsvalet. En stötesten har ju varit att moderaten, tillika medlemmen i det Muslimska Brödraskapet, Abdirisak Waberi suttit i Sveriges Riksdag. Men han ställer (eller ställs) inte upp till omval, tack och lov. Något om detta kan du läsa här.

En annan stötesten har utgjorts av utrikesministern Carl Bildt, vars anti-israeliska och pro-islamistiska agerande som utrikesminister medförde att jag inte röstade på Moderaterna i förra riksdagsvalet.

Han ska dock ha all heder av att han i samband med Rysslands angreppskrig i Ukraina, klart och tydligt satt ned foten där: Ryssland/Putin ska passa sig! Men frågan är fortfarande var han står i förhållande till Israel.

Nyligen publicerades en artikel av Bildt i Dagens Nyheter apropå Hamas’ nuvarande angrepps- och utplåningskrig mot Israel. Fast Bildt definierar ju så klart inte situationen så.

I början av artikeln möter mig hursomhelst ett förvånansvärt insiktsfullt uttalande, nämligen att ”denna gång kommer det inte att räcka med bara en återgång till exempelvis den senaste vapenvilan från november 2012. Bortsett från att det knappast skulle accepteras av någon av parterna skulle det bara bli just en ny vapenvila innan kriget och dödandet bröt ut igen”. Nåja, det har aldrig räckt någon gång tidigare så varför just denna gång.

Just så ligger det emellertid till! Islamisterna, däribland även den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, använder sina vapenvilor, ”hudna”, uteslutande för att samla kraft till att angripa ”de otrogna” på nytt. Någon fred med dem är aldrig aktuell.

Därför är Bildt också helt rätt ute när han säger att Gaza måste demilitariseras. Frågan är ”bara” hur det ska ske.

Han talar emellertid helt mot sig själv när han menar att ”varje lösning nu måste utgå från att blockaden måste hävas. Det är den första av lösningens grundprinciper”. Det är konstigt att Bildt inte känner till att den nu gällande (sjö)blockaden mot Gaza i huvudsak inriktar sig på att förhindra införsel av vapen till Gaza, inte som han tycks tro, att förhindra export från Gaza. (Det pågår ju för övrigt en omfattande raketexport från Gaza till Israel men då vare sig till sjöss eller till lands, utan i luften!) Det är oklart på vilket sätt ett hävande av en sådan blockad mot vapeninförsel skulle förbättra utsikterna till att lyckas med att demilitarisera Gaza. Snarare borde det väl leda till motsatsen!

Det kan ju då också nämnas att det tidigare var förbud mot införsel av byggnadsmateriel, men det togs bort. Nu ser vi hur Hamas har använt detta byggnadsmaterial. Inte till att bygga skyddsrum åt sin civilbefolkning t.ex., utan till att bygga tunnlar genom vilka man avsett att attackera Israel!

Men Bildts riktigt rejäla stolpskott kommer när han skriver att ”den ämbetsmannaregering [inom den Palestinska Myndigheten] som accepterats av Hamas även om man inte ingår i den … måste få ett tydligt stöd inte bara av EU, USA och andra utan dessutom av Israel”.

Jag vet inte varför det är viktigt att framhålla att Hamas inte ingår i regeringen (jo det vet jag förresten), och att regeringen bara ”accepterats” av Hamas. Den har väl accepterats av Fatah också kan jag tro. DN/TT/AFP talar i sin rapportering inte blott om acceptans utan om att Hamas och Fatah till och med ”enades” om att bilda regering. Så Hamas har väl inte blott ”accepterat” denna regering utan med största sannolikhet varit en drivande integrerad kraft för att såväl få till stånd regeringen som att bibehålla den – åtminstone intill denna dag och skrivande stund. (Regeringsmedlemmarnas antecedentia kan man finna här. Premiärministern uppges tillhöra Fatah och en annan har ”tidigare” tillhört terrorganisationen PFLP, så jag vet inte om den egentligen ens mot bakgrund därav fullt ut bör kallas ”ämbetsmannaregering”. Se även här och här.)

Hamas har således sannolikt ett mycket större inflytande över denna regering än vad Carl Bildt vill låta påskina. Hamas är en terrororganisation enligt EU, och därmed även enligt Sverige. Det blir då direkt stötande när Carl Bildt menar att denna terror-regering måste få ett tydligt stöd bland annat av – EU!

Som jag tidigare skrivit, kan den som ”samlar in, tillhandahåller eller tar emot pengar eller annan egendom i syfte att egendomen ska användas eller med vetskap om att den är avsedd att användas för att begå särskilt allvarlig brottslighet” straffas med upp till sex års fängelse enligt svensk lag, en lag som också omfattar statsråd (även om det är svårare att fälla dem för brott i utövandet av sitt ämbete). Ett exempel på ”särskilt allvarlig brottslighet” är terroristbrott. Ett exempel på terroristbrott är åtgärder avsedda att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp”, nämligen precis det som Hamas håller på med genom sin raketbeskjutning mot Israel, som direkt inriktas mot civilbefolkningen där.

Sveriges regerings ekonomiska stöd till den ”Palestinska myndigheten”, dess tvångsvisa ”insamling” av dessa pengar från Sveriges civilbefolkning, dess ”mottagande” av dessa pengar, och inte minst dess ”tillhandahållande” av just dessa pengar till just den Palestinska myndighetens regering, en terror-regering, måste rimligen ha skett med vetskap om att pengarna är avsedda att användas för att begå terroristbrott.

Den regering som stöder en terror-regering ekonomiskt är i lika mån en terror-regering.

Här är ett foto på den nuvarande svenska regeringens medlemmar:

Regeringen
Foto: Martina Huber/Regeringskansliet

Så även om man måhända kan börja skönja ett uns av en gnutta insikt hos Bildt, är min rekommendation alltjämt: Rösta inte på Moderaterna i årets riksdagsval! Och knappast på något annat parti heller som ingår i vad som till synes i lika mån är just en sådan terror-regering som den ”Palestinska myndighetens” regering.

Och apropå denna ”palestinska” terror-regering, har Svenska Dagbladet funnit det angeläget att i dagens tidning införa en drapa av denna ”palestinska” terror-regerings ”ambassadör” i Sverige, som heter Hala Husni Fariz. Rubriken lyder så klart ”Israel måste ställas till svars”. Ingenstans gör ”ambassadören” minsta ansats att åtminstone i något litet avseende, åtminstone i någon liten del, förlägga skuldbördan på den anfallande sidan, Hamas. Nej, Hamas har inte ett uns av en gnutta ansvar. Enligt hennes antisemitiska sätt att se, bär Israel hela skulden till den nuvarande situationen i Gaza.

Hennes drapa är sådan att nästan varje ord kan angripas och vederläggas såsom varande fel, förvrängt och falskt. Jag ska inte göra det. Den som läser vad hon skriver kan utan vidare lätt komma till samma slutsats. Sammanfattningsvis kan hennes tirader beskrivas med ett ord som jag sällan använder men som jag för en gångs skull nu finner adekvat, nämligen ordet ”Skitsnack!”. – Den som vill argumentera i detaljer mot denna beskrivning är välkommen att höra av sig. Alla får kommentera.

Man noterar dock att Sveriges regering erkänner denna person som ”ambassadör”. (Se foto t.v. när Fariz och Bildt avtalade om detta erkännande. Foto: Catarina Axelsson/UD.)

Ambassadörer representerar normalt stater. Tre kriterier på en stat måste normalt vara uppfyllda för att den ska anses som just en stat. Kriterierna är att den har ett territorium, en befolkning och en regering som har kontroll över territoriet. Den entitet som Hala Husni Fariz representerar har ingetdera – eller möjligen i någon mån en befolkning, fast det är en väldigt öppen fråga. (”Palestinierna” hade möjligheten att få ett territorium och en stat i och med FN:s delningsplan år 1947, men detta ville arab(stat)erna absolut inte ha då. Delningsplanen förkastades emfatiskt, liksom många andra senare förslag. Hur många chanser ska vi ge dem?)

I stället för att verka i syfte att skapa just en ”palestinsk” stat, verkar åtminstone Hamas i ett helt annat syfte, nämligen syftet att utplåna en annan stat, nämligen Israel. Fatah har också detta syfte inskrivet i sin stadga.

Man frågar sig då varför Sveriges regering dels stöder denna ”palestinska” terror-regering ekonomiskt, dels tillåter att en sådan terror-regering företräds diplomatiskt i Sverige? Denna terror-regering har ju som syfte att utplåna Israel. Något som står i strid med FN-stadgan där det heter att staterna ska leva tillsammans som goda grannar. Därav blir intet om den ”palestinska” terror-regeringen får hållas, det är alldeles klart.

Om Sveriges regering inte också ska anses som en terror-regering bör Sveriges regering snarast förklara Hala Husni Fariz som ”persona non grata” och avbryta alla diplomatiska förbindelser med den ”palestinska” terror-regeringen. Samt stänga generalkonsulatet i Jerusalem och flytta Sveriges ambassad från Tel Aviv till den judiska staten Israels huvudstad, vilken som bekant är just Jerusalem. Dessutom måste Sveriges regering naturligtvis avbryta allt sitt brottsliga ekonomiska bistånd till dessa antisemiter, ett bistånd som dessutom utbetalas på den svenska civilbefolkningens bekostnad.

Först när allt detta skett kan vi börja fundera på om de nuvarande regeringspartierna förtjänar vår röst i ett riksdagsval. OK, det är försent för dem att fixa till allt detta före årets riksdagsval. Men det går ju att redan nu uttala sin goda vilja.

Och att besluta om utvisning av Hala Husni Fariz det är gjort i en handvändning, med några penndrag! Skulle tro att den hedervärda uppgiften för övrigt närmast ankommer på Carl Bildt …

Länk: UD: Bildt och Fariz skriver under ”värdlandsavtal”.


”Svenskar tjänstgör för Israel”

Så löd rubriken på vad som antagligen var Svenska Dagbladets förstanyhet i går måndag. Den hade i alla fall störst typsnitt. Själva artikeln finns även på nätet, men då under rubriken ”Svenskar strider med Israels armé”.

Så bra då, tänkte jag genast. Utmärkt att det finns svenskar som med vapen i hand står upp för Israels och därmed Västerlandets försvar när Israel angrips. Själv sitter jag bara här och bloggar, till den verkan det hava kan.

Men jag behövde ju bara tänka efter några millisekunder – nja, vid min ålder blev det nog några hela sekunder faktiskt, det medges – för att inse att den där rubriken nog inte avsåg att på något sätt hylla dem som så riskerar sina liv i försvaret av Israel och Västerlandet. Tvärtom. Syftet med artikeln var att misstänkliggöra dem och i förtäckta ordalag göra gällande att de var potentiella brottslingar som kanske gör sig skyldiga till krigsförbrytelser i samband med Israels försvarsinsatser i Gaza och som därför kunde riskera åtal i Sverige.

Och det är klart att krigsförbrytelser kan åtalas i Sverige, men detta då oavsett om det är medlemmar i Hamas, som är angriparen, i Israels Försvarsmakt, som är försvararen, eller för övrigt i någon av alla andra stridande styrkor i världen. Det finns svenskar på många håll, bland annat i Syrien som strider för den Islamiska staten, mot Västerlandet märk väl – om man nu kan kalla den person svensk som genom att ansluta sig till Islamiska statens stridande styrkor så totalt har tagit avstånd från allt vad Västerlandet och Sverige står för och till och med bekämpar allt detta med våld. De stridande israeliska trupperna i Gaza försvarar däremot allt detta. Men istället för att ifrågasätta Hamas fullständigt folkrättsvidriga sätt att bedriva krigföring, är det Israels försvarskrig som sätts ifråga, för jag vet inte vilken gång i ordning i svensk gammelmedia. Mera intressant vore att berätta vad de ”svenskar” som strider för Hamas riskerar. Samma sak på ett ytligt plan, kan man tycka. Men i djupet av sitt mörker vill de utplåna Israel och judarna, vilket borde göra dem till ännu värre brottslingar.

Själva publiceringen av en artikel av detta slag blir därför, genom att inte alls misstänkliggöra de än värre brottslingarna i Hamas, till ett uppenbart stöd för just Hamas och dess brottsliga angreppskrig mot Israel och Västerlandet, detta oavsett om man vill det eller ej. Hamas, och de andra antisemiterna i världen, applåderar.

Artikeln är författad av en Asem Elghiouane som av allt att döma är journalist på den danska tidningen Politiken där han, enligt vad han själv twittrar om, författat en liknande artikel om danskar i Israels och Västerlandets försvarstjänst.

Här är en hans ”twittring”, där han gör reklam för ett twitterkonto benämnt ”#Gaza2DK” där inläggen till större delen består av ologiska anklagelser mot Israel, bland annat för att Hamas använder sina barn som mänskliga sköldar:



Han tycker som du ser att barnen i Gaza har rätt till liv. Visst, så är det ju, men det är Hamas som använder dem som mänskliga sköldar, inte Israel. Och inte ser man att han någonsin twittrat om att barnen i Israel har rätt till liv…

Nå, han har i sin artikel i SvD, vilken nog inte minst mot bakgrund av ovanstående måste betecknas som fientlig mot Israel, sökt stöd hos en Björn Brenner (foto t.h. Källa: Försvarshögskolan), vilken anges vara ”Mellanösternexpert på Försvarshögskolan”, och som tillsammans med andra ”experter” sägs vara ”oroliga över att svenska medborgare möjligen medverkar i krigsbrott i Gaza”.

Det finns i och för sig inget att anmärka mot det Brenner säger i just denna artikel. Men om man sedan läser Brännpunkts-sidan i Svenska Dagbladet idag tisdag den 5 augusti, dvs. dagen efter att ovan angivna artikel publicerades, vad finner man då? Jo, ett inlägg av just denne Björn Brenner, som även idag antecknas som ”Mellanösternexpert” tillika ”doktorand vid Försvarshögskolan” och som tydligen avser att disputera i höst ”på en doktorsavhandling om Hamas och hur gruppen har styrt Gazaremsan”. Här finns hans hemsida från Försvarshögskolan. Om han genom detta Brännpunkts-inlägg har försökt speciminera inför doktors”graden” så har han enligt min mening misslyckats ganska grovt.

Brenner framför nämligen i artikeln vissa häpnadsväckande felaktiga påståenden. Bland annat skriver han följande:

Hamas vill helst inte ha någon israelisk stat som granne men på senare år har man börjat tumma på den inställningen. Flera Hamasledare har uttalat sig positivt kring möjligheterna att skapa en begränsad palestinsk stat inom det territorium som var palestinskt före 1967 års krig.

Hamas vill dock inte endast ”helst” utan alldeles definitivt inte alls ha någon israelisk stat som granne, och den inställningen har man inte tummat på alls någonsin, allra minst nu, när man bedriver ett anfalls- och utplåningskrig mot just Israel. Allt detta framgår med all önskvärd tydlighet i Hamas stadga. Läs här. Nyligen var det en Hamas-predikant som uttalade just detta, men även andra antisemitiska tirader. Brenner har fel.

Dessutom har det inte funnits något ”territorium som var palestinskt” före 1967 års krig. ”Västbanken” tillhörde då Jordanien, som olagligt ockuperat och annekterat området. Gaza tillhörde Egypten. Man kan notera att PLO, som skapades år 1964, i sin dåvarande stadga uttryckligen angav att man inte hade anspråk vare sig på ”Västbanken” eller Gaza; det var Israel som skulle utplånas. Brenner har fel igen.

Sedan skriver Brenner följande:

Ytterst kan man konstatera att Hamas inte bedriver något heligt krig mot hela världen utan enbart mot staten Israel. Till skillnad från al-Qaidas globala heliga krig mot alla icke-muslimer, är Hamas eget ”jihad” begränsat till väpnad kamp mot Israel och dess medborgare för att uppnå målet om en framtida palestinsk stat. Det skall inte på något sätt bagatelliseras att Hamas begått de mest fruktansvärda våldshandlingar genom åren i jihads namn. Dessa inkluderar otaliga självmordsbombningar mot civila män, kvinnor och barn runt om i Israel. Hamas har däremot inte, såsom al-Qaida, bedrivit någon våldskampanj på andra ställen i världen. Det ligger helt enkelt inte i Hamas intresse. Medan al-Qaida, Isis och Boko Haram strävar efter att skapa ett världsomspännande islamiskt kalifat, det vill säga förkastande av alla andra nu existerande statsbildningar, erkänner Hamas alla världens andra stater – förutom Israel.

Jag skulle gärna se en källhänvisning till att Hamas erkänner alla andra stater utom Israel, men det blir nog svårt att hitta en sådan. För Hamas är nämligen, återigen enligt sin egen stadga, vilken Brenner inte tycks ha läst tillräckligt noggrant, en del av det Muslimska Brödraskapet. Detta brödraskap syftar åtminstone enligt vad jag kunnat utröna här, till följande: ”Mastering the world with islam”. Ayaan Hirsi Ali refererar samma sak i en artikel här. Om man lyckas med det, så har alla stater utom det islamistiska kalifatet utplånats, inte bara Israel utan även Sverige, för att ta två näraliggande exempel.

Så även om Hamas förvisso inriktar sig på att angripa Israel, är det övergripande målet att islam ska behärska världen. De som verkar i detta syfte kallar jag islamister, och i den mån de i likhet med Hamas vill behärska och utplåna den judiska staten Israel och judarna, kallar jag dem för islamonazister. Björn Brenner tycks alltså inte vara alldeles rätt ute här heller, minst sagt.

Ett tredje och sista citat ur Brenners artikel:

Om Hamas skulle uppfatta att fredliga medel vore det mest framkomliga sättet att uppfylla drömmen om en palestinsk stat skulle gruppen sannolikt komma att anamma sådana medel. Än så länge har dock signalerna från världssamfundet till Hamas varit att ett fredligt deltagande i politiken inte lönar sig. Den internationella isolering som drabbade Hamas efter att ha vunnit regeringsmakten genom fria och demokratiska val i början av 2006 är ett tydligt exempel på detta.

Som sagt: Brenner, du måste läsa Hamas stadga! Hamas avvisar bestämt och oåterkalleligen användandet av ”fredliga medel” såsom ”internationella konferenser” som ett verksamt medel att utplåna Israel. Så här står det i stadgan: ”så kallade fredliga lösningar och internationella konferenser står i strid med den Islamiska Motståndsrörelsens [dvs. Hamas] principer”. De kommer aldrig att ”uppfatta” något annat. Och det har de ju alldeles rätt i. Det går inte att utplåna Israel genom fredliga medel.

De kritiska signalerna från världssamfundet, väldigt svaga visserligen men ändå, har just sin grund just i att Hamas vill utplåna Israel och att Hamas av världssamfundet med all rätt anses vara en terrororganisation. Demokratiska val kommer inte att förändra Hamas syfte, nämligen att genom anfallskrig utplåna Israel, och har med rätta inte heller förändrat världssamfundets syn på Hamas som en terrororganisation. Brenner är alldeles fel ute igen.

Min råd i all välmening till Björn Brenner är att han i sin avhandling inte bör inkludera något som helst av den argumentation som jag ovan citerat. Argumentationen utgår nämligen såvitt jag kan bedöma inte från verkligheten, från enkelt belagda kalla fakta, utan från något helt annat, oklart vad. Normalt är sådan verklighetsfrämmande argumentation förödande för akademisk framgång. Fast kanske inte på Försvarshögskolan, vem vet …

Slutligen: Visst får Brenner uttala sig för den av allt att döma Israel-fientlige journalisten Elghiouane. Men när han sedan i sin egen artikel gör sig skyldig till de misstag jag ovan beskrivit, då ligger det nära till hands att befara att Brenner faktiskt är lika Israel-fientlig som journalisten. Och att de verkar tillsammans och i samförstånd. I så fall är Brenner fel ute igen, för jag vet inte vilken gång bara i detta inlägg.

Det största problemet är nog ändå inte Brenner och Elghiouane och vad de står för, utan att Svenska Dagbladet överhuvudtaget finner det befogat att publicera och ge spridning åt deras alster. Vad det betyder och tyder på, överlåter jag för stunden åt dig, käre/a läsare att bedöma!

Förresten: Kol Hakavod Lezahal!

Jimmie Åkesson, Mohammed, Svenska kyrkan, islamismen och rasismen

Per Ahlmark refererar i sin bok ”Det är demokratin, dumbom” från år 2004 på sid. 105 till professor Yehuda Bauer. Ahlmark skriver följande:

Bauers slutsats, som han ständigt återkommer till, är att 1900-talet så tre väldiga, totalitära idésystem födas: Sovjetkommunismen, nationalsocialismen och islamismen. Mellan dem finns stora skillnader men också viktiga likheter. Alla tre har strävat efter världsherravälde. Deras grundläggande tanke har varit att etablera diktaturer som kan kväva andra trossystem. Samtliga har varit, eller är, religiösa eller kvasireligiösa ideologier. Alla har försökt utrota politiken som sådan och staten såsom vi tidigare uppfattat den. De har motsatt sig traditionell nationalism till förmån för universella, totalitära tankegångar.

Och alla tre har sett judarna som den främsta fienden, eller som en av huvudfienderna.

Ytterligare en viktig ingrediens är, att totalitära ideologier bygger på underkastelse. De som inte lyder kan visserligen i två fall eventuellt, om lyckan står dem bi, ”omvända” sig, nämligen genom att bli kommunist eller muslim (eller underkasta sig islam som s.k. dhimmi). Men en jude kan enligt nationalsocialismen aldrig upphöra att vara jude. En jude kan således aldrig undgå döden genom underkastelse under nationalsocialismen. En jude kan bara dö. Såtillvida är nationalsocialismen den vidrigaste av dessa tre. Men de andra två är vidriga nog.

Dessa ideologier är totalitära i den meningen att de gör anspråk på att kontrollera och styra människornas liv och leverne in i minsta detalj. Ingenting undgår dem. Allt är politik, eller i islamisternas fall den islamiska lagen – sharia. Här håller jag inte riktigt med Bauer. Deras respektive slutmål må vara fria från politik men vägen dit är bokstavligen sprängfylld med just politik. De totalitära rörelserna bedriver ofta om inte tom. för det mesta denna sin politik genom (hot om) krig, mot kapitalismen, mot judarna och mot de otrogna, dem som bebor ”krigets hus”, ”dar al-harb”.

Som en av islamismens främste företrädare, Seyyid Abu Al-Ala Mawdudi, uttrycker saken (läs mer här):

[Den totalitära statens] verksamhetsområde sammanfaller med människolivet i dess helhet. Den strävar efter att forma varje aspekt av livet […]. I en sådan stat kan ingen betrakta någon del av sina göromål som personliga eller privata. Betraktad från detta perspektiv påminner den islamska staten om fascistiska och kommunistiska stater.

Enligt min mening är det också viktigt att tydligt skilja mellan islam som religion och islamism som politisk ideologi. Inte alla muslimer är islamister men alla islamister är muslimer. Det är islamismen som är totalitär, inte islam.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (foto t.v.) talade i Simrishamn i lördags den 2 augusti. I sitt tal hänvisade han bland annat till Samuel Huntingtons analys av ”islams blodiga gränser”, en analys som jag tidigare berört. Åkesson jämställde dessutom på ett förtjänstfullt sätt just islamismen med nazismen och kommunismen, på motsvarande sätt som Bauer ovan. Han tydliggjorde också klart distinktionen mellan islam och islamism.

Så här sade han bland annat:

Därför så vill jag säga till världens alla islamister, att ert krig mot de kristna i Irak, er slakt på kristna familjer, det är ett angrepp på den hela kristna, västerländska, demokratiska civilisationen. Ni kan aldrig döda oss alla, ni kan inte vinna, därför att vi är fler, vi är starkare och vi är mer övertygade än vad ni tror[..].

Talet kan ses och höras här.

Det finns som sagt många slags kristna. Åkesson har rätt i att den västerländska civilisationen i grunden är en kristen civilisation. Men den är mer än så: den är en judisk-kristen civilisation. Den är dessutom en civilisation som inom sig har utvecklat en liberal demokrati, på ett närmast världsunikt sätt. (Japan, Sydkorea och i viss mån Indien har, trots att de inte är i grunden kristna stater, också tillägnat sig denna liberala demokrati.)

För att återkomma till Jimmie Åkessons tal: Han nämnde ingen gång, inte ens antydde han, att islam eller islamismen skulle ha med ras att göra.

Det är då väldigt förvånande att i Svenska Dagbladet läsa detta uttalande av en professor(!) i statsvetenskap i Göteborg (var annars, höll jag på att säga) vid namn Jonas Hinnfors (foto ovan t.h.):

Jimmie Åkessons retorik som bygger på att sätta kristendom och islam, två kulturer och två folk, mot varandra skapar en diskurs av invandrings- och kulturkrig som blir svårt för den som kommer till Sverige att förhålla sig till.

Det är märkvärdigt att en professor så till den grad kan blanda ihop begreppen. För det första kallar han kristendom och islam för ”kulturer” och ”folk”. De flesta som ännu befinner sig vid sunda vätskor skulle i stället kalla dessa företeelser för ”religioner”. Åkesson kallade sig i sitt tal förvisso ”kristen” och det finns kristen kultur och muslimsk sådan, fast de skiljer sig mycket åt, även inbördes (protestanter/katoliker och shiiter/sunniter t. ex.). Dessa kulturer har ändå ofta och länge kunnat leva sida vid sida, såsom tills helt nyligen i Mosul, då islamisterna utplånade den kristna kulturen, åtminstone just där.

Vidare gör Hinnfors denna ”analys” av vad Jimmie Åkesson sade:

– De invandrare som är välkomna är det för att de kan anpassa sig till den svenska kulturen. Men kriterierna är så starka att du som invandrare bara tycks kunna passa in genom att vara kristen. Är du muslim tycks då konvertering till kristendom eller att hålla en osannolikt låg profil vara det som återstår.

För det första brukar det ju heta att man får ta seden dit man kommer. ”When in Rome, do like the Romans” t ex.

För det andra finner jag ingenstans i Åkessons tal någonting som ger stöd för Hinnfors’ ”analys” ovan. Tvärtom inbjuder ju Åkesson till samarbete:

Faktum är att en betydande del av våra väljare redan idag har bakgrund i ett annat land och vi måste bli bättre på att lyfta fram dom som goda exempel. Inte minst för att visa både för svenskar och för invandrare att vi är ett brett och inkluderande parti som vill ha ett tryggt och inkluderande samhälle. Så att mitt önskemål är att ni som har denna bakgrund, hör av er, så kanske vi tillsammans kan göra någonting för att förbättra bilden av vårt parti. Ni är hjärtligt välkomna!

Hinnfors igen (på journalistens fråga):

Sverigedemokraterna har ju velat framhålla att det inte är ett rasistiskt parti, går det att fortsätta med det med den här retoriken?

– Det blir allt svårare att ro hem att man inte skulle mena det, även om det finns många definitioner på rasism. Men man hamnar väldigt nära när man talar om människor från ett visst kulturområde som bejakar det man menar är en felaktig ideologi och ställer det mot kristenheten, Europa och det vita.

Men snälle Hinnfors! Håller du inte med om att islamismen är en ”felaktig ideologi”? Den syftar ju till att med tvång införa den islamiska lagen, sharia, bland annat i Sverige. Denna lag är enligt Europadomstolen för mänskliga rättigheter oförenlig med demokratins grundläggande principer. Betyder det ingenting för dig? Betyder det ingenting för dig att Europa under hundratals år har kämpat mot införandet av denna antidemokratiska lag? Vad har ”det vita” för betydelse i sammanhanget? Som jag nyss nämnde är såväl Japan och Sydkorea som i viss mån Indien (fler exempel finns säkert) också sådana demokratiska stater som islamismen alltså avser att bekämpa.

Jag övergår nu till att diskutera vad Svenska Kyrkan i skepnad av prästmannen Ulf Lindgren (foto nedan t.h.) uttalar i ett blogginlägg. Detta har, som du säkert ska komma att inse, ett mycket nära samband med ovanstående resonemang. Lindgren skriver bl. a. följande:

Kristna fördrivs från Mosul och andra städer i Irak. Varför? Av en grupp som säger att de kristna av religiösa skäl måste överge sin kristna tro eller flytta. Endast rättroende muslimer får finnas kvar. Argumenten är religiösa, men har denna tragedi egentligen något med religion att göra? Enligt Koranen är det ju strängligen [sic!] förbjudet att förtrycka judar och kristna – de tillhör Bokens folk och tror på samma Gud som muslimer. Att fördriva kristna är alltså ett direkt brott mot Islam. Därför är detta inte en religiös konflikt.

I en kommentar till sin bloggning skriver Lindgren dessutom följande: ”Som profeten Muhammed säger: Inget tvång i religionen”. Han hänvisar därmed till sura 2 (Kons sura), ayah (vers) 257 där det i Zetterstéens översättning bl. a. heter: ”Det finns intet tvång i religionen”.

Men som Jimmie Åkesson framhöll är detta en konflikt mellan islamister, inte muslimer i allmänhet, och dem som – enligt islamisterna, inte muslimerna i allmänhet – antingen måste underkasta sig den islamiska lagen, eller dö. Noteras bör då, att dem som i värsta fall måste dö, dvs. judarna och de kristna, enligt islamisterna måste göra det på grund av sin tro! Det är de definitivt tvingade till, oavsett vad Lindgren tror och tycker.

Islamisterna består uteslutande av muslimer. Och Lindgrens läsning av Koranen är tyvärr ofullständig. Det är inte alls ”strängligen [sic!] förbjudet att förtrycka judar och kristna” och att ”fördriva kristna” enligt Koranen. Det är tvärtom påkallat att inte endast ”förtrycka” dem, utan tom. att döda (”förgöra”) dem! Det finns alltså en myckenhet tvång i den religion som kallas islam.

För att förstå hur det kan vara på detta viset, kan vi utgå från begreppet ”abrogation”, på svenska närmast ”upphävande”. Enligt de flesta islamiska lärde upphäver nämligen ett senare uttalande i Koranen vad som tidigare sagts i samma skrift. Något som dessutom framgår tydligt i själva Koranen, nämligen i sura 2, ayah 100 (Zetterstéen):

Så ofta vi upphäva en vers eller låta den råka i glömska, sätta vi en bättre eller en likadan i stället; vet du ej att Gud är allsmäktig?

Detta innebär alltså att vissa texter i Koranen har upphävts och numera inte gäller. Frågan är då om den vers 257 i sura 2, som Lindgren hänvisar till, fortfarande gäller. En översikt över surornas kronologiska ordning finns här. Var och en kan fundera på egen hand.

Koranen innehåller alltså dels tidiga texter som nedskrevs under den tid som Mohammed fredligt sökte förmå bland annat judarna i stammen Banu Qurayza i Medina (Yathrib) att ansluta sig till hans nya religion. I detta syfte antog han Jerusalem som den första ”qibla”, dvs. böneriktning. Men judarna ville förbli judar och då ändrade Mohammed böneriktningen mot Mecka i stället. Dessutom angrep han och hans styrkor judarna i Medina (Yathrib): ”[S]ome [are] estimating that between 400-900 males were beheaded”.

Därefter var det andra och mycket hårdare bud som nedskrevs i Koranen:

”Striden mot dem, som ej tro på Gud och den yttersta dagen, ej helighålla vad Gud och hans apostel förklarat heligt och ej bekänna sanningens religion, dem, som fått skriften, nämligen, tills de villigt giva skatt och ödmjuka sig!” (9:29, nedtecknad efter Kons sura, alltså ännu gällande.)

”I, som tron, tagen ej judarne och de kristna till beskyddare! De äro ju varandras beskyddare, och den av eder, som tager dem till beskyddare, hör dem till; Gud vägleder förvisso ej de orättfärdiga människorna” (5:56, nedtecknad efter Kons sura, alltså ännu gällande.)

”Judarne säga: ’Esra är Guds son’, och de kristna säga: ’Kristus är Guds son’. Detta är vad de föra på tungan; de likna dem som voro otrogna förut. Må Gud förgöra dem! Huru kunna de vara så förvända?” (9:30, nedtecknad efter Kons sura, alltså ännu gällande.)

”Mohammed är Guds apostel, och de, som följa honom, äro fruktansvärda mot de otrogna, men barmhärtiga mot varandra”. (48:29, nedtecknad efter Kons sura och därför ännu gällande.)

Om vi då talar i termer av ”abrogation” så finner vi att sura 2, ”Kons sura”, enligt tabellen som jag länkade till kronologiskt har tillkommit före alla de ayahs som refereras ovan. ”Kons sura” gäller alltså inte längre, åtminstone inte såvitt avser uttalandet att det inte finns något tvång i religionen. Det har ju, som alla kan se, upphävts genom alla de här redovisade senare surorna/ayahs.

”Tag icke judarna och de kristna till beskyddare”, var det alltså. Det är det som fortfarande gäller, eftersom uttalandet att det inte finns något tvång i religionen har upphävts, ”abrogerats”. ”Må Allah förgöra dem”, heter det också som du kan se. Det gäller fortfarande …

Undrar vad Lindgren tycker om detta. Hinnfors får gärna tycka till också. Enligt mitt sätt att se är det ännu gällande uttalandet i Koranen att Allah må förgöra judarna och de kristna att anse som ren och skär rasism – för att tala i Hinnfors’ något förvirra(n)de termer. Jag säger inte att alla muslimer därför står bakom dessa uttalanden, för det gör de alldeles säkert långt ifrån. Men att islamisterna, t. ex. i Mosul och Gaza gör det, det står alldeles klart. Liksom många andra islamister med dem …

De förtjänar därför att bekämpas, utan att vi som gör det ska behöva betecknas som rasister.

Det är inte rasism att bekämpa dem som vill utplåna den västerländska liberala demokratiska judisk-kristna civilisationen, nämligen.

Det är tvärtom vår första plikt!

Israel försvarar sig framgångsrikt mot antisemiterna i Gaza. Men det har Israel inte rätt till säger då ”juristerna” Richard Falk, Ove Bring och Per Stadig m. fl.!

Israels försvarskrig mot antisemiterna i Mellanöstern och annorstädes har nu pågått i mer än sextiofem år. Alla angripare har och har haft som syfte att utplåna den judiska staten Israel, den enda demokratiska staten i Mellanöstern, en utpost för den västerländska civilisationen i en omgivning som till stor utsträckning är präglad av islamistiskt mörker.

Just nu har intensiteten i angreppskriget ökat igen. Israel försvarar sig för närvarande i Gaza, ett område som styrs av den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, vars enda syfte är att genom anfallskrig utplåna Israel.

Det andra världskriget startades av Nazi-Tyskland, genom angrepp mot Polen. Nazi-Tyskland var angriparen. Vem som bar det juridiska ansvaret för detta nazistiska angreppskrig, och för Nazi-Tysklands hela krigföring och sätt att föra krig, det avdömdes i de så kallade Nürnbergrättegångarna.

Dessa rättegångar ägde, märk väl, rum först efter det att angriparen Nazi-Tyskland besegrats och kapitulerat utan villkor.

Men när Israel nu försvarar sig mot islamonazistiska angripare, då är många, inte minst jurister, under Israels pågående försvarskrig inte sena att döma – Israel! Israel är ju den stat som försvarar sig och i decennier har försvarat sig mot utplåning, inte minst mot Hamas folkrättsvidriga angreppskrig.

Varför då döma Israel – försvararen mot de nuvarande nazisterna i Gaza – innan ens angriparna besegrats och ovillkorligen kapitulerat? Är det inte bättre att, som skedde i Nürnberg, döma den nazistiske angriparen, när denne besegrats och kapitulerat? Dvs. i nu aktuellt fall Hamas, dvs. när Hamas besegrats och kapitulerat?

Så tycker uppenbarligen dock icke rubricerade personer. De tvekar inte att i nu aktuellt fall utslunga sin förkastelsedom över försvararen Israel. Redan innan kriget har avslutats ska domen falla över den ena parten, den som försvarar sig. Domen över försvararen Israel är dessutom: Skyldig! Det kan man läsa i Dagens Nyheter idag.

De skriver då bland annat att Israel uppenbart bryter mot gällande rätt i väpnad konflikt, och fortsätter:

Regelverket slår fast att endast kombattanter och militära mål får angripas, det vill säga sådana mål som till sin natur tydligt bidrar till militära insatser på grund av läge, ändamål eller användning. Merparten av bombningarna i Gaza saknar ett acceptabelt militärt berättigande och förefaller syfta till att terrorisera civilbefolkningen för att på så sätt uppnå politiska mål. Internationella domstolen i Haag (ICJ) har slagit fast att distinktionsprincipen – kravet på krigförande stater att skilja mellan civilpersoner och kombattanter – är en av huvudprinciperna i internationell humanitär rätt.

Men skilja mellan civilpersoner och kombattanter, ja det gör ju Hamas inte alls. Hur ser Hamas’ uniform ut? Strider de i denna uniform, eller gör de det i civil mundering? Om de strider som civilpersoner, utan särskilda kännetecken som tyder på att de är ”kombattanter”, då bryter de mot folkrätten. Hur kan man då kräva av Israel att urskilja vem som är vem?

Hamas använder dessutom uppenbarligen, bevisligen, civilbefolkningen (som kommenderas upp på hustak), skolor (där man förvarar raketer), moskéer (från vilka man bl. a. avskjuter dessa raketer, se här), sjukhus (t.ex. Hamas kommandocentral i al-Shifa-sjukhuset) och bostäder i sin krigföring.

Men när Hamas gör så, blir allt detta alldeles uppenbart alldeles legitima mål som får angripas enligt ”regelverket”. Vad är det för slags jurister som inte ser och fattar det? Antisemitiska judehatande jurister? Det hoppas jag inte. – Det är naturligtvis väldigt tråkigt när allt detta görs till legitima mål, men vi måste då inse att det är Hamas som har gjort allt detta till legitima mål, absolut inte Israel.

Juristernas påstående att ”merparten av bombningarna i Gaza saknar ett acceptabelt militärt berättigande” är hursomhelst alldeles grundlöst. De förmår ju inte ens prestera ett uns av bevis.

Nej, de har, utan bevis för vad de påstår, utnämnt sig själva till såväl åklagare som domare i denna ”process” vilken har som uppenbart syfte att angripa Israel, om än icke med krigföring, så dock med lagföring. Att göra så innebär att man tar upp en så kallad ”inkvisitorisk process”, vilken är fjärran från normal rättegångsordning. Men det tycks inte bekymra dem det minsta.

Vilka är då dessa jurister?

Ja, en av dem heter Richard Falk (foto överst t.v.). Han är ökänd för sina anti-israeliska uttalanden. Här har jag bloggat om honom.

Ove Bring är en annan (foto ovan t.h.). Han påstod, felaktigt skulle det visa sig, att Israel inte hade rätt att försvara sig mot den antisemitiska Ship to Gaza-armadan år 2010.

Och Per Stadig då (foto ovan t.v.)? Ja, han har ju ställt upp som ombud för vissa av antisemiterna i just denna Ship to Gaza-armada! Det har jag skrivit om här.

Alla står de i judehatets och antisemitismens tjänst, medvetet eller omedvetet. De är väldigt snabba att fördöma Israel, redan under Israels pågående försvarskrig.

Mitt förslag är att avvakta med tvärsäkra förkastelsedomar över Israel, innan ”the fog of war” har lättat. Innan Hamas har ställts till svars för sitt folkrättsvidriga anfalls- och utplåningskrig mot just Israel. Ett utplåningskrig som absolut inte är höljt i dimma.

En annan jurist, generalsekreteraren i Advokatsamfundet Anne Ramberg, har igår också uppenbart ställt sig i de antisemitiska angriparnas tjänst. Det framgår tydligt här. Jag har skrivit om henne tidigare, bland annat här.

Som sagt, det är konstigt att så många jurister, redan innan kriget är avslutat, är beredda att döma Israel som den skyldiga. Normalt krävs det väl först en utredning, sedan en stämning, därefter en rättegång med påföljande dom. Först därefter torde skuldbördan kunna bestämmas i rent juridisk mening.

Men alla dessa ”jurister” har till synes klart för sig att Israel är ”skurken” redan innan allt detta skett.

Om man gör så agerar man såvitt jag kan förstå för att missbruka det goda anseende som en jurist/advokat normalt åtnjuter, i ett antisemitiskt syfte att skapa opinion mot Israel. Man gör det dessutom utan något som helst avseende på hur en rättsstat normalt fungerar.

De dömer den försvarande judiska staten Israel utan rättegång! – Samt friskriver den angripande sidan, dvs. de judehatande antisemiterna i Hamas som vill utplåna just Israel från något som helst ansvar!

De gör det utan rättegång!

Skam över dem! De förtjänar inte kallas jurister. Och om de är medlemmar i Sveriges Advokatsamfund måste de uteslutas emedan de uppenbarligen inte omfattar rättsstatens principer!

Tillägg 2014-08-04: Martin Blecher ger igen svar på tal i DN.

UNRWAs talesman Chris Gunness bryter ihop – Har han äntligen förstått vad UNRWAs stöd till islamonazisterna i Gaza har medfört?

Chris Gunness är UNRWAs talesman i Gaza. UNRWA är den FN-organisation vars syfte i praktiken är att hålla palestinska araber som ”flyktingar” i all evighet – alternativt till dess att islamonazisterna har utplånat Israel (något som aldrig kommer att ske) – för att på så sätt delegitimera den judiska staten Israel. Jag bloggade om honom senast igår.

UNRWA är också den FN-organisation som tillåter den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, vars enda syfte är att utplåna Israel och judarna, att lagra raketer i UNRWA-skolor i Gaza. Att så skett vid åtminstone tre tillfällen har UNRWA själva bekräftat (länken bekräftar dock enbart två tillfällen). Och vid åtminstone ett tillfälle har UNRWA lämnat över dessa påträffade raketer till – Hamas! UNRWA står därmed uppenbarligen i antisemitismens tjänst. Den antisemitism som nu i skepnad av Hamas bär ansvaret för att barn i Gaza dör.

Kanske har även denne Gunness till slut nåtts av denna insikt. Jag vet inte. Ledsen är han i vart fall för att barnen dör. Han precis som alla andra:

Jag kommer då att tänka på skriftens ord: ”Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!” (Matt. 6:23).

Kanhända har Gunness äntligen skådat mörkret som han har (haft) i sig. Och kanske gjorde han det i direktsändning. All heder åt honom om det är så! Jag kan förstå att det är en omtumlande och tårfylld upplevelse.

Låt oss hoppas att alla ni andra som medvetet eller omedvetet också står i antisemitismens och judehatets tjänst en gång – men helst så fort som möjligt! – ska komma till denna samma insikt: Det är judehatet i Gaza som är den grundläggande orsaken till att Gazas barn dör!

Länk: Washington Post.

Hamas-predikant förklarar krigsmålet: Att utrota judarna. Men biståndet från Sveriges regering det fortsätter oavsett!

Detta är tydligen en predikan som skedde i fredags, dvs. den 25 juli:


Källa.

Judarna ska utrotas alltså. Det är därmed knappast frågan om att åstadkomma någon ”tvåstatslösning” i Hamas’ ögon. Finns ingen anledning att erkänna någon israelisk judestat. Judarna ska ju utrotas, de ska inte ha någon stat. De ska inte existera alls.

Sådant är tydligen stämningsläget i de tongivande religiösa kretsarna i Gaza. Bevisligen också i övriga tongivande kretsar där. För det står ju i Hamas’ stadga att syftet är att utplåna Israel och judarna.

Hamas ingår numera i den palestinska myndighetens regering. En annan betydande del av denna regering utgörs av ”presidenten” Mahmoud Abbas’ parti, som kallas al-Fatah, dvs. ”erövringen”. Ett parti som enligt sina stadgar också har som syfte att utplåna Israel!

Till dessa judehatare utbetalar Sveriges regering årligen hundratals miljoner kronor av skattebetalarnas pengar.

För några år sedan (2010) påstod UNRWAs talesman Chris Gunness att ”det hittillsvarande israeliska förbudet att importera byggmateriel lett till att 39 000 flyktingbarn i Gaza inte kan gå i skolan i år”. Läs här.

Nåja, men sedan dess har ändå en stor mängd byggnadsmateriel, inte minst cement, införts till Gaza med hjälp av Israel. Det kan man läsa om här.

Vi har nu fått reda på vad detta byggnadsmateriel egentligen använts till. Inte blev det några skolor inte. Det blev tunnlar avsedda för angrepp mot Israel.

Israels Försvarsmakt IDF förmedlar denna talande beskrivning:

Sveriges folk har väl knappast anledning att ge bistånd som understödjer Hamas’ angrepps- och utplåningskrig mot Israel, ett krig som dessutom direkt motverkar civilbefolkningens bästa? I så fall har Sveriges folk tagit ställning för den angripande islamonazistiska sidan, mot den enda demokratiska staten i Mellanöstern, nämligen Israel, som bara försvarar sig. Och mot civilbefolkningen i Gaza.

Sveriges regering tycks dock inte hittills ha haft något att invända. Pengarna rullar. Men Sveriges folk kan rösta däremot på valdagen, den 14 september.

Gör det svenska folk! Rösta för Israels rätt att existera och för att avbryta biståndet till islamonazisterna och judehatarna i ”Palestina”! Ett bistånd som inte används till något annat än försöken att utplåna Israel.

För du vill väl inte bidra till att utplåna Israel? Och nog önskar du väl civilbefolkningen i Gaza ett bättre öde än att behöva dö i Hamas’ vansinniga utplåningskrig?

En vapenvila kommer inte att leda till slutgiltig seger över islamonazisterna i Gaza oavsett vad Carl Bildt tycker

Såg precis en alldeles färsk twittring från Carl Bildt, som tyvärr fortfarande är Sveriges utrikesminister:

Bildt upprepar, skriver han, ”våra uppmaningar till omedelbar vapenvila” i Gaza. Detta precis som många andra, vilkas namn och ämbeten jag här förbigår, i det alldeles oändliga har upprepat detta mantra ”vapenvila”.

Varför är det alltid så viktigt för så många att låta vapnen vila? Den grundläggande principen i all krigföring är annars normalt att den ena krigförande parten besegrar den andra. Det är just den avsikten som den islamistiska/islamonazistiska terrororganisationen Hamas i Gaza har med sitt pågående folkrättsvidriga anfalls- och utplåningskrig mot den judiska staten Israel. Nämligen alltså inte endast att besegra Israel utan att helt och hållet utplåna Israel, helt och hållet i strid mot FN-stadgan, som föreskriver att stater ska leva tillsammans som goda grannar, och absolut inte utplåna varandra.

Enligt islamismen finns två slags ”vapenvilor”, nämligen en som kallas ”hudna” och en annan som kallas ”tahadiya”. En ”hudna” med sin fiende ingås endast i tider av egen islamistisk svaghet och endast för att samla kraft till förnyade angrepp. En ”tahadiya” utgör inte ens detta, utan endast ”en minskning av konfrontationens intensitet”. Mera om detta här.

För islamismen är fienden dessutom inte enbart Israel. Fienden är i grunden alla stater och människor som inte underkastat sig den islamiska lagen ”sharia” och som därmed tillhör det som de kallar krigets hus, ”dar al-harb”. Detta hus ska enligt islamismen bekrigas till dess att alla de som bor där antingen underkastar sig eller också ska de dödas/mördas. Några andra alternativ finns inte. Målet är ett världsomspännande kalifat som består av ett folk, vilket islamisterna kallar ”umma”, ett rike, dvs. kalifatet, och en ledare, dvs. kalifen. – Har vi hört det förut?

Nå, om nu Carl Bildt med flera påyrkar ”vapenvila” kommer en sådan att i bästa fall leda till ”en minskning av konfrontationens intensitet” och i sämsta fall till att islamonazisterna ges möjlighet att samla kraft för förnyade anfall mot Israel. Ingetdera av alternativen kommer att leda till fred med Israel, detta eftersom Israel – liksom f.ö. Sverige och Carl Bildt med flera – tillhör ”krigets hus” och därför ska just bekrigas till dess Israel, Sverige och Carl Bildt med flera underkastar sig sharia och kalifatet. Där finns inte plats för några andra stater än just kalifatet, och inte heller för Carl Bildt – om han inte underkastar sig sharia (vilket man nog inte ska utesluta att han kommer att göra, i den mån han inte redan gjort det).

En vapenvila med de islamonazistiska angriparna i Gaza leder alltså rimligen inte till något gott alls!

I stället bör man, menar jag, allvarligt fundera på vad det skulle medföra att i sitt pågående försvarskrig faktiskt låta Israel slutgiltigt och oåterkalleligen besegra Hamas, som ju är Israels uttalade dödsfiende. Detta utan att hela tiden tjafsa om ”vapenvila”. För om ”vapenvila” uppenbarligen inte kommer att leda någonvart kanske krigets grundläggande princip istället borde anammas, nämligen den att besegra fienden i Gaza, en fiende som mot bakgrund av vad jag nyss nämnde såväl är Israels som Sveriges och Carl Bildts – och många andra staters och folks – fiende?

Men vad skulle i så fall hända med den enligt vad som ofta uppges ”oskyldiga” civilbefolkningen i Gaza som ju drabbas av Israels ”urskillningslösa” krigföring, kanske någon frågar. (Att den kanske än mer oskyldiga civilbefolkningen i Israel just nu drabbas, det är inte lika uppmärksammat av någon anledning …)

Ja, det skulle nog inte gå dem särskilt väl. Men det skulle inte vara Israels fel.

Det finns nämligen någonting som kallas ”det totala kriget”:

Total war is a war in which a belligerent engages in the complete mobilization of all available resources and population. The word total does not refer to the amount of destruction but solely to the extent of mobilization.

Ett element i sådant krig är alltså att även civilbefolkningen engageras, men också alla andra tillgängliga resurser.

Det är alldeles uppenbart ett sådant krig som Hamas just nu bedriver, när man uppenbart använder alla sina resurser såsom sin civilbefolkning, sina skolor, moskéer och sjukhus, som mänskliga sköldar, vapenförråd, avskjutningsramper och kommandocentraler, som militära resurser och installationer. Det är alldeles uppenbart ett totalt krig.

Det blir då uppenbart orimligt att kräva att Israels försvarsinsatser inte skulle få rikta in sig på att bekämpa dessa militära mål, vare sig de utgörs av mänskliga sköldar (på hustak), vapenförråd (i UNRWA-skolor), avskjutningsramper (på många ställen i bostadsområden) och kommandocentraler (t. ex. den under Shifa-sjukhuset) och detta alldeles oavsett deras ”fredstida” civila användning. Det kan ju inte rimligen vara tillåtet för den ena krigförande parten, dvs. Hamas, att bedriva ett totalt krig, men förbjudet för den andra parten, dvs. Israel, att försvara sig mot detta folkrättsvidriga angreppskrig genom att försöka slå ut dessa militära installationer som angriparen uppenbart använder sig av.

Att Israel visar restriktivitet det är gott och väl, men vad jag kan förstå har man all rätt att gå vidare, att slå hårdare. Vilken anledning har Israel att gå med på en vapenvila med sin dödsfiende, en fiende som dessutom bedriver ett ”totalt krig”? Ingen, skulle jag säga. Israel har all rätt att besegra Hamas genom att oskadliggöra de militära mål som jag angivit ovan och som Hamas självt bär ansvaret för att ha skapat. Dessutom måste Hamas’ ledare oskadliggöras, liksom hela denna islamonazistiska terrororganisation i alla sina delar, i grunden, helt och hållet, oåterkalleligen. Allt detta är en alldeles grundläggande förutsättning för fred.

Israels Försvarsmakt skulle lätt kunna göra allt detta. Nämligen oskadliggöra de mänskliga sköldarna, vapenförråden, avskjutningsramperna och kommandocentralerna. De har, menar jag, dessutom den moraliska rätten att göra allt detta. Israel skulle lätt kunna besegra Hamas. Men de gör det inte.

Till stor del tror jag att denna återhållsamhet beror på att kufar som Carl Bildt dagligen och stundligen kräver ”vapenvila”. Men om vi överför det till det personliga planet så skulle jag absolut inte vilja ha ”vapenvila”, med en person som till varje pris – ”no matter what” – har föresatt sig att döda mig. Jag skulle inte vilja ha en ”vapenvila” med en sådan person. Det skulle bara leda till att hotet fortfarande hängde över mig – för att sättas i verket när ”vapenvilan” utlöper. Nej, den personens hot skulle jag vilja eliminera här och nu; jag skulle göra allt jag vad jag kan för att här och nu rädda mitt liv, även om det i sista hand skulle kräva min dödsfiendes liv. För livet är oss kärt, även Israels liv, den stat som islamonazisterna i Gaza till varje pris har föresatt sig att ”döda”. Och alla judar med den, märk väl. – Hamas håller emellertid absolut inte livet kärt. För deras del gäller att ”Vi älskar döden mer än ni älskar livet”. Då så: Suum quique!

Fast ändå återstår följande fråga att besvara: Vad ska byggas på ruinerna av Gaza, när Israel väl slutgiltigt och oåterkalleligen har segrat? Romaren Claudianus säger: ”En seger är verklig först när fienden inför sig själv har bekänt sig besegrad”.

Eftersom islamisterna alltid kommer att anse att alla som inte underkastar sig sharia är fiender, och således aldrig någonsin kommer att erkänna sig besegrade, vare sig i Gaza eller någon annanstans, tycks den tråkiga slutsatsen bli att oavsett om Hamas besegras så kommer kriget mot ”dar al-Harb” att fortgå så länge det finns islamister – och så länge vi andra inte underkastar oss. Om inte i Gaza och mot Israel – fast islamisterna kommer aldrig att uppge sin strävan att utplåna Israel, så på andra fronter. Dessa fronter finns redan och det har redan funnits många sådana andra fronter, såväl i Syrien, Afghanistan, Irak, Nigeria och – mot bakgrund av de senaste terrorhoten där – Norge.

Budskapet till islamisterna blir då: Vi kommer aldrig att underkasta oss!

Vi får nog därför tyvärr inställa oss på att behöva bedriva ett om inte totalt, så dock mycket långvarigt försvarskrig mot islamismen. Man minns ju dock med glädje våra förfäders lysande föredömen, när islamisterna redan år 732 e.Kr. slogs tillbaka i Poitiers (Tours) av Karl Martell i försvarskriget mot saracenerna (bild t.v.) och även i Wien år 1683 i ett försvarskrig mot det Osmanska riket lett av bland andra Jan Sobieski (bild t.h.). Men trots islamisternas nederlag där och då, och även nu i Gaza, har de fortfarande inte ”bekänt sig besegrade”.

Just här och nu rör emellertid kampen primärt försvaret av Israel – Fast så länge Carl Bildt och de andra kufarna har någonting att säga till om lär även det relativt lätt avslutade kriget i Gaza tyvärr komma att fortgå länge än, om än kanske avbrutet med en och annan vapenvila, förlåt ”hudna”, då och då. Med fortsatt lidande för civilbefolkningen såväl i Gaza som i Israel.

Det bör därför rimligen vara bättre att låta Israel slutgiltigt besegra Hamas nu än att genom ”vapenvila” återigen låta dem bygga upp sin kapacitet för att på nytt kunna tillfoga såväl civilbefolkningen i Gaza som Israels civilbefolkning ytterligare lidanden i framtiden.

Men det tycker alltså inte Carl Bildt och de övriga kufarna. De tycker uppenbarligen att, civilbefolkningen, jo den ska lida, såväl nu som i all överskådlig framtid …

Jag håller inte med, milt uttryckt!

Till yttermera visso kan man då läsa här: En Hamas-kuf uttalar att Hamas’ syfte är att ”’totally exterminate’ every last Jew in Israel”.

– Några av mina tidigare bloggningar om ”vapenvila” mm. finns här, här och här.

Miljöpartisten Jerker Nordlund vill utplåna Israel

Nordlund
Källa: Borås Tidning

Det är inte bara Miljöpartisten Mehmet Kaplans uttalanden som inger avsmak. Nu har en partikamrat i Herrljunga vid namn Jerker Nordlund på sin Facebooksida, enligt vad Borås Tidning rapporterar, uttalat att

Israel är att betrakta som en sinnessjukdom. Han vill också se ett globalt krig mot staten Israel. Han vill också se en ”skyndsam” nedmontering av staten Israel.

– Jag vill att statsbildningen upphör, eftersom den är byggd på delvis stulen mark på religiös grund, säger Jerker Nordlund till Borås tidning (BT).

Det där med att Israel är att betrakta som en sinnessjukdom ligger nära det som den ökände antisemiten Ahmed Rami uttalat, nämligen att ”judendomen är en psykisk sjukdom”.

Nordlund vill starta ett globalt krig mot Israel också. Det räcker alltså inte med det utplåningskrig mot Israel som Hamas för närvarande bedriver. För övrigt är anfallskrig förbjudna enligt folkrätten.

Sedan är det så att Israel i flera krig dessförinnan framgångsrikt har fått kämpa för den judiska statens överlevnad, en stat som tillerkänts judarna av FN. Om man hävdar att den judiska staten stulits, när den i själva verket, i likhet med de flesta stater och statsgränser uppkommit som en följd av krig, är det lika legitimt att hävda att Finland och Norge stulits från Sverige, att Skåne och Halland stulits från Danmark, att det nuvarande polska Schlesien stulits från Tyskland osv. Men ingen vill väl starta globalt krig av dessa orsaker i syfte att utplåna Finland, Norge, Sverige och Polen?

Det finns många andra exempel på hur territorium vunnits i krig, varav de flesta sådana vinster har accepterats av världssamfundet. Det är bara Israel som ska utplånas, Israel som vunnit hela sitt territorium i ett framgångsrikt utkämpat försvarskrig. Hade man förlorat hade Israel inte existerat idag.

Om motivet för utplånande ska vara att staten är byggd på religiös grund, vilket f.ö. Israel knappast är, måste vi i konsekvensens namn även utplåna Vatikanstaten, den Islamiska Republiken Iran och den Islamiska Republiken Afghanistan för att ta några uppenbara exempel.

Att kräva ett agerande av Israel, dvs. att upphöra att existera, som inte förväntas eller krävs av andra demokratiska länder, till exempel Sverige, Norge och Finland, är att likställa med antisemitism. Läs här. Nordlunds uttalande är alltså antisemitiskt.

Uppdatering 2014-08-13: Ytterligare en av allt att döma antisemitisk Miljöpartist får gå, precis som Nordlund fick gå. Metro rapporterar.

Länkar: P4 Sjuhärad, Världen Idag.

Är Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg djävulens advokat!?

Man funderar. Hennes debattartikel i Dagens Nyheter idag saknar i alla fall vad jag kan bedöma nästan helt och hållet sans och vett, balans och sanning.

Redan i denna bloggning den 22 juli i år fann jag anledning ifrågasätta vad Ramberg höll på med, detta i anledning av hennes egen bloggning. Sammanfattningsvis skrev jag följande: ”Ramberg kanske är dåligt påläst. Eller också naiv. Eller också – antisemit!?”

När jag nu läser hennes inlägg i dagens DN, där hon som man kan se framhärdar i sin ensidiga kritik av den judiska staten Israel, tror jag inte epitetet ”naiv” längre är giltigt. Återstår då att se om Ramberg kanske kan betecknas med något eller några av de andra två epiteten.

Jag brukar om en del artiklar av detta slag skriva, att nästan varje ord är fel, falskt eller förvrängt. Rambergs kria i DN är en artikel ”av detta slag”.

Ett exempel:

I tider som dessa förtjänar det erinras om att en viktig utgångspunkt för tillskapandet av staten Israel var innehållet i det brev som den brittiske utrikesministern, Balfour, den 2 november 1917 skrev till Lord Rothschild, då en av ledarna för den sionistiska rörelsen. Deklarationen var av avgörande politisk betydelse för bildandet av staten Israel. En del av den uppgörelse som deklarationen gav tydligt uttryck för var att de icke-judar som bebodde Palestina inte skulle utsättas för diskriminering. Betraktar man den israeliska politiken mot palestinierna är det svårt att se att den garantin blivit infriad. Verkligheten har dessvärre blivit mycket annor­lunda.

Man frågar sig då för det första vad Ramberg menar med ”Palestina”. Det kan i vart fall konstateras att de icke-judar som bebor den nuvarande judiska staten Israels territorium knappast kan anses vara diskriminerade. Tvärtom.

De ”icke-judar” som bebor den övriga delen av det som år 1917 ansågs utgöra ”Palestina” har dels fått en egen stat i nuvarande Jordanien, men även, genom FN:s delningsplan år 1947, som jag ska återkomma till, av FN erbjudits ytterligare en egen stat vid sidan av Israel, något som de då emfatiskt tackade nej till. I stället inledde de – eller i vart fall de omkringliggande arabstaterna – ett anfalls- och utplåningskrig mot den då, år 1947, ännu inte ens utropade staten Israel. I stället för att skapa ytterligare en egen stat vid sidan av Israel i enlighet med FN:s delningsplan, bestämde man sig för att försöka utplåna Israel, något som de naturligtvis har misslyckats med ännu i denna dag.

Historien kring detta kan du läsa här.

Frågan är hur många stater som ”palestinierna” ska ha innan de blir nöjda. Jordanien var inte nog, en stat till vid sidan av Israel som enligt FN:s delningsplan skulle ge dem ytterligare en stat vid sidan av Jordanien, ville de överhuvudtaget inte alls ha. Allt tyder då på att vad de verkligen vill ha, det är just den judiska staten Israel …

Ramberg skriver också att ”Israels agerande inte är förenligt med internationell rätt” och att ”upprepade och allvarliga brott mot mänskliga rättigheter förekommer dagligen”. Men hon ger inte ett enda exempel på vad hon avser!

Fortsättningsvis skriver hon visserligen att ”Hamas raketbeskjutning förtjänar … stark kritik”.

Men läs sedan detta:

Jag kan givetvis inte ha någon uppfattning om var Hamas gömmer sig eller var de gömmer sina vapen. Men jag har den mycket bestämda uppfattningen att oavsett om de israeliska påståendena är riktiga motiverar detta inte bombningar av civila i tätt befolkade bostadsområden. Det berättigar inte heller ockupationsmakten att förstöra civila bostäder eller den redan så skadade infrastrukturen. Inte heller att skövla tusenåriga olivlundar. Vill man jaga Hamasledare får man använda andra metoder. Vad som nu sker kränker mänskliga rättigheter och utgör ett oproportionerligt användande av våld. Detta är aldrig godtagbart.

Några frågor då:

1. Varför kan Anne Ramberg ”givetvis” inte ha någon uppfattning om var Hamas och deras vapen gömmer sig? Bevisen för att de gömmer sig bland civila, i moskéer, under sjukhus och i skolor är legio.
2. Oavsett detta tycker advokat Ramberg att detta inte motiverar ”bombningar” där. Ramberg tycks mena att så fort en enda civil människa dödas, så är detta omotiverat. Denna hennes uppfattning strider mot vad som i folkrätten anses som proportionalitet i krigföring. Hon har så fel som någon kan ha!
3. Hon talar om ”ockupationsmakten”, med tydlig referens till Israel i Gaza. Men Israel ockuperar inte Gaza; Israel bedriver ett enligt folkrätten legitimt försvarskrig där.
4. Ramberg menar att om man vill ”jaga Hamasledare får man använda andra metoder”. Men hon ger inte något enda förslag på vilka ”andra metoder” som i så fall borde användas! Jag är säker på att Israels försvarsmakt gärna skulle använda andra metoder än dem som, på grund av Hamasledarnas eget agerande, gör att Gazas civilbefolkning måste riskera livet.

Ja kära nån, vad håller hon på med …

Slutligen kan man notera, att hon påstår ”att staten Israel tillkom genom ett beslut i FN” och att världssamfundet därför har ett ”särskilt ansvar för att garantera inte bara staten Israel skydd utan också det palestinska folket”.

Men så var det ju inte alls, som jag antydde ovan. Staten Israel utropades av judarna själva den 15 maj 1948, detta ganska långt efter det att FN:s delningsplan från år 1947 förkastats av de omkringliggande arabstaterna. Att som Ramberg gör påstå att ”världssamfundet” på grund av en delningsplan – inget beslut – som antisionisterna vägrade acceptera, har ”ett särskilt ansvar”, är djupt ohederligt.

Ansvaret för situationen i ”Palestina” har hela tiden fallit på de antisemiter, antisionister och judehatare, som hela tiden har angripit Israel, med krigföring, lagföring och ”pennföring”, i syfte att utplåna just denna stat Israel.

Rambergs debattinlägg kan jag för min del inte tolka som annat än ett led i denna lagföring.

Hon har gjort en iakttagelse, skriver hon, nämligen den ”att kritiska synpunkter på den israeliska regeringens agerande medför att kritikern blir uthängd som antisemit. Och det vill ingen. Detta retoriska skamgrepp är oacceptabelt”

Kritik mot den israeliska regeringen kan naturligtvis vara berättigad, precis som kritik mot Sveriges regering. Men när man som Ramberg här inte i något avseende tillerkänner den judiska staten någon som helst rätt att försvara sig som man gör, utan så gott som helt och hållet tar ställning för den anfallande sidan, den som inte ens tillerkänner Israel rätten att existera, då börjar åtminstone jag tro, att jo, Rambergs inlägg är antisemitiskt.

Kanske förstår hon det inte själv. En advokat, som ju Ramberg ännu är, har att föra sin huvudmans talan, och då framföra enbart de argument som talar för huvudmannens sak. Precis så ensidigt, som en advokat visserligen bör göra, agerar hon förvisso även i denna artikel.

Men frågan är då vem som är hennes huvudman. Att hon skulle vara ”Djävulens advokat” är kanske långsökt, men vem vet. Att den islamonazistiska terrororganisationen Hamas, som är ansvarig för raketregnet mot Israel och vars enda syfte är att genom anfallskrig utplåna den judiska staten Israel, applåderar hennes inlägg, det är nog ställt utom allt tvivel i vart fall …

– Jag skulle då, för att travestera vad Groucho Marx en gång uttalade, inte vilja vara medlem i en förening som har Anne Ramberg som generalsekreterare. Men de personer som vill kalla sig advokater och vara offentlig försvarare i domstol måste enligt svensk lag vara medlem i denna förening som kallar sig Advokatsamfundet, vare sig de vill eller ej. Många av dem är dessutom judar …

Tillägg samma dag: Jag ser att Ramberg får berättigat mothugg från Martin Blecher i just DN.

Uppdatering 2014-08-02 Ramberg försöker, föga framgångsrikt, försvara sig mot sina kritiker i DN igår. Hon framstår därmed alltmer som en veritabel ”Djävulens advokat”.

Uppdatering 2014-09-11 Advokaten Allan Stutzinsky (foto t.v.) har i tidningen Advokaten framfört stark, saklig och berättigad kritik mot Anne Rambergs uttalanden. Denna kritik uppfattar dock Ramberg som ”förtal” och betackar sig för ”kränkande påhopp”. Nåja, jag tror att även judarna och Israel betackar sig för de kränkande påhopp och det förtal som Ramberg gjort sig skyldig till i förhållande till dem, något som jag ovan refererat och länkat till.

Hon skriver även följande: Den ”palestinska befolkningen i Gaza och på Västbanken har ingen del i den avskyvärda förföljelsen av judar i Europa under andra världskriget”. Jaså. ”Palestiniernas” ledare under andra världskriget hette Hajj Amin al-Husseini och han var dels ”stormufti”, dels en mycket stark anhängare av just denna avskyvärda förföljelse. Bland annat uttalade han följande: ”I bekämpandet av judendomen står islam nationalsocialismen mycket nära”. Yassir Arafat kallade honom ”vår hjälte”.

Ramberg uppmanar Stutzinsky att läsa historia, och visst, sådan läsning är alltid nyttig. Men den som mest brister i historiekunskaper är nog inte Stutzinsky, utan Ramberg själv.

Hon uppmanas härmed att inte minst i eget utbildningssyfte till exempel läsa den alldeles nyutkomna och så långt jag ännu hunnit läsa den, utmärkta boken av Niclas Sennerteg, med titeln Hakkorset och halvmånen : Nazister i Mellanöstern (Stockholm, 2014), för att få lite bättre perspektiv på tillvaron. I synnerhet på den judiska tillvaron i Mellanöstern under SS-Gruppenführer Stormuftins egid. Enligt honom skulle judarna nämligen utrotas, inte bara där utan överallt: ”Döda judarna var ni än träffar på dem”, var hans budskap (Sennerteg, s. 79).

Detta budskap är det alltför många som ännu i denna dag skriver under på, tyvärr …

Inlägget uppdaterat 2014-09-12