I kväll kl 22 den 20 december 2011 visar SVT1 denna film: Tears of Gaza. Du kan redan nu se den härnedan:

Filmen tar sikte på att framförallt ur barnperspektiv belysa Israels försvarskrig i Gaza kring årsskiftet 2008-2009, dvs. ett försvarskrig som utlöstes sedan Hamas, som är den folkvalda regimen i Gaza och vars enda syfte är att genom anfallskrig utplåna Israel, avsänt tusentals raketer mot Israel. Israel hade redan år 2005 utrymt Gaza i syfte att skapa förutsättningar för fred. Detta respekterades naturligtvis inte av Hamas, som fortsatte sitt utplåningskrig mot Israel.

Inget av detta framgår i filmen. I stället får vi se hemska bilder på döda barn och vuxna. En pojke säger vid två tillfällen att det är ”judarnas” fel. Många fäder till alla barnen har dödats, visst. Men vad för yrke som fäderna hade, eller vilket parti de sympatiserade med – eller kanske till och med arbetade för – det får vi inte reda på. Sannolikheten är inte försumbar att det var Hamas – som vill utplåna Israel.

Slutklämmen i filmen lyder att ”De dödar våra barn och stal vårt land”.

Men om ”judarna” stal ”vårt land” – varför har då Israel lämnat Gaza? Om det var en stöld så har stöldgodset återlämnats. Israel erövrade Gaza inte genom stöld utan i ett försvarskrig. Men när Israel lämnar fortsätter ändå angrepps- och utplåningskriget mot den judiska staten Israel.

Sannolikt anser man alltså att själva Israel är ”en stöld”. Judarna har dock framgångsrikt försvarat sitt land vid flera tillfällen precis som 2008-2009. Att civilpersoner dör i detta såsom andra krig är givetvis tråkigt, men så har det alltid varit.

Gazas barn borde växa upp till att inse att arabernas angreppskrig mot Israel är förlorat och har varit det i mer än sextio år. Om de inser det kommer de i stället för att försöka utplåna Israel att samarbeta med den judiska staten och därmed bygga fred och välstånd.

Om inte kommer de att fortsätta att dö, tyvärr. Men det är deras val och skuld, inte Israels – eller judarnas.

Lars Adaktusson kommenterar filmen så här i Metro:

Filmen är ett hopklipp av sekvenser från kriget 2008-2009 mellan Israel och Hamas – döda, lemlästade och föräldralösa palestinska barn exploateras på ett sätt som kanske aldrig skett tidigare. Resultatet blir en brutal studie i mänskligt lidande, ett propagandanummer utan minsta ansats till helhet där Hamas regisserar och där den terrorstämplade gruppens eget ansvar för självmordsdåd och attacker mot civila förbigås med tystnad.

Att producera film enbart i syfte att sprida hat för med sig stort ansvar; det gör det också att visa sådan film. Skulle SVT ha sänt filmen om huvudpersonerna inte hade varit de förtvivlade barnen i Gaza – utan de i södra Israel?

Den franske filosofen Bernard Henri-Lévy har sagt att ”Denna film är inte en dokumentär utan ett propagandaverk. Det är en film som sataniserar Israel och inte främjar fred, men krig”.

Jag noterar även att en konsult – enligt eftertexten – är Erik Fosse, dvs. en av de två norska läkare som tyckte det var viktigt att under Israels försvarskrig i Gaza stödja angriparna.

Så varför visar då SVT en antiisraelisk propagandafilm som enligt initierade bedömare ”främjar krig” och vars syfte är att ”sprida hat”?

Att SVT gör det tyder på att SVT självt har detta syfte. Men att en TV-kanal som enligt sin egen propaganda påstår, att man är ”fri från politiska … krafter” vill främja krig – och i slutändan Israels utplåning, det kan väl knappast tolereras av någon, inklusive ägaren, som är svenska staten och i slutändan alla vi skattebetalare (och licensbetalare).

För så värst fritt från politisk (spräng)kraft är det väl inte att vilja utplåna Israel …

Länkar: SVT, Anna Ekström i UNT, Bengt-Ove Andersson från Samfundet Sverige-Israel, Bawar Ismail.

52 svar på ”Gazas tårar i SVT1: Är de självförvållade?”

Kommentarer är stängda.