Idag samlas företrädare för flera stormakter i Genève för att samtala med Iran om den iranska regimens kärnkraftprogram. Bland annat finns där representanter för USA, ett land som den iranska regimen ännu kallar ”Den store Satan”. Israel kallas förresten för ”den lille Satan”.

Eftersom Iran styrs av islamister gäller för dem att islam måste erövra världen, i första hand genom de otrognas frivilliga underkastelse men i sista hand genom anfallskrig.

Hur erövrar man länder som har kärnvapen genom anfallskrig? Jo, genom att själv ha sådana vapen.

När det gäller den lille Satan, Israel, uppvisar landet dessutom fräckheten att existera på ett en gång muslimskt territorium, som alltså återerövrats från muslimerna av de otrogna, i direkt motsättning till islamismens bud. Det är ju islam som ska erövra, inte de otrogna. Inte undra på att islamisterna är särskilt upprörda över denna fräckhet. Landet bebos dessutom till stor del av ett folk, judarna, som enligt islamismen är dömda att leva i underkastelse under islam, som s.k. dhimmis, och som alltså inte får regera över muslimskt territorium. Denna fräckhet gör islamisterna givetvis ännu mera upprörda.

Och dessutom har Israel kärnvapen. Inte undra på att islamisterna vid det här laget blivit så upprörda att de nästan exploderar! (Det gör förresten en del islamister, nämligen s.k. självmordsbombare.)

Mot denna bakgrund finns det skälig anledning tro att islamisterna anser sin för närvarande främsta uppgift vara den att utplåna Israel.

Jag upprepar frågan: Hur erövrar man länder som har kärnvapen genom anfallskrig? Jo, genom att själv ha sådana vapen.

Alltså krävs det kärnvapen för att utplåna Israel. Alltså måste regimen i Iran ha sådana vapen för att lyckas med det.

Stormakterna samlas nu i Genève för att vänligen be regimen i Iran att inte skaffa kärnvapen. Detta kommer den iranska regimen med till visshet gränsande sannolikhet att inte alls bry sig om. Stormakternas samtalsvilja ses bara som ett tecken på svaghet, som den iranska regimen inte kommer att vara sen att utnyttja.

Den iranska regimen vill förvisso också träffa stormakterna i Genève. Men som jag skrivit i en tidigare bloggning är det antagligen endast för att vinna tid att ostörda fortsätta med sitt kärnvapenprogram. Stormakternas strävanden att genom samtal förmå den iranska regimen att ändra sig kommer därför inte att lyckas.

Andra vägar krävs för att förhindra islamistiska angrepp på Israel och andra icke-muslimska stater. Ett sätt är att göra som man gjorde i Irak, nämligen att invadera Iran, avsätta dess regim och införa demokrati. Ett mindre ingripande sätt är, att precisionsbomba de anläggningar, där Iran anrikar uran, dvs. i Natanz och i trakten av Qom.

Då säger defaitisterna att anläggningarna ligger insprängda i bergrum och därför är svåra att komma åt, och att en sådan ”preemptive strike” bara skulle uppskjuta, men inte förhindra Irans kärnvapenprogram. I en brännpunktsartikel på SvD på nätet i dag återger en säkerhetspolitisk analytiker ett uttalande av USA:s försvarsminister Robert Gates, med innebörd att

ett preventivt anfall mot Iran bara skulle försena ett Iranskt kärnvapen ett till tre år. Andra experter tror att förseningen av ett luftanfall bara är ett eller två år.

Analytikern, vid namn Johan Bernäs, uppmanar bland annat därför USA att, som artikelrubriken lyder, anlägga ”en mjukare ton mot Iran” och inte hota med att slå ut dess urananriknings-förmåga.

Jag delar inte hans uppfattning och inte Robert Gates uppfattning heller.

År 1981 kunde Israel i en lyckad ”preemptive strike” slå ut kärnreaktorn i Osirak i Irak. Robert Gates verkar anse att endast ett sådant ingripande i Iran inte räcker, och tycks i stället förespråka sanktioner mot Iran.

Men sanktioner har aldrig fått någon diktatur att böja sig, inte på Kuba, inte i Nordkorea, inte i Irak.

I stället får man väl ingripa flera gånger mot Irans kärnvapenförmåga, så många gånger som det behövs, ända till dess Iran tröttnar, eller till dess det iranska folket tröttnar och gör Iran till ett demokratiskt och fritt land som inte hotar sin omgivning med angrepps- och erövringskrig. Om det kräver ingripande en gång, två gånger eller hur många gånger som helst är knappast relevant.

Vad som är relevant är att försvara demokrati och frihet och Israels existens. Inte en gång utan alltid.

Länkar: DN, Dagen, SvD, JPost, Al Hamatzav, Nyhetskanalen, Ekot, SvD.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

10 svar på ”Ett svaghetstecken att samtala med den iranska regimen”
  1. USA behöver intervenera? Vilket de gjort överallt med gott resultat utom i Vietnam?
    Jag vet inte vilken värld du lever i men uppenbarligen inte i samma värld som jag.
    USA är en skurkstat som stödjer dikatorer och brott mot mänskliga rättigheter så länge det gynnar deras storbolag. USA lärde terror grupperna i El Salvador hur man slår in huvudet på spädbarn, ta dem i fötterna och dunka deras huvuden mot något hårt. USA stödde folkmordet i Östtimor, de sålde vapen och gav taktiska råd till Suhartos regim under pågående konflikt. I Nicaragua och Panama hjälpte de terror grupper mot de dåvarande regeringarna. När Alliende vann valet i Haiti stödde USA kuppmakarna, visst återinsatte USA senare Alliende men inte förrens han gått med på att föra en ekonomisk politik som USA vill att han skulle föra, dvs låt folket leva i armod och misär medan USA:s bolag kan göra stora vinster på deras bekostnad.
    När Irak invaderade Kuwait och de märkte att omvärlden reagerade skickade de två fredsförslag till USA som genast förkastades trots att de i fredsförslagen lovade omedelbart tillbakadragande av sina trupper.

    Innan du hyllar USA som den stora försvararen av frihet och demokrati, läs på vad de faktiskt gjort. Infon finns till och med att hitta på webben

  2. Jag förstår inte riktigt din poäng, schackspelare. Jämförelsen Sverige-Iran inspirerades iaf. komiskt nog av Hans Blix’s motsvarande jämförelse i Ekot i går morse. Lyssna via Ekot-länken ovan. Men vad Hans Blix säger är kanske inte mycket att inspireras av, det skrev jag förresten om redan i maj.

  3. Varför måste de ha anläggningar för att anrika uran frågar du och verkar inte ha kunskap om icke-spridningsavtalet som tillåter anrikning för civila ändamål, vilket både Brasilien och Japan gör. Och sedan jämför du Sverige med Iran haha, du är allt komisk.

  4. Menade att det inte finns några bevis på att de har några kärnvapen och det är därför de är ”innocent until proven guilty”; speciellt när det på G20-mötet talades så friskt om hur Iran försöker utveckla kärnvapen i hemlighet vilket inget tyder på ännu.

    Det där om anrikningen tror jag kan ha att göra med att de vill vara självständiga; har man råmaterialet i sitt eget land så varför kan man inte anrika det? Ett ständigt hot om sanktioner lär väl inte heller motivera dem till att stänga ner sina egna anläggningar.

    Läste precis: ”Our nuclear scientists are ready to negotiate with countries willing to sell us enriched uranium,” Mr. Ahmadinejad told reporters in Tehran.

    Kanske stänger Iran sina anläggningar efter det här mötet, vem vet. O.o

  5. Visst har Iran rätt att existera – men den nuvarande islamonazistiska iranska regimens existensberättigande måste nog starkt ifrågasättas. Och visst kan väl Iran ha kärnkraftverk, men varför måste de ha anläggningar för att anrika uran? Det har inte Sverige trots att Sverige har många fler kärnkraftverk än vad Iran påstår sig vilja ha. Sverige köper sitt anrikade uran.

    Det där med att sälja vapen och stödja den ene och den andre har att göra med doktrinen ”min fiendes fiende är min vän”. Detta ändras över tid. Tyvärr har det lett till att dem som USA stödde i bekämpningen av fd. Sovjetunionen, nämligen talibanerna, numera har blivit USA:s fiende. Å andra sidan kommer kanske den fd. fienden, numera kallad Ryssland, att också anse det vara i dess intresse att bekämpa talibanerna, islamisterna och – den iranska regimen. Tempora mutantur, et nos mutamur in illis (”Tiderna förändras och vi med dem” – samt även våra fiender).

    Apropå ”innocent until proven guilty” så är det väl alldeles klart att den iranska regimen vill utplåna Israel. Det finns det bevis för, inte minst i denna blogg. – Vad är det för lögner som du avser?

  6. Jag håller med dig så klart om att Israel har rätt att existerar men har inte Iran samma rätt att existera också? Har de ingen rätt till kärnkraft; det är trots allt kärnkraft vi pratar om och inte kärnvapen.

    Du säger att USA måste intervenera men om sanningen ska fram så är vi där vi är idag på grund av deras politik med att intervenera hos stater som inte håller med dem. De sålde vapen till både Iran och Irak i deras krig, det var dem som tränade Osama bin laden för att dra ut Sovjet ur Afghanistan och nu är de fienden. Det man ser USA och sina allierade göra nu är att försöka få till en ”causus belli”.

    Det är som Ron Paul sa väldigt svårt att försvara de som regerar i Iran men ska man gå in i länder som Irak, Afghanistan och möjligtvis Iran för att sprida demokrati ska man väl göra det på demokratiska grunder och inte genom lögn och propaganda. En äkta libertarian ser ”innocent until proven guilty” som en av hörnstenarna i att vara en libertarian.

    Implicerade aldrig att du hade fel; du bara avfärdade det som fel utan att förklara varför det var fel; ville helt enkelt bara veta vad du tyckte var fel med det (rätt och fel är ju trots allt subjektivt).

  7. Well, you know – Ron fattar ju ganska bra att sanktioner mot Iran inte lär hjälpa- precis vad jag skrev själv förresten.

    Men när han sedan tror att befrielsen av Irak och kampen i Afghanistan inte är ”to the benefit of the american people”, ja då har han fel. Från Irak sändes missiler mot den demokratiska staten Israel. Detta har upphört. Från Afghanistan utgick 9/11-attacken. Och från Iran kommer attacken mot Israel att utgå om ingen sätter stopp för det. Samtal i Genève lär inte stoppa det.

    Så vad Ron Paul står för är val bara amerikansk ”icke-interventionistisk utrikespolitik”.

    Men USA behöver intervenera, som USA gjorde i första världskriget, i andra världskriget, i Vietnam, i fd. Jugoslavien, överallt utom i Vietnam med gott resultat: Seger över de totalitära rörelserna. (Första världskriget kan väl diskuteras, men ändå.) Europa har tyvärr alltid visat sig för svagt, splittrat eller rentav fientligt mot demokrati och frihet (nazism och kommunism tex.).

    Det verkar ju som om ett uteblivet eller som i Vietnam endast halvhjärtat amerikanskt engagemang, endast leder till de totalitära rörelsernas seger.

    Och det är väl inget som någon libertarian önskar?

    Alltså har Ron Paul fel.

    – Men olo, vilka av mina vyer ”på saker och ting” är det som du vill diskutera? Som du skriver: ”Ganska meningslöst att bara skriva att han har fel men sedan inte gå in mer på det”.

    Tacksam alltså om du vill ”gå in mer på det” och inte bara implicera att jag har fel.

  8. Lust att utveckla vad han har så fel i? Ganska meningslöst att bara skriva att han har fel men sedan inte gå in mer på det…

Kommentarer är stängda.