Lennart Eriksson

Denna blogg drivs av Lennart Eriksson, som också har skrivit nästan alla hittills över 1400 inlägg. Läs mer under rubriken "Om Sapere Aude!" ovan - och observera även följande:

Nemo me impune lacessit

Sagt om Sapere Aude!

"Sapere Aude är en av Sveriges bästa bloggar!" - Läst på Facebook 2014-01-26

"Modigt. Provocerande. Intressant." - E-post 2014-08-27

"Lennart Eriksson … hjälten på Migrationsverket" - E-post 2015-08-15

Arkiv

Kategorier

Kalender

oktober 2020
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

EU måste öka pressen på Palestina

I serien ”Tidningsrubriker vi aldrig läst” – och sannolikt heller aldrig kommer att få läsa, har nu turen kommit till den ovan återgivna. Två tidigare exempel finner du här och här.

För det kan ju aldrig bli tal om att öka pressen på PLO, Fatah, Hamas eller ”Palestina”, o nej då. Det är alltid Israel som gör fel och bör angripas, med krigföring, lagföring eller pennföring.

I ett Brännpunkts-inlägg i dagens Svenska Dagbladet är det de två senare taktikerna som verkar i förening. Och visst, krigföringstaktiken har ju misslyckats. Dags att pröva något annat.

Elisabeth Lundgren, generalsekreterare för Kristna Fredsrörelsen, samt Johannes Mosskin och Olle Svahn från organisationen Settlerwatch skriver under den mera förutsägbara rubriken ”EU måste öka pressen på Israel” just detta. Den poäng de vill göra är, att Israel sedan år 1967, då Västbanken, Gaza och östra Jerusalem ”ockuperades” ”kontinuerligt brutit mot den internationella humanitära rätten genom att låta civila israeler, så kallade bosättare, flytta in på ockuperat område”. För enligt den IV. Genèvekonventionen – vilken för övrigt fyller 60 år idag – Grattis!, är det förbjudet att förflytta sin egen civilbefolkning in på ockuperat område.

Detta diskuterade jag bara för några dagar sedan, nämligen här.

Ett annat förbud, som man dock inte diskuterar, är förbudet i samma konvention för ockupationsmakten att tvångsförflytta civilbefolkning bort från ockuperat område (IV. Genèvekonventionen, Artikel 49, 1 st.).

Frågan uppstår då: Hur många judar tvingades av ockupationsmakten Jordanien att lämna ”Västbanken” och östra Jerusalem under Jordaniens illegala ockupation år 1948-1967?

Ett svar kan man finna här. Där sägs att de sista 6 000 kvarvarande judarna i östra Jerusalem fördrevs därifrån år 1948. Enligt en annan uppgift har de flesta judarna redan år 1929 tvingats bort från östra Jerusalem, i den mån de inte mördades, och en av instiftarna var den dåvarande stormuftin av Jerusalem, Hajj Amin al-Husseini, en senare nära allierad med Adolf Hitler.

Och hur är det med den illegala ockupationen och, ”kolonisationen” som Brännpunkts-skribenterna kallar det? Eugene W. Rostows uppfattning återges här och här.

En slutsats som Rostow kommer fram till är, att det inte är fråga om någon ockupation, och att Mandatet Palestina inte har upphört. Mandatärmakten Storbritannien har visserligen övergivit territoriet och på Västbanken har ingen annan tillträtt. Inte heller gör någon annan existerande stat anspråk på området. Alltså gäller formellt fortfarande de bestämmelser angående bosättningar som tillämpades när Storbritannien fortfarande styrde, nämligen följande:

The British Mandate recognized the right of the Jewish people to ”close settlement” in the whole of the Mandated territory. It was provided that local conditions might require Great Britain to ”postpone” or ”withhold” Jewish settlement in what is now Jordan. This was done in 1922. But the Jewish right of settlement in Palestine west of the Jordan river, that is, in Israel, the West Bank, Jerusalem, and the Gaza Strip, was made unassailable. That right has never been terminated and cannot be terminated except by a recognized peace between Israel and its neighbors. And perhaps not even then, in view of Article 80 of the U.N. Charter, ”the Palestine article,” which provides that ”nothing in the Charter shall be construed … to alter in any manner the rights whatsoever of any states or any peoples or the terms of existing international instruments….”

Judarna har alltså rätt att bosätta sig varsomhelst i Västbanken, på Gaza och i östra Jerusalem. Vad EU borde göra är därför att öka pressen på ”Palestina” att låta dem göra det, inte ytterligare öka pressen på judarna att försvinna därifrån ytterligare en gång.

Alternativt kunde man också tänka sig att ”Palestina” skulle sluta fred med Israel och en gång för alla avgöra frågan. Men majoriteten i ”Palestina” vill sannolikt inte vill ha fred med Israel, de önskar uppnå en fred utan Israel. Ytterligare en anledning att sätta press på ”Palestina” alltså, att förändra sitt sinnelag, från krig till fred, från strävan att utplåna israel till att leva i ömsesidig frihet som goda grannar.

Men att det kommer att ske är nog för mycket begärt. Eller vad säger EU?

Länkar: Denna blogg om frågan när palestinierna ska inse att de förlorat; Svensk Israel-Information återger en text varav framgår, att det är araber som står för den avgjort största delen av illegal byggnation i Jerusalem, och att andelen araber i Jerusalem har ökat från 27 % år 1967 till nuvarande 32 %.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Leave a Reply

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.