Det är Newsmills titel på mitt inlägg där, som du numera även kan läsa härnedan – i något redigerad version:
”Position 551 var den enda obemannade positionen inom första kompaniets område. Där vajade bara en ensam FN-flagga för att markera närvaro. Bortom den fanns saltträsken, Suezkanalen och resten av Egypten. Allt var öde och tomt. Men på marken låg skärvor, lerskärvor, krukskärvor. Rester av mänskligt liv. När jag kom dit hösten 1976 förvånades jag över att en så ödslig och ogästvänlig plats en gång tydligen hade varit platsen för en civilisation.
Position 550 låg uppe vid Medelhavet. Om man gick upp på kullen kunde man spana västerut över saltträsket. Där borta under horisonten låg staden Port Said. Jag såg den i hettan in en hägring över saltträsket svävande över marken. Många vita hus, en del med kupoltak.
Position 550 hade varit en del av den så kallade Bar Lev-linjen, ett israeliskt försvarsverk utmed Suezkanalen bestående av ett flertal fasta skansar som Ariel Sharon till största delen lät utrymma, för att i likhet med general Patton satsa på rörlig krigföring. Men 550 var bemannad under Yom Kippur-kriget och kallades av israelerna för Budapest. Den blev helt inringad av egyptiska styrkor men lyckades hålla ut till dess den undsattes och den intogs aldrig.
Spåren av kriget fanns kvar. Ärren i asfalten efter krevader. Granatskärvor. Ett tomt paket Lucky Strike – ”Den lyckliga attacken”. Lycklig för vem?
Nu var bara skärvorna kvar. Och där stod jag, en ung FN-soldat, och hade vid den tiden ingen aning. Men nu vet jag lite mer, både om Budapest och om varför bataljonsstabsplatsen hette Baluza – i soldatmun naturligtvis kallad Ball-lösa.
Skärvorna vid position 551 var nämligen rester av den fordom mäktiga staden Pelusium, arabiserat till Baluza. Hesekiel kallar orten Sin, Egyptens värn. Där gjordes motstånd mot angriparna från öster, t. ex. Kambyses II:s persiska armé som anföll och vann år 525 f. v. t., och mot araberna som segrade år 640.
Kambyses II var son till Cyrus som befriade judarna från den babyloniska fångenskapen.
År 1916 försvarade det brittiska imperiets soldater sig mot ett angrepp åt andra hållet från det osmanska rikets soldater, som stod under tyskt befäl. Imperiet segrade vid Romani, som ligger inte så långt öster om Pelusium. Därmed bröts det osmanska rikets försvar och britterna kunde inta Jerusalem, och det område som skulle bli det brittiska mandatet Palestina.
Arméerna har alltid tågat genom Sinai. Om Pelusium var Egyptens värn i forntiden så var befästningen Maozim Budapest ett av Israels värn år 1973.
Israel är en stat som varit i krig under hela sin existens. Fortfarande råder krigstillstånd i förhållande bl. a. till Syrien. Israel har alltid varit tvunget att försvara sig mot angripare som inte accepterar landets själva existens. Landets situation är unik. Ännu idag finns det stater såsom Iran, och organisationer såsom Hamas, Hizbollah, al-Fatah (ordet betyder seger, erövring) och PFLP vilka har som syfte att utplåna Israel. PLO:s stadga innehåller ännu samma målsättning.
Varför det är så finner jag inga logiska svar på. År 1948 bestämde FN att judarna skulle få skapa en stat väster om Jordan och araberna en annan. Judarna fixade jobbet men araberna har ännu inte lyckats. I stället har de under mer än sextio år ägnat sina krafter åt att försöka förgöra Israel.
I ord och gärningar har araberna under denna tid om och om igen bevisat, att deras huvudprojekt inte är att skapa den egna staten; projektet är att förstöra den judiska staten. Detta projekt pågår fortfarande.
Om man, i likhet med de araber som vill utplåna Israel, förflyttar sig bort från logikens område, finner man några möjliga svar på varför Israel enligt deras sätt att se, inte har rätten att existera. Jag skall här redovisa ett av dem, nämligen vad jag uppfattar som det islamistiska svaret.
Först är det viktigt att klargöra skiljelinjen mellan religionen islam och den politiska ideologi som kallas islamism. Jag ägnar mig inte åt religionskritik, utan åt att kommentera politiska ideologiers bärkraft och giltighet mot bakgrund av en liberal syn på samhället och individernas rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra. Denna liberala syn bygger faktiskt i grunden på vad den judiske rabbinen Hillel uttalade: ”Gör inte mot andra vad du inte vill att andra ska göra mot dig”. Eller: ”lev och låt leva”.
Islamismen menar att den islamiska lagen, sharia, skall utsträckas till att omfatta hela världen. Den, som inte underkastar sig sharia, skall dö. Islamismen menar dessutom, att ett territorium som en gång erövrats av islam, inte någonsin får uppges. Det är sannolikt här som man finner svaret på frågan varför araberna/islamisterna vill utplåna Israel. Området tillhörde en gång islam. Så icke mer.
Om kristendomen hade anammat motsvarande princip så vore korstågen rättfärdigade, nämligen utifrån idén att ett en gång kristet område aldrig får uppges. Hela nuvarande Mellanöstern, Turkiet och Nordafrika var en gång kristna områden. Så icke mer.
Såvitt jag vet vill ingen utplåna Turkiet för att där inrätta en kristen stat. Men islamisterna vill utplåna Israel för att där inrätta en muslimsk stat. Islamisterna anser alltså att de kan göra mot andra vad de inte vill att andra ska göra mot dem. De bryter därmed, inte oväntat, mot liberalismens grundläggande syn.
Men i likhet med Sveriges liberala regering anser jag att Israel har rätt att existera. För denna min åsikt har jag blivit avskedad från Migrationsverket.
Detta uppväcker hos mig vad Merle Haggard kallar ”The fightin’ side of me”:
För som du vet är yttrande- och åsiktsfriheten grundlagsskyddad i Sverige. Ändå blir jag avskedad från en statlig myndighet för att jag utnyttjat denna min frihet och uttalat samma uppfattning som svenska staten genom regeringen uttalat: Israel har rätt att existera.
Då säger rättschefen för samma myndighet, Migrationsverket, som heter Mikael Ribbenvik, att jag genom min blogg tog ”ställning i en konflikt utan att ha insikt i sitt egna agerande, han ser inte konsekvenserna och visade därigenom dåligt omdöme” (Göteborgs fria tidning 09-03-12). Generaldirektör Dan Eliasson uttalar tvärtom till Dagens Nyheter 2009-01-16, att han inte har några synpunkter på min hemsida eller min blogg, utan att det var andra orsaker om ledde fram till mitt avsked. Men, som det heter i DN-artikeln, ”Skälet till att det ändå var Lennart Erikssons åsikter som användes mot honom, också i tingsrätten, kan inte Eliasson ge svar på.”
Vilka dessa orsaker är, har ingen ännu alltså kunnat ge något trovärdigt svar på. Allt framstår i stället som att Migrationsverkets nuvarande ledning är antisemitisk, är en ledning som lierat sig med de islamister som inte anser att Israel har rätt att existera.
Ytterligare stöd för denna misstanke finner man i det faktum att Migrationsverkets företrädare i rättegången om min uppsägning/omplacering ansåg att grundaren av Hamas, Yassin, vore att anse som en ”palestinsk frihetskämpe”.
Som du vet anser Sveriges liberala regering tvärtom att Hamas är en terrororganisation. Jag delar den uppfattningen. Denna uppfattning som jag alltså delar med Sveriges liberala regering, anfördes dock under rättegången av Migrationsverkets företrädare som ett argument mot mig.
Och när riksdagskvinnan Annelie Enochson frågar migrationsminister Billström om vad som pågår blir svaret att han inte har några ”uppgifter som tyder på att verket bedriver en verksamhet som strider mot regeringens politik. Det finns därför ingen anledning för mig att vidta någon åtgärd.”
Så vad ska man säga, annat än som Merle Haggard: ”When they’re runnin’ down my country, man, they’re walkin’ on the fightin’ side of me”.
Men vad ska vi säga till de asylsökande från Gaza, som flytt från Hamas’ förtryck? Sist jag jobbade vid Migrationsverket hade de flesta asylsökande palestinierna lämnat Gaza just därför att Hamas var ute efter dem. Ska vi kanske säga som Migrationsverket att Hamas kämpar för frihet? Eller ska de asylsökande sjunga som Cornelis Vreeswijk: Får vi passera eder gräns? Att döma av vad Migrationsverkets nuvarande ledning tycks anse, så har palestinska flyktingar från Hamas inget att hämta i Sverige.
Det kan ju visserligen hända att Migrationsverkets ledning tog ”ställning i en konflikt utan att ha insikt i sitt egna agerande” och därigenom visade dåligt omdöme. Men regeringen tycks ändå fortfarande ha fullt förtroende. Läs här.
För egen del är jag fortfarande avskedad. General Patton sade följande: ”You are never beaten until you admit it. Hence don’t”. Det är i och för sig kanske samma riktlinje som de som vill utplåna Israel verkar i enlighet med. För de ger sig ju inte heller, trots alla nederlag. Men även om de nog har större anledning att ge sig, så kan jag inte se att försvaret av Israels rätt att existera måste medföra att Sveriges liberala regering alltjämt håller Migrationsverkets av allt att döma antisemitiska ledning under armarna. Alltså ger inte jag mig heller!
Jag har avskedats därför att jag står upp för Israels rätt att existera och för att jag anser att Hamas är en terrororganisation. Det är samma inställning som Sveriges liberala regering intar.
Om Sveriges liberala regering verkligen anser att detta avskedande är rätt gjort, då måste man konstatera att Sveriges regering inte längre är en liberal regering, utan en regering som tillåter att svenska myndigheter förföljer sina egna medborgare, och märkvärdigt nog just därför att medborgaren i fråga, dvs. jag, uttalar samma uppfattning som just denna samma regering.
Kanske är inte Migrationsverkets ledning antisemitisk. Men de har nu tyvärr försatt sig i situationen att ha en mycket lång väg att gå för att övertyga omvärlden om motsatsen.
För egen del anser jag att de palestinier som utsatts för förföljelse av Hamas, borde ha rätt till asyl i Sverige.
Apropå Patton som inte gav upp heller, utan tvärtom tillsammans med 3. armén under det andra världskriget befriade en stor del av Västeuropa från det nazistiska förtrycket, kan du nu slutligen lyssna till den marsch som hans hustru Beatrice skrev till den amerikanska andra pansardivisionen, I början ljuder sirenen från hans halftrack:
***
Läs även andra bloggares åsikter om antisionism, demokrati, försvar, frihet, Israel, Palestina, Migrationsverket, Romani, Baluza, Pelusium, Maozim Budapest, Osmanska riket, Sinai, Jerusalem, Newsmill, FN, Suezkanalen, Egypten, Bar Lev-linjen, Yom Kippur-kriget, General Patton, Lucky Strike, Hesekiel, Kambyses II, Cyrus, Syrien, Hamas, Hisbollah, al-Fatah, PFLP, PLO, islam, Hillel, Jesus, shari’a, kristendom, Mellanöstern, Turkiet, Nordafrika, Sverige, Merle Haggard, Boney M, Cornelis Vreeswijk, Mikael Ribbenvik, Dan Eliasson, Yassin, Annelie Enochson, Tobias Billström, regeringen, Beatrice Ayer Patton
Ja vad ska man säga, stackars Israel som aldrig gjort något galet, förintelsekortet viftas det med när det behövs. I Europa revs en mur 1989, en avskydd mur. I nutid bygger stackars Israel en ny fin mur av betong, där man stjäl o skövlar land som ÄGS av Palestinier. Jag har själv tjänsgjort som FN-soldat i området 1977-78 i Sinai, Cypern 2 ggr. o Libanon 4 ggr.
När jag reste ner så hade jag min uppfattning om området och Judarnas lidande främst under 2:a v-kriget.
Men vad man sen såg och har lärt sig, är att Judarna/Israel nu kan bete sig hur som helst mot sina grannar i området.
Bostättningar på Palestinsk mark, som bara blir fler o fler…..hindrande av fartygskonvojer med materiel till Palestina, där man MÖRDADE flera aktivister. Men stackars Israel får göra precis som man vill, med USA:s och EU:s goda minne.
Ja visst har Israel rätt till sin existens, men inte på det Palestinska folkets bekostnad. Nä fy fan på ren svenska…..sätter aldrig mer min fot på Israelisk mark, inte så länge man använder sig av sagoboken bibeln och sitt förintelsekort för att våldta det palestinska folket.