Se och hör på hela Ahmadinejads tal här. Se och hör sedan på Norges utrikesminister här.

Störe, som inte lämnade när Ahmadinejad kallade Israel för en rasistisk regering i det ockuperade Palestina, försökte i stället rädda situationen genom att kalla Ahmadinejad för ”odd man out”. Fast liknelsen kanske inte var så välfunnen. För det intressanta var egentligen inte vilka som lämnade och vilka som inte kom dit alls, utan vilka som stannade kvar och till och med applåderade Ahmadinejad. Bland de som stannade kvar fanns FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, även om just han just då kanske var tvungen att bita ihop i den diplomatiska courtoisins namn. Han ”fördömde” ju sedan Ahmadinejads tal. Läs här.

Men det fanns ändå alltför många ”odd men (and women) still in” för att Störes epitet skulle kännas riktigt trovärdigt. Och när Ahmadinejad talat färdigt kom ju de flesta som gick tillbaka in igen.

Om man vidare beaktar vad det är för folk som egentligen organiserat denna konferens, så finner man att ordföranden kommer från Libyen och att även Iran och Kuba är representerade. Detta är ju länder som är väl respekterade för sin omsorg om mänskliga rättigheter, eller? Fast av länken framgår att urvalet av länder inte skett till följd av sådana meriter, utan för att uppnå en rättvis ”geografisk representation”.

Det är en urvalsprincip som starkt måste ifrågasättas för varje konferens som inte har att göra med geografi. Nu har det dock med rasism och främlingsfientlighet att göra, vilket är något helt annat.

Det är klart att det är viktigt att diskutera och försöka förhindra rasism och främlingsfientlighet. Men när då en av de främsta företrädarna just för rasism tillåts tala och dessutom får starka applåder, då står det klart att just denna konferens inte kommer att bidra till motverkandet av dessa företeelser, tvärtom.

För de stater som verkligen är intresserade av att förhindra rasism och främlingsfientlighet, och som gjorde det har det visat sig felaktiga valet att delta i Durban II, men som egentligen borde ha följt USA:s och Israels med fleras exempel och hållit sig därifrån, återstår nu bara att lämna konferensen och hellre själva konferera utifrån bland annat den rimliga förutsättningen att Israel har rätt att existera och bör stödjas i försvaret av sin existens mot de stater – såsom Iran – och organisationer som vill utplåna landet.

Försvaret av friheten från rasism och främlingsfientlighet innehåller förvisso mycket mer än så. Men Durban II-konferensen utgör inte längre någon trovärdig del i ett sådant försvar. Frågan är om FN överhuvudtaget gör det, eller om FN är den verklige ”odd man out”?

Men enligt Carl Bildt är det viktigt för Sverige att stanna kvar. Eftersom EU-ordföranden Tjeckien lämnade för gott igår så ankommer det nu på Sverige som kommande ordförande att ”föra den Europeiska Unionens talan i dessa viktiga frågor”, skriver han. Det blir nog tyvärr ett tal för många döva öron.

Läs även SvD.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 svar på ”Durban II-spektaklet, Ahmadinejad, Jonas Gahr Störe och Carl Bildt”
  1. ’Ahmadinejad sade att judar skickats från Europa och USA till Mellanöstern efter andra världskriget för att ”etablera en rasistisk regering i det ockuperade Palestina”.’ Iran bygger upp offermyten för att motivera varför de islamistiska staterna för sin heders skull är tvugna att hämnas genom att skicka miljontals islamister till Europa och USA, när sanningen är att det handlar om ren islamistisk aggression.

    Tredje världskriget rycker raskt närmare.

  2. Sparka störe.

    Gynna ditt hemland eller flytta till israel skull eman kuna säga till han.

Kommentarer är stängda.