Några större glädjeyttringar har knappast noterats. Du kan i alla fall läsa om det i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Dick Erixon är den enda bloggare som kommenterat de båda artiklarna.
Av allt att döma börjar demokratin att få fotfäste i Irak. Valet blev, skriver DN, ”en övertygande framgång för premiärminister Nuri Maliki”, som gjorde ”ett medvetet val att tona ned religionen under valkampanjen. Istället lade Maliki fokus på lag och ordning och lyfte fram den ökade säkerheten och stabiliteten i Irak.”
Varför har denna seger för demokratin uppmärksammats så lite? Kanske därför att den i hög utsträckning är ett resultat av USA:s militära insatser. Det är inte politiskt korrekt att hävda, att någonting gott kommer av sådant. Tvärtom verkar det som om många hade tyckt det vara bättre att Saddam Hussein vore kvar, alternativt att inbördeskriget i Irak fortsätter, än att låta USA vinna framgång. Bättre att låta irakierna fortsätta lida än att ge USA något som helst erkännande.
Denna Hamas-anda, dvs. att anse strävan att angripa USA eller Israel vara viktigare än såväl demokrati, fred, frihet och välstånd, för Hamas del i sitt eget land Gaza, och för USA-kritikerna i Irak, är belysande för deras bristande demokratiska och humanitära sinnelag.
***
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, försvar, frihet, Irak, Nuri Maliki, USA, Val, Hamas
Irak har väl aldrig varit islamistiskt? Saddam Hussein var inte heller det, så jag kan förstå att folket ser på islamism som något främmande från Iran.
Ialla fall tycker jag det var himla skönt att se att folket röstat sansat!
*** Saddam Hussein var inte heller det…
Det är en sanning med modifikation. Saddam var som de flesta diktatorer. Han var socialist när det passade, han försökte framstå som en ledare för araberna när han krigade mot Iran och han försökte spela fram islamkortet under Gulfkriget. Påminner lite om Stalin som förföljde under sitt liv kyrkan, men under 2:a världskriget försökte använda kyrkan i kampen mot nazisterna.
Annars är det irakiska valet fantastisk framgång både för Irak och för USA.
[Denne kommentators kommentar på denna blogg den 14 januari 2009: "Nej jag anser inte att Israel har rätt att existera." /Sapere Aude]
Det var val i Norge, Danmark och Frankrike 1943 också, precis som brukligt i ockuperade länder. Alltid vinner ockupanternas kompisar också, lustigt.