Den sjunde mars i år (2016) skrev jag följande epostmeddelande till min nuvarande närmaste chef på Migrationsverket:
Läs här: http://www.sydsvenskan.se/sverige/afghanska-tolkar-far-uppehallstillstand-i-sverige/
Jag sade till min dåvarande chef redan år 2012 att tolkarna (inte alla men de som var förtjänta) borde få uppehållstillstånd på grund av ”särskild anknytning”. Att i krig riskera döden sida vid sida med svenska soldater borde utgöra synnerliga skäl. Så tyckte jag.
Detta någon tid efter att jag intervjuades i Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/tolkar-illa-ute-nar-svenskar-flyttar.
Men att tillämpa 5 kap. 3a § 3 st 3. utlänningslagen, dvs. ge tillstånd av synnerliga skäl pga. särskild anknytning, det var det inte tal om då för tiden. Asylspåret var det som gällde. Så sade min dåvarande chef. Problemet var och är ju, att man inte kan få asyl om man fortfarande befinner sig i sitt hemland. Trots att jag ändå inom expertgruppen VO AP hade länderansvar för AF så fick jag följaktligen inget mer med denna sak att göra. Andra, vilka vet jag inte, hittade på andra krumelurer som visserligen ledde till att en del tolkar fick tillstånd, men som ändå var fel spår.
Man använde nämligen felaktigt asylspåret, något som dessutom tydligen skett ännu helt nyligen i MD i Malmö. Man borde ha använt ”förtjänstspåret” särskild anknytning. MD i Malmö har nu givit mig rätt. Hoppas då bara att ingen av oss tycker att domen ska överklagas …
Hälsningar
/Lennart
(VO AP betyder verksamhetsområde asylprövning. Detta finns inte längre i och med omorganisation. AF betyder Afghanistan. MD betyder Migrationsdomstolen.)
Vad jag dessutom sade till min dåvarande – ej nuvarande – chef, var att jag var beredd att åka till Mazar-i-Sharif och personligen tala med dessa personer. Så blev det naturligtvis inte. Istället inträffade den fadäs som rapporteras om här se särskilt punkt 2, nämligen felaktig information från Försvarsmakten. Om jag hade fått åka dit hade jag givetvis kunnat tala om hur det verkligen förhöll sig (och fortfarande förhåller sig).
Redan år 2012 hävdade jag alltså just det som Migrationsdomstolen först i år 2016, och mot Migrationsverkets avstyrkande, bort leda till uppehållstillstånd i Sverige. Först i år ansåg Migrationsdomstolen att synnerliga skäl och särskild anknytning borde ligga till grund för uppehållstillstånd. Domen är från den 7 mars. – Den har inte överklagats!
Men ännu i år 2016 har tydligen en annan företrädare för Migrationsverket, nämligen Helene Hedebris, på ett till synes ganska oegentligt sätt hävdat, att just de tolkar som omfattas av domen den 7 mars inte borde beviljas uppehållstillstånd. Det kan man läsa i Dagens Nyheter för den 10 juni. Helene Hedebris har av allt att döma den 4 mars, ”bara tre dagar innan domstolen fattade sitt beslut” oanmäld infunnit sig på Migrationsdomstolen i Malmö och dels varnat domstolen för att bifalla klagandenas ansökan, dels gjort gällande att ”det finns ytterligare uppgifter rörande klaganden[a] som Migrationsverket inte kan eller får förmedla till domstolen”.
Migrationsdomstolen ansåg, genom chefsrådmannen Fredrik Löndahl, att Hedebris’ besök på domstolen var mycket anmärkningsvärt. Besöket påverkade dock inte domstolens beslut, som var att bevilja tre av fyra klagande uppehållstillstånd just på grund av synnerliga skäl och särskild anknytning. Just de skäl som jag redan år 2012 ansåg borde komma i fråga!
För Helene Hedebris’ del gäller enligt DN följande:
När DN söker Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer får vi besked om att myndigheten inte tänker kommentera Helene Hedebris agerande. Anledningen är att hon nu utreds internt på grund av hur hon har hanterat tolkärendet.
Jag kan då bara säga att om jag som Afghanistan-ansvarig hade fått hantera ”tolkärendet” redan år 2012 hade utgången sannolikt blivit en annan redan då, år 2012. Men det fick jag alltså inte!
För visst ska det för de modiga män som sida vid sida med svenska soldater i en krigssituation utsätter sig för livsfara, och där stundom vissa modiga män och modiga svenska soldater till och med stupar, anses föreligga synnerliga skäl och särskild anknytning till Sverige på så sätt att de bör beviljas uppehållstillstånd här. Att det finns en del rötägg bland dessa tolkar, och att anknytningen kan vara olika stark och stundom mycket svag, bör inte vara skäl att frångå denna huvudregel.
Och nu kan man fråga sig om jag i och med detta inlägg alltjämt är lojal mot min arbetsgivare Migrationsverket? Det får min arbetsgivare svara på.
Jag är i vart fall alltjämt lojal mot Konungariket Sverige och mot de svenska soldater och utländska tolkar som i rikets tjänst vågar och ibland tvingas ge sitt liv. Det räcker för mig. Låt oss hoppas att det också räcker för Migrationsverket.
Inlägget har redigerats 2016-06-14.
Länkar: Här (pdf) kan du på sid 12-13 läsa vad Sveriges Veteranförbund skriver om tolkarna; Stefan Lisinski kommenterar här i DN; Sveriges Veteranförbund (som jag själv tillhör) har en särskild hemsida om just tolkarna; Metro.