Det har jag hämtat ur Ernst Jüngers bok På marmorklipporna (Lund : Cavefors, 1976, s. 65) och det lyder så här:
De tappra på denna jord avgör i striden frihetens gränser.
Detta kommer mig att tänka på vilka statsgränser i världen som egentligen har uppstått på grund av krig eller till följd av fredliga överenskommelser. I Europa är väl de flesta nuvarande gränser resultat av krig. Ett undantag är gränsen mellan Tjeckien och Slovakien. Sveriges nuvarande gränser uppkom genom att Sverige i krig erövrade Skåne, Halland och Blekinge samt förlorade Finland (Norge var aldrig en del av Sverige).
Ett större undantag från vad som förefaller vara ”krigsprincipen” är länderna i Mellanöstern, vars gränser visserligen inte drogs genom överenskommelse mellan de närmast berörda, dvs. de människor som bodde där, utan genom överenskommelse mellan segrarna i det första världskriget. Ändå är flera av dessa gränser några av de mest omstridda i världen, och jag tänker då förstås i första hand på Israels gränser.
Varför är detta lands gränser så omstridda men inte gränserna mellan de omkringliggande arabstaterna? Beror det på att arabstaterna är just arabstater och/ eller muslimska stater, och att Israel är en ”judestat”?
Kanske är det dags för de tappra att i striden igen avgöra frihetens – dvs. i aktuellt fall Israels – gränser? Gränser som uppstått på sådant sätt tycks paradoxalt nog ju överlag vara de mest hållbara, de mest fredliga.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, arabstaterna, frihet, krig, fred, Ernst Jünger, På marmorklipporna, Sverige, Mellanöstern