Lennart Eriksson

Denna blogg drivs av Lennart Eriksson, som också har skrivit nästan alla hittills över 1400 inlägg. Läs mer under rubriken "Om Sapere Aude!" ovan - och observera även följande:

Nemo me impune lacessit

Sagt om Sapere Aude!

"Sapere Aude är en av Sveriges bästa bloggar!" - Läst på Facebook 2014-01-26

"Modigt. Provocerande. Intressant." - E-post 2014-08-27

"Lennart Eriksson … hjälten på Migrationsverket" - E-post 2015-08-15

Kommentarer

Arkiv

Kategorier

Kalender

december 2019
M T O T F L S
« nov    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Bör palestiniers svenska medborgarskap återkallas?

Svenska Dagbladet skriver i dagens ledare att Jordanien börjat återkalla palestiniers jordanska medborgarskap, enligt inrikesministern därför att ”vi vill understryka varje persons sanna identitet och nationalitet”.

Med tanke på att bortåt 70 procent av jordanierna är palestinier, så lär det inte bli många medborgare kvar i landet när man är klara.

Kanske borde Israel – och varför inte Sverige – göra samma sak? Och varför stanna vid palestinier? Visst är det viktigare att understryka identitet och nationalitet framför att vara medborgare i ett annat land. Eller har jag fel? I så fall har den jordanske inrikesministern också fel. Som SvD skriver: ”Så agerar ingen civiliserad stat”.

SvD skriver vidare att detta bara är ett led i att sätta press på Israel. Visst är det så. Palestinierna ska ses som flyktingar från Israel, ingenting annat. Då kan de givetvis inte vara medborgare i något annat land.

Det är alltså viktigare att hålla uppe pressen på Israel genom att låta de palestinska flyktingarna från Israel och deras ättlingar lida i evig tid, att beröva dem medborgarskap och förvägra dem integration i de stater dit de kommit än att verkligen hjälpa dem. För den hjälpen består inte i att hålla dem i fåfängt hopp om att en gång återvända dit där deras förfäder en gång bodde i syfte att utplåna just det landet: Israel.

Det kommer aldrig att ske.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fatah kommer aldrig att erkänna Israel

Det säger enligt Arutz7 en nära medarbetare till den palestinske ”presidenten” tillika Fatah-ledaren Mahmoud Abbas:

Not only will Fatah never recognize Israel, but it will never end its call for armed struggle against Israel, he said. “Let those who are deluding themselves hear: this will never happen,” he said.

Att den Palestinska Myndigheten (PA) erkänt Israel – men inte som judisk stat – har att göra med att man annars inte kan ”tjäna det palestinska folket”. För Fatah finns inga sådana begränsningar, heter det.

Nej, PA:s ”erkännande” av Israel ska ju ha skett enbart för att få tillgång till internationellt bistånd, läs här. Men Fatah avser alltså att i islamistisk anda kriga vidare i syfte att utplåna Israel. I denna strävan skiljer de sig alltså inte från Hamas, PFLP, Hisbollah, Iran …

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Obama motsätter sig rivning av det palestinska rikskansliet

Jag läser i en artikel av Per Jönsson i Dagens Nyheter att USAs president Obama vill förhindra judar att bygga på mark som judar köpt i östra Jerusalem. Däremot tycks det vara i sin ordning att araber bygger illegala bosättningar i samma område.

Nu har alltså en jude för länge sedan köpt ett markområde där det finns en byggnad som tidigare närmast tjänstgjort som en motsvarighet till det nazityska rikskansliet i Berlin som jämnades med marken för länge sedan.

Huset har nämligen uppförts på 1930-talet som ”residens” för stormuftin av Jerusalem, den ökände islamonazisten Hajj Amin al-Husseini, en nära allierad med Hitler. Se t. ex. här vad han sysslade med under VKII, och läs här.

Det vore en gärning av stor symbolisk betydelse att spränga bort den naziinpyrda byggnaden för att i stället, som tänkt var, bygga bostäder åt – judar.

Men se det går inte, tycker Obama. Det innebär ”en illegal kolonisering av Västbanken”. Inga judar där alltså, enligt USA. Västbanken skall tydligen förbli så ”judenrein” som den bara kan vara enligt Obama, och så som den till största delen förblivit sedan Jordanien under sin illegala ockupation av området år 1948-1967 tvingade bort de sista judarna därifrån.

Obama har enligt DN föresatt sig ”att sätta stopp för den israeliska bosättarpolitiken” och därigenom uppnå en s. k. tvåstatslösning. Men det är svårt att förstå varför upprätthållandet av den jordanska etniska rensningen av judar från Västbanken skulle gagna detta syfte – om den inte åtföljs av en motsvarande etnisk rensning av araber från Israel. För varför är det bara judarna som ska tvingas bort hela tiden?

Men eftersom det är orimligt, inhumant och antiliberalt att tvinga bort araberna från Israel – varför ägnar sig då Obama åt att försöka tvinga bort judarna från Västbanken?

Som jag bloggat om igår, är det sannolikt så att de flesta palestinska politiska rörelserna inte vill ha någon tvåstatslösning. Istället önskar de utplåna Israel.

Om man antar att Israels utplåning egentligen är det som motiverar det palestinska ledarskapet, kan man fråga sig varför Obama ändå går dem till mötes. Så svåra att genomskåda är de ju inte.

Jag noterar att EU – under svenskt ordförandeskap märk väl – är inne på samma linje, läs här. Även här är logiken klar som du ser: judarna ska bort, araberna ska vara kvar.

Notera även till sist DN:s/Jönssons historieskrivning:

Efter Israels tillkomst 1948 övergick förvaltningen av den palatsliknande byggnaden till Jordanien, som arrenderade ut den till hotellkedjan Shepherd Hotel.

När Israel efter sexdagarskriget 1967 ockuperade bland annat östra Jerusalem och Västbanken konfiskerades huset av israeliska staten …

Alltså: Efter Israels tillkomst ”övergick förvaltningen” till Jordanien, som det framstår närmast automatiskt och som en självklarhet, men efter sexdagarskriget ”ockuperade” Israel handgripligen området och ”konfiskerade” huset. Att Jordanien faktiskt efter Israels tillkomst också ockuperade och till och med annekterade området, ja därom tiger DN/Jönsson, för det kanske bara är Israel som pysslar med ockupationer? Eller är detta en pennföring som demoniserar Israel, kanske? I så fall inte första gången som DN ger utrymme åt detta: läs här.

Tillägg 2009-07-23: Här framgår, att den israeliska regeringen, inte oväntat, också förstått vad stormuftin och hans palats egentligen står för. Jerusalem Post skriver så här.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Islamismens behov av Israel som fiende

Jag bloggade igår under titeln ”De totalitära rörelsernas behov av fiender”, och hävdade då just detta: utan fiender att bekämpa, besegra, underkuva och döda skulle de totalitära rörelserna inte kunna motivera sin existens ens inför sig själva.

Islamismen är en totalitär rörelse som vill behärska världen genom den islamiska lagen, shari’a. Hamas är en islamistisk rörelse vars enda syfte är att utplåna Israel, ingenting annat. Detta framgår tydligt i deras stadgar.

Enligt islamismen får nämligen ett av islam en gång erövrat område aldrig uppges, det utgör ”till domedagen” en s. k. waqf, ”en gåva till Gud”. Inte undra på att etablerandet av Israel på tidigare muslimkontrollerat område sågs som en nakba, en ”katastrof”. Att det var just judarna, ett dhimmifolk, som har att underkasta sig islam och inte vara oförskämda nog att bygga en egen ickemuslimsk stat på islamiskt territorium, som stod för bedriften gjorde ju inte saken bättre. Området måste därför återtas.

Man kan därför inte ifrågasätta att Hamas är fullt uppriktiga och allvarligt övertygade i sina uttalanden att Israel inte får existera och inte erkänner dess rätt därtill. Enligt islamismen har ju Israel ingen sådan rätt att existera.

Även om Israel under årens lopp har angripits på olika sätt och under olika förevändningar, så tror jag att den grundläggande orsaken var och är just denna: Israel får inte existera på vad som uppfattas som ett muslimskt territorium.

Vissa rörelser framstår visserligen som mera sekulära, som PLO, eller uttalat marxistiska, som PFLP, men det förändrar inte helhetsbilden. De som kämpar mot Israels existens söker stöd där man kan få det, och stödet kan se olika ut och det har aldrig varit alldeles villkorslöst. Det gäller då att i vart fall försöka se ut som man uppfyller villkoren.

Stormuftin av Jerusalem hämtade ett närmast villkorslöst stöd från Nazityskland när nazismen föreföll vara rätt häst att satsa på, detta redan innan Israel bildades.

USA krävde att PLO skulle erkänna Israel, och det villkoret påstår man sig ha uppfyllt. Men PLO:s stadga, som kräver Israels utplåning, är oförändrad.

PFLP använde sig av den marxistiska retoriken för att få stöd från bl.a. Sovjetunionen under en tid då marxismen stod högt i kurs även i västerlandet.

Man har även använt sig av olika taktiker. Fullskaligt krig har inte fungerat. Israel har motstått alla angrepp. Kassambeskjutning från Hamas är bara irriterande nålstick som dessutom medför risk för vedergällningsaktioner, såsom Israels senaste försvarskrig i Gaza.

Den nuvarande taktiken, när krigföring visat sig ineffektiv, är lagföring, utpekandet av Israel som en brottsling i alla möjliga och omöjliga sammanhang, och pennföring, demonisering av fienden. Läs här.

En tredje taktik är också aktuell, nämligen att spela med det demografiska kortet. Det kortet utgörs av UNRWA och den gisslan som de s. k. palestinska flyktingarna utgör. UNRWA är den FN-organisation som skall ta hand om dem. Dessa flyktingar är unika på så sätt att de flesta av dem har ärvt sitt flyktingskap. Det gör inga andra flyktingar från någon annan plats i världen än just de palestinier som vid en viss tidpunkt lämnade nuvarande Israel.

Jag har tidigare bloggat om detta, och idag läser jag här, att den palestinske ”presidenten” egentligen härstammar från Damaskus, en ort som hans familj frivilligt återvände till år 1948.

Mahmoud Abbas, alltså bördig från Damaskus, brukar ju emfatiskt hävda ”flyktingarnas” rätt att återvända. Men om de gjorde det skulle den judiska staten Israel upphöra att existera, eftersom muslimerna skulle bilda majoritet.

Detta är ju ett både enkelt och fredligt sätt att utplåna Israel och därmed återupprätta området som islamistisk waqf. Alltså är det något som Israel aldrig kan gå med på.

Men det är fullt logiskt och i enlighet med den islamistiska politiska ideologin att andra muslimska stater inte tillåter ”de palestinska flyktingarna” integration i de länder där de nu vistas. De skall tillbaka till Israel för att utplåna landet.

Som du ser är taktikerna flera. Man kan mycket väl ha ”fred” med Israel, och låtsas erkänna Israel bara Israel tillåter att ”flyktingarna” återvänder. Målet, Israels utplåning, uppnås i så fall ändå, och vad spelar det då för roll att man en gång erkänt och haft fred med en stat som inte längre existerar.

Mohammed Dahlan menar ju också, att den Palestinska Myndighetens (PA) påstådda erkännande av Israel bara var ett inslag i taktiken, ett sätt att få ekonomiskt bistånd. Målet, Israels utplåning, har PA enligt honom inte övergivit. Läs mina tidigare bloggningar här, här och här.

Svensk Israel-information återger dels Dahlans uttalande men till yttermera visso även ett uttalande från Fatah (ordet betyder ”seger” eller erövring”), som leds av Mahmoud Abbas: ”Vårt mål har aldrig varit fred. Freden är ett medel; målet är Palestina”. MXp citerar samma uttalande.

Taktikerna är alltså flera men det islamistiska politiska målet har alltid varit ett och samma: Israels utplåning.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

De totalitära rörelsernas behov av fiender

Som jag och flera andra anser, har de senaste etthundra åren präglats av två totalitära rörelsers uppgång och fall, nämligen kommunismen och nazismen. Vi ser nu en tredje totalitär rörelse på uppgång, nämligen islamismen. Låt oss hoppas att den snart också ska falla.

Jag har tidigare bloggat om de stora likheterna dem emellan, bland annat när det gäller anspråk på världsherravälde, erövring genom krig, total kontroll över såväl individ, samhälle som stat. Läs t. ex. här.

Det finns dock ytterligare en aspekt hos dessa rörelser/ideologier som förtjänar uppmärksamhet, nämligen det faktum att alla tre definierar sig genom, och närmast finner sitt berättigande i att identifiera och bekämpa en upplevd fiende.

För kommunisterna, närmast i leninismens skepnad, var det kapitalisterna som var den fiende som skulle bekämpas, besegras, underkuvas, elimineras eller dödas. För nazisterna var det judarna. För islamisterna är det – alla utom dem själva.

Några särskilda bevis för detta synsätt behöver väl knappast lämnas när det gäller kommunisterna. Om man läser Hitlers Mein Kampf framgår det tydligt att nazismen knappast vore möjlig utan antisemitismen. Judarna utmålas som själva orsaken till tyskarnas påstådda elände, ett elände som endast kunde avhjälpas genom bekämpandet av judarna.

På samma sätt utgör islamisternas indelning av världen i ”krigets hus” och ”islams hus”, dar al-harb respektive dar al-islam en variant av samma vi-och-de-tänkande. Endast i islams hus råder fred. Människor som bor någon annanstans befinner sig i krigets hus och måste bekämpas, underkuvas eller dödas.

Syftet i alla tre fallen är utplåning, utplåning av kapitalisterna, judarna och innevånarna i krigets hus. I vissa fall finns möjligheten till underkastelse. En kapitalist kunde omvända sig och en otrogen kan också underkasta sig islam och bli muslim eller i vart fall böja sig under den islamiska lagen.

Endast nazismen kräver judarnas utrotning, även om vissa islamister varit inne på samma tanke, såsom palestiniernas ledare under andra världskriget, stormuftin av Jerusalem Hajj Amin al-Husseini.

Alla dessa rörelser har alltså för sin själva existens tydligen ett behov av fiender att besegra.

Detta ska inte ske genom samtal eller ens övertalning utan genom våldsamt underkuvande. – Och hur skulle nazisterna i ord kunna övertyga judarna om att de måste dö?

I psykologiska termer framstår det som att de som anammar kommunism, nazism och islamism i första hand inte gör det genom att bejaka sin egen identitet, utan genom att förkasta, negera och ta avstånd från andras verkliga eller inbillade identiteter. ”Kapitalisten” identifierar väl oftast inte sig själv som kapitalist, innevånaren i ”krigets hus” identifierar sig inte själv så. Det är i stället anhängarna av de totalitära rörelserna som först tillskriver andra människor dessa identiteter för att sedan kunna förkasta och angripa dem. Detta gäller även de enligt Hitler förhatliga egenskaper som han falskeligen tillskriver judarna.

I stället för att föregå med gott exempel, utpekar man andras påstådda dåliga exempel, och förflyttar därmed fokus från sig själva, från vad man egentligen vill uppnå (om något), till andras inbillade tillkortakommanden.

Detta kan tolkas som att man själva har en svag identitet, en ”negativ självbild”, en som kan stärkas, inte i absoluta termer utan endast relativt mot andra och då endast genom att försvaga andras identiteter/självbild. Det gäller alltså inte i första hand att utveckla sig själv, utan att ”avveckla” (förminska) andra. Det gäller inte att visa fram sig själv som ett gott exempel, utan mera att ta kål på andras förment dåliga exempel.

Detta är i allt en mycket negativistisk syn på tillvaron, en tillvaro som blir meningsfull endast genom att man identifierar fiender att bekämpa.

En mera positiv syn är enligt min mening den att uppfatta sina medmänniskor i första hand som vänner snarare än fiender, detta oavsett om de är kommunister, nazister, islamister, kapitalister, judar eller boende i krigets hus. Människor är sociala varelser och beroende av varandra, inte i grunden till följd av någon av dessa egenskaper utan just därför att de är människor som kan erbjuda varandra hjälp, stöd, kunskaper och erfarenheter som andra saknar.

Alla människor har fel och brister, men alla människor har också någonting som andra människor behöver. Jag tror att varje människa har någon unik egenskap, förmåga eller kunskap som andra människor saknar och behöver. Det gäller då att ta fasta på detta och inte på felen och bristerna. Varje människa blir då viktig för gemenskapen.

Så uppstår mänsklig gemenskap, fred och utbyte till ömsesidig nytta och allmänt välstånd. En fokusering på andras förmenta fel och brister ger däremot upphov till motsatsen, krig och misär.

Vi har inget behov av fiender för att skapa välstånd. Vi har behov av vänner. Vänner får vi inte genom att tvinga andra människor till underkastelse eller genom att bekriga dem. Vänner får vi genom att räcka varandra handen och ta emot det goda som människorna har att erbjuda varandra, det goda som ändå i grunden är så mycket mer och viktigare än det onda vi som felbara människor ändå tyvärr inte kan undgå att göra.

Svårigheten är då att veta vad som är ont och gott, visst. Men ett kan vi väl ändå vara överens om: Behovet av fiender är ett ont behov. Alltså är kommunismen, nazismen och islamismen onda rörelser och ideologier.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tobias Billström tycks försvara politisk förföljelse – och Israels utplåning

Samfundet Sverige-Israel riktade vid sin årskonferens i april en fråga till migrationsminister Billström gällande vad han tänkte göra angående Migrationsverkets ”justitiemord” av mig. Så här skrev man:

Fallet Lennart Eriksson är inget annat än ett justitiemord och djupt generande för Sverige, och det utgör också en oroande signal om en kultur av begränsning av åsiktsfriheten som verkar breda ut sig även bland statliga verk. Det är upp till Sveriges migrationsminister att tillse att det är både denna och föregående regerings uttalanden om terrorrörelser som är vägledande för statliga myndigheter, och att dessa inte tillåts driva en egen utrikespolitik eller felbehandla anställda på grund av att dessa privat hävdar åsikter som är både legitima och demokratiska. Det är uppenbart att Migrationsverket har gjort just detta. Vår fråga är: Vad tänker migrationsminister Tobias Billström göra åt saken?

Nu svarar Billström på ordagrant samma sätt som han svarade Annelie Enochson i riksdagen: ”Vad gäller Migrationsverket har jag inga uppgifter som tyder på att verket bedriver en verksamhet som strider mot regeringens politik. Det finns därför ingen anledning för mig att vidta någon åtgärd i detta avseende.”

Läs här och här.

Men om jag blir av med mitt jobb för att jag använder mig av min grundlagsskyddade yttrande- och åsiktsfrihet genom att i väsentliga delar uttala stöd för sittande regerings utrikespolitik, vilket alla som läser denna blogg kan konstatera är fallet – läs t. ex. länken Migrationsverket och fallet Eugène Palmér nere till vänster – utan att regeringen ingriper, så måste slutsatsen bli att regeringen faktiskt sanktionerar politisk förföljelse, i detta fall utövad av ledningen för den myndighet som är inrättad för att skydda människor från politisk förföljelse. Fast det kanske bara gäller asylsökande utlänningar, och inte svenska medborgare.

Det är naturligtvis generande för Billström att ha tillsatt en generaldirektör för Migrationsverket, Dan Eliasson, som av allt att döma inte har minsta respekt för demokratiska fri- och rättigheter. Men i stället för att rätta till, sjunker Billström i och med detta uttalande bara ännu längre ned i sitt antiliberala, odemokratiska och kanske till och med antisionistiska träsk. Det hade jag inte förväntat mig av en partivän.

Det är lika generande och kanske avslöjande att regeringen när det kommer till kritan inte kan stå upp för att stödja den som stöder regeringens utrikespolitik. Jag anser ju – som regeringen – att Israel har rätt att existera och att Hamas är en terrororganisation. Det är några av de huvudlinjer som jag driver i denna blogg.

Men genom att tillåta att Migrationsverket – och därigenom svenska staten – förföljer mig av denna orsak, måste man ifrågasätta om regeringen egentligen anser att Israel har rätt att existera och att Hamas är en terrororganisation. Det kanske bara är tomt prat.

Att en företrädare för Migrationsverket i rättegång som befullmäktigat ombud för Migrationsverket och därmed med sanktion från Migrationsverkets ledning uttalat att en grundare av Hamas vore att anse som en ”palestinsk frihetskämpe” utgör ju enligt Billström inte heller någon indikation på att Migrationsverket ”bedriver en verksamhet som strider mot regeringens politik”.

Om det är så måste man fråga sig vad som egentligen är regeringens politik. Just nu svävar vi alla i ovisshet om regeringen egentligen menar det man säger, dvs. att Hamas är en terrororganisation. Eller är kanske terroristerna frihetskämpar?

Jag kan upplysa regeringen om att Hamas enda syfte är att utplåna Israel. Det är tydligen OK att företrädare för Migrationsverket tycker att detta är att jämställa med en palestinsk frihetskamp – friheten från Israels själva existens alltså.

Snacka går ju, men genom regeringens brist på handling ligger slutsatsen nära att regeringen egentligen håller med Migrationsverkets ledning i vad som tycks vara deras åsikt, nämligen att den palestinska frihetskampen bör rikta sig mot Israels själva existens.

Alltså tycks regeringen hålla med Hamas om att Israel bör utplånas.

Långsökt? Kanske. Men ju längre regeringen tiger, desto starkare talar tystnaden.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag skriver på Newsmill idag

Läs mitt sommar-inlägg på Newsmill här. Det handlar bl. a. om Pelusium, Israels rätt att existera och Migrationsverkets ledning.

Trevlig läsning!

Tillägg 2009-07-24: Jag skriver på Newsmill om position 550, av israelerna kallad Budapest. Så här såg det ut där år 1976. Hägringen av Port Said kanske man kan finna västerut, på andra sidan höjden:

Position 550

Här är vägen åt sydost, bort från Budapest, där spåren av granatkrevaderna fanns kvar. Medelhavet skymtar till vänster:

Position 550 åt andra hållet

Detta är ”min” valp, den jag körde i öknen, även fram till 550, och även som på bilden, på ”Lateral Road”. Oj så många antenner:

UN valp

Faktiskt äger jag numera en sådan bil, som jag alltså verkligen kan kalla ”min”. Här är bilden på den, inte på Lateral Road utan på Trollstigen, Norge:

Raptgb 9033

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Amerikanska andra pansardivisionens marsch

General Patton ledde denna division i början av VKII. På engelska heter den 2nd Armored Division, med tillnamnet ”Hell on Wheels”. Divisionen lades ned år 2003. Marschen skrevs av hans hustru Beatrice. Den inleds med sirensignalen från hans halftrack.

Lyssna här (mp3).

Detta är mest att se som ett prov utan värde, mitt i sommarstiltjen, men marscher är ju alltid trevliga. Det tycker även medlemmarna i Militärmusiksamfundet.

Ha en fortsatt trevlig sommar!

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Regeringen Reinfeldt, EU och slaget vid Poltava

Idag är det trehundra år precis sedan det svenska nederlaget vid Poltava. Såväl detta som Sveriges kommande ordförandeskap i EU uppmärksammas i dagens SvD, läs här och här. Ordförandeskapet kallas ”Reinfeldts stora stund”, och utgör naturligtvis en utmaning, precis som ryssarna utmanade Karl XII.

Karl XII förlorade. Låt oss hoppas att Reinfeldt inte ska göra det.

Tyvärr finns dock risken att Konungariket Sverige under hösten kommer att anmälas till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.

Som ni vet har jag ju avskedats från Migrationsverket därför att jag tagit ställning för Israels rätt att existera och uttalat att Hamas är en terrororganisation. Jag har alltså samma uppfattning som Reinfelts regering. Företrädare för Migrationsverket har tvärtom inför rätta uttalat, att en av grundarna av Hamas är att anse som en ”palestinsk frihetskämpe”. Jag har även av företrädare för Migrationsverket fått höra att det är apart att, som jag, tillhöra Moderata Samlingspartiet, dvs. samma parti som Sveriges statsminister.

Alla dessa uttalanden och åtgärder utgör ett brott mot artikel 10.1 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna vilken lyder som följer: ”Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.”

Här har dock svenska staten genom Migrationsverket så till den grad blandat sig i denna min rätt till yttrande- och åsiktsfrihet, att jag alltså blivit avskedad. Dessa åtgärder utgör dessutom ett element i vad som betraktas som politisk förföljelse, dvs. något som svenska staten genom Migrationsverket åtagit sig att skydda utländska medborgare från att utsättas för. Men svenska staten tvekar alltså inte att använda samma myndighet till att utsätta en svensk medborgare för sådan förföljelse.

Om jag inte återfår min ursprungliga befattning som enhetschef vid Migrationsverket så kommer regeringen Reinfeldt tveklöst att på grund av denna förföljelse få stå till svars inför Europadomstolen.

Just nu pågår domstolsprocess i Sverige och JO har även frågan på sitt bord, och i det läget kan anmälan ännu inte ske. Om dessa svenska instanser avgör frågan till min nackdel, eller om inte andra nödvändiga åtgärder vidtas, så kommer alltså Sverige att riskera ett nytt Poltava, denna gång i Strasbourg.

Frågan som bör ställas till regeringen Reinfelt är: Är det värt det? Vill regeringen Reinfelt gå till historien som en regering som förföljer sina egna medborgare?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Bojkotta Storstockholms Lokaltrafik!

Om det är riktigt, så som det framställs i SvD och DN, att en av anledningarna till att SL övergivit Veolia som entreprenör för Stockholms tunnelbana är, att Veolia varit engagerat i byggandet av en spårväg i Jerusalem, ja, då finns inget annat att göra för stockholmarna än att sluta åka tunnelbana till dess SL tagit sitt förnuft till fånga.

Det anses, bl. a. av Diakonia, inte passande att bygga spårväg i Jerusalem nämligen, för den ska ju gå ut på ”ockuperat” territorium. Ojojdå. Men Diakonia kanske anser att de palestinska araberna inte har rätt till annat än åsnekärror som fortskaffningsmedel? Det kanske SL anser också? En majoritet av araberna är dock positiva till spårvägen. Men vem bryr sig om vad araber tycker? Inte Diakonia i alla fall.

Joakim Wohlfeil på Diakonia säger så här:

– Jag är helt säker på protesterna och de förlorade kontrakten har påverkat beslutet. Man har insett att ett företags etik eller brist på sådan kan kosta stora pengar, säger Wohlfeil.

Men vilken brist på etik råder hos Diakonia? Vad kommer denna brist att kosta Diakonia?

Läs även FiM och min tidigare bloggning om detta ”trams”.

Om det är sant som det står i SvD och DN, så har Veolia gått miste om flera order för att de varit engagerade i byggandet av denna spårväg, ett projekt som de nu dragit sig ur. Visst, de vill tjäna pengar så det förstår man, men vad vill SL?

Enligt FiM igen så tillåts Bombardier att leverera tunnelbanevagnar till SL. Men Bombardier levererar också järnvägsfordon till det av Kina ockuperade Tibet.

Kontentan måste bli att det enligt SL är rätt av Kina att i ett angreppskrig ockupera och annektera Tibet men fel av Israel att i ett försvarskrig ”ockupera” – men avstå från att annektera – ”Västbanken”.

Eller varför får Bombardier fortsättningsvis utan kritik leverera materiel till SL?

Egentligen är det nog bra både för Tibet och Jerusalem med förbättrade kommunikationer i och för sig. Men när en chans uppstår att på nytt kritisera Israel, då får normal logik vika för – ja, vad? Då tvekar vare sig Diakonia eller SL att ta chansen, oavsett vem som i praktiken drabbas. I detta fall drabbas såväl judar som araber, tibetaner som Veolia och kanske även stockholmarna, för Veolias service tycks ju ha fungerat bra.

Då är det inte mer än rätt att även SL får drabbas lite. Så stockholmare: Bojkotta SL! Ta bilen i stället!

Hur Diakonia bör drabbas får vi överlåta åt högre makter att avgöra. ”Min är hämnden och vedergällningen”, säger Herren (5 Mos. 32:35).

Tillägg 2009-06-22: Här meddelar Diakonia, att krav minsann bör ställas även på den Palestinska Myndigheten också. Kravet ”sänkt fordonsskatt på åsnekärror” saknas dock.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,