Lennart Eriksson

Denna blogg drivs av Lennart Eriksson, som också har skrivit nästan alla hittills över 1400 inlägg. Läs mer under rubriken "Om Sapere Aude!" ovan - och observera även följande:

Nemo me impune lacessit

Sagt om Sapere Aude!

"Sapere Aude är en av Sveriges bästa bloggar!" - Läst på Facebook 2014-01-26

"Modigt. Provocerande. Intressant." - E-post 2014-08-27

"Lennart Eriksson … hjälten på Migrationsverket" - E-post 2015-08-15

Arkiv

Kategorier

Kalender

juli 2020
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

USA beslutet att skapa fred mellan Israel och dess fiender

Det säger USA-sändebudet George Mitchell enligt Jerusalem Post.

Vad som inte tydligt framgår är vilken slags fred som man vill skapa. Läser man artikeln framgår mellan raderna att det är en västerländsk fred som avses, inte en islamistisk fred. Islamistisk fred kan nämligen bara råda där den islamiska lagen, shari’a, härskar. En fred med ett icke-muslimskt land, såsom Israel, är enligt islamismen omöjlig. Med ett sådant land råder som mest en längre eller kortare vapenvila, hudna.

Detta kommer mig att tänka på vad Martin Luther King en gång sade, nämligen att fred inte innebär frånvaro av krig, utan närvaro av rättvisa (justice). Detta har jag bloggat om här. Nu var det väl inte den islamiska lagen som King menade. Men det verkar som att islamisterna menar just detta.

Anwar Sadat, som kanske inte var islamist, men väl muslim, nämnde orden ”rättvis fred” flera gånger när han år 1977 talade i Knesset, läs här. Ismail Haniyeh säger här att Hamas gått med på ”vapenvila” (sic!) och att man eftersträvar ”peace based on justice”. Som artikelrubriken lyder: ”A just peace or no peace”.

Det finns alltså olika innebörder i begreppet ”just peace”. Misstanken är att när islamister, som Haniyeh, tar ordet rättvisa i sin mun, då är det just den islamistiska ”rättvisan” som avses. Men enligt denna slags ”rättvisa” får inte Israel existera – och för övrigt ingen annan icke-muslimsk stat heller. Som mest kan vapenvila råda, i avvaktan på att islam segrar.

Så även om USA kan lyckas att uppnå en fred i västerländsk mening mellan Israel och alla dess fiender, kommer ändå krig alltid att råda i islamistisk mening så länge Israel och/eller islamismen existerar.

Det är kanske därför bäst att inse och anpassa sig till det faktum att islamisterna alltid, så länge det finns tillräckligt många islamister, kommer att befinna sig i krig med västerlandet och alla andra icke-muslimska stater.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Araberna vill utplåna Israel

Det är ett av budskapen i den film som du kan se härnedan. Nåja, alla araber kanske inte vill det, men tillräckligt många för att hotet mot Israel bör tas på största allvar. Det är inte en egen stat som dessa araber eftersträvar, utan tvärtom att göra slut på en annan stat: Israel.

Här kan du lyssna på en arab, som har annan uppfattning och som säger några sanningens ord:

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Samma motståndare i Afghanistan och Israel

Talibanerna har enligt Expressen sagt sig ligga bakom angreppet på svenska och finska styrkor i Afghanistan, ett angrepp som ledde till att tre av talibanerna dog och några skadades. Svenskarna och finnarna segrade och förblev oskadda.

Talibanernas mål är att förmå icke-muslimska trupper att lämna det muslimska landet Afghanistan. De otrognas trupper får icke befinna sig på muslimskt land, nämligen. Talibanerna lyckades få de sovjetiska trupperna att lämna en gång. Bör då svenskarna, amerikanerna m. fl. bli kvar?

Enligt islamismen, en politisk ideologi som talibanerna – och al-Qaida som också finns i Afghanistan – bekänner sig till, kommer svenskarna, amerikanerna m. fl. från ”krigets hus”, dar al-harb, dvs. från icke-muslimska länder, sådana länder vars medborgare enligt islamismen skall bekrigas till dess de underkastar sig den islamiska lagen – eller dör.

På samma sätt skall Israel, ett icke-muslimskt land som därtill haft fräckheten etablera sig på ett en gång muslimskt land, enligt Hamas och Hisbollah bekrigas till dess israelerna underkastar sig den islamiska lagen – eller dör. Bör då israelerna bli kvar?

Motståndet utgörs i båda fallen av olika islamistiska rörelser. Hela världen skall enligt dem, antingen frivilligt eller genom krig, ovillkorligen underkasta sig den islamiska lagen. Detta hot riktar sig alltså inte bara mot Afghanistan, USA och Israel, utan även mot Sverige – och hela världen.

Vad är det som försvaras? För USA:s del är det givetvis rimligt att de på plats i Afghanistan röjer upp bland Al Qaida, som gjorde sig skyldiga till angreppet mot USA den 11 september 2001, och som hade och har sina baser i Afghanistan. Syftet är naturligtvis att förhindra framtida attacker mot USA. Naturligtvis ska amerikanerna bli kvar till dess jobbet är avslutat, hotet slutligen avvärjt och eliminerat.

Den demokratiska staten Israel försvarar själva sin existens som den enda judiska staten på jorden, den enda stat vars själva existens är hotad. Naturligtvis skall israelerna bli kvar. Israel har rätt att existera.

Bör då svenskarna stanna kvar i Afghanistan? Vad försvarar svenskarna?

Svenskarna tillhör, tillsammans med soldater från väldigt många länder, ISAF, dvs. International Security Assistance Force. Deras hemsida finns här. Styrkans uppgift är att

assist the Afghan government “in the maintenance of security in Kabul and its surrounding areas, so that the Afghan Interim Authority as well as the personnel of the United Nations can operate in a secure environment.”

ISAF is a coalition of the willing – not a UN force properly speaking – which has a peace-enforcement mandate under Chapter VII of the UN Charter.
Källa

Man noterar här att ISAF har ett mandat att ”framtvinga fred”. Vilken fred?

Islamismen erkänner ingen fred med ”krigets hus”. Fred förekommer bara i ”islams hus”, dar al-Islam. Att då otrogna soldater från krigets hus skulle kunna framtvinga fred i islams hus verkar alltså ganska osannolikt utifrån islamistiska utgångspunkter.

Man måste dock beakta, att långt ifrån alla afghaner är islamister. Om svenskarna, tillsammans med de andra ISAF-styrkorna, lyckas vinna de icke-islamistiska afghanernas ”hearts and minds”, och visa fasthet mot talibaner och al-Qaida, så minskar därigenom det islamistiska hotet mot Afghanistan men även mot omvärlden, en omvärld där även Sverige är beläget.

De svenska soldaternas uppgift i Afghanistan är alltså i grunden den samma som USA:s, och som Israels uppgift: Att rida spärr mot islamismens strävan till världsherravälde.

Sverige bör visserligen kunna försvaras även i Sverige, men det bästa försvaret består väl ändå i att slå fienden innan han hunnit landstiga, så långt bort från Sveriges kuster som möjligt.

Islamisternas vapen består förvisso inte enbart av kulor och krut. Många islamister har sannolikt redan landstigit, och de bedriver sitt krig på andra sätt, vid andra fronter.

Mohamed Omar tycks till exempel vara en av de redan landstigna. Han menar ju, att ”ingen står emot islam”, läs här.

Islamismen har dock motståtts vid flera tillfällen, som framgår av länken. Och igår gjorde svenska soldater ytterligare framgångsrikt motstånd.

Heder åt dem!

Och till finnarna: hakkaa päälle suomen poika/tyttö!

Carl Bildt är förresten numera ”försiktigt positiv” om utvecklingen i Afghanistan. Detta enligt Dagens Nyheter. Talibanernas utsikter till framgång i det afghanska presidentvalet den 20 augusti är enligt honom ”ytterligt begränsade”. Låter bra i och för sig, men vad bryr sig egentligen en taliban om val. Talibanerna söker nog främst framgång på krigsskådeplatsen, inte på ”valplatsen”.

I går blev de dock besegrade. Låt oss hoppas på och verka för många fler sådana talibanska och islamistiska nederlag, såväl på slagfält och ”valplatser” som i människornas ”hearts and minds”.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

The National Migration Board fired me for claiming Israel has a right to exist

This is the english title of an article by me that was recently published on swedish news-site Newsmill. It has now been translated into English and published on the internet-site of Svensk Israel-information. It can be accessed here. The article also appears on this site.

It should be noted that the original article includes links to some music. Those links can be accessed only through the Newsmill link – with the exception of the one I can’t resist reproducing below:

I am very grateful to Adam Eberhag for the translation of the article and to Svensk Israel-information and Pophöger for publishing it.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Hamas stjäl internationellt bistånd och hotar FN-personal

Man behöver inte vänta länge för att få ytterligare bevis på det jag skrev om igår, nämligen hur bistånd ofta underlättar för de palestinska politiska rörelser vilka har som syfte att utplåna Israel, att nå sitt mål.

Jerusalem Post skriver alltså, att Hamas hotat hjälporganisationer och stulit miljoner dollar och att risken är stor att ytterligare hjälp skall falla i Hamas blodbesudlade händer. All humanitär hjälp till Gaza kräver godkännande av Hamas. Bara sedan Israels senaste försvarskrig i Gaza har Hamas lagt beslag på miljontals dollar som sänts dit via UNDP. Man försöker hitta vägar att kringgå Hamas, heter det. Enligt Arutz7 kände sig FN-chefen i Gaza så hotad att han var tvungen att fly för sitt liv.

Men hur skulle Hamas kunna kringgås. Hamas utgör regeringen i vad som skulle ha kunnat vara en självständig palestinsk stat i Gaza, om inte Hamas mål i stället för att skapa en stat hade varit att utplåna Israel. Inte undra på då att Hamas behöver pengar för att fortsätta kampen mot Israel.

Är det då någon mening att skicka bistånd till Gaza som med säkerhet inte kommer att användas just som bistånd utan just till strävan att utplåna Israel?

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Den enes stöd, den andres död?

Det börjar bli allt mer uppenbart, till och med för mig, att ingen palestinsk rörelse av betydelse egentligen erkänner att Israel har rätt att existera. Senast igår upprepade Fatah denna ståndpunkt, läs här.

Och i Herald Tribune/NYTimes läser jag att Hamas nu visserligen för stunden har ändrat taktik, från beskjutning av Israel till ”public relations”. Men man ska inte tro Hamas syfte förändrats för den skulle. Syftet är fortfarande att utplåna Israel. Som jag skrev här, och som du kan läsa i IHT/NYT-artikeln så var inte Kassam-beskjutningen särskilt effektiv. Dags då att ändra taktik.

Även om taktikerna förändras så är målet alltså ändå alltid ett och samma: Israels utplåning.

Men eftersom Israel har rätt att existera, som demokratisk stat, som judisk stat, som stat i sig – precis som en palestinsk stat skulle ha rätt att göra det om någon bara vore tillräckligt intresserad av att skapa en – så kan det knappast vara rimligt att stödja dem som önskar utplåna Israel.

Denna önskan är av allt att döma så utbredd i ”Palestina”, dvs. ”Västbanken” och Gaza, att varje stöd till något som helst projekt i dessa områden antingen direkt eller indirekt bidrar till att underlätta kampen mot Israel och för Israels utplåning.

Det är därför jag kritiserade att en palestinsk organisation fick motta Alma-priset till Astrid Lindgrens minne, läs här.

Detta är förvisso bara en droppe i havet, och i det stora perspektivet ganska betydelselöst. Men många droppar små blir en liten bäck, och det sägs ju att det är bättre att stämma i bäcken än i ån.

Mera betydelsefullt är det jag läser här, dvs. att palestinierna under åren 2008-2010 har blivit lovade 7,7 miljarder amerikanska dollar i bistånd. Det blir väl ungefär 70 miljarder svenska kronor. Sverige utpekas som en stor bidragsgivare, tillsammans med bl. a. USA och EU.

Mera betydelsefullt är, att USAID har bidragit med mer än 2,2 miljarder dollar sedan år 1993.

Mest betydelsefullt är dock kanske att USA bidrar med 1,3 miljarder dollar för att bygga upp en palestinsk armé, detta enligt vad som framgår här.

Om man går vidare därifrån via en av länkarna hittar man en analys skriven i juni 2007 av den eminenta Caroline Glick:

Today Bush and Olmert will announce their full support for Fatah chief and Palestinian Authority chairman Mahmoud Abbas’s new government. The US will intensify General Keith Dayton’s training and arming of Fatah forces. Israel will give Fatah $700 million. The Europeans and the rest of the international community will give the ”moderate, secular” terror group still more money and guns and love. The US will likely also demand that Olmert order the IDF to give Fatah terrorists free reign in Judea and Samaria.

Vid den tiden gav alltså Israel självt stora pengar till en organisation som syftar till att utplåna just Israel! Var Olmert drabbad av någon slags dödsdrift?

Denne general Dayton sysslar tydligen med att träna och beväpna Fatah-styrkor, dvs. styrkor som tillhör en rörelse som med våld vill utplåna Israel, läs här.

Enligt en annan av länkarna, fortsätter denna uppbyggnad och beväpning av palestinska styrkor, nu med stöd av Obama.

Risken är då uppenbar, att dessa styrkor vänder sina vapen mot Israel, så som palestinier och araber gjort så många gånger förut.

När USA beväpnade talibanerna i Afghanistan så gjorde man det för att driva ut Sovjetunionen ur landet. Det lyckades man verkligen med, men sedan vändes vapnen mot USA själva.

Att beväpna Fatah kanske kan dämpa Hamas-inflytandet, men vad spelar det egentligen för roll. Båda organisationerna vill ju utplåna Israel. Det är sannolikt mot Israel som vapnen slutligen kommer att vändas, precis som alltid hittills.

Det är kanske i förtröstan på detta, som den palestinska polisen gör sina hitlerhälsningar:

Hitlerhälsning från den palestinska polisen
Läs mera här
.

Frågan blir då: Vem bör vi stödja? Dem som bidrar till strävan att utplåna Israel, eller dem som tvärtom vill att Israel ska bestå? Problemet för oss som anser att Israel har rätt att existera är att det för närvarande är svårt att hitta några betydande aktörer som entydigt i såväl ord som handling verkar för just Israels fortsatta existens.

Tillägg något senare: Jag hann knappt trycka på publiceringsknappen, förrän jag hittade detta inlägg från i juni av Caroline Glick igen. Hon citerar general Dayton som uppges ha sagt följande:

If Israel does not surrender Judea and Samaria within two years, the Palestinian forces he and his fellow American officers are now training at a cost of more than $300 million could begin killing Israelis.

OK, så varför tränar han dem då? För att de faktiskt ska döda israeler?

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bör palestiniers svenska medborgarskap återkallas?

Svenska Dagbladet skriver i dagens ledare att Jordanien börjat återkalla palestiniers jordanska medborgarskap, enligt inrikesministern därför att ”vi vill understryka varje persons sanna identitet och nationalitet”.

Med tanke på att bortåt 70 procent av jordanierna är palestinier, så lär det inte bli många medborgare kvar i landet när man är klara.

Kanske borde Israel – och varför inte Sverige – göra samma sak? Och varför stanna vid palestinier? Visst är det viktigare att understryka identitet och nationalitet framför att vara medborgare i ett annat land. Eller har jag fel? I så fall har den jordanske inrikesministern också fel. Som SvD skriver: ”Så agerar ingen civiliserad stat”.

SvD skriver vidare att detta bara är ett led i att sätta press på Israel. Visst är det så. Palestinierna ska ses som flyktingar från Israel, ingenting annat. Då kan de givetvis inte vara medborgare i något annat land.

Det är alltså viktigare att hålla uppe pressen på Israel genom att låta de palestinska flyktingarna från Israel och deras ättlingar lida i evig tid, att beröva dem medborgarskap och förvägra dem integration i de stater dit de kommit än att verkligen hjälpa dem. För den hjälpen består inte i att hålla dem i fåfängt hopp om att en gång återvända dit där deras förfäder en gång bodde i syfte att utplåna just det landet: Israel.

Det kommer aldrig att ske.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fatah kommer aldrig att erkänna Israel

Det säger enligt Arutz7 en nära medarbetare till den palestinske ”presidenten” tillika Fatah-ledaren Mahmoud Abbas:

Not only will Fatah never recognize Israel, but it will never end its call for armed struggle against Israel, he said. “Let those who are deluding themselves hear: this will never happen,” he said.

Att den Palestinska Myndigheten (PA) erkänt Israel – men inte som judisk stat – har att göra med att man annars inte kan ”tjäna det palestinska folket”. För Fatah finns inga sådana begränsningar, heter det.

Nej, PA:s ”erkännande” av Israel ska ju ha skett enbart för att få tillgång till internationellt bistånd, läs här. Men Fatah avser alltså att i islamistisk anda kriga vidare i syfte att utplåna Israel. I denna strävan skiljer de sig alltså inte från Hamas, PFLP, Hisbollah, Iran …

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Obama motsätter sig rivning av det palestinska rikskansliet

Jag läser i en artikel av Per Jönsson i Dagens Nyheter att USAs president Obama vill förhindra judar att bygga på mark som judar köpt i östra Jerusalem. Däremot tycks det vara i sin ordning att araber bygger illegala bosättningar i samma område.

Nu har alltså en jude för länge sedan köpt ett markområde där det finns en byggnad som tidigare närmast tjänstgjort som en motsvarighet till det nazityska rikskansliet i Berlin som jämnades med marken för länge sedan.

Huset har nämligen uppförts på 1930-talet som ”residens” för stormuftin av Jerusalem, den ökände islamonazisten Hajj Amin al-Husseini, en nära allierad med Hitler. Se t. ex. här vad han sysslade med under VKII, och läs här.

Det vore en gärning av stor symbolisk betydelse att spränga bort den naziinpyrda byggnaden för att i stället, som tänkt var, bygga bostäder åt – judar.

Men se det går inte, tycker Obama. Det innebär ”en illegal kolonisering av Västbanken”. Inga judar där alltså, enligt USA. Västbanken skall tydligen förbli så ”judenrein” som den bara kan vara enligt Obama, och så som den till största delen förblivit sedan Jordanien under sin illegala ockupation av området år 1948-1967 tvingade bort de sista judarna därifrån.

Obama har enligt DN föresatt sig ”att sätta stopp för den israeliska bosättarpolitiken” och därigenom uppnå en s. k. tvåstatslösning. Men det är svårt att förstå varför upprätthållandet av den jordanska etniska rensningen av judar från Västbanken skulle gagna detta syfte – om den inte åtföljs av en motsvarande etnisk rensning av araber från Israel. För varför är det bara judarna som ska tvingas bort hela tiden?

Men eftersom det är orimligt, inhumant och antiliberalt att tvinga bort araberna från Israel – varför ägnar sig då Obama åt att försöka tvinga bort judarna från Västbanken?

Som jag bloggat om igår, är det sannolikt så att de flesta palestinska politiska rörelserna inte vill ha någon tvåstatslösning. Istället önskar de utplåna Israel.

Om man antar att Israels utplåning egentligen är det som motiverar det palestinska ledarskapet, kan man fråga sig varför Obama ändå går dem till mötes. Så svåra att genomskåda är de ju inte.

Jag noterar att EU – under svenskt ordförandeskap märk väl – är inne på samma linje, läs här. Även här är logiken klar som du ser: judarna ska bort, araberna ska vara kvar.

Notera även till sist DN:s/Jönssons historieskrivning:

Efter Israels tillkomst 1948 övergick förvaltningen av den palatsliknande byggnaden till Jordanien, som arrenderade ut den till hotellkedjan Shepherd Hotel.

När Israel efter sexdagarskriget 1967 ockuperade bland annat östra Jerusalem och Västbanken konfiskerades huset av israeliska staten …

Alltså: Efter Israels tillkomst ”övergick förvaltningen” till Jordanien, som det framstår närmast automatiskt och som en självklarhet, men efter sexdagarskriget ”ockuperade” Israel handgripligen området och ”konfiskerade” huset. Att Jordanien faktiskt efter Israels tillkomst också ockuperade och till och med annekterade området, ja därom tiger DN/Jönsson, för det kanske bara är Israel som pysslar med ockupationer? Eller är detta en pennföring som demoniserar Israel, kanske? I så fall inte första gången som DN ger utrymme åt detta: läs här.

Tillägg 2009-07-23: Här framgår, att den israeliska regeringen, inte oväntat, också förstått vad stormuftin och hans palats egentligen står för. Jerusalem Post skriver så här.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Islamismens behov av Israel som fiende

Jag bloggade igår under titeln ”De totalitära rörelsernas behov av fiender”, och hävdade då just detta: utan fiender att bekämpa, besegra, underkuva och döda skulle de totalitära rörelserna inte kunna motivera sin existens ens inför sig själva.

Islamismen är en totalitär rörelse som vill behärska världen genom den islamiska lagen, shari’a. Hamas är en islamistisk rörelse vars enda syfte är att utplåna Israel, ingenting annat. Detta framgår tydligt i deras stadgar.

Enligt islamismen får nämligen ett av islam en gång erövrat område aldrig uppges, det utgör ”till domedagen” en s. k. waqf, ”en gåva till Gud”. Inte undra på att etablerandet av Israel på tidigare muslimkontrollerat område sågs som en nakba, en ”katastrof”. Att det var just judarna, ett dhimmifolk, som har att underkasta sig islam och inte vara oförskämda nog att bygga en egen ickemuslimsk stat på islamiskt territorium, som stod för bedriften gjorde ju inte saken bättre. Området måste därför återtas.

Man kan därför inte ifrågasätta att Hamas är fullt uppriktiga och allvarligt övertygade i sina uttalanden att Israel inte får existera och inte erkänner dess rätt därtill. Enligt islamismen har ju Israel ingen sådan rätt att existera.

Även om Israel under årens lopp har angripits på olika sätt och under olika förevändningar, så tror jag att den grundläggande orsaken var och är just denna: Israel får inte existera på vad som uppfattas som ett muslimskt territorium.

Vissa rörelser framstår visserligen som mera sekulära, som PLO, eller uttalat marxistiska, som PFLP, men det förändrar inte helhetsbilden. De som kämpar mot Israels existens söker stöd där man kan få det, och stödet kan se olika ut och det har aldrig varit alldeles villkorslöst. Det gäller då att i vart fall försöka se ut som man uppfyller villkoren.

Stormuftin av Jerusalem hämtade ett närmast villkorslöst stöd från Nazityskland när nazismen föreföll vara rätt häst att satsa på, detta redan innan Israel bildades.

USA krävde att PLO skulle erkänna Israel, och det villkoret påstår man sig ha uppfyllt. Men PLO:s stadga, som kräver Israels utplåning, är oförändrad.

PFLP använde sig av den marxistiska retoriken för att få stöd från bl.a. Sovjetunionen under en tid då marxismen stod högt i kurs även i västerlandet.

Man har även använt sig av olika taktiker. Fullskaligt krig har inte fungerat. Israel har motstått alla angrepp. Kassambeskjutning från Hamas är bara irriterande nålstick som dessutom medför risk för vedergällningsaktioner, såsom Israels senaste försvarskrig i Gaza.

Den nuvarande taktiken, när krigföring visat sig ineffektiv, är lagföring, utpekandet av Israel som en brottsling i alla möjliga och omöjliga sammanhang, och pennföring, demonisering av fienden. Läs här.

En tredje taktik är också aktuell, nämligen att spela med det demografiska kortet. Det kortet utgörs av UNRWA och den gisslan som de s. k. palestinska flyktingarna utgör. UNRWA är den FN-organisation som skall ta hand om dem. Dessa flyktingar är unika på så sätt att de flesta av dem har ärvt sitt flyktingskap. Det gör inga andra flyktingar från någon annan plats i världen än just de palestinier som vid en viss tidpunkt lämnade nuvarande Israel.

Jag har tidigare bloggat om detta, och idag läser jag här, att den palestinske ”presidenten” egentligen härstammar från Damaskus, en ort som hans familj frivilligt återvände till år 1948.

Mahmoud Abbas, alltså bördig från Damaskus, brukar ju emfatiskt hävda ”flyktingarnas” rätt att återvända. Men om de gjorde det skulle den judiska staten Israel upphöra att existera, eftersom muslimerna skulle bilda majoritet.

Detta är ju ett både enkelt och fredligt sätt att utplåna Israel och därmed återupprätta området som islamistisk waqf. Alltså är det något som Israel aldrig kan gå med på.

Men det är fullt logiskt och i enlighet med den islamistiska politiska ideologin att andra muslimska stater inte tillåter ”de palestinska flyktingarna” integration i de länder där de nu vistas. De skall tillbaka till Israel för att utplåna landet.

Som du ser är taktikerna flera. Man kan mycket väl ha ”fred” med Israel, och låtsas erkänna Israel bara Israel tillåter att ”flyktingarna” återvänder. Målet, Israels utplåning, uppnås i så fall ändå, och vad spelar det då för roll att man en gång erkänt och haft fred med en stat som inte längre existerar.

Mohammed Dahlan menar ju också, att den Palestinska Myndighetens (PA) påstådda erkännande av Israel bara var ett inslag i taktiken, ett sätt att få ekonomiskt bistånd. Målet, Israels utplåning, har PA enligt honom inte övergivit. Läs mina tidigare bloggningar här, här och här.

Svensk Israel-information återger dels Dahlans uttalande men till yttermera visso även ett uttalande från Fatah (ordet betyder ”seger” eller erövring”), som leds av Mahmoud Abbas: ”Vårt mål har aldrig varit fred. Freden är ett medel; målet är Palestina”. MXp citerar samma uttalande.

Taktikerna är alltså flera men det islamistiska politiska målet har alltid varit ett och samma: Israels utplåning.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,